Tack, tack, tack, alla kommentatörer och kommentatöser! Det är så roligt att julkalendra när ni dräller in och skaldar, gissar, suckar och stönar och berättar om triviala ting som inte har med saken att göra samtidigt som ni dräller fantastiska ledtrådar omkring er!
Jag har lovat mig själv att aldrig mer gissa vem som gissar rätt först, eftersom jag nästan alltid gissar fel och borde sättas i skamvr… nej, på en avlägsen läktare med kall glögg och varm champagne. Men ni som vet med er att ni var först får så innerligt gärna tala om det i kommentarerna.
Sådant som jag inte begrep mig på var t.ex. kommentarer som:
”Framför allt på grund av den relativa porträttlikheten – som jag i sig aldrig tidigare tänkt på – är jag nästintill säker på L och inte U.”
”… fast det är svårt för bilen väsnas så gräsligt”
Däremot förstår jag definitivt pratet om guld, hosta, fåglar, oliver, roulettespel, Karibien och Magnum samt:
”Ja, jag förstår. Och i och med det förstår jag inte.”
För så är det ju.
Helt klart är i alla fall att skidåkaren Daniel Albrecht inte hade med saken att göra eftersom hemlisbloggaren i lucka 1 alltså var fågelskådaren och Bondskaparen Ian Fleming (1908–64). Att han inte har varit med i Julkalendern tidigare är lika underligt som att Wolde har varit med två gånger men Wilde bara en. Dessutom är det lite underligt att det ju är Fleming som har skapat den alldeles förtjusande Chitty Chitty Bang Bang.
Om vi nu ska bli lite specifika så bygger hela dialogen i luckan på ett enda citat – ur Goldfinger.
Just detta citat är nämligen för våra moderna, musikhistorieintresserade öron alldeles fantastiskt:
Jag citerar och kursiverar:
”My dear girl, there are some things that just aren’t done, such as drinking Dom Perignon ’53 above the temperature of 38 degrees Fahrenheit. That’s just as bad as listening to the Beatles without earmuffs.”
Oh the irony; nio år senare fick Paul McCartney äran att komponera Bonds titellåt – ”Live and Let Die” … Men man får ta med i beräkningen att Beatles’ musik för känsliga, amerikanska musiköron bara lät som modern dunkadunkamusik. [Plats för exempel, men ni får hitta på dem själva.]
Ian Fleming hann inte njuta särskilt länge av sin succéhjälte eftersom han både drack och rökte ihjäl sig redan som 56-åring. Eller … så står det i alla artiklar om honom. Jag tror att han dog av umbäranden och tröttma, jag.
Först föddes han nämligen och strax därefter skickades han naturligtvis iväg för att gå på (och bo på, ni vet) boarding school, och då en speciell skola som är känd än idag för att den var särdeles grym och hård. ”Durnford School was a notoriously spartan and uncomfortable preparatory school” kan man läsa … Och där bodde lille Ian trots att föräldrahemmet låg alldeles intill!
Pappan dog 1917 (i första världskriget), vilket ju kan göra vem som helst bedrövad Som 13-åring började Ian på Eton, där han inte heller trivdes även om han excellerade inom idrott och jobbade med skoltidningen. Mamman – Evelyn Beatrice St. Croix Rose – övertalades 1926 att flytta Ian till en militärskola, där han fick sluta ett knappt år senare eftersom han hade ”drabbats av” gonnorré.
Mamman skickade honom då till Österrike, där han förlovade sig med Monique Panchaud de Bottomes, vilket egentligen inte hör till historien men måste nämnas eftersom hennes namn ju faktiskt var Monique Panchaud de Bottomes och Ian Fleming dessutom helt orelaterat hade en mentor, vars pseudonym som deckarförfattare var Phyllis Bottome och hon var gift med en man som hette Alban Ernan Forbes Dennis som (och nu kommer det) var underrättelseagent och spion!
In på scenen kom unge Ians mamma igen, och hon såg raskt till att förlovningen bröts eftersom hon inte alls gillade den där slinkan Monique Panchaud de Bottomes. Sedan såg hon till att Ian fick jobb på Reuters genom att helt sonika söka upp chefen och övertala honom att anställa sonen. Därefter såg hon till att han under flera år jobbade som både bankman och som börsmäklare, vilket han var bedrövlig på. Så då blev han (nästan) spion.
Mitt i all denna bedrövelse lyckades Ian Fleming på något sätt ha älskarinnor i varje hamn – älskarinnor på så sätt att han var ungkarl medan de var gifta. (En annan älskarinna hette förresten Loelia Ponsonby. En tredje Lisl Jokl. I sammanhanget låter det ju som om den stora kärleken Edith Morpurgo hade ett helt normalt namn.)
Ni förstår att det var jobbigt och stressigt? Sedan dog mamman 1964 … två veckor innan Ian Fleming också dog – på sin son Caspars tolvårsdag. (Denne Caspar dog av en överdos som 23-åring.) Dessförinnan hann han under andra världskriget vara agent och jobba med människorna på Bletchley Park och samla material till sin James Bond-figur, som han för övrigt tänkte sig se ut ganska mycket som Pierce Brosnan ju sedermera gjorde. (Ian gjorde själv teckningen här till vänster.)
Nåväl. Nu ska jag – mot min vana – faktiskt berätta om några ledtrådar som finns i texten. Det kommer jag inte att göra fortsättningsvis, men det kan ju hjälpa alla nybörjare till att läsa mellan raderna, fast på raderna?
- fluga – vanlig accessoar i sammanhanget
- pekfinger – Goldfinger
- 3,333 °C – prick 38 °F
- Ringo & hörselkåpor – citatet ur filmen
- Roger – Moore
- Daniel – Craig
- Albrekt – Albrekts guld – guld(finger)
- En 62 år gammal Dom Perignon – Dom Perignon ’53 – citatet i filmen
- Å, man får tacka – guldtacka …
Den ovidkommande bilden med texten ”BUY BONDS” som förstås inte hade med saken att göra över huvud taget, handlade kanske litegrann om Alexander Flemings antibiotika. Men förmodligen inte.
Ser ni hur enkelt det är?
Nu. Kära plommonstop. Jädra lappar som bara dräller överallt. Pillerill och blundeblund, nu drar jag en liten slamsig sak – Jossilurens!
(Misströsta inte, alla ni andra. Det är många dagar kvar till jul.)
Lucka 2 kommer i ottan!
Fotnot
Hostan som nämndes ovan är denna, som Ian Fleming skrev om i ett brev till sin mamma när han var sju år:
”My coff [sic] has grown to a whoping [sic] coff now. Don’t tell Mr Pellatt [the headmaster] cause just this morning he said that nun [sic] of us had coffs. I am afraid that I do not like school very much.”
[…] Facit. […]
Rackarns. Jag som siktade på 007, som tagit livet av 352 eller 362 skurkar genom åren, beroende på vem man frågar.
Rörigt och störigt but who gives a damn?
Tänkte ett tag klistra in en bild av en svensk minutläggare men det blev för mycket.
I natt var jag övertygade att det var Churchill, men sen ledde Daniel mig rätt framåt eftermiddagen när jag vaknat till och även så min hjärna.
Eftersom det är svårt att veta vilken av alla Bondarna så tänkte jag att det nog var upphovsmannen. Nu väntar vi raskt på att bli förvirrade av nästa lucka.
Ringos fru Barbara Bash var bondbrud dessutom.
Jag klarade det alltså!!! Tack hostan för att du höll mig vaken i natt. Och jag klarade det utan en enda googling. Min sambo är ju inte alls störd och det var inga skakande förslag från honom heller.
Stackars lille Ian. De där boardingskolorna tycks verkligen vara en avancerad form av institutionaliserad barntortyr.
Jag är fortfarande road av yngre halvsystern Amaryllis. Kom hon bara liksom opp lite oväntat?
Vad gör en minut-läggare, tänkte jag för en sekund där.
Samma här, Ninja!
Hostan är dock högst reell jag håller på att få upp lungorna men ibland funkar även sådan som ledtråd tydligen.
Var inte först, men 16.48 hade jag tänkt rätt vilket jag är oerhört nöjd med. Har inte haft så pass ordning på tankeverksamheten på drygt tre och ett halvt år, så min självkänsla har fått en ordentlig boost i dag. Knappt så att jag vågar mej på nästa eller några fler luckor…
Lucka 2 öppnas inte förrän kl 06:15, Ninja!
Förresten var jag inne på att göra en komplicerad ledtråd om Helgonet, som skulle knyta ihop frun Fleming väl egentligen inte ville gifta sig med vilken hette Charteris som flicka (samma efternamn som Helgonet-skaparen Leslie) och med Roger Moooooore, men jag kom inte på något elegant, liksom.
Bara i mitt huvud hängde det hela samman på ett självklart vis.
Jamen då får vi väl småhoppa till dess!
Förstår dig, Ingela, hur skönt du upplever att ha ordning under papiljotterna igen!
06:15 sover jag så jag ska inte bli förvirrad förrän efter lunch, förmodar jag. Men jag hinner säkert irra bort mig ändå!
Karl IX far till Finland och drar sin döde fiende Klas Fleming i
skägget. ifall nån inte förstod…
Aha! Den gick mig förbi, Hyttfogden!
Det där med F och C blev väldigt fel.
Eftersom 100 F sattes lika med människans normala temperatur och 0 F lika med en bra köldblandnings (ni ser själva hur mycket bättre Anders definitioner är) så är det alldeles omöjligt att 38 F skulle kunna vara ens i närheten av 30 C. Eller 33.
Och inte fan vill man väl dricka pissljummen dryck? Det skulle möjligen vara nyponsoppa då. Men det är väl knappast aktuellt i de här sammanhangen. Om man inte associerar väldigt konstigt; nyp-onsoppa…
Jaha. Då blev man portad i denna pryda församling då.
Men … hur kunde jag göra så fel? Skogsgurra har ju helt rätt!
Här är den HMS Clas Fleming ”minut-läggaren”.
Nähäru! Våra fina franska nerver har hört mycket värre saker än så. För att inte tala om vad vi har tänkt. Och gjort! Hupp.
Äh, du sluddra bara till på decimalen, Lotten, 38 F är 3,333 C.
Jag tar resolut och flyttar kommatecknet så att det hamnar rätt! Och jag gör det även i lucka 1 så att eventuella eftersläntrare slipper förvirras av att 33 ska vara 3!
Tack, Skogsgurra! Fingersludder och korrläsningsslarv!
Portad, då? Eller?
Ingen fara med nuffrorna för min del, ty jag struntade i all räkning och koncentrerade mig på vibbarna. Och bilden!
Fast det är ju bra om det är ordning och rätt, för eftervärlden. (Som kanske räknar …)
Och inte för en sekund tänkte jag ”ah, pissljummen champagne, undrar var den har stått” eller ”ska inte champagne vara bra mycket kallare?” utan bara ”asså Farenhait är ju jättevårt va”.
Nu är det rätt!
Får man avvika från ämnet och fråga om nån har sett SVTs julkalender och vad som i så fall tycks om den?
De e väl Celsius som är vårt, Jättevårt!
Jag ska se kalendern imorrn! Mina ”barn” och spanjoren har sett den och skickade via sms en dialog ur första avsnittet som handlade om otrohet och de var minsann lite chockade av ämnet. (Jag tyckte att det lät jättekul!)
Hahaha, HK — denna min felskrivning får däremot stå kvar till allas stora glädje!
Såg den. Tja … Historieätarna light, ungefär. Hm, jag vet faktiskt inte riktigt. Lite statiskt, inte så … hm.
Jag tror inte att jag riktigt tycker, vare sig om eller illa. Än.
Men skarpögt av HK, det såg inte jag. (Snyft.)
Ja, man får väl ge den fler chanser, men mitt huvudintryck var TRÅKIG. Fast det tycker jag historieätarna är också.
Jag gillar ju Historieätarna. Fast jag vet inte om jag tycker att det behövs någon mer omgång (som planeras, har jag för mig att jag har läst). Den har tjänat färdigt, förefaller det mig.
Tack för hejarop, Ninja. Nu inbillar jag mej inte att ordningen är återställd till 100 % och permanent, men en liten glimt är gott nog. Och på tal om permanent: Min frisyr har inte varit i närheten av en papiljott sen gymnasiet. Men jag brukar hota tonåringar med att om de inte är hemma i avtalat tid så kommer jag i morgonrocken och papiljotter i håret och hämtar hem dem.
Jag hotade att dräpa mina ….
Istället för SVTs uschla kalender så lyssna på radion. Där spelar Calr Bildt filatelisten Farbror Diego!
Ah, startar med en blåsippa. Nåja, fler försök blir det ju.
Jag mår när Roger mår.
Tjoho, det blev rätt!
Härligt. Pissljummen champis. Dompan 53. Det räckte faktiskt att googla det för att hamna på Jompan och bitlescitatet. Goldfinger var en riktig gubbe som blev sur och ville stämma Fleming, men då hotade han bara att döpa om honom till Goldprick. Eller nåt.
Åhhåhå, tackelitackar.
Så det kan gå, trots att tanken på Bond bara fladdrade förbi utan att stanna.
Det var ju nästan Dan Brown. Som flickan sa till biskopen.
Ha! Det är inte ofta, men när det händer känns det ju som att vinna på lotteri. Craigs lammkött var det såklart. Och hans eviga tålamod när han svarade att nej, hon är inte en ”ÄLDRE” kvinna, vi är jämnåriga, Monica och jag.
Grattis, Jossilurens!
Då tänkte jag nästan rätt då, fast inte tillräckligt långt. Nåja, det blir fler dagar.
Var mannen gift med någon också, eller fick han den där sonen med någon av de gifta älskarinnorna? (Skulle kunna goggla själv, men det är roligare om Lotten eller nån annan här vet.)
Mitt googlande har nu berikat mitt liv med vetskapen om att Geena Davis är gift med en plastikkirurg som förutom engelska även talar franska, italienska och farsi.
Fast detta hade jag ju tänkt att skriva om under lucka två. Äsch då.
Jag anade och funderade på att väcka Bondexperten och fråga men hon gillar att sova så jag lät bli.
Vad jag nu inte kan sluta tänka på är namnet Panchaud de Bottomes som i min franska översättning blir Varmt Bröd av Rumporna. Och vem vill inte ha en älskare eller älskarinna som heter så?
Min ledtråd var förresten Barbara (Santanta), som i Ringos brudfru. Jag vet inte hur Edward kom med i den för jag var väldigt trött, och jag vet inte vem Skogsgurra menade med E B. Men så kan det vara!
Och jag som trodde att 62 år gammal syftade på karaktären James Bond som enligtWikipedia skapades 1953. Därav mina C eller D i betyg; Daniel Craig. Men ibland skjuter nära visst en hare så jag ger mig själv rätt!
Svår att förstå? Jag? Exakt vad var det som var svårt att förstå med att bilen väsnades så förskräckligt? Det var ju så Chitty Chitty Bang Bang fick sitt namn.
Du ska ge dig själv rätt, A-K. För du hade ju rätt!
Jag glömde att nämna bondbruden Barbara, men hon fanns ju med i krokarna. Ett tag försökte jag få till det med en kombination med ”Bonde söker fru”.
Jaså! Ha, jag tänkte att Bonds bonnabil inte var så högljudd, Lisa!
[…] Facit till lucka 1 finns här. […]
Och vet ni att Daniel Craigs pappa var hade en pub som hette Ring O ’bells!
Som vanligt – nästan.
Tänkte Bond men fick inte ihop ledtrådarna så funderade lite på Hercule Poirot eller ev Inspector Gadget.
Nåja, bättre början än att inte veta alls!
Grattis Jossilurens!
Jag gissade rätt! Det var länge sedan! Dock såg jag en ledtråd som inte fanns. 1962 kom första Bond-filmen.
Nu, Herr R, har du bara knappt två timmar på dig att skriva Hjalmar Söderberg i lucka 2!
Äntligen ikapp, glömde visst bort datumet. Gissade däremot rätt. Utom tävlan förstås. Ger mig själv en klapp på axeln. Nu mot nästa lucka.
[…] Ian Fleming: Daniel Doppsko … vin och doppa 2015-12-02 Michael Crichton: Tussilago Solskensnäsa … […]