I förra inläggets kommentatorsbås blev alla alldeles quilttokiga och den ena symaskinen efter den andra dök upp mellan skrotade eller bortskänkta vävstolar.
Sedan åkte jag på basketträning och när jag fyra timmar senare klev in i båset igen möttes jag av Lagerlöf-citat och ett ilsket utfall mot författarskolor. Jomen. Man undrar ju lite försiktigt – utan att sticka ut hakan eller med en snorkig min sätta sig på höga hästar – under vilken quiltad filt dagens stora, svenska författare gömmer sig …?
Och med detta vill jag egentligen bara säga att det är roligt i båset.
Sedan började jag fundera på min egen fritid, som ju förutom av basket bara verkar fyllas av lika många bokstäver som arbetstiden. Och så kom jag på att det ju var alldeles för länge sedan som jag berättade att jag ännu inte har hittat en tv-serie som är lika bra som The West Wing (Vita huset). Senast var nog 2012, så nu måste vi köra en ny vända.
Eftersom jag tittar på serierna via datorn (Netflix och SVTplay) när jag motionscyklar, har jag under åren betat av en och annan samtidigt som min kondition slår Vasaloppsentusiaster med häpnad och mina svällande lårmuskler kan charma vilken skridskoåkare som helst. (Jag ljuger aldrig.) Nya Sherlock och Dr Who är förstås favoriter, men annars tittar jag faktiskt inte särskilt intresserat på det som bjuds.
Okej – men inte lika bra som The West Wing:
- The Newsroom (av Aaron Sorkin, samma manusförfattare som till West Wing)
- Orphan Black
- Orange is the New Black
- Modern Family
- Bron (är vansinnigt förtjust i det danska språket)
- Rita (ännu en dansk serie: om en kontroversiell lärare)
- Suits
- den gamla ”The Survivors” (har jag lånat ut den till någon?)
Inte okej – har försökt ett eller två avsnitt, men gett upp:
Det var mycket lättare förr, när jag inte visste hur riktigt god äggröra ska smaka och när jag inte visste att The West Wing hade sådana underbara dialoger som ingen annan än Aaron Sorkin klarar av att skriva. Ack.
Så: vad har jag missat på tv-serie-fronten? Eller – ve och fasa – borde jag kanske lägga ner detta projekt och istället läsa böcker när jag motionscyklar?
Jättestor uppdatering!
För det första har jag ju glömt en mängd alldeles utmärkta tv- eller internetbaserade serier. För det andra är film nästan alltid bättre. För det tredje måste en mängd tips dras upp ur kommentatorsbåsets mörker. (Jag har rensat bort några som jag redan nämnde ovan och markerat några med fetstil eftersom jag har sett och rekommenderar dem.)
Endevour (Unge kommissarie Morse)
Matador (dansk, 1978)
Miss Fisher’s Murder Mysteries
Prime Suspect (I mördarens spår)
River (med Stellan Skarsgård)
The X-Files (Arkiv X)
Tre kärlekar (länk till SVTplay)
Vänner (Friends)
Waking the Dead (Mördare okänd)
(Proust och Mann skrev så långa böcker eftersom de ju inte kollade på tv.)
För övrigt är ”hobby” ju ett närapå utdött ord. Man har hellre fritidsaktiviteter, som ju låter så mycket mer seriösa.
Så riktig iakttagelse; jag vet inte när jag hörde någon senast säga ”hobby” helt avslappnat och spontant. Om det alls används är det mer eller mindre skämtsamt eller ironiskt.
Finns hobbyaffärer fortfarande? Det fanns en i Hallsberg som var jättebra men blev nerlagd när innehavaren gick i pension för … vad? Mer än fem men mindre än tio år sedan, närmare kan jag inte erinra mig. Det var dit man gick för allsköns pyssel- och lagningsmaterial, oavsett om det var läder, trä, metall, färg, lim, papper, textil eller nåt annat. Vissa grejer är faktiskt rätt svåra att få tag i när det inte finns en hobbyaffär nära till!
Min fritidsaktivitet/hobby.
Läsa /följa Båsmors blogg.
Den inkl kommentarer synnerligen allmänbildande.
Om teveserier har jag tydligen inte mycket att säga, jag som ser allt möjligt. Få se nu …
Vi avgudade Arkiv X de första fem-sex säsongerna innan den blev jähätteallvarlig och därmed larvade bort sig (men såg allt, allt ändå, och långfilmerna med — man säger ju inte upp bekantskapen med gamla vänner hur som helst, liksom). Vi tyckte verkligen om The Sopranos, men inte så mycket att vi blev olyckliga ifall vi missade några avsnitt.
Annars är jag nog sällan tokkär i sådana där långa serier som går säsong efter säsong, även om jag tittar på en del. Jag sätter generellt mer värde på dramaserier i sex-åtta-tio avsnitt, som berättar en historia och sätter punkt. Bland de senaste favoriterna av den arten finns Happy Valley och The honourable woman. Just nu är vi lite förtjusta i In the flesh (genuint originell zombie-variant!).
Äh, jag glömmer allting, tror jag. Det kommer jämt nåt nytt och skriver över minnet av det gamla.
Men original-The survivors vore faktiskt roligt att se igen, hmmm …
Annika, kolla Panduro och Slöjddetaljer på nätet. Där hittar du alla konstiga flirtkulor du kan önska dig.
När man har sin hobby som yrke blir det lite svårt att skaffa en hobby till men under några år hobbypluggade jag matte. När jag kom upp på tredje och fjärde terminens kurser var jag tvungen att plugga så mycket att jag inte hade tid längre.
Nu antar jag att oboen är min hobby även om jag periodvis tar den ganska allvarligt.
And now something completely different:
Green Wing som man antingen älskar eller hatar. Skruvad engelsk serie i sjukhusmiljö. Första avsnittet (och även resten ser jag nu) finns på DuRöret.
River på Netflix! Stellan Skarsgård bättre än någonsin.
House of Cards, också på Netflix men inte är det som West Wing inte.
Just det Annika, In the flesh är ju trevlig! Den glömde jag.
Ja just det, Panduro — nu ska vi se — jo, de har fortfarande butik i Marieberg Galleria (ryyyyys). Det händer att vi går dit, och nog finns där pryttlar. Och att hitta på nätet går självklart.
Grejen med en sån där mångårig hobbyaffär driven av en gammal hobbyist var att där fanns kvar små lager av allt möjligt gammalt också, ting och material som inte finns i kommersiell produktion längre … Nå och väl.
Det hör förstås också till saken att vi tycker om att snoka i gamla hederliga butiker eftersom man utöver det man söker kan hitta allt det där man inte visste att man vill ha eller behöver!
Alltså, om du frågar mig, och det gjorde du ju, typ, så säger jag att serier, generellt, suger, eftersom de skrivs underhand, i takt med ratings och så, och sålunda fluktuerar i takt med publikens tycken, istället för att gestalta skaparens intentioner, medan miniserier, dvs en riktigt, RIKTIGT, lång långfilm funkar. Handlingen, storyn och karaktärererna (som det ju heter, numera) skall vara klara innan inspelningen börjar.
Se bara hur det gick med briljanta Twin Peaks, och Riget; crash and burn 🙁
Så, utöver den aldrig oöverträffade Brideshead Revisisted finns det ju inte så mycket, men S1 av True Detective var extremt bra, tyckte jag. S2, på ny plats, med nya skådisar, har jag inte vågat mig på, ännu …
Tips, se film istället; riktiga manus med riktiga skådisar, utan hänsyn till vad folk tycker i pausen 😉
Oj, nu skrev jag visst i det gamla båset, så kan det gå …
Föll för en idé här i båset för drygt ett år sedan. Ta 999 registreringsskyltar i nummerföljd. Nu till nyår hade jag kommit upp till att leta efter 95 så då gav jag upp. Mindre än hundra om året blir mer än 10 år och det är lite trafikfarligt när man själv sitter bakom ratten också. Man behöver nog bo i en störra stad än Karlskrona för att detta ska fungera eller så behöver man ändra reglerna lite så det är tillåtet att leta efter mer än ett nummer åt gången.
Tog ju upp en ny-gammal hobby förra året när jag började orientera igen efter 15 års uppehåll. Den stjäl en hel det tid nu.
Tv-serier då? Jag gillade Agent Carter som vi sträcktittade på i lördags. Ännu en av Marvels serier på Netflix. Annars har jag några avsnitt kvar av Jessica Jones som faktiskt föll mig i smaken men det kan ju ha sina långa och smala förklaringar. Vilket får mig att tänka på Broadchurch. I alla fall första säsongen.
Nä nu börjar min andra arbetsdag i år. Ha de, båset!
West Wing! *ler lyckligt med stjärnor i ögonen* Skulle definitivt få mig att införskaffa en träningscykel eller ett löpband.
Har försökt hitta något annat att titta på men inte lyckats fatta tycke för något speciellt. Ev de första säsongerna av Gray’s Anatomy. Men sedan blev det lika långradigt som allt annat.
Herrskap och tjänstefolk, kanske?
Ah, West wing! Den är svårslagen. För säkerhets skull har vi införskaffat alla säsonger på dvd och jag är fortfarande putt på manusförfattarstrejken som utbröt och kortade sista säsongen. Likaså var jag irriterad, om än förstående, över att dagens avsnitt utgick 11 sep 2001. Gillar även Sorkins The Newsroom, men den slår inte The West Wing.
Inom dramagenren tycker jag Downtown Abbey är ganska sevärd även om jag brukar ha svårt för att passa när den sänds utan får gå direkt till dvd. Netflix funkar inte så bra här pga skruttig internetuppkoppling. Det lilla jag ser via nätet sparar jag till Time team-avsnitt som jag inte lyckats spåra upp på dvd.
Lotten lurade mig att börja titta på Bones, så nu har jag alla säsonger släppta på dvd av den serien. Där gick det så långt att jag började skriva fanfiction i väntan på en ny säsong. Om någon undrar kan jag meddela att introt är exakt 30 sekunder långt men kommer efter 2-3 min inledande handling. Aldrig någonsin förr eller senare har jag upplevt ett sådant skrivtvång. Jag var bara tvungen att tappa av hjärnan för att den inte skulle sprängas. Jag skrev på pendeln, framför teven, ja nästan var som helst.
Andra serier jag gillar i deckargenren är Foyle’s war, The Bletchley Circle, Death in Paradise, Miss Fisher’s Murder Mysteries.
För den som gillar brittisk humor i stil med den klassiska Black adder eller Red Dwarf kanske gillar The Black Books, med bl.a. Bill Bailey. Jag fick tre säsonger i julklapp och har hunnit se ett par avsnitt. Den verkar lovande.
Jaha, West Wing har jag inte sett, däremot såg jag alla Rita-avsnitt i följd (nästan) och fick detoxa (avskyvärt ord!) med fyra avsnitt av Hjördis. Vi har även sett och gillat Jessica Jones, House of Cards och Bones (jag tröttnade efter 3 säsonger.)
Bron säsong 1 och 3, men varför var 2:a så dålig? Broadchurch, Fortitude (med Twin Peaks vibbar) och Frikänd.
Återkommer, nu ska jag äta en macka! Idag pysslar jag med bakning och skidvård, jag tror det kan räknas som hobbies.
Nu kom jag på; Shetland! Undrar om det är någon ny säsong på gång.
Bletchley circle och Miss Fisher’s Murder Mysteries gillar jag mycket.
Jojo, snart så. Då hoppas jag bara att SVT plockar upp dem kvickt.
Vänta lite här nu. Skulle det inte komma en tv-film med Sherlock nu runt nyår också?
Jag känner mig lite skyldig när det gäller bilnumren. Det kan vara oerhört frustrerande. 001 såg jag våren 2007 och är nu på 672. Med den takten är jag framme vid 999 i december 2019 om min app i ärendet räknar rätt.
Annars var jag också klistrad vid West Wing, men bara fram till 9/11 2001. Då tappade jag intresset. Det kändes inte som om WW hade någon verklighetsförankring längre. Men deras legendariskt långa tagningar i ingresserna var en njutning att skåda. Annars var Twin Peaks gjutet, liksom Arkiv X (till de började ta sig sälva på stort allvar). I mellandagarna har jag sett Band of Brothers som de körde i dubbelavsnitt. Rekommenderas när den kommer tillbaka, vilket den säkert gör.
IJag håller med om danskan! Jag kan nästan se vad som helst på danska, bara för språket. ”Hvad laver du?”
Jag kommer definitivt att uppdatera med länkar till alla serier som ni föreslår!
11/9 2001 och inget annat, förstås.
Mitt förhållande till hobby. Vi har ett rum i huset som går under benämningen hobbyrummet, tyvärr borde namnet snarare vara skräprummet. Men tanken är att man ska hålla till där samtidigt som man skapar olika typer av alster. Eftersom det nu förtiden mest är oredigt i det där rummet så innebär det att tittar man noga så hittar man små projekt både här och där i huset till husbandets förtjusning.
På temat bra tv-serie gillar vi här hemma:
White Collar
Leverage
Shetland
Var de finns att till gå vet jag inte men sevärda absolut!
Ju längre tråden blir, desto fler teveserier kommer jag att tänka på! Fast redan nämnda behöver väl inte jag pekpåa också, förstås.
Nå, nyss läste jag (hos The Guardian) en liten grej om en serie som jag därmed blev påmind om, som går och går — nittonde säsongen har tydligen börjat i Storbritannien. Tyst vittne, alltså Silent witness. Den är väl inte genialisk men i alla fall solitt spännande och underhållande (artikeln uttryckte just förvåning över att den håller än). Om man inte avskyr obduktionsscener, alltså.
Och den leder nästan automatiskt tankarna till vahetteren … på svenska Mördare okänd — undra på att jag inte minns en så mesigt allmän titel! — i original heter den ju Waking the dead. Den har vi alltid gillat.
På deckarfronten får man givetvis inte glömma I mördarens spår (ännu en fjompgenerisk titel, huuuur ska man kunna hålla isär vilken som är vilken när serierna heter sådär på svenska?) dvs. Prime Suspect, den magnifika Helen Mirrens stora genombrott!
… äsch, nu får det räcka för den här stunden …
Som många i vår ålder har jag som hobby att försöka bygga upp min hälsa, i stället för att som tidigare bryta ner den.
Musicerandet är numera också på hobbystadiet, tyvärr.
Eftersom vi är husägare finns förstås också diverse byggprojekt.
Hurra! Det här kommer att bli en synnerligen lyckad motionscyklings-vår!
(Säger jag, som precis har varit hos doktorn och fått läkarintyg på att jag under inga omständigheter kommer att kunna åka Tjejvasan eftersom hälen är jättepaj. ”Men cykling och styrketräning samt basket utan hopp kan du fortsätta med tills du dör.”)
”Basket utan hopp” — tänk vad roligt jag, enkla själ, fick åt den dubbeltydigheten!
Guldstjärna till Annika!
Neeeej!
Hallå, vem mer än jag ska åka? Hohoooo! Cecilia N?
Just ja, 12-åringen har övertalat mig att börja spela Clash of Clans, så att jag när jag levlat tillräckligt ska kunna gå med i den klan som ett gäng söner och fäder på gatan har. Fast det är nog att betrakta som ett tidsfördriv mer än en hobby.
Pyss, har inte du två döttrar? Muta dem!
Bland tv-serier gillade jag Lödder, minns ni den? Verkliga livet var så turbulent just då så serien var rena dokumentären.
Som åttondels dansk måste jag påminna om Matador. Fantastisk. Liksom Nikolaj & Julie, en pärla! Badhotellet. Mordkommissionen.
Bron, förstås. Homeland, men bara första säsongen, möjligen andra. Sedan tappade jag intresset men kommer nog att titta om Brody äntligen visar sig vara skenavrättad. Eller har det redan hänt?
Som pensionerad har man ju aldrig tid till nånting, känns det som. Men fritidsaktiviteter som att rida islandshäst och åka långfärdsskridsko (inte samtidigt förstås) rekommenderas. Liksom lapptäcksdonande kan man inte älta på annat utan måste koncentrera sig vilket väl är själva grundidén med att utöva en hobby.
Tre LL99, men jag tror ingen muta funkar där … Några km på skidor kanske men aldrig tre mil. På häst – yes, hur långt som helst. Dom blev helt fel på den punkten alla tre, ingen är lika tokig i vintersport som jag.
Tanken svindlar: En islandshäst på grillor. Släng dig i väggen, Bambi.
Aaaaah Zozzo – ”kan man inte älta på annat utan måste koncentrera sig” – det har jag inte tänkt på. Fast ni som stickar, tänker väl på annat medan ni stickar?
The Newsroom är min favorit. Jag spelade in och såg 3:dje säsongen i ett svep när maken var bortrest en helg. Synd att det inte verkar bli fler säsonger.
Kvinnor som mördar, (Snapped) – en dokumentärserie på TV4 Fakta. Har gått några säsonger med Sharon Martin som berättarröst. Nu en svensk man och inte lika bra längre, konstigt nog. Maken undrade om jag var färdiglärd, men jag svarade att de åker ju alltid fast. Oftast har de dödat sin make, men även rivaler, föräldrar och egna barn förekommer bland offren.
Sedan är jag galet förtjust i The Big Bang Theory. Kan inte låta bli att titta på gamla avsnitt. Har alla 8 släppta dvd-boxar. Sista säsongen inte utgiven. Än.
Gällande tv-serier så är det inte direkt någon som jag följer slaviskt.
De jag kollar på är (av de som fortfarande görs):
1. Doctor Who
2. Endevour
3. Vikings
4. The Musketeers
5. Grantchester
Nr 3 och nr4 är väl egentligen inte direkt några mästerverk
men de går att titta på. Endevour däremot tycker jag håller
riktigt hög klass.
Serier som jag gett upp:
1. Bones
2. Game of Thrones
3. Black sails
4. Downton Abbey (gav upp efter säsong 3)
5. NCIS
Mina favoriter genom tiderna är nog M*A*S*H och de
10 första säsongerna av ER. Från säsong 11-12 någonstans
så började den serien spåra ut rätt rejält.
Går Vikings fortfarande. Var då?
Glömde ju Endevour!
Jag förstår av den jubelsång och klang som skallrar i huset att vi ska titta på TV den 23:e januari då både PK och äldsta dotterungen fyller år. Tänk vilken perfekt present, julavsnittet av Sherlock Holmes sänds då! Inte missa.
Ingen har ju nämnt Buffy the Vampireslayer!!! Joss Whedon är oöverträffad när det kommer till dialog. Så är det bara!
Den serie som jag verkligen har försökt mig på, är annars den som varit mest uppskriven här genom åren: Dr Wh*, som jag ger en chans då och då.
Vid några tillfällen har jag raljerat över olika scener i så gamla som fyra år avsnitt och drabbats av Helig Spoiler-Vrede av folk som uppenbarligen har mer än just fyra år att komma i kapp. Den replik jag väntar på, är ”Vi vet var du bor”. (Den som till äventyrs tänker sig att följa mina barn till skolan ska veta att även om jag hade några, så finge ni sikta in er på de barnbarn jag inte har. Om man säger).
Jag hade läst om Dr Wh* på olika håll i många år och sett en entusiastisk fan-skara, full av humor och glädje. Då tänker man sig att serien också skulle ha lite humor och glädje. Inte vad jag kunde se.
När jag väl tog mig an serien (som går dagligen på BBC), så drabbades jag av en knastertorr självgodhet som fick mig att fullkomligen kämpa mig igenom avsnittet. Ibland går jag in efter halva. Likadant. Jag kan bara inte förstå hur folk uppskattar en självgod besserwisser som denne Dr Wh*. Rent privat skyr jag sådana människor som pesten.
LarsW har förstås alldeles uppåt väggarna fel om vår daaaarling Dr Who, men let us leave it at that. Jag tycker ju t.ex. att The Wire var urtrist, men det gör ju inget eftersom jag efter tre avsnitt bara beslutade mig för att titta på nåt annat.
Det här inlägget – med länkar som jag lägger in senare – kommer att bli min snuttefilt, sanna mina ord!
Teveserier kan jag inget om. Men Lottens blogg är en utmärkt hobby, det håller jag med Örjan om.
Komplicerad stickning kräver koncentration på stickningen.
Exempel: spetsmönster, många färger, hälar, beskrivningar som av andra anledningar är fulla med minska här och öka där och det inte ”fastnar i handminnet”.
Jag anar att jag gör Pysse sällskap i spåret. Dvs, det är uppdagat att hon startar långt före mig och har bättre kondis, så så värst mycket sällskap lär vi ju inte ha.
Lotten, får man vänta i mål med dålig häl?
tv-serier kan jag inte bidra så mycket med. Homefront tyckte jag var trevlig.
En serie som enligt Lars Molin själv inte var en serie utan en långfilm på sexton timmar är Tre kärlekar. Den har liknande kvaliteter som den danska Matador. Lena T Hansson gjorde en fantastisk roll som lantbrukardottern Britta. Hennes kommentar till att hon fått ett ”oäkta” barn: Det blir lite livligt ett tag.
Nu blev jag påmind om flera bra serier. Ser fram mot länklistan.
The Misfits på Netflix är en höjdare och en av de roligaste serier jag sett. Suveräna karaktärer och smart dialog. Samt totalt wacko.
The Continuum har nu på tredje säsongen blivit ruskigt bra.
Stickning kan vara rent meditativ eller kräva enorm koncentration.
Lars W, vi VET att du inte gillar Dr Who och inte fattar varför man inte spoilar för andra…
Rendering av delar av ett fyra år gammalt avsnitt kan väl knappast kallas för spoiler, men jag vet sedan dess att allt annat än tokhyllningar av Dr Wh* är att spotta i kyrkan. Notera t.ex Fru Båsmors anteckning om att jag har fel, inte att andra är av en annan åsikt. Nog om detta.
Finns det någon vrå för skämskuddar, så har jag två serier som jag till och med spelar in när jag är bortrest. Ingen av dem är särskilt realistisk, men bägge är tämligen välgjorda utom möjligen när det gäller att fösa fram handlingen till ännu ett avsnitt.
Den ena är The Last Ship, som handlar om ett supervirus som utrotat hart när halva mänskligheten, men en amerikansk jagare har botet, som både är svårt att få fram och dessutom bekämpas av en Brittisk(!) ubåt var befälhavare spårat ur och ska etablera en ny övermänniskoras från de som överlevt. Helt humorbefriat, men rafflande och emellanåt riktigt bra.
Den andra är Scorpion, om ett gäng socialt handikappade superintelligenta nördar som knappt kan handla mjölk i butiken, men väl knäcka vilka världsproblem som helst, bara det sker på teknisk basis. Kollisionen mellan bristande social förmåga och teknisk briljans bäddar för en hel del humor.
Åh … The last ship har jag nog aldrig hört talas om, jag som brukar ha åtminstone en liten allmän koll på sånt här genrematerial. Huh. Intressant.
Nåväl, framför allt så skulle jag säga/fråga/deklarera så här:
Lotten, om du tänker jaga upp länkar till allting som tipsas om här, så ska jag för artighets skull plocka fram info om åtminstone de serier jag själv nämnt. Ge mig några minuter bara …
S3 av Vikings visades på Tv4 i höstas. S4 har premiär på History
channel i februari och lär väl visas på Tv4 i höst.
Nu har det gått en samling minuter. Jag har berett min lista. Därför varnar jag redan nu för att jag med nästa kommentar kommer att fastna såååååå hårt i spamfiltret eftersom det är åtta länkar.
( närkingska ) De här går alllriiii! ( /närkingska )
Här är fakta om teveserier jag babblat om:
Arkiv X a.k.a The X-Files.
Sopranos a.k.a The Sopranos.
Happy Valley.
The Honourable Woman.
In the Flesh.
Tyst vittne a.k.a Silent Witness.
Mördare okänd a.k.a Waking the Dead.
I mördarens spår a.k.a. Prime Suspect.
Kolla alla, med större eller mindre inlevelse, tycker jag alltså.
… aaaand it got stuck.
Måla mig inte det minsta förvånad!
Annika krånglar mycket,
det fräcka lilla stycket.
Man måste alltid tänka
att det är hårt att länka.
När länkarna är många
blir inter-näten långa
och töjs till bristningsgränsen.
Hah, jag blir överlägsen
när kommentaren släpps fri
och alla ser mitt länk-geni!
… är en urusel vers jag just slängde ihop, bara för att roa mig medan jag väntar på att någon släpper ut min extremt länk-tunga kommentar ur fängsel och straff oh waily waily meeee. (Nu ska jag genast försöka sluta låta som Daft Wullie. Fråga mig gärna om vem Daft Wullie är!)
Länkar då (detta kommer att hamna i spamfiltret så
hoppas Lotten är beredd med nyckeln).
1. Doctor Who
2. Endevour
3. Vikings
4. The Musketeers
5. Grantchester
1. Bones
2. Game of Thrones
3. Black sails
4. Downton Abbey (gav upp efter säsong 3)
5. NCIS
M*A*S*H
ER.
Glömde faktiskt några serier.
Death in Paradise har jag sett en hel del av.
Dock inte lika bra längre då alla utom en av de ursprungliga
rollinnehavarna har lämnat serien.
Peaky Blinders, har bara sett två avsnitt än så länge, verkar
välgjord.
Hell on wheels, började bra men har spårat ur rätt ordentligt
under säsong 4 och 4
Vem är Daft Wullie?
Annika, mitt senaste inlägg innehåller 15 länkar så Lottens
dator blinkar nog som ett helt tivoli nu.
Ha!
Daft Wullie är en liten (mycket, mycket, mycket liten) blå man. Han är en av The Wee Free Men. Och den bok jag där länkar till är första delen i en helt briljant, lysande, underbar bokserie för unga och vuxna, av Terry Pratchett.
Daft Wullie är … inte så himla smart. Och hans vanligaste uttryck är ”oh waily waily” så fort han inte riktig fattar vad som händer.
Jag har svårt att avguda teveserier. Men författare kan jag närapå avguda, och salig Terry Pratchett hör till dem jag älskar mest av alla, någonsin!
Tack, Annika!
Tänkte jag skulle se ett avsnitt av WW. Var ju ett tag sedan. Men kan ju inte se netflix så rekommendationer på någon annan sån site emottages gärna.
Nu undrar jag bara, Dina: Kan du inte se Netflix för att det kostar pengar, eller är det av någon annan anledning?
Förlåt att ni satt fast så länge i spamfängelset med alla era fina länkar, Annika och LL99! Jag var ute i kylan och hade mig!
Wheee! Oh waily waily waily!
Vi är lössläppta!
Vilket fantastiskt bra bås för mig som letar ny serie att följa!
Dr Who har jag aldrig sett men jag är (var?) väldigt förtjust i Torchwood som ju tydligen är en spinn-off. Spinn-offer (hur blev det då?) brukar ju vara dåliga så undrar vad jag skulle tycka om Dr Who.
Dessutom gillar jag av oklar anledning Walking Dead, trots att jag egentligen hatar allt som innehåller zombier.
Lotten, ”not available in your country yet”.
Jaaa! Härligt Cecilia N! Vi kan väl i alla fall ses? Jag bor hos Englundskan, så det kan ju bli minibloggträff! Eller bloggminiträff? Eller träff med lite blogg!
Jag ogillar överlag att bra serier inte slutar. Det vill säga serier som uppenbarligen är skrivna med en agenda och ett slut och så går de bra och säsongsavslutningen skrivs om för att dra ut på det hela i det oändliga. Vissa serier klarar att fortsätta, andra inte. Homeland tycker jag tillhör de förstnämnda. Vi ser av dem nu. Sherlock julavsnittet såg vi nu ikväll, tack vare storsonen – mycket bra.
Klart som f*n att de fortsätter med något som drar in schaber. Vem tror annat?
Inte tror jag annat. Behöver ju inte betyda att jag gillar det. Känner mig snuvad på konfekten, skulle man kunna säga. De ersätter en fulländad chokladpralin med en kaka lidl-choklad.
Håller med dej Dammråttan! Och egentligen håller jag med mikaels om att film är bäst, gärna kortfilmer, för oss med myror i baken (tänkte skriva short attention span, men vet inte hur man översätter det.)
Av de serier Lotten räknar upp har jag inte sett en enda! Ser ganska lite på teve över huvud taget. Downton Abbey har jag sett och Game of Thrones. Deckare vare sig ser eller läser jag särskilt ofta. Ibland önskar jag att jag vore lite mer som andra.
Jag håller med till höger och vänster jag också: filmer är ju oftast bäst. (I alla fall när de är bra. Ehum.) Och huuuuu så många serier som borde ha avslutats tidigare – t.ex. min kära West Wing.
Idag när jag var på gymmet (HEJ CHRISTER, MIN PERSONLIGA PT!!!) visades på tv-apparaterna en film som jag inte kände till. Jag tittade inte och hörde inget, men varje gång som jag tittade upp mot tv-apparaterna studsade jag till av hur fullständigt urusel den såg ut att vara. Det var en sur Uma Thurman i peruk, som ibland tog av sig peruken och förförde män medan hon flög omkring som Stålmannen i yttre rymden.
Nu läste jag på om filmen, som tydligen heter My Super-Ex Girlfriend, och ser att en av scenerna som jag skrev ovan, beskrivs så här (håll för ögonen på superhjälteintresserade människor nu):
”While flying, a super-powered woman unzips a man’s pants and attempts to have sex with him.”
Det var inte särskilt upphetsande, kan jag säga.
Om ni undrar vart uppdateringen med alla fina länkar tog vägen, så är det på detta vis: jag kommer inte åt redigeringssidorna. Urskumt.
Förmodligen är allt Uma Thurmans fel.
Dina: Du kan låta din dator teleporteras till ett land som har Netflix genom att du installerar Netshade eller liknande. Du bara ställer in Netshade på t.ex. USA, så säger datorn:
”Välkommen, du är tydligen på visit i USA.”
Vips, ser du Netflix som om du inte längre var i Israel. Eller i Sverige. Där finns hela The West Wing! Och helt lagligt är det! (Men betala måste man ju fortfarande.)
(Jaaaa. Ibland kan man råka misstaga Netshade för Netflix och tvärtom.)
Får man klaga här också?
Vi försöker verkligen beundra Gentlemen & Gangsters, precis exakt nu aktuell på SVT.
Ja, den är helt strålande iscensatt — tidsenliga miljöer, kläder, tankemönster, aktioner etc. är så bra så att man gapar — och skådespelarna är alldeles utmärkta. Men serien är faktiskt lite … småtråkig. Och dessutom rätt osammanhängande, för folk liknande oss som faktiskt inte har läst Klas Östergrens romaner.
Därtill lider serien av det moderna mumblecore-syndromet: en ”naturalistisk” spelstil där skådisarna pratar så lågt, fort, oartikulerat, att publiken faktiskt får fullt sjå med att höra vaffan alla säger! Allvarligt, vi tittar men uppfattar inte mycket mer än hälften av replikerna, och det kan väl ändå inte riktigt vara meningen. (Jo, vi är lite gambla, men så illa hör vi faktiskt inte!)
** Fnissar hjälplöst åt Lottens filmupplevelse — och där har vi också ett exempel på någonting som just vi, här, brukar använda som grundläggande kvalitetstecken: Om det går en film på teve som är sisådär ett par år gammal och innehåller kända skådespelare, men som ingendera av oss någonsin har hört talas om, så är sannolikheten mycket hög för att den filmen är fullkomligt stinkande urusel!**
Här, alla nattugglor:
Mannen på taket
(Kan bara ses till mån 18 jan. Bör ses. Om ni inte har tid: spola i alla fall fram till 1,20 h och kolla på Thomas Hellbergs förtjusande bandage.)
Ah Annika, en frände! Även jag (och övriga familjen) är TP-fans. Vi har nog hela hans produktion hemma i bokhyllan. Det finns även en del riktigt bra filmatiseringar t.ex. The Hogfather.
I uppräkningen av bra serier glömde jag ju utmärkta Sherlock.
Jamen jaaa, Dieva, tevefilmatiseringen av Hogfather! Nog för att ingenting kan motsvara Pratchetts sublima prosa, men Hogfather-serien blev sannerligen oväntat bra. (Och den borde man ju skynda sig att titta på igen innan julen kastas ut … påminner jag mig själv eftersom vi har den på DVD.)
Jag är helt klart en avvikare! Mitt jobb har nästan alltid varit min hobby. Utvecklande, utmanande, rewarding (vad skulle det kunna heta på svenska?), ibland svårt som värsta sortens korsord och ibland omöjligt. Dessutom ger det ständigt nya kontakter och vänner. Ibland löjligt bra betalt och ibland får jag jobba gratis. Resor till platser dit inga charterresor når och dit jag nog aldrig skulle komma på tanken att själv styra kosan.
Dessutom ingår konflikter, juridiska utmaningar, rapportskrivande med krav på total sanningshalt – men ändå utan att helt omöjliggöra tolkningar och förhandlingar.
Så jag har ingen hobby. Och det bekymrade grannarna så till den grad att jag till slut, för att lugna dem, startade TPH-amatörerna. Vi samlar fotografier av toalettpappershållare och är nöjda med det.
Det här har jag nog frågat förut (sorry), men finns TPH-amatörerna på internääätet? (Jag har ju fått se en pappersvariant hemma hos Karin.)
Ambitionen finns. Men min huvudsakliga hobby (arbetet) tar alldeles för mycket tid från min egentliga hobby (TPH). Dessutom var det de forna grannarna som var oroade. De nya har nog ännu inte fattat hur illa det är ställt. Så jag ligger lågt. Onödigt att oroa dem.
Svaret är alltså: Nej, ingen närvaro på nätet. Kan man tänka sig att någon frivillig tar över huvudmannaskapet och redaktörsansvaret? I uppgiften ingår också att vårda SACS relationer med media. En stolt tradition från Aschbergs soffa och ett tvåsidors uppslag i Aftonbladet på krhfd för rätt många år sedan.
True Detectives har bara nämts en gång hittills vad jag kan se. Måste helt enkelt bero på att ingen annan sett den än jag och (vem var det nu igen). Men resten, se den. Säsong 1 är obehagligt bra. S2 har jag inte sett ännu.
Danska serier – 100% bonde, den är ju så charmig på något vis. Den Danska titeln är också kul för oss svenskar, det där språket alltså!
Twin Peaks var ju en riktig höjdare på sin tid. Kanske även idag men jag har inte velat se om den. Tänk om den inte är så bra idag. Tror någon scen spelades in i Yosemite (stavning)? National park. På en lodge där, som hade en eldstad så stor att den rymde en bil. Det sades så när vi var där, det om inspelningen alltså. Bileldstaden räknade jag ut själv med blotta ögat. Yosemite var för övrigt en skakande upplevelse. 6,5 mätte jordbävningen fick vi höra dagen efter, skalvet var på natten. Min far som bodde med min mor i rummet bredvid mitt rum som jag delade med min bror. Trodde föga smickrande att Jag helt enkelt hade ramlat ur sängen, därför skakade hela hotellet. Jo jag tackar!
Hobby kan det visst kallas tycker jag. För min egen del är det basket och att plöja filmer. Att roa sonen är ingen hobby men lika roligt som en.
Bristen på radbrytningar skyller jag helt på ajfånen. Så det så.
Hobby som ord och begrepp dog väl när Gösta Ekman hade en liten hobby medan han stod i kö i Glaset i örat?
TPH, lite i alla fall!
Tänk vad synd det är om stackars missförstådda dej larsw!
River med Stellan Skarsgård var ett toppentips! Tack!
Annika, the Wee Free Men-serien är underbar. En bok om en tonårshäxas äventyr låter ju lite, äh fånigt/barnsligt typ, men när Terry Pratchet har skrivit den så blir det en lustresa. Både språkligt och fantasimässigt. Har tyvärr bara läst den fölrsta boken i disc world-serien, förutom tre av Wee Free Men-böckerna.
Här hemma är vi lite extra svaga för serier om socialt handikappade genier med stort hjärta, som Scorpion, The big bang theory och Mr Robot, då vi har vår egen Scorpion/Sheldon/Elliot boendes här. Eller kanske inte Elliot i Mr Robot förresten, han självmedicinerar ju på ett inte helt sunt sätt, men han är duktig på datorer och det stämmer in. Vårt eget ”geni” är väl kanske inte ett hacka in sig på Pentagon-geni, eller vinna nobelpriset i kemi-geni, men tillräckligt smart för att vi andra inte ska hänga med i svängarna härhemma i alla fall, vilket är otroligt häftigt och fascinerande.
I övrigt följer vi en väldig massa serier, kriminalserier, en del fastnar och andra är mest utfyllnad. The River stack senast ut ur mängden.
En Sheldon skulle alla ha! Det berikar tillvaron. Och ökar alla möjliga insikter. Samt sätter det logiska och konsekventa tänkandet på prov.
Eller, det ska ju inte vara något ”the” där – bara River.
Så sant Skogsgurra.
Innan man förstår att det är en Sheldon man har och inte bara ett väldigt envist, dåligt hanterat barn, så hann vi i den här familjen dock få en del gråa hår, men det är en annan historia.
Big Bang Theory ser jag på när jag behöver en pick me up; jag blir så glad, så glad!
Luther är också en serie av mycket hög kvalité.
Håller med alla som har nämnt de serier vi har följt. Det fattas dock ett par.
Första säsongen av 24 satt vi klistrade vid med andan i halsen. Sen blev den väldigt tjatig och lite väl ”precis-vilka-metoder-som-helst-är-tillåtna-för-att-få-fast-dummingarna”-politiskt tveksam.
En serie som jag däremot älskade från början till slut (och som knappast kan få någon uppföljare) var Six Feet Under!
P.S. Heja Lotten!
Självklart platsar Big Bang theory på listan. Älskar dessa nördar.
Det enda problemet med den typen av serier är att manusförfattarna sällan har samma IQ så ibland blir det osannolika spår i handlingen.
(För säkerhets skull vill jag tydliggöra att jag själv inte tror mig ha IQ i närheten av den nivån men jag har arbetat med übersmarta människor i många år och har lärt mig en hel del om hur de fungerar.)
Wow, vilken lista! Nu måste jag ju favoritmarkera detta inlägg.
P.S. Tack Lotten.
Recension av en serie som inte är med på listan här ovan!
Nu har jag tittat på drygt ett avsnitt av The Fall (med Scully från X Files). Efter 15 minuter av andra avsnittet hade två repliker sagts, Gillian förfört en främmande poliskollega och mördaren nogsamt tvättat av sitt offer i ett badkar. Klick.
Åh, vad jag är bra på att abrupt avsluta när jag inte är intresserad! Imorrn blir det Stellan-serien!
Ingen av er har nämnt Breaking Bad … Jag såg alla säsongerna och tänkte hela tiden ”snart bränner det till och blir bättre”.
Åh, vad jag är dålig på att abrupt avsluta när jag inte är intresserad!
Det här med streamingtjänster verkar bli ett måste om man ska hänga med nu för tiden. För mig som Comhemkund är Netflix det uppenbara, eftersom jag då skulle kunna få in dem i stor-TV:n. (Min dator är en laptop med 13-tumsskärm man inte gärna tittar på annat än 30-sekunders kattvideor på).
Men deras filmer känner man knappt igen titlarna på. Då kollar man upp de två andra stora, HBO och Viasat. Där finns en del attraktiva rullar, men det verkar som om filmbolagen har sålt sina själar till ettdera av av de här tre både när det gäller filmer och serier. Vilken ska man ta?
/Tacksam för råd.
Lustigt, det där med att ibland inte sluta. Vi följde Ängelby. Och vi tyckte inte alls att den var bra, ändå såg vi alla avsnitt. Jag vet då verkligen inte varför. I början hoppades vi väl att det skulle ta sig, och på slutet tyckte vi väl att vi måste se hur det slutade när vi hade hängt med så långt, men i mitten … helt obegripligt att vi inte la av.
Jag gillar utbudet på Plejmo och att man betalar bara för det man tittar på. Nackdelen med dom är att vår TV oftast inte fixar att visa helskärm, varför vet jag inte just nu. (Något med streamningsgränssnittet.)
Sh*t, Pysse. Dom hade verkligen reko rullar, men vår TV är för gammal för deras app. Den når nätet bara via Comhems box. Sen kan det bära iväg när man hyr en och en. Jag föredrar fasta kostnader.
Bara en båsare har nämnt ER, Cityakuten. Som förgyllde iaf mina måndagar så länge den gick. Grey’s anatomi kommer inte i närheten men får duga. Lätt schizofrent blir det dock om man följer nya säsongens avsnitt en gång i veckan samtidigt som man kollar tidigare säsongers, som går må-to. Men ändå, GA tar sig när man väl vant sig vid att det inte är de ”riktiga” doktorerna, som som jobbar på det där chicagosjukhuset.
Ibland blir det besvärligt. Som i Midsomerrullarna. Nuvarande Barnaby var trädgårdsmästare i ett äldre avsnitt, men aldrig att jag såg när han omskolade sig!? Och en oxfordprofessor i Lewis (spinoffen från Morse), hon är egentligen Annie Cabot hos kommissarie Banks. Eller om det är tvärtom.
Ibland när man tittar på serier, isht såna som vevas år ut o år in med såväl nya som äldre avsnitt och samtidigt i olika kanaler, vore det skönt att ha en släng av ansiktsblindhet.
Här lever vi utan Netflix.
Vilket är ett jättebra namn förresten på en sån tjänst. Flicks on the net, ju.
Jordskott! Underbar historia, om man gillar lite lagom skräckigt. Påminde mig om boken Stallo, läs den, ovanlig plot och lite som man undrar…skulle det inte kunna vara så?….. Stefan Spjuth heter författaren.
LarsW, att de flesta streamingtjänster oftast bara har lite ”äldre”
material beror på att tv/filmbolagen fortfarande lever i det
förgångna.
T.ex. tv-serier som första ska visas på tablåtv, sedan så
släpps de på dvd/blu-ray efter ett antal månader och först
efter ytterligare ett par månader så kommer de på playtjänsterna.
Biofilm fungerar på ungefär samma sätt; Biopremiär->dvd/blu-raysläpp (4-6 månader senare) och sedan ska det upp på tablåtv
innan det eventuellt kommer på playtjänster.
Musik däremot kommer numer oftast samtidigt på fysiska
medier och på t.ex. Spotify.
Film/tv-bolagen måste börja anpassa sig till dagens samhälle
istället för att sitta och sura över att de minsann förlorar si eller
så mycket pengar på fildelning. De måste lära sig att leverera
det kunderna vill ha inte streta emot för att de vill ha kvar
samma ”affärsmodell” som de ”alltid har haft”.
@Maplestream; det var jag 🙂
som nämnde True Detective, alltså, just för att jag gillar miniserier, och film, men inte serier. Grejen, som jag skrev, är ju att storyn ska vara klar innan man börjar spela in.
och @Annika, om du tycker Gentlemen och Gangsters var svårbegriplig utan att ha läst böckerna skulle du se bioversionen, Gentlemen 😉
Men för oss som läst böckerna är filmen kanon, och TV-versionen rena himmelen.
Jag såg den på Stockholms filmfestival i höstas, alla sex timmar i ett sträck, med Klas Östergren och Michael Marcimain i publiken. Årets, förra alltså, bioupplevelse 🙂
Tack, Lotten, skall kolla in det där.
SG, belönande?
Nej, Dina. ”Belönande” känns inte ens som svenska. ”Rewarding” är för mig mera åt tillfredsställandehållet. Men det blir junte heller rätt. Om jag går ut i naturen med en fotoapparat och lyckas plåta ett gäng rävungar som leker i en skogsbacke så är det just Rewarding. Om jag lyckas få igång en viktig produktionsapparat som ingen annan lyckats få fart på så är det också Rewarding. Ett ord som täcker in allt sånt är det jag söker.
Här i råttboet har vi sett Matador, på rekommendation av Den blyga och Den gamle. Vi gillade den; danskan är ju oemotståndlig, men som yngste sonen glatt sa när han jobbade i Danmark i ett år ”Jag förstår fan inte va dom säjer!” (Som tur var var jobbspråket engelska.)
Vi har också sett River, med STELLAN. Hans ansiktsspråk; minns särskilt en scen där hans ansikte sa ”Jag vill inte ha sett det här”.
House of cards, på rekommendation av sagde son. Vi var chockade, gamla flickscouter som en del av oss är. ”Men han kan ju inte …” Jo då, han kunde. Vad som helst. Och hon då! Ännu värre. Vilken moral, hörrni.
@LarsW, jag kan rekommendera dig att skaffa en Chromecast, fantastisk liten pryl som gör att du kan kasta bilden från din smartfån/platta/dator till din gamla (nåja den måste ha hdmi) tv via Wi-Fi -nätet. Och du kan kasta vad du vill – playtjänser, filmer från fulsidor, foton, webbläsaren osv. Kostar ca 400 kr.
När det gäller stremingtjänsterna är det ju så bra att man kan dela med andra. Netflix, HBO Nordic (i mitt huvud blir det alltid OBH Nordica) och Viaplay tillåter 2 strömmar samtidigt, lägger man till några kronor kan man köpa fler. Själv betalar jag för Netflix och döttrarna för de andra.
Så nu var reklampausen slut.
Och så kom jag äntligen ihåg vad jag också måste rekommendera, brittiska originalet till House of Cards. Ian Richardson, så ruggigt bra att man blir helt hypnotiserad, såsom av en orm!
Tack, Mia. Ska läsa på om Chromecast.
PS: Visste ni att OBH Nordica från början hette Joffe Marketing. Jag förstår att de bytte namn.
Just det, vi har en Chromecast, men den lirar inte med Playmo och måste ibland killas lite under hakan för att funka i största allmänhet. Det kanske finns nyare versioner, men det är iaf vår erfarenhet.
Jag hör alltså till de som gäspar när huvudpersonen i en film gång efter annan ser ut att ha minuter kvar att leva. Det är ju nästan alltid minst en timme kvar på föreställningen, och vad ska de hitta på då? Klart att h*n kirrar det här också. (Den senaste var Lara Croft i förrgår. Gårdagens tvåa missade jag).
Då är det här kul, om än inverterat. Vi som såg förfilmer i stället för reklam på bio som små suckade och bet ihop utan att känna till Yngve Gamlin. Håll ut alla åttio sekunderna. Det är det värt.
Jeeves and Wooster!
An excellent recommendation, Sir!
Serie vet jag inte men som dokumentärt inslag i samband med Yngve Gamlin passar ju detta om Hjolbänningarna.
Vi har väl också nämnt ”Der Wassersprützler” och hans/dess gåtfulla tillvaro? Eller var det på annan blogg?
Mr Selfridge och Weissensee, har jag inte sett men de sägs vara bra.
…och så Magnum, P.I. förstås.
Vi bryter tillfälligt sändningen för att spela lite pausmusik och i all synnerhet dansa en pausdans. Så som man kommer att dansa i framtiden.
Bry er inte om skådisarna i förgrunden, koncentrera er på dansarna och titta på hela klippet. Och försök hålla er för skratt när de tar tag i varandras knän och …
Så där ja, nu återkommer ordinarie program.
Zozzo!
”Nuvarande Barnaby var trädgårdsmästare i ett äldre avsnitt” – det är ju hysteriskt roligt! (Vi som gillar Dr Who tänker på Pompeji-avsnittet nu.)
Även jag har njutit oerhört av Weissensse. Säsong 1 gick på SVTplay, men nu ser jag att man redan har hunnit till säsong 3. Jag kommer aldrig ifatt!
Jeeves and Wooster, PK? Well, here you are: allt på Youtube!
Men förbaskat, PK. Nu fastnade jag ju helt och komplett samt totalt i Jeeves and Wooster.
Älgen i dörren!
SG, jag har alltid levt i förvissning att det är filmen om ”Der Wassersprützler” men kunde inte hitta den. Efterforskningarna har dock visat att filmen heter ”En skogssaga om sävdykarens liv”. En mycket bra film!
Tack, Niklas!
Exakt den var det jag letat efter i många år. Varför jag fått för mig att sävdykaren = der Wassersprützler kan jag inte förklara. Fanns den i en tysk version?
Hurra! Netflix kom igår till Israel. NU skall jag titta på allt möjligt. Vilken tur att jag är i sängen förkyld idag.
Men hörni, Heimat har vi ju glömt. En lysande serie!
Hylands hörna?
Drutten och Gena!!
Jena?
Gena, Pyss!.
SG, ännu konstigare är att jag också var övertygad om att den hette så. Kan det ha någonting med Gamlins låtsasspråksptatande att göra? Eller så finns det en tysk version men varför skulle jag ha sett den?
… eller Jena? Skumt. Lite som Viks/Wiks slott här i Uppland. Hela sex olika stavningar har man hittat genom historien. (Bara för att det var ett inska på TV om slottet igår, iom att en bok om det gest ut ich för att en dotterunge huserar där.)
Mysigt med dessa kors-och-tvärs diskussioner!
Sävdykaren-GHAM!
Så många tv-serier, så lite tid. Fast det stämmer ju inte.
En månad har 744 timmar. Av dessa går 248 timmar till sömn och 160 till arbete om man har en normal anställning. Återstår 336 timmar.
Så om man jobbar hemma, får allting levererat, äter medan man jobbar, slutar tvätta sig eller sina kläder osv finns det gott om tid – nästan så att man kan hålla sig à jour med det som produceras!
Haha, man kan ju sova och ”titta” på film också, funkar ganska bra, även om handlingen blir lite annorlunda.
LL99, jag såg nu att TV och tidning stavade olika! Man måste ju läsa också …
Har någon i båset sett en dockanimerad julkalender som handlade om de små busänglarna Bu och Bä som fick rycka ut när Skurken hade övermannat ärkeängeln Gabriel med en sömnmedelspäckad varmkorv och stulit julen, allt berättat på finlandssvenska? Jag skulle så gärna vilja se den igen.
Stärkande promenad i – 9 grader. Noterade att brevbäraren i våra kvarter trots kylan cyklar omkring utan mössa, i kortärmad tröja, shorts, sockor, jympadojor, punkt slut. Hur är sånt möjligt? Varför fryser han inte ihjäl?
En gång var vi i Stockholm när det var absolut smällkallt (jag minns inte när, inte heller hur kallt det var men omkring – 10 ° i alla fall), och stod och väntade vid ett övergångsställe (där Drottninggatan går förbi Åhléns — det är väl Åhléns?). Mitt emot oss på andra sidan gatan stod en karl som hade kommit joggande och nu under väntan på grönt gymnastiserade lite, viftade med armarna, småsprang på stället. Han hade skor, och ett par små tajta vita shorts. Det var allt.
Den synen glömmer jag aldrig!
Och någonting säger mig att den mannen var lite känd just för att ränna runt oklädd mitt i vintern. Någon som vet?
Jag älskar CSI i ordningen LasVegas, New York och Miami.
Den nya Cyber har jag inte sett ännu.
Pyss, jag tror att den riktiga stavningen bör vara Gena eftersom
karaktärerna har ryskt ursprung. På ryska med kyrilliska bokstäver
så stavas namnet Гена och bör därmed uttalas med g eller ge enligt
Wikipedia.
https://sv.wikipedia.org/wiki/%D0%93
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tonande_velar_klusil
Annika: Shorts och skor! Ja, då framstår ju våran brevbärare snarast som påbyltad. Men hur klarar dom att gå så lättklädda i kylan?
Jodå Annika, jag har också sett honom även om det var rätt många år sedan nu. Han hade en hopvikt handduk på/över huvudet ibland också.
För att det här båset inte ska spricka, har jag öppnat ett nytt. (Med Ökenråttans brevbärare i.)
Annika: Hade han helskägg och inte var särskilt lång , så var det ett original som var känt för att dirigera trafiken i korsningen Hamngatan-Regeringsgatan på 90-talet. Han var slående lik en karl på jobbet. Jag trodde till och med först att det var min arbetskamrat som var på svensexa eller något.
I dag är detta ogörligt, för att inte säga farligt, och han skulle lyftas bort direkt, men trafiken där var lugnare och framförallt utan stoppljus då.
Han stod alltså i ur och skur, oavsett årstid.
Säkert samma person, Niklas och LarsW.
Jag minns som sagt inte när jag såg’en, men det var bra många år sedan och kan alltså ha varit på -90-talet. Och jo, han var skäggig och så hade han mycket stort och yvigt hår, det kommer jag ihåg.
Jag gissar på Dan Brown.