Hoppa till innehåll

Etikett: fisk

Skottland dag 8: smokie, chippy och inte bowling

Efter gårdagens galna skogspromenad och sena kvällsmat vaknade vi till regn och slask samt slut på toapapper. Så Kicki och jag travade iväg till närbelägna Asda, som är en sån där rolig affär som t.ex. Ica Ma*i skulle kunna vara. Där ska allt från balklänningar till inlagda citronskivor finnas!

Men först åt vi lite frukost och drack snabbkaffe i duggregnet medan Chizz och Skotten fortfarande sov.

På staketet sitter en skylt från Chizz’ hemstad. Förvånade konstaterade vi där vi satt att det var ju dit vi skulle senare under dagen.

Vår plan var att åka till just detta Arbroath för att hälsa på ”Mad Dogs dotter”. På vår resa åker vi nämligen inte bara mellan slott och hotell eller museer, utan vi söker upp Skottens alla gamla polare som är utspridda i hela Skottland. Det som förenar dem är att de har åkt land och rike runt för att kolla på Skottlands fotbollslandslag – som förlorar nästan alla matcher och nästan aldrig tar sig till VM eller EM.

Några av dem ses här på en bild som jag tog redan 2004. Man kan liksom ana att de har kul.

Mad Dog själv dog för några år sedan – men då ser detta galna killgäng förstås till att hålla lite koll på dottern Megs. (Ingen minns idag varför Mad Dog egentligen kallades just det.) Vi sammanstrålade med denna dotter på en pub i Arbroath, inrymd i en lokal som 1980 respektive 1981 såg ut så här:

Och just idag så här:

Här inne åt vi en ”smokie”, som är en fantastiskt god fiskrätt, och en speciell ”cullen skink” som jag skulle kalla en fiskgryta.
En smokie, några tattisar och 70-talsgrönsaker samt Irn-Bru som färgmatchar morötterna.
Hela Arbroath är fylld av olika sorters fiskar-mojänger som dessa tinor och den fuktiga luften luktar fisk, fisk och åter fisk.

Under hela vår resa har Skotten kört bilen, även om jag har ”co-driver’s licence”, som hyrbilsfirman uttryckte det. Jag sitter bara i baksätet och smular kex, dricker te, kommenterar saker som vi inte ser och roliga ortnamn som jag uttalar fel; jag är på det hela taget som ett oansvarigt barn.

För inte är jag väl mogen att köra omkring på dessa vägar?

Sista målet var idag det lilla samhället Scone [sgyn], där vi omedelbart kastades in i ett kompisgäng som ses på söndagar i bowlingklubbens lokaler. Eftersom ingen av dem spelar bowling men alla är högljudda och envisas med att komma varje söndag, har det tydligen blivit så att bowlarna själva håller sig undan just på söndagar …

– Vabaha? sa vi när vi såg var bowlingen spelas.

Bowling, förresten? Jo, det som alla i gruppen skrattade mest åt var när vi undrade hur i hela friden käglorna kunde stå på gräset. Men det var ju inte bowling, utan bowls – som spelas med asymmetriska klot som inte kan rulla rakt! Det låter helt sanslöst, så i morgon kanske vi kan hitta några av de där bowlarna som håller sig undan på söndagar.

Dagen avslutades på en chippy-shop, där vi beställde sånt där som de äter i brittiska filmer: friterade saker som är mjuka, superkladdiga och insvepta i papper.

Min portion bestod av tre gigantiska vårrullar och minst ett kilo sladdriga pommes frites. Mums!
Så här såg resan ut: Aberdeen (där vi mest gick omkring i skogar och inte ens sneglade på centrum) –> Arbroath –> Scone.

Nästa projekt: att titta på en mystisk sten!

Share
4 kommentarer

Fem fula fiskar från Ferrol

Jag har idag ätit cicharrónes på fiskmarknaden i Ferrol, där vi fortfarande befinner oss. Mmmm. Cicharrones … det låter väl delikat?

De var krispiga och salta och mycket goda. Dessutom var de snygga‚ lite krusiga som en knypplad spets och samtidigt påminde de lite om blommor.

chicharrones
Och det var alltså tunntarmen tarmkäx från en gris.

Wikipedia:

”When the intestine is detached from this mesentery, the outside thin part of the latter forms a frill or ruffled-like ornament resembling a flower.”

Och jag – som fortfarande inte vill tänka på hur det var att 1987 äta trippa (komage) i Italien – visste alltså på’t ungefär vad det var jag stoppade i munnen. Jag är i sanning en dare devil. Snart kommer jag väl att börja äta lever också.

Men nu tar vi de fem fula fiskarna från Ferrol!

melgacho
Melgacho – småfläckig rödhaj – som har så elakt och segt fjäll att man skinnflår den innan den säljs. Nakenfisk kan vi väl kalla dem?
palometa roja
Palometa roja – nordisk beryx – är en till synes väldigt förvånad fisk. Och kroken sitter alltså kvar i munnen för att man vill visa att den är fångad ensam och inte i stim, för då far fiskarna omkring som i japanska tunnelbanan och får blåmärken och blir inte lika smakfull.

– Men kan man inte fånga fiskarna i stora nät och sedan tjäna stora pengar genom att sätta fast en krok i varje fiskmun och på så sätt köra med falsk marknadsföring?
– Eh. Nej.

cabracho
Cabracho – havssugga – har vidriga ben och taggar på utsidan och är ett halvt helciske att tillreda, men kockar på fina restauranger brukar göra fiskkaka på dem.
sanmarti
San Martiñ – sankpersfisk – har underbett och arga Nicolas Cage-ögon samt en prick på sidan eftersom Sankte Per ju höll i fisken just där.
franco_1937
Den fulaste fisken av dem alla – Franco – föddes i Ferrol 1892.

Med tanke på vad som nu händer i Turkiet (och alla andra galna våldsdåd i världen den senaste tiden) kan historien kanske hjälpa oss att skåda framtiden. Ferrol-födde Franco inledde 1936 en militärkupp (ungefär som den i Turkiet igår) och var sedan Spaniens diktator 1939–1975.

Fy faen.

Share
38 kommentarer