Jag drabbas ibland av minnesassociationer som jag är rätt trött på.
Lotta Lotass skriver i Nationalencyklopedin:
”På spaning efter den tid som flytt börjar med att huvudpersonen, Marcel, äter en madeleinekaka doppad i lindblomste och genom denna smakupplevelse får hela sin barndomsvärld öppnad för sig.”
Om jag finge välja, skulle jag vilja öppna min barndomsvärld när jag t.ex. äter leverpaté, så att det inte sker alltför ofta. Men så funkar det junte.
Har ni några exempel på minnen som dyker upp, men som inte nödvändigtvis är positiva? Ungefär som när Teskedsgumman blir liten som änna tesked och stönar ”nej, inte nu igen”.
Jag har dessa:
• När jag känner en viss lukt, minns jag båtresan med familjen Stenson till England 1973 – när vågorna gick höga och alla på hela färjan kräktes. Utom pappa. Han gick upp till restaurangen och ville ha smörgåsbord, men hela personalen satt och kräktes på golvet i köket och hade inga planer på att steka köttbullar.
• När jag däremot kräks, ser jag en rosa blomma framför mig – den fanns på tapeterna i mitt rum på Mätaregränden i Lund. ”Å neeej, inte den där blomman igen!” säger jag med munnen full av morotstärningar.
• När jag lägger bokstäver på ett visst ställe i Wordfeud – i nedre högra hörnet – tänker jag på höghusen i Årby i Eskilstuna.
Enligt Wikipedias artikel om ”involuntary memory” kan man dela upp dem i tre varianter:
- minnen man tycker om
- biprodukter av andra minnen
- minnen man inte alls uppskattar.
Jag frågade lillasyster Orangeluvan om hennes illasmakande madeleinekakor, och hon svarade:
”Jag hade en sådan minneskoppling (flashbulb memory?) senast idag när jag tänkte att det var väl sjutton att jag alltid skulle tänka på samma sak när jag gjorde en viss grej, men vad det var har jag glömt.”
Vad skulle de kunna heta, de här menlösa minnena? Bara ”associationer” låter ju jättetrist …?
Besök av blamageguden är ett bra namn på sådana där ovälkomna minnen.
När jag ser Olof Palmes gata ur ett visst perspektiv kommer jag ihåg när jag gick där iförd knallgul tenniströja och dito shorts, samt min mors min när hon insåg att jag sett ut så där, offentligt. Tänker inte tala om hur gammal jag var. Nä.
Oj …
Först måste jag försöka komma ihåg vad det är jag plötsligt kommer ihåg, och när och hur och. Sedan måste jag försöka komma på vad det skulle kunna kallas.
Och så måste jag fnittra åt Ninjas klädselminne.
Jag kan inte lägga i treans växel utan att minnas en gång när jag nyligen tagit körkort (1989) och en kompis anmärkte på hur jag växlade. Hans exakta ord och var på Värmdövägen vi var. Varför? Det är obegripligt! Som en dum låt man har fått på hjärnan.
PS Som tur är kör jag väldigt sällan bil nuförtiden, så jag slipper tänka på det så ofta!
Först därefter gör jag som Värdinnan ber, upprepar här vad jag slängde in i slutet på förra Båset så att alla får en chans (prokrastinerare och allmänna tidsslösare i alla länder, förenen eder):
BBC:s nyhetssajts s.k. Magazine visar en gång i veckan ”10 things we didn’t know last week” (med kortpresentationer av intressanta/knasiga/oväntade/kuriösa nyheter samt länkar till artiklar) och så här till nyår sammanställer de en lista med de hundra bästaste (enligt dem): 100 things we didn’t know last year. Oooooh så mycket roligt där finns, och börjar man klicka på länkar så har man verkligen att göra ett tag!
(Denna service tillhandahålls — även nu — av t.f. prokrastineringsöverdirektrisen.)
Nämen titta, jag kan vara on topic fastän jag bara läser Annikas länk:
56.
Playing Tetris for 12 minutes the day after a traumatic event can reduce flashbacks.
Funkar inte!
Så mycket Tetris so jag spelat i min dar borde jag vara fullkomligt nollställd ..
När jag känner dieselångor en kall vinterdag. Hjärnan tar mig med språng tillbaks till lumpartiden på P10 i Strängnäs. Många tunga fordon som puffade ur sig stora moln av miljövidriga dofter. Inte nyttigt men ändå ett behagligt doftminne på något vis.
Grattis till nya tvättmaskinen! Må den skänka rena kläder lång tid framöver.
En viss blomdoft får mig att tänka på svunna tider som jag aldrig riktigt kan sätta fingret på. Kanske från ett tidigare liv?
En annan speciell doft, som antagligen är en blandning av såpa, tuggummi, och något mer, får mig att tänka på små kvarters-har-allt-mataffärer som fanns på varenda gata en gång i tiden i Israel. (Måste vara ett minne från typ 4-års åldern när vi var och besökte släktingar.) Dessa affärer är sorgligt sällsynta nuförtiden.
Jag tycker att Maplestreams dieselångor och Dinas såpatuggimmi är madelainekakor!
Jag kom på en till: varje gång som jag äter marmelad på macka (vilket är alldeles för sällan), hör jag min mamma säga: ”Jaja, har man bestämt sig för att äta marmelad kan man lika gärna gå hela vägen och ta massa smör också.”
(Jag tror att det var 1977 hon sa det.)
(Tvättmaskinsrapport: den heter Bosch, har touchkontroll och står på ben! Och rymmer 9 kg! Aaaah, the tvättjoy!)
Glömde: Gott Nytt År!!!
Doften av tjära tar mig omedelbart till min mormors solvarma brygga i Fjällbacka. Jag kan riktigt känna den sträva träytan och höra måsarnas skrik. Vått ylle tar mig istället till en vinterdag hemma i trädgården som ägnats åt att bygga snöfästning och snöbollskrig så att lovvikkavantarna var alldeles genomblöta. Gulmåra, Jungfru Marie sänghalm, förflyttar mig till en varm julidag där jag går längs grusvägen på landet. I samtliga fall är detta barndomsminnen, jag kan inte komma på något från vuxen ålder men de finns säkert. En del doftassociationer är mer kompilerade, t.ex. så infinner sig inte den riktiga julkänslan hos mig utan hyacinter.
Nu ska jag studera Annikas lista.
Förresten, grattis Lotten! Den gamla tvättmaskinen gjorde dig säkert en tjänst.
Vilken påminner, måste komma ihåg att tömma tvättmaskinen …
Annikas lista väcker en fråga. Hur kan uttalet av ett ord sägas vara ”tekniskt korrekt”?
För övrigt förstår jag nu varför Saint Lucia är en så trevlig ö.
Nu ska jag tömma tvättmaskinen.
En speciell doft, eller snarare lukt, från ett tryckeri får mig att tänka på när jag var 4-5 år och hade munnen full med blåsor och blev penslad i munnen med något blått som skulle bedöva mig så jag kunde äta. Pappa ställde mig mellan sina knän där han satt och klämde åt hårt så jag inte kunde smita medan han penslade.
Du hade nog någon munsvamp och blev penslad med gantianaviolett. Det kan hursomhaverr inte ha varit någon trewvlig upplevelse.
Tvättmaskin is da shit. Jag har två. För säkerhets skull.
Lotten, ny tvättmaskin? Som man brukar säga i dagens värld,
pics or it didn’t happen. 😉
Varje gång jag trär på ett påslakan tänker jag på en dum tävling i ett dumt SVT-underhållningsprogram, där ett känt förälder–vuxet barn-par tävlade mot ett annat sånt par. Det var olika moment varje gång, och ett av dem var att barnet skulle gissa om föräldern kunde trä påslakan på täcke på under en minut. Min mamma är hopplös med påslakan, så om vi hade varit med i tävlingen hade det varit enkelt för mig att förutse svaret.
Men varför har jag tänkt på det vid varje lakansbyte sen typ 80-talet?!
En del sådana där minnen går nog aldrig över, som Malinkas påslakansupplevelse.
Doften av schersmin förvandlar mig till ett mycket litet barn i Solvarbo (södra Dalarna) vid midsommartid. Alltid. Trots att jag har en jättelik schersminbuske i min egen trädgård och alltså får doften i näsan i ett par veckors tid varje juni. (Både doften och minnet den väcker gläder mig något oerhört, kan tillfogas.)
Men även lukter som inte är så behagliga kan väcka behagliga minnen — i mitt fall till exempel eau de våt hund. Den får mig att minnas alla jakthundarna jag växte upp med, och hur de luktade när de kom in efter en dag utomhus, jue.
Åh, Annika, schersmin. Doften av schersmin får oss att minnas när vi bodde på Tomtebogatan Fem trappor utan hiss. (Om vi klev upp på köksbordet kunde vi se stadshustornet.) Soptunnor på gården, omhägnade av spaljéer och runtom det hela växte shersmin, stora buskar. Att kasta soporna var en njutning under blomningsperioden och hur många schersminer jag än bott nära sen dess så är det soptunnebuskarna på Tomtebogatan som jag tänker på när doften når mej än i dag som är
MALINKA! JAG OCKSÅ!
Jag har banne mig skrivit om påslakanstävlingen i Söndagsöppet också – för jag tänker på det momentet varenda, vareviga gång som jag sedan dess har trätt påslakan på täcken. Och berättat om det för barnen, som nu varje gång de byter påslakan tänker på hur deras mamma en gång berättade om ett gammalt tv-program … osv …
Ny tvättmaskin? Nio liter? Då är ju diskproblemet löst!
Kg PK, Kg inte liter. 😉
Mer mosaik åt folket!
Jag har lärt mig att man inte säger Gott Nytt År innan det gamla är över. Till dess heter det Gott Slut, och det handlar inte om döden, utan en tillönskan om att det gamla året avrundas på ett trevligt vis. Därför:
Gott Slut, allahopa!
Men varför inte det då? Man säger ju God Jul flera dagar i förtid.
”Gott slut” på det innevarande året är ju rappt logiskt, dagarna mellan jul och nyår är inte måga. Julen är ju en mer utsträckt högtid från 1:a Advent till Annandagen, som den är. Men det är inte jag som bestämmer.
Annars ser jag fler ”Gott Nytt År” än ”Gott Slut”, och inte tänker jag uppfostra folk för den skull. Vi har alla våra vanor.
Ah, LarsW, à propos ”Gott slut”. Vi säjer också så och alla i vår omgivning, men nåt årsslut befann vi oss i ny miljö bland nya bekantskaper. I mellandagarna sa vi ”Gott slut” till en av de nye. ”På vad då?” sa han. Ja, säj det.
”Rappt logiskt” är ett interessant uttryck. Nåra kommentarer?
Jag syftade på att uttrycket är koncist och att man ejengkligen har bara dagarna mellan Annandagen och till midnatt på Nyårsafton på sig att använda hälsningen i fråga. Det är inte lika många som Good Jul. (Någon annan får lägga ut videon i fråga) Snart kör vi Same Procedure och snubblar på björnskinnet, eller vad det nu är. Återigen:
Gott Slut.
Rappt, koncist, ont om tid, brådskande. Javisst!
Och gott slut och gott nytt alla, för nu drar vi oss tillbaka.
Idag råkade jag säga ”Ha ett fint slut” till en kund (en vähäldigt gammal man). Tyckte jag räddade det ganska bra med ett ”…och ett gott nytt år”, men jag vet inte.
GLAD PÅSK!
(Rebellen Bergman tänjer på gränserna.)
Teven väsnas och jag avslutar året med stort allergianfall. Gott nytt år på er!
Ha, här dricks det påskmust ilväll. Vad sa du nu då Rebell-Lotten?
Rapport från framtiden:
Vi dricker Doppf. Gandhi (gojan) skriar. Fyrverkerier dånar.
Året är 2016.
Herrejösses, tänk när man läste sf-romaner i början av 80-talet, hur långt bort och obeskrivligt märkligt man utgick från att 2016 skulle vara.
GOTT NYTT ÅR!
I Paris var vår favvobuss (42) inställd. Så vi blev kvar i kvarteret. 600 000 pers på Champs Elysées, så vi behövdes inte där.
Inga attentat av större format rapporteras.
Gott nytt år på alla! Hyttis instämmer.
Gott nytt år, kära båsvänner!
Vi öppnade inte den fina flaskan med champagne som jag fick av Örjan eftersom bubblorna rann i strid ström hela kvällen. På tolvslaget skålade vi i amerikansk, brun läsksörja för att mäkta med morgondagen. Vad skålade vi för? undrar ni förstås.
Den nya tvättmaskinen, det rensade avloppet och de fungerande toaletterna naturligtvis.
Nu ska vi äta tolv vindruvor var, för det gör man i Spanien.
Gott nytt år!!!
Nyår väcker massor av minnen hela tiden. Tex kommer jag ihåg massor av nyårsaftnar som jag har somnat före tolvslaget, det är liksom ett av kvällens spänningsmoment, ”ska hon klara det?”
I år gick det ju bra. Vindruvorna åt vi i desserten: fruktsallad med marinerade frukter, ingen sprit i år, utan ingefära, rosépeppar och stjärnanis. Proteinerna fixade PK, han bjöd på sk Hestonkött. (Initierade kanske vet vad det är …?)
Nu då? Jomen bubbel, film och snacks. Har man klarat 12-slaget är det ok att osova ett tag till.
Här osover vi för fullt!
Vabaha, Hestonkött? Äta Charlton Heston? Den gamla sega, ultrakonservativa, tandglänsande karln som älskade vapen och hamnade i framtiden med en halvbegravd frihetsgudinna?
… oj ursäkta, jag blev lite till mig i framtidstrasorna.
Mitt tak är grannens golv, kan man säga. Men jag brukar kunna sova gott ändå vilket jag tänker ägna mig åt nu när jag sagt Gott nytt år till er allihopa!
Champagnekorkarna och klackarna i taket!
(Fast inte i Maj Korners tak dårå.)
”Det är mycket golv i taket” är ett bevingat uttryck i familjen. Sagt av en tvååring som hörde steg på övervåningen när hon låg i sin säng på undervåningen och blev nattad. Den andra tvååringen (eftersom vi hade två) sa ”sugröv” istället för sugrör – och det förstår väl alla att DET ordet bet sig kvar?
Heston ja. Eh, jag är inte säker på hur tillagningen går till, men det slutar med en köttbit som är jämnt röd inifrån och ut. Lite sofistikerat, eftersom alla vet att kött brukar ha en färggradient av vällagat grått från kanten till rött mot mitten. Gott i alla fall!
Ha!
Jag vet förstås egentligen vem den andra Heston är (Blumenthal, känd kock) men jag är alldeles häpen och slår klackarna i taket i en glädjedans över att Pysseliten är vaken än!
(Hihi … eller nåja, oskyldiga besökande som inte hänger här jämt har förstås inte en aning om varför detta gör mig så lycklig.)
Gott nytt år allihop i båset!
Vi missberäknade kvällens fest och måste antagligen fortsätta imorgon eller på lördag.
Gott nytt år allihop!
Nej nu föreslår jag att vi har den här ordningen på de glada helgutropen: Från och med 1 januari säjer vi ”God fortsättning”, nämligen på det nya (innevarande) året, dårå. Framåt jul säjer vi ”God jul” och i mellandagarna kör vi med ”Gott slut”, ävenledes det hänför sej till det innevarande året. Och sen på nyårsdagarna blir det ”Gott nytt år”. Ordning och reda och rappt logiskt, eller hur?
Gott nytt år, kära bås!
Gomorron, och ha en bra dag!
Och ett trevligt, spännande, lugnt, lärorikt … etc, etc 2016 förstås.
Jo, jag menar att vi ska säja ”God fortsättning” varje dag, ända fram till jul då vi byter. Det låter väl positivt och optimistiskt, att önska en god fortsättning hela tiden.
Eller så säger vi ”ha en fortsatt god dag” som är så populärt numera. Jag har stört mig på det uttrycket (du vet väl inte hur min dag har varit hittills?) tills någon sa att de kan ju faktiskt mena att just fortsättningen ska bli god. Och då känns det bättre för jag vill helst inte reta mig på saker och ting.
Sam Neill kommenterar den svenska Ivanhoetraditionen.
Gott Nytt År till alla o båset!
Låter som en lättnad att det kommit en ny tvättmaskin. Vår brann nästan upp en sommar och maken trodde den skulle kunna repareras. I väntan på reservdelar åkte han till sitt jobb och tvättade vår tvätt där. Efter ett antal veckor utan besked om reservdelar ställde jag ett ultimatum. Antingen fick han trycka på hos leverantören eller så köpte jag en ny maskin själv. Om han inte får vara med i beslutet blir han lätt stressad. Det visade sig att det inte fanns reservdelar att få då maskinen var för gammal….. Kan bara säga att det inte kom som någon överraskning.
Ich wünsche Euch Allen ein Guten Rutsch ins Neue Jahr 2016 gehabt zu haben! Jag måste bara önska med mitt favorituttryck !
När fyrverkeriknallarna vid tolvtiden ekade från skogshällarna här i byn, trodde jag jorden skulle gå under. Vidrigt!
Vi hade tidigare sett via svt play fyrverkeriet från Sidney live. Det var otroligt imponerande. Men det sprakade och knastrade bara.
Avståndet kanske? Dämpade mikrofoner?
Det pågår ett QI-maraton på BBC Brit. Alldeles nyss lärde Stephen ut att halveringstiden för fakta är några år (hur många glömde jag direkt). Vilket betyder att det som var sant förr inte är det längre, och tvärtom. Har att göra med att mänskligheten lär sig mera hela tiden, typ hur man kollar hur gammal en hummer är; det visste vi inte förr men det gör vi nu. (Man räknar ringarna på ett ögonskaft, hur nu detta går till på en levande hummer.)
Hur detta kan appliceras på minnen aka hågkomster vet jag inte. Den uthållige får kanske veta – QI-maraton startade kl 13 idag och sista programmet sänds 02.30 i natt. Mycket roligare än gamla Ivanhoe.
Visst ja – god fortsättning!
Ivanhoe. Jag har en kompis som varje år på facebook meddelar sin avsikt att se filmen och hoppas att han ska välja rätt tjej den här gången. I regel blir hon besviken på den punkten.
Igår testade jag så min nya tisha. Man vill ju ha något extra till nyår. Och vet ni – den var inte alls så stor! Sitter perfekt. Jag tror att den är magisk.
Har’e lajbans på det nya året, everyhopa.
Min dator har kraschat och jag ska börja jobba igen, efter att ha genomfört tio dagars endamsstrejk.
Inge pröjs-ingen Ninja.
QI Marathon går även i kabeln, i mitt fall på Comhem kanal 63. Tyvärr tittar jag hellre på ett annat Marathon, lite skämmigt, så jag talar inte om vilket. Men lite SF är det, och en massa missade avsnitt får jag igen.
Happy Vieweing.
Hallåå, är det nån hemma?
**hummar lite, försöker kika genom fönstren, trycker örat mot dörren och lyssnar**
Nähepp.
Schhh, dom sooover. Och råttorna dansar på borden.
Va,är ni också här i trädgårn?
Gu, en kopp te, jag fryser om tårna.
*kliver fram från bakom en avlövad buske* Var ska vi annars vara? Måste kolla rören och maskinerna och det och sån’t.
Ninja, har ett nytt te som dottern hade med sig från England. Mango och någonting till som jag inte kommer ihåg just nu. Doftar ljuvligt. Duger det?
Tittar in lite mellan skidloppen, Tar teet vid TVn
Det är ju en aning kallt nu när ryssen är i antågande. Jag tar med lite filtar..,
Snart minus fem i Fjollträsk. Snart är det nära.
Jag har kört bil i fykande snö och *rys* tillsammans med alla andra i hela världen trängts i det som heter ”Mall of Scandinavia”.
Nu måste jag ta mig nåt stärkande. En semla kanske?
Inte jag!
Jag har varken fykande snö eller varit på nån mål.
Men jag sitter här och väntar och hoppas på 2 dm snö så jag vågar åka skidor utan att vara rädd för att ramla. (Is gör så himla ont …)
Vi sitter här i din soffa, Lotten, när du kommer tillbaka, med Dinas ljuvligt doftande, engelska te och Isprinsessans filtar. Dörren var olåst och du HAR sagt att det bara är att kliva på.
Köp gärna med dig några semlor extra hem, det låter gott.
Vad gör du i MoS? Folk som varit där säger att det bara är stort och dumt?
Det är aldrig fel att stärka sig med en semla! Nu blev jag baksugen, det är förtvivlat tomt på semlor här. Jag har tömt förrådet och berett plats för ett bohag, nästa vecka får vi en ny inneboende. Varför ha tomma och ödsliga rum liksom.
Det var stort, dyrt, fullt och faktiskt dumt. Och jag är ändå stor vän av både shopping och mallar.
Spanjoren åkte dit med fickan full av pengar (spenderbyxorna) och kom hem med allt kvar. Det gick liksom inte att handla …
Haha! Så blev det för oss i NY! Jag trodde att vi skulle shoppa, men se det gick inte. I den stan gör man allt annat (eller så var det bara jag…)
Mer te nån?
Här hos oss fykar inte snön däremot fåken ska man passa sig noga för. Husbandet och junioren är ute och rastar sig iklädda reflexvästar och ficklampor så ännu verkar det inte vara någon fåk. Själv är jag eldvakt ett ytterst viktigt jobb så här års.
Tack, Ninja, men jag har kaffe kvar.
(Tekaffe är inte, inte gott, vilket jag upptäckte vid en osedvanligt dum automat en gång — den gav kaffe och tevatten ur samma rör, med resultat att det stod lite kaffe kvar i röret när man tryckte på tevattenknappen. Och det såg man ju inte eftersom man redan hade lagt tepåsen i koppen så lite färg verkade normalt. Sedan smakade man. Hrrrr.)
Semla? Semla … nä, jag ska laga mat om en stund, inte värt att förstöra aptiten.
Dina, var det möjligen den här tesorten?
Varm choklad med vispgrädde, tror jag. Vispad grädde finnes.
Oj, nu blev det marängswaiss – utan maränger men desto mer grädde.
LL99, nej men det teet verkar också mycket gott.
Nu har jag kollat: mango och bergamot. I lösvikt, så jag vet inte märket. Kom i mycket söt liten blommig plåtburk.
Brid, jag tar gärna lite grädde. Har några jordgubbar i kylen. (Säsong nu.)
Men Pysse då! I NY köper man ju jeans jue. I alla fall vi som alltid går omkring i det. Och jättesköna skjortor i lite kraftigt bommulstyg för drygt ingenting. Missade ni det?
Jag avvaktar med semlorna eftersom jag just rullat hem från Farang.
Jo, nog köpte vi jeans (många) och gympadojjor (ännu fler). Inga skjortor ellar andra fancy pancy saker, som jag laddat (och sparat) för!
Fru Båsmor är förmodligen upptagen av TV-sportens årskrönika och återkommer nog vad det lider.
Dina, denna då?
Ursäkta att jag bryter taffeln, men vi kan dra oss in i de främre salongerna nu.
Ja, den blandningen! Ljuvlig!
Mmmmmmm, främre salonger …