Kallt? Äh, bit ihop och chilla!
Det här är bland det roligaste internet har skådat. Så här hade det sett ut om ”ett lätt snöfall” hade haft ett eget Facebookkonto:
Jag kan tyvärr inte ange källa: hjälp mig om ni vet.
Idag pratas det om vädret – eller rättare sagt om kylan. Alla berättar i radio, på tv, på Facebook och för vänner och bekanta som har flytt julen och bott i Thailand de senaste tre veckorna. Här kommer min rapport:
- Gick upp kl 06:55. Frös inte. Konstaterade att det var –20 °C.
- Åt en macka och drack te. Frös inte.
- Tog på mig vinterkängor, tjockejacka, mössa och vantar och skrapade bilrutorna en stund. Lade märke till att näsan frös ihop när jag drog ner snoret i munnen.
- Satte mig i bilen, tog av mig vantarna och skrapade bilrutans insida och började frysa om händerna. Längtade efter en rattmuff.
- Tog på mig vantarna igen.
- Körde till Sveriges Radio och pratade om plural-s.
- Körde hem. Frös inte.
Nej, jag var inte illa klädd och nej, jag var verkligen inte ute under särskilt långa stunder. Jag hann liksom inte börja yra om hur kallt det var eftersom jag hann bli varm innan fryseriet attackerade.
Jag 1966, som tydligen var en av de allra, allra kallaste vintrarna.
Kommentatösen Ökenråttan berättade nu i eftermiddags att hon hade stött på en annan som inte heller frös, trots –9 °C i Stockholm:
”Noterade att brevbäraren i våra kvarter trots kylan cyklar omkring utan mössa, i kortärmad tröja, shorts, sockor, jympadojor, punkt slut. Hur är sånt möjligt? Varför fryser han inte ihjäl?”
Först kan man ju konstatera att det var ena beskedliga minutgrader. Nio! Pffft! Men vem i hela friden står ut med nåt annat än nästippen naken när det är minusgrader? I Lund fanns en överliggare (ja, så kallade vi dem förr) som året runt gick med bara fötter i sandaler och i Luleå fanns en a-lagare (ja, så kallade vi dem förr) som hade samma slitna poplinrock året runt. Och vart jag mig i världen vänder, går folk omkring i snygga frisyrer istället för mössa.
Ibland tittar jag på mina barn (även de vuxna, ja) och säger att jag ju fryser om de inte tar på sig varmare kläder. Ibland tittar jag på helt främmande människor som visar upp hela dekolletaget trots att det regnar nollgradig småspik.
Nu har jag gjort efterforskningar eftersom jag är orolig för Ökenråttans brevbärare och andra som inte tar på sig kläder och smörjer kinderna med Nivea. Det kan kanske ha att göra med iskalla typer som
- helt enkelt inte känner kyla – de är födda sådana eller har bott i en frys och vant sig vid köld
- har varit med om värre, t.ex. bott i Skåne
- är fåfänga och gärna offrar en örsnibb eller två och som aldrig skulle nedsänka sig till att t.ex. ha hjälm om de så cyklade omkring uppe på Mount Everest
- är praktiskt lagda och vet att de är ute så kort tid att det är värt att frysa en stund för att sedan slippa bära omkring på eller ha på sig dunjacka och mamelucker inomhus
- personifierar ren och skär dumhet.
Jag vet inte i vilket fack brevbäraren i shorts hamnar, men han kanske egentligen är en pingvin?
Precis som jag!
Brevbäraren har troligast en stor del av sitt kroppsgett i form av brunfett.
Det kan man vara född med eller träna sig till!
Brunfett är ruskigt bra eftersom det håller kroppvrmen åt en och dessutom går att stoppa in hur många kalorier som helst i utan att man går upp i vikt.
Jag har en kollega som hela vintrarna går runt i kortämad skjorta utan att frysa. Det ser mycket spektakulärt ut, särskilt eftersom han är född i Kenya.
Sedan så är det här en möjlighet:
Just brevbärare på cykel i områden med flerfamiljshus (mångfamiljshus) knatar upp och ner i trapphus hela arbetsdagen lång och är bara utomhus medan de transporterar sig från dörr till dörr. De blir nog så varma när de trappspringer att det nästan är skönt att komma ut och kyla av sig lite. Kan jag tänka mig, åtminstone.
Kallt. Jomän. I morgses var bilen mycket kall. I stället för att dra igång den totalt vidriga dieselvärmaren lät jag motorn gå på tomgång medan jag hämtade lite grejer i huset.
Eftersom det är alldeles omöjligt att köra med fastfrusna bromsar drar jag aldrig åt handbromsen när jag ställer bilen på kvällen och låter backen ligga i. Det håller bilen stilla i den svaga uppförsbacke som leder upp till huset.
När motorn gått några minuter blev det varmt i växellådan så att bilen sakta rullade ut på vändplanen och ner mot grannens garage. Inte samma granne som jag körde ner staketet för som en första introduktion på nya boplatsen utan nästa granne. I sista sekunden noterade jag rymningsförsöket och fick stopp på fordonet innan det tagit ny fart i nerförsbacken mot garaget.
Nu väntar jag bara på nästa incident. Där bör, logiskt sett, granne nummer tre bli utsatt för någon sorts uppseendeväckande och oväntad händelse. Troligen fordonsrelaterad.
Man kan säga att vi har flitiga grannkontakter. Och att vår närvaro på Sjöstigen har gett grannarna en hel del att fundera över och prata om.
Vi skyller på kylan.
Om man badar varje dag och gärna en bit in på vintern, fryser man inte alls särskilt mycket längre. Jag tror att kallbad är ett sätt att träna kroppen att göra det där brunfettet.
Och på facebook delas den här artikeln , dagar som dessa …
Nu uttrycker jag mej diskret, Ninja: Vår brevbärare ser inte ut att vara född i Kenya. Han är heller ingen ungdom, grått hår har han.
Och värmer sej med en stilig mustasch.
Grå, den också.
I slutet av det förra båset finns observationer av en i alla bemärkelser Cool Kille. Annars har vi det vetenskapligt bästa och snabbaste sättet att frosta av caretan här. Säger dom. Min har tak över huvudet och värmare, så jag har inte haft anledning att testa.
Pingvinen som var brevbärare.
Brevbäraren som var pingvin.
Jag känner att vi har en oerhört sympatisk barnbok här, vill någon vara snäll och skriva den?
Tuppen ja! Brevbäraren som var pingvin! Vem vill rita till?
Dagens väder är exakt det jag beställde till dagen för 4 år sedan. Planen var vackra vita vinterbilder för att dokumentera vårt bröllop. Dagen innan fick vi scouta ny plats eftersom den tänkta inte alls var lämplig för vit brudklänning utan snö ….. Eller då hade inte klänningen varit vit när vi väl kom till kyrkan.
När jag bodde i Stockholm, på andra halvan av 80-talet, fanns en man som gick omkring bara i jeansshorts. Även på vintern, när jag trodde jag själv skulle frysa ihjäl. På vintern hade han kängor, men maken säger att den lättklädde också gått barfota i snöslasket. Någon annan som sett honom?
Det blev till att skotta i dag. Första gången denna vintern. Dessvärre nog inte den sista.
Läs i slutet på förra båset. Det kan vara samma karl.
ÖR, brunfett sitter inne i kroppen. Alla människor har båda typerna, men den lyckligt lottade har mer av det hälsosamma bruna.
Det är inte bara vi som har fått vita vidder utan för fönstret,
även den Nederländska provinsen Gröningen har fått ett snötäcke.
Lotten, vem som ska rita? Behöver du fråga ens?
Du har ju en konstnär i huset. 😉
Eller ja Groningen heter väl provinsen egentligen.
Jomenvisst, LL99, men konstnären i huset måste ju vara med i mattetävlingar och spela basket och ha sig! (Kan nog övertalas, dock.)
Tyvärr verkar det vara lättare att träna upp de vita fettcellerna. Åtminstone enligt min erfarenhet. Förr dominerade de bruna fettcellerna i min kropp men nu verkar de ha förlorat kriget mot de vita. Hur får man rätsida på det?
Det finns folk som nästan aldrig fryser. Sheldon-sonen tillexempel, har sprungit runt i tunna kläder och haft fönstret öppet, året runt, i hela sitt liv. I och med nylig utredning och “diagnos” har vi även fått svar på den saken. Det kan tydligen ingå i konceptet. Brevbäraren tror jag dock att vi redan har fått svaret om. Springer man mest inomhus så är det ju värre att bli varmsvettig och sen gå ut i kylan. Här i Stockholms nordvästra delar har vi annars mest talat om en bomb, som smällde i natt. Verkar dock inte vara mycket att prata om i media. Man undrar ju om vi börjar bli blasé. För de som bor i närheten var det inte vardag i alla fall.
Så passande, jag har just hittat och tittat på en bildserie om verkliga vinterbadare — de bor i Krasnojarsk och badar i Jenisej när det är –30 °C!
Önskar på riktigt att jag kunde, Annika! Kallbad är en fin sport.
Ja, jag har sovit hela eftermiddagen, det var visst tufft att börja jobba efter julledigheten. Nu kommer jag inte somna före midnatt …
Stoppa pressarna! Pysseliten är vaken!!!
Apropå vädret som Is99esa inte fick för fyra år sedan, utan idag, så är det i alla fall här i Mälardalen sanslöst vackert. Snön gnistrar som tusen prinsessklänningar och är dessutom fortfarande vit och i så begränsade mängder att den bara ligger som en mysig fleecefilt över hela landskapet.
Me like.
Jamen, PysseL, Ninjas kille var född i Kenya, ju. Och därför ville jag poängtera att … Jaja.
Jahaaaa! Ja, jag ville väl bara vara lite hjälpsam, eftersom jag läst lite om brunfettet i samband med mina vinterbad och nyttan med det.
Och jag älskar också vinterlandskapet (vem gör det inte) och speciellt fenomenet med ljuspelare som kommer av att iskristallerna ordnar sig i luften så att ljuset riktas åt samma håll, som en strålkastare.
Aha … ” ljuspelare som kommer av att iskristallerna ordnar sig i luften så att ljuset riktas åt samma håll, som en strålkastare” … naturen är så klok. Den ser till att ordna upp kristaller så att vi ska ha nåt vackert att titta på!
(Jag diskuterade detta faktum med barnen nu ikväll, men lyckades inte googla fram just denna lösning.)
Jag jobbade som fastighetsskötare i mina yngre år. En av gubbarna, lite vresigt lagd, använde aldrig handskar om det inte var minst 14 grader kallt. Vresigheten berodde nog på annat än kylan.
Idag mötte jag förresten en brevbärare i Uppsala, han hade bara en tunn postiströja på sig. Såg kallt ut, det var väl runt 16 minus. Men hurtig frisk och rask.
Apropå det där med kortbrallor året runt. Vi har en sån farbror här i stan också. Vet inte om det är brunfett eller något annat. Han ser lite annorlunda ut och verkar hålla värmen uppe. Gott nog!
Jag frös aldrig som yngre, utom när jag försökte åka skidor. Sen fick jag giftstruma, och innan den var diagnostiserad och behandlad hann jag förstöra flera vänskaper genom att inte stå ut i temperaturer över femton grader.
Nu är jag något äldre och ibland frusnare. Igår var dock huvudhindret för längre promenad att andedräkten fastnade på glasögonen. Det är svårt att se genom isrosor.
Förklaringen är såklart mycket mer komplicerad, men för mej funkar den rätt bra. Här är en länk.
Apropå vinterbad. I Skellefteå genomförs sedan några år tillbaka en simtävling i februari – i älven. För den som känner sig manad.
Oooooh, alla är ute och vinterbadar!
Det kalla vädret förväntas fortsätta.
ÄNTLIGEN snö!
Med köldväder följer ofelbart en massa spydiga kommentar om den globala uppvärmningen, baserat på det man ser utanför köksfönstret. Att 2015 globalt sett är det varmaste året vi uppmätt i modern tid, liksom att det är varmare än någonsin i t.ex Alaska bortser många ifrån. En knastertorr Telexliknande läsning finns här. Den är på sitt sätt kuslig eftersom den är helt fri från värderingar, bara redogör för fakta.
Ja, det är sorgligt. Jag hörde att Afrikaner och Japaner är dom som tar klimathotet på störst allvar. Vi här i Europa och USA är inte alls lika bekymmrade. Skrämmande med tanke på vilka som bidrar mest.
***Sscchhhh — det fattar du väl att ingen är vaken när du kommer hem så här sent …
Jo, men om jag bara står så här i dörren och kikar, och inte säger någonting? Då stör jag väl ingen.
Det vet du’nte. Förresten pratar du ju för fullt. Sssccchh, sa jag!
Ssssscccchhhhhhh på dig själv du!***
Ssssschhhh, Annika! De som inte vinterbadar ligger och sover!
Här har man skrivit ett långt inlägg om kylan, och så kom jag nu på att jag inte ens stack näsan utanför dörren på hela fredagen!
Sova så här dags? Är du inte klok? 😉
Trallalaaaa.
(Annika kikade in och gick sedan och borstade tänderna?)
Imorrn kommer Ninja-Malin hit och hälsar på till det Gula Fula Huset!
Nämen hej, LL99!
Nä, nu ska jag släcka. De som vinterbadar får komma in från kylan och ni andra fortsätter väl att sova?
Jag borstar inte tänderna! (Riktigt än. Men snart så.) Jag var bara runt och störde på några andra ställen också.
Det snöar, men inte så farligt. Motorvägen självrensade sig liksom. Bara sista biten hit var det lite lite slirigt. Och två harar satt och såg ut att vänta på oss där vi skulle ställa bilen. De joggade stillsamt sin väg.
**Sschh, de kanske sover än!**
Annika, nejdå jag är vaken sedan länge.
Ja, men du var ju vaken i natt också, liksom jag.
Undrar om någon har frusit fast i en isvak.
Jag och Ninja-Malin sitter vid mitt köksbord och planerar framtiden!
Vems?
Innehåller Lottens framtid ett urval av kalenderluckor i bokformat? Borde göra det.
Den som är nyfiken på sin framtid –eller iaf 2016– kan kolla in sitt “ultimata” horoskop här och sen ägna sig åt viktigare ting.
Jag vill planera min framtid, den kan börja med semester. Två dagars arbete (hemifrån ska noteras) var slitigt. Det är så man undrar om det står riktigt rätt till … Idag blev det lite snölek i alla fall, det piggar alltid upp!
Vi har varit ute och gått. Jag blev oväntat trött, trots (?) att jag sov nästan tio timmar inatt. Det är iallafall vackert med snön. Och Fyrisån är frusen hela vägen till Kvarnfallet.
Framtiden är det näst viktigaste som finns. Och jag föredrar definitivt att planera den själv framför att förlita mig på diverse planeter och stjärnors osynkroniserade ställning.
Ja planera är viktigt, då vet man vad man ska göra när möjligheterna dyker upp.
Håller med dig, Ninja 😉
Jag planerar att åka lite skidor i morgon.
Och att prata med flyktingarna på den lokala förläggningen några dager nästa vecka.
På fredag ska jag tända kaminen i en näraliggande bastu, så att vi i kompisgänget kan värma oss efter att ha tränat på att med full skridskoutrustning falla i – och ta oss upp ur – en isvak.
Sen blir det ny planering…
Vi planerar inte framtiden. Man blir bara besviken.
Däremot försöker vi förutse alla möjliga konstiga problem som vi (mest grannarna) kan tänkas råka ut för.
Efter att ha massakrerat första grannens staket och nästan ramponerat andra grannens garagedörr börjar vi ana att den “dödsbar” som vi börjat designa för att ta hand om nästa hösts musråtteinvasion kan leda till komplikationer. Jo, vi är verkligen ute i god tid. Mest beroende på att vi aldrig hann med i höstas.
Det är nu som lite förutseende kan behövas. Eftersom dödsbaren kommer att placeras under trappen och kommer att bestå av ett antal olika slagkraftiga råttfällor av de utomordentligt goda fabrikaten “Mjölner” och “GreenLine” finns det en viss risk att den tredje grannens katter kommer att skada sig på dem. Det vore ju ytterst tråkigt om GreenLine blev RedLine
Vi kommer alltså att förse gavlarna på trappen med nät som släpper igenom musråttor men stoppar igelkottar, harungar, katter och andra djur som vi gärna ser som gäster i pörtet med omgivningar.
@LarsW. Bästa horoskopet – ever! Äntligen något man kan lita på.
Nuuuuu vet jag vad min kioskvältargenerationsroman ska handla om! Jag ska hitta på allt och fabulera fritt – utom de sanningar som jag snor från kommentatorsbåset! Boken ska heta:
”När jag bodde granne med Skogsgurra”
”När jag bodde gran(ne) med Skogsgurra” menar du väl? 😉
Jag vinner härmed nattuggleligan!
Näpp!
Nyss hemkommen — igen, vi är verkligen ute sent den här helgen, och ändå åkte vi hem innan det var slut (vi har sysslat med det hääär, inklusive att vara aktiva) för de sista spelningarna började 02.30. Vi gav fan och åkte hem i snöyra modell någorlunda.
Kul, Annika! Vad spelar du/ni?
Wow, vilken kul grej, Annika! ”Konserter och publika jam i 15 hotellrum och på 8 scener!”
Absolut skitroligt, kan jag säga.
Jag spelar inget, men de (“de” är den andra hälften samt övriga bandmedlemmar) tvang mig att sjunga en sång. (En urgammal mördarballad.) Eh. Det är mer eller mindre hobbynivå, utom att en av karlarna är halvproffs (om det nu finns ett sånt ord). Den andra hälften har myntat ordet “strängjunta” (analogt med sy- och stickjunta, såklart).
Vad spelar de? Mest lite americana, liksom. De är fyra stycken. Utom min andra hälft som spelar femsträngsbanjo och gitarr är det en gitarr till, en ståbas och en dobro (spelad med slide-teknik). Folk-country-bluegrass-singersonwriter-ballad-typ-musik. Eh. Redan befintliga låtar. De (huvudsakligen min andra hälft) översätter dock sångtexterna till svenska. En poäng är för övrigt att inte alla låtarna ska låta likadant (det syndade en del andra mot på tillställningen, och det är ju synd).
Vi gjorde tre spelningar — ett mindre rum, ett större rum med ljudanläggning, ett mindre rum igen. Folk fullkomligt klämmer sig in överallt där det spelas, för det är ju inte bara musikerna som spelar för varandra utan några hundra personer som är helt vanlig publik också (som köper en- eller tvådagsbiljett). Lätt värmeslags- och kvävningskänsla inställer sig därför, men det är bara att bryta ihop och fortsätta! Vår sista session började kvart i tolv i går kväll, alltså. Heh.
Så, nu har jag skrivit tillräckligt mycket, i ett tillräckligt gammalt bås för att endast få om några ska läsa det — vad bra!