De två senaste dagarna har inte bjudit på några som helst överraskningar. Allt har gått i expressfart och jag har inte varit hemma mer än lite då och då och alla har berättat hur soligt det har varit utomhus och barnen har sagt ”gå ut i solen, mamma!” medan jag har cyklat motionscykel i källaren eller kört bil hit eller dit eller hängt med näsan över ett krångligt manus.
Jag stod i solnedgången som vanligt vid spisen och svor över den största plattan som bara stänger av sig och den lilla plattan som aldrig blir varm och den mellanstora som bara funkar längst in i mitten och funderade över den där fjärde plattan som kan bli avlång men som jag nästan aldrig använder och förbannade det digra spisutbudet som gör det omöjligt att bestämma sig för en storinvestering.
Och jag tyckte att livet borde innehålla mindre krångel, mer sol och färre val som måste göras, när Trettonåringen tjoade till där han stod med avokadoerna och förberedde guacamolen.
Uppdatering
Eftersom jag tror att jag har bestämt oss för en spis med induktionshäll, kollades igår magnetismen i kastrullskåpet.
Just nu ser jag tyvärr inte Bobs spis, men jag fantiserar om den. (Attans.)
Ny spis borde vi verkligen överväga. Den vi har är så gammal så jag vet inte ens hur gammal den är. Vi köpte huset 1994, och familjen vi köpte det av hade bott här i tre år, och när de flyttade in hade de fått spisen av mor-i-familjens föräldrar vilka hade bytt till en nyare, så … gissningsvis är den från tidigt åttiotal eller rentav sjuttiotalet.
Den är så ful, så ful, så ni anar inte. Men den går fortfarande att laga mat med — alla plattor fungerar och ugnens temperatur kan inte vara så särdeles avvikande från inställd, önskad värme eftersom jag varken bränner kakor eller får ofullständigt tillagade rätter.
Sekruttkastruller kanske kan användas för intressant matlagning på utegrill eller över öppen eld?
Eller att odla blommor i. Eller måla mönster på och använda som nyskapande hattar. Eller sätta hjul på och fästa i en lång rad och dra runt som kollektivtrafik för lokala igelkottar och ekorrar. Eller bygga ihop till trumset.
Nä …
Funkar bilden nu, Annika?
Ja, jag har ju en kastrull som toapappershållare, så jag skulle definitivt kunna fortsätta på kastrulltemat!
Jag ser spisen! Jonathan, jag ser spisen!
Titta, Nangilima, vad fint.
(Ursäkta, vet inte riktigt var det där kom ifrån …)
Haha, det var ju jätteroligt, Annika!
(”Haha” vill jag egentligen inte alls skriva. Eller LOL. Eller ens tihi. Men jag skrattade ju!)
Kommer gamla spisar till Nangilima?
Va fint, i så fall.
Har SG förklarat varför dina tefelonkasetruller inte fungerar på en induktionshäll?
Förstod du i så fall varför?
SG kan så mycket så jag fattar inte hälften. Men vet inte vilken hälft. Eller häll.
Tefelonkasetruller har jag haft ett par stycken, men tycker livslängden är för kort. Tacka vet jag mina två Kockums stekgrytor i gjutjärn, med blekgul utsida och liten grön rand. De kommer gå i arv.
Nu fattas bara en AGA.
Får nöja mig med en agasaga så länge.
Blev guacamolen god? (Och varför vill jag skriva guamacole hela tiden?) Alla avocador jag träffade på ICA senast var av den stenhårda sort jag tror att man kan spela bandy med, och som man definitivt inte får ut ur skalet med sked utan måste anfalla med kniv eller potatisskalare (dessutom är de ändå inte särskilt smakliga).
De kan nog behöva spisar i Nangilima. I Nangijala fanns det i varje fall inga, vad jag kan påminna mig, så jag misstänker att den tekniska nivån inte är mycket högre i följande värld.
(Hm. De vill nog ha Internet också. Och hamburgare.)
Precis som Ninja hejar jag på AGA-spisen.
http://www.sydsvenskan.se/hemma/aga-spisen-en-het-klassiker/
Rinnande vatten, avlopp och tvättmaskin. Om jag får välja.
Att bara lägg in tvätt och tvättmedel i en maskin och trycka på en knapp, liksom att slippa bära ut slaskhink, det är en lyx vi tänker alldeles för lite på.
Ropen skalla, induktionshäll åt alla Nangilimier.
Nangilimer?
Nangilimianer?
Nangilimeser?
Jo, jag tänkte faktiskt på tvättmaskiner först, medan kom jag att tänka på vad Skorpan, i sin ålder, skulle önska sig.
Medan? Där skrev jag sannerligen ihop — ”men sedan” var tanken.
Är de många i Nangilima? Nangilimiljoner?
Ninja: Jag brukar tacka tvättmaskinen, det brukar jag. Och diskmaskinen när den sköter sig, vilket den faktiskt gör ibland. Jag pratar mycket mer med dem än t.ex. med mina krukväxter.
Med tanke på hur få de är i Nangijala så måste det nästan vara Nangilimiljarder.
Jag har bara en enda krukväxt kvar, alla andra har gått hädan och hamnat i Nangilimarkerna.
Annika, eftersom det kom på tapeten, DU HAR VÄL INTE TEFLONKASTRULLER ELLER TEFLONSTEKPANNOR I DITT KÖK? DU VET VÄL VARFÖR?
Lysande val Lotten, induktion är en dröm! Nästan som gas faktiskt fast utan det gasiga. Det är nog det Nangijala satsar på. Lite trist är det att en del gamla favoritkastruller inte fungerar men å andra sidan behöver man aldrig vara orolig för handduken som någon slängt på spisen ( bäst att inte nämna några namn) tar eld om någon sätter på fel platta.
Niklas, jag har haft ett par teflonkastruller och nån stekpanna, men langat dem som varandes värdelösa och miljöskadliga. Så jag blev glad när jag ser att Lotten rensat ut tockna.
Men berätta gärna mer!
Gjutjärnspryttlar på loppis är det nya svarta. Här ska plättlaggas!
Dieva: du får gäääärna göra reklam för märke och modell så att jag kan ringa in den spis som ska bli min nya vän.
Eftersom köket ser ut som det gör, kan spisen vara 60 eller 70 cm bred, men inte mer. (Jag ser att 70-centimetarna är mycket dyrare, men jag lockas fasligt av en sådan med tanke på att det så ofta är 15+ personer som ska äta.)
Det är kombinationen teflon och fågel som är olycklig (framför allt, jag tror inte det är direkt nyttigt för människor också). Fåglar, åtminstone papegojor, dör om de andas in gaserna som bildas av överhettad teflon. Därav uppmaningen till Annika.
Ursäkta, Besserwissern igen.
Teflon, PTFE, polytetraflouretylen är missförstått och har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Grunden till det dåliga ryktet är att flour är den mest aggressiva saltbildaren i periodiska systemet, med klor på andra plats, och flourvätesyra är oerhört aggressiv. Inte nyttigt alls.
Det finns en kemisk lag som säger att om en stabil förening kan bildas i en process så kommer den att bildas och när teflon upphettas så frigörs bland annat flour. Eftersom det finns väte i teflonet så kommer väte och flour att slå sig ihop till just flourvätesyra, HF. Och det är ju inte bra.
Men, det krävs en mycket rejäl misshandel (hög temperatur i förhållande till vad man använder i matlagning) för att HF ska bildas. Så risken att man tuttar eld på köket är i stort sett lika stor. Och den risken finns med alla typer av kokkärl.
Sedan finns det en uppfattning om att teflon är farligt att få i sig. Att det är ett ämne som ställer till det i kroppen. Speciellt farligt anses flagor från skrapade stekpannor vara. Och den rekommendation att inte använda metallverktyg, stekspadar etc, när man lagar mat i en teflonpanna har uppfattats som en varning så att man inte får i sig det ”farliga” teflonet. Det handlar inte om farlighet – det handlar om att behålla ytan i kärlet slät och orepad så att teflonets egenskaper (non-stick, hittar inget bra svenskt uttryck – skulle möjligen vara ’glätta’) inte går förlorad.
Beträffande teflonets förmodade giftighet bör man tänka lite på andra användningsområden för teflon. På grund av sin ’glätta’ (man kan knappast säga ’glättighet’?) är teflon ett utmärkt implantat i leder av olika slag, höftleder, knäleder osv och där är det mycket stora mängder det handlar om i jämförelse med de pytteflagor man kan tänkas få i sig från en repad stekpanna. Några rapporter om teflonets giftighet i sådana tillämpningar känner jag inte till. Men en massa lös förmodanden och rykten finns det gott om på nätet.
Flourvätesyra förekommer i stora mängder i exempelvis valsverk (SSAB, bland andra) där den används som betmedel för att få bra yta vid valsning av plåt. De mängder som förekommer i en sådan anläggning är så stora att alla, som är oroliga för teflon i stekpannor, bör iaktta ett säkerhetsavstånd på några kilometer.
Nu har jag ju inte tillräckliga kemiska kunskaper för att bedöma teflonets giftighet men jag har en vän som hade en grå jako i 35 år. Sedan glömde han en teflonbelagd stekpanna på spisen. Fågeln dog i hans famn. Jag är övertygad om att teflon är jättenyttigt.
Nu var du nog lite sarkastisk, Niklas. Det är just den typen av misshandel som man inte ska utsätta teflon för. Och om din kompis hade kommit lite senare hade kanske både hus och fågel varit uppeldade.
Vatten är också livsfarligt. Det ser vi dagligen i Medelhavet. Och det är ingen nyhet, redan Fakiren kände till det. Men det innebär inte att vatten betraktas som ett miljögift. Till och med dihydromonoxid är accepterat i naturen.
Vår vansinniga spis skulle vi behöva byta. Den är fullständigt oberäknelig och vi försöker bestämma oss om vi ska ha gasol eller induktion.
Elöverkänsliga har hittills inte protesterat mot induktionsspisar, och det förvånar. De sprider magnetfält som är zillioner gånger kraftigare än vilken kraftledning som helst. Men den aspekten bekymrar oss inte. Så vi är alldeles neutrala. Allt vi vill veta är vilken typ av spis som båset har erfarenhet av och kan rekommendera.
Kort svar: gasol!
Induktion har jag ingen erfarenhet av men någonting säger mig att min favoritstekpanna där man fortfarande kan se var trefoten suttit inte är kompatibel med elspisar över huvud taget. (Och nej, den är inte teflonbelagd.) Jag tror inte heller att mina kopparbottnade favoritkastruller från NilsJohan som jag köpte under ett sommarjobb för 40 år sedan är tillräckligt plana heller.
SG, ditt vetande är enormt.
Min tanke är att det möjligen är onödigt med teflon i kasetruller ur miljösynpunkt. Vad händer vid tillverkning och vid kassation?
Den dag min gjutjärnsgryta gjort sitt så kan den sänkas i fjärden och sakta återgå till ursprungstillstånd utan någon nämnvärd miljöpåverkan.
Sånt tilltalar mig.
sen är vanans makt stor, jag har aldrig riktigt lärt mig hantera och uppskatta teflon i köket, men gjutjärnspannor klara jag galant.
Jag är en hamster och har under årens lopp ärvt och fått en mngd gamla grejor, så även köksredskap, och det går också emot mitt miljösinne att köpa nytt när den gamla stekspaden från fyrtiotalet funkar utmärkt, bara man oljar in skaftet nån gång då och då!
Niklas, på induktion är det inte så viktigt med planhet. Det viktiga är att kokkärlet har en magnetisk botten. På vedspis, gassois, gjutjärnsplatteelspis och glas keramisk spis, överförs värmen från platta/lågan in i kokkärlet. På en induktionsspis genereras värmen direkt i botten på kokkärlet. Man kan ta en handduk och vika ihop några gånger, lägga på induktionsplattan, ställa en kastrull med lite vatten i på och sätta plattan på full effekt. När vattnet kokar kan du ta bort kastrull och handduk och lägga handen på plattan och den är knappt ljummen.
Gasol är bra att laga mat på, man slipper besvärliga elinstallationer och man har inget glas som repas och blir fult och som kan spricka om man tappar något olämpligt på det. Dessutom tror jag att gasolspisar är robusta konstruktioner som går länge med ett minimum av service. Gasol funkar vid strömavbrott. Kokkärlen behöver inte vara magnetiska.
Nackdelen med gasol är att man måste byta gasbehållare ibland och att gasolspisen är besvärligare att hålla ren.
Hurra hurra för Sir David Attenborough, 90 år idag.
http://www.theguardian.com/tv-and-radio/2016/may/05/david-attenborough-at-90-how-has-he-influenced-your-life
Intressant, PK! Jag blandar antagligen ihop det med glaskeramikhällar som vi funderade ett tag på för något 20-tal år sedan. Där skulle inte våra gamla stekpannor funka sas det.
Hur många kastruller har folk egentligen? Jag har tre. Och en likadan stekgryta som Ninja och en stekpanna.
På glaskeramiska spisar/hällar är det jätteviktigt med plan botten på kokkärlen.
Och här sitter man i Löthallen och ska strax se den skitsnygge tjugoåringen coacha sina 02:or i A-final i Spirare Cup!
Kokkärl med teflon har jag aldrig haft och aldrig önskat mig. (Jag är, i likhet med Ninja, gjutjärnsentusiast.)
Ja, hurra för David Attenborough! När man ser honom kan man bara inte tro att han är så gammal som han är.
Äsch, tagna av stundens allvar kunde de inte tända om efter segern i semin mot Södertälje, utan kom ut på hälarna. Dessutom hade Solna en kille som nådde en halvmeter över alla andra. Det gjorde att de drog iväg i första. Men övriga perioder var jämna. Inte illa för första stora finalen!
Jag har fyra kastruller och två stekgrytor, och det klarar vi oss utmärkt på.
Den minsta kasetrullen rymmer bara en liter å den använder vi i stort sett aldrig.
Jag haver tvenne stekgrytor. Min egen i gjutjärn med emaljerat lock och utsida och min mammas stekgryta från 30-talet. Helt i gjutjärn. Någonstans finns också pannkakslägg och plättlägg i gjutjärn, samt ett våffeljärn i samma material och med en liten extra ring. Det använde jag som nybliven matlagerska på en gasspis (den där svarta modellen på ben). Man höll upp järnet i ena änden i den där ringen och svängde runt järnet så att våfflorna blev lika gräddade på båda sidor.
En sommar på Landet då jag hade en ettåring och en nyfödd lånade jag mammas stora långa emaljerade fiskgryta och kokte barntvätten i på tvenne plattor på en elspis, sedan sköljde jag plaggen i sjön. Nästa sommar fanns tvättmaskin. Det underlättade!
De flesta grytorna under min uppväxt, från jättestora syltgrytan till minsta lilla såsgryta var av aluminium. På 50-talet kompletterades de med emaljerade grytor och småningom dök en eller annan rostfri gryta med kopparbotten upp. I sig fanns nog emaljerade grytor innan femtiotalet – men inte hos oss.
Numera har jag för få små grytor och stekpannor – beståndet är ju för en sexpersonersfamilj och inte för ett enpersonshushåll. Dock bra att ha alla grytor då barn och barnbarn dyker upp.
Helt OT.
Kolla vad man kan sticka, om man är lagd åt det hållet!
http://www.illusionknitting.woollythoughts.com/doctorwho.html
Titta vad man kan hicka, om man är lagd åt det hållet!
https://en.wikipedia.org/wiki/Death_of_Pope_Pius_XII
Har små grytor öron?
Javisst, SG. Små öron.
Idag har jag roat mig med spam. Spamfångaren som förut var för nitisk och stängde av perfectly fine commentators, släpper idag genom allt. Det är så fullt med snoppar och skor samt handväskor i gamla inlägg att ni skulle häpna om ni såg’et.
Och nu gjorde Danmark mål på Sverige. I hockey-VM!
Nu leder Sverige med 2-1.
Sportjournalisten Marie Lehman verkar ha hängt här i
båset att döma av hennes twitterinlägg.
https://twitter.com/svtlehmann/status/729375813188071425
Plötsligt händer det.
https://twitter.com/svtlehmann/status/729375878459867137
Plötsligt vänder det.
Sverige har gjort först 3-1 och sedan 4-1.
Orangeluvan har nu bestämt att det är den här spisen jag ska köpa.
Vad baserar hon sitt val på?
Ninja: Induktion, inga kladdiga vred, grilltermometer och automatisk rengöring samt massa annat som hon lärde sig när hon renoverade kök för ett år sedan.
Själv tänkte jag mest ”en svart spis hade kanske varit lite mysigt att ha”.
Här finns i alla fall tre svarta spisar med induktionshäll:
http://www.tretti.se/vitvaror/spisar/induktionsspisar
Fast de svarta har tydligen av princip inte stektermometer, vilket sägs vara viktigare än färgen. Jag kan väl lacka om den? Eller bara måla lite med tjock spritpenna?
Är inte en svart spis ett contradictio in adiecto? Nämligen eftersom en spis är en vitvara.
..och hur blir det om man köper dem ”svart”? Mest troligt så
köper man dem på krita om de är vita?
Vi bytte vår gjutjärnsplattespis till en med glaskeramikhäll för några år sen. Induktion fanns inte på kartan pga några synnerligen trofasta kokkärl. Tyvärr inte gimmickar som uppkokning heller, av kostnadsskäl (Fast jag hade gärna tagit utlägget för detta). Det blev en simpel sak med fyra plattor och vreden i en tolvgradig skala.
Det tog tid att lära sig den nya, men snabb är den. Det svåraste kom vi på för sent. Den är ett jämrans elände att hålla ren. Allt bränner in. Det enda vettiga är att göra rent plattorna ordentligt före tillagning, och då med ett seriöst medel. Av de jag prövat är ett i Svart Flaska på ICA det bästa (och dessutom det enda som kunde klargöra ugnsglaset).
Teflon är, liksom de flesta kemikalier, ofarligt om det hanteras med omdöme och förnuft. Mitt hjärta blöder annars för de barn som inte får Fluortandkräm och –än värre– trippelvaccineringen. Inget stelkrampsskydd där, inte.
Logiken och spiritualiteten når nya höjder idag
Men som vanligt blir jag inte nöjder om jag
Inte får veta om spisen är bra
Och om det är luvans spis vi ska ha
Tradionella AGA-spisar, hade ”luvor”om jag minns rätt.
Gäller samma utrustad med modernare enirikälla?
Ja just, Örjan, det är den här typen som hör hemma i agasagorna, vad jag förstår.
Nu vill jag sjunga en sång som jag just skrev texten till. Gissa melodin …
Tänk om jag hade en AGA,
tänk om en sån var min spis —
vilken läcker mat jag skulle laga,
då hade jag aldrig kökskris.
Och om jag hade en AGA,
om jag hade haft sådan tur —
då skulle jag skriva en saga,
sälja tonvis med litteratur!
Annika. Tack för poesin.
Enligt min B&B-Bob, är AGA inte perfekt som spis bektraktat – det var det där om att man inte kan ändra värmen utan bara köra full patte hela matlagningen igenom. Men man vänjer sig säkert. (”Alla Aga-spisar har en kokplatta som håller 400 grader och en sjudningsplatta på 200 grader. En tvåugns Aga har sedan en stekugn som håller 220 grader och en sjudningsugn på 100 grader.”)
OT: Jag är uppe i ottan för att en geting kom in och väckte mig. Bzzzzzzz-bzzzzz, sa den, och sedan kunde jag inte somna om.
Vi fick induktionshäll efter renoveringen. Nu, efter fyra månader har jag slutat hata den, börjat uppskatta finesserna och klurat ut hur jag ska få den att pipa mindre. Jag vänder inte på en femöring direkt.
”Så tar du dig in på internet”.
Här kommer Skotte och hans vän – Ökenråttans insmugglade telningar! (Via mig pga. tekniska teknikaliteter.)
Ni som undrar över massa felmeddelanden eller spammeddelanden som dyker upp i era mejlboxar: det är alltså min spamfångare som har lagt ner verksamheten helt. Alla som har klickat i ”… när nya kommentarer dundrar in …”, får just det från jättegamla inlägg.
Det ska nog ordna sig!
Det går också att avbeställa prenumerationen på kommentarerna till inläggen, ett och ett. Själv tycker jag att det är fascinerande läsning.
Åh, så bra att du är positiv, LarsW!
(Det är fascinerande.)
Tack LL99! Precis vad jag behövde.
Intressant historik! Jag var med ute i periferin, bland annat hade jag ensiffrigt medlemsnummer i ABC-klubben. Det ändrades sedermera till 371 när adressregistret lades om.
Jag var lite purken över denna behandling och när det visade sig att förra innehavaren av nypörtet, Göran Sundqvist, hade varit med och administrerat ändringen fick jag utlopp för min länge närda jettekrenkning (nästan alla var stockholmare och sa just det) och nu känns det jettebra.
Artikel om Göran finns här:
http://www.gks.se/D2-kanon.html
Vi ska ses nu på lördag. Då ska jag passa på att gnälla lite mer. Det är med detta som rävarna och engelsk rävjakt – han älskar att bli skälld på. På samma sätt som rävarna älskar att bli hetsade till döds. Se P G Wodehouse.
Mitt första modem var på 9600 baud, vilket är 9,6 kbits som man uttrycker saken i dag. Notera kilobit, inte Megabit. Det gick till återvinning för mer än tjugo år sen till förmån för ett mirakelmodem från Zyxel som kunde 19,6 kbit (men bara mot andra Zyxel) i stället för den gängse 14,4-standarden. Det kändes då som när man en gång i världen trimmade moppen.
Windows 95:s installations-CD har jag inte nänts kassera, men det otal 5¼” disketter 3.11 levererades på är borta. Kanske jag en dag gör som andra och installerar W95 i RAM på en modern PC. Bara för att.
Tack Gurra för intressant information.
När vi fick internet, julen -96, så körde vi med ett 33.6K-modem
från US Robotics.
Abonnemanget levererades av Tele2/Swipnet.
LW hade ett verkligt snabbt modem, 9600 bps betraktades länge som omöjligt att åstadkomma på vanlig kopparledning. Fas-, amplitud- och kvadraturmodulering i olika kombinationer gjorde det möjligt.Vårt första modem var akustiskt och klarade i lyckliga stunder 300 baud. Men då fick man inte prata högt, hosta eller flytta möbler i närheten.
110 baud var annars standardhastigheten på Teletypemaskinerna.
Med den hastigheten kunde det ta några timmar att föra över en lågupplöst bild. Teleräkningarna (man betalade både för avstånd och tid) blev gigantiska om man inte passade sig. Den så kallade ASCII-grafiken var ett sätt att ta sig förbi kapacitetsproblemet.
Mitt modem anförskaffades när man hade gått över till pulser från toner. Termen ”modem” hänger kvar än i dag.