Hoppa till innehåll

Etikett: Julkalendern 2015

DRT – Den Röda Tråden i Julkalendern 2015

Jo, Hellsing gick ju och dog. Inte särskilt oväntat när man är i den åldern, men ändå bedrövligt. Alltså måste han hamna i lucka 24, tänkte jag.

hellsing_lottenbergman

Men ack, så banalt. Och självklart.

– Översättarhelena kommer att ta den på uppstuds! tänkte jag – och tänkte om.

Hellsings ABC fick helt enkelt vara den röda tråden. Men för att förvirra er – kära båsmedlemmar och tokgalningar – stoppade jag in förvirrande teman som skulle få er att tänka på DRT. Som t.ex. att alla luckor fram till Stagnelius hade blivit film … Eller att två HB:ar hette Morrison. But noooooo.

Många av luckorna hade inte bara en utan flera ledtrådar som ledde fram till just Hellsing, men här kommer de som leder fram till hans ABC-bok.

abc_hellsing

(Datumet leder till luckan, HB leder till facit.)

2015-12-01 Ian Fleming: Daniel Doppsko … vin och doppa
2015-12-02 Michael Crichton: Tussilago Solskensnäsa … tussilago
2015-12-03 Hunter S. Thompson: Ingeborg fingerborg … tambur(major)
2015-12-04 Karen Blixen: Överstökerskan fru Östen … Ryssland
2015-12-05 Edith Unnerstad: Ärkeänglar … Grinolle
2015-12-06 Leif G.W. Persson: Rosamunda Annorlund … annorlunda (x3)
2015-12-07 Evert Taube: (Briggen) Albertina
2015-12-08 Frances Hodgson Burnett: Ulla min sjöjungfru … silver och gull
2015-12-09 H.G. Wells: Rosamunda & Q … katt
2015-12-10 Hank Ketcham: Magister Tjeder …Margareta
2015-12-11 Jim Morrison: Ellen Dellen … Ellen …
2015-12-12 David Morrell: Daniel Doppsko … bensin
2015-12-13 Woody Allen: Tussilago solskensnäsa … sällskapsresa
2015-12-14 Toni Morrison: Harald Blåtand … blå
2015-12-15 Frank McCourt: Ärkeänglar … Ängeln på sjunde …
2015-12-16 Erik Johan Stagnelius: Krakel Spektakel … gardinen
2015-12-17 Nora Ephron: Gabriel Gräslök … gräsligt
2015-12-18 Fannie Flagg: Åsnerhjelm Herr generalen … kotlett, kalkon, pudding
2015-12-19 Jonas Jonasson: Filip Glad i Filipstad … Fiipstad
2015-12-20 Svetlana Aleksijevitj: Jägarn Jerk … kycklingar (fåglar), vinkla, rimma
2015-12-21 Elizabeth Barrett Browning: Sömniga Sune … krut … ”dikternas gemenskap,
bokstävernas gemenskap”
2015-12-22Dig a Tunnel – The Meerkat Song”: Harald Blåtand … fränder (Ökenråttans gästlucka!)
2015-12-23 Tim Minchin: ABC!
2015-12-24 De nya sedlarna: Cecilia Albertina … slanten

Så här långt kommen i min redovisning, hade naturligtvis hakke jobbat på på sin kammare, och fyllt på med alla ledtrådar som jag inte mäktade skriva in i listan ovan!


 

hakke:

Lucka 1Daniel (och det dracks Dompan, om än inte ur någon Doppsko)
Lucka 2Tussilago plockades av Jeff på vägen.
Lucka 3 – Tredje luckan inleds med C som i Columbo, senare förekommer efterhängsna låtar där det bland annat figurerar en typiskt helsingsk tambur.
Lucka 4 – som en diktande poet skriver Tom Hanks rimmade mejl.
Lucka 5 – den galna faster Ulla.
Lucka 6Han ser annorlunda ut tänker Siv kursivt.
Lucka 7 – Den stora slanten kostar, vilket lite långsökt får mig att associera till Krakel Spektakel och Brita som köpte en hel kiosk för sina slantar.
Lucka 8 – kommenterar att lucka 7 var lika rörig som en kalops och mattan är indisk, Hellsing skrev sången ”I Indialand”.
Lucka 9 – Huvudpersonen har katt, och Hellsing debuterade med boken ”Katten blåser i silverhorn”. (Dessutom låter Överste Adjö vähäldigt mycket som en Hellsingfigur.)
Lucka 10 – här blir det långsökt igen, men mellan varje replik kommer det hahahaha, och Hellsing skrev sången ”Det var så roligt, jag måste skratta”. (Dessutom ringer det en klocka när jag läser om klockor som går sönder, men jag hittar bara kopparslagaren som slog sönder en kopp.)
Lucka 11 – den mystiska Ellen.
Lucka 12 – Crocodile Dundee står för CD som i sagda CD-lärandehistorier.
Lucka 13 – det inledande målet anses vara helt surrealistiskt, en tradition som Hellsing var en betydande del av.
Lucka 14 – tänderna log så nyborstade vilket leder till Harald Blåtand och hans fränder som stod på tå och borstade tänder.
Lucka 15 – Michael Palin början med att fråga om de andra hörärkeänglarna.
Lucka 16 – någon funderar på daggmaskarna i rabatten, och kommer skatan på visit ropar maskens mamma smit.
Lucka 17 – de tre deltagarna i replikskiftet har minst ett namn var som börjar på A, B eller C.
Lucka 18 – första tidningsnotisen handlar om ett ägg, Hellsing skrev boken Ägget med teckningar av Fibben Hald.
Lucka 19Ingeborg, den fd jordenruntseglaren på ålderdomshemmet, och dessutom går Ernst barfota på en gata i Filipstad.
Lucka 20 – artonåringen nämner poesi (som inte ens rimmar) och tjugoettåringen frågar efter glass som ju serveras varm i Annorlundastad.
Lucka 21 – lektionen handlar om att redovisa dikter och Povels vers avslutas också med dikternas och bokstävernas gemenskap. (Sedan tycker jag att muskedunder låter väldigt mycket Hellsing, men hittar inte någon sådan vers.)
Lucka 22 – när takfönstret låter Krasch, bang, klirr, kras tänker jag på agare bagare kopparslagare och den sönderslagna koppen. Sedan nämns fränder igen, om än inte i samband med borstning av tänder.
Lucka 23 – ett litet ABC i nedre högra hörnet av bilden (tack flygbengan!) och möjligen spöken i köket i tankebubblan första sereirutan.
Lucka 24 – förutom bilden på Cecilia är sedlarnas valörer från 20 till 1000 bagare.


 

Fast det där med 1 000 bagare hade jag faktiskt inte alls tänkt på! Lysande!

Jag ber som vanligt att få tacka er allra ödmjukast – rätt- och felgissare samt ofta- och sällankommentatorer! Vi lämnar läktarn och spelplanen, alla blåsippor och Schubertar och åker på bildningsresa som varar i en hel månad runt halva världen Europa … Sverige? Sörmland? Nästa år?

vw-bus-02
I en sån här?

Eventuella DRT-ologiska-protester inlämnas i tre exemplar, vara två måste vara karbonkopior. Mejla dem till statsministern eller ärkebiskopen, för de tar säkert tag i saken!

Tack!

Fyra kommentatorer har via sms och mejl skickat in vackra bilder på smäckra kroppar i fladdriga t-shirtar, men spanjoren här i huset ville så hemskt gärna göra svärmor till lags … i den här skrynkliga tröjan:t-shirt_julkal_2015Ni som inte har vunnit, men vill ha en Hyacint Eastwood-tröja: swisha storlek och adress samt 40 kr till mig (portokostnad) – eller mejla om ni är swishnoviser så ordnar vi det på annat sätt. (Gäller dock bara så långt lagret räcker. Men vill ni har gamla årgångar, kan jag fixa även det eftersom källarlagret är enoooormt.)

Swishanuffrorna: 0708885542.

Och slutligen: ett stort tack till Pip-Petter som designade den mest designade tröjan hittills!

Share
71 kommentarer

Julkalendern den 22 december 2015

Nä, nu går jag på semester.

Eller så gör jag inte det, utan bara öppnar för en gästhemlisbloggarskribent. Det har jag haft förut, och faktum är de behövs ibland. Man blir som gästhemlisbloggarskribent inte kontaktad eller headhuntad utan man bara skriver till mig och frågar om man får … Jag har tackat nej några gånger och ja några gånger – särskilt när min egen tid inte räcker till och jag måste fraternisera med storheter på releasepartyn å vara lite viktig å så.

Plommonstopet drog i facit tre lappar med namn: Maggan, Dina och Niklas den numera inte tröjlöse!

Innan vi nu rusar åstad in i en av Ökenråttan tillverkad lucka, måste vi avsluta gårdagens sonetterande med sådan – inklusive bonusrad.

Vi debatterar döden
och livet – hur vi fått en
livslott, och hur lotten
ju ger oss skilda öden.

Ibland så når vi botten,
ibland så skingras nöden
av fiskarna och bröden.
Vårt liv ligger i potten.

Vi svamlar i debatten
om ditten och om datten,
och vi blir opportuna,

I mörka vinternatten
vill alla va’ i hatten
och blidka Fru Fortuna.

Hon bor i Eskilstuna.

/hakke


Ökenråttans gästlucka: lucka 22

– Va ere, va ere? Va, va, vadå? Va gör ni? Men hallå, va ere, va ere fråga om. Va? Va?
– Tjafsa inte. Jobba på bara.
– Vadå, vadå, va ska vi göra?
– Det vanliga, förstås. Jobba på. Vi måste vara redo. Så inte fienden kommer och flinar åt oss. Men va gör du nu, grabben?
– Jag tänker göra ett takfönster, liksom.
– Takfönster! Såna har vi väl aldrig brytt oss om. Det kommer inte att hålla, förresten.
– Joorå. Var inte en sån surkart!

Krasch, bang, klirr, kras.

– Va vare som hände här?
– De va mitt takfönster, morsan. Det höll inte, precis som du sa.
– Tur att du inte blev skadad. Du kunde ha fått fula ärr, särskilt av den där järnkanten. Men nu kommer alla här att bli verkligen arga på dej. Det är nog bäst att du drar, min son.
– Okej, morsan. Jag sticker. Så jag slipper dina jeremiader också..
– Va va de där? Va sa du?
– Ingenting, morsan. Jag sticker nu, med den bäste av mina fränder, han med dåliga hyn.
– Ja, han är ju munter och trygg, hög svansföring. Vill han gå med då, tror du?
– Eru dum, va? Klart han vill. Han ba, sjunger en sång, va och knallar med.
– Ja gå då! Det finns väl ingen annan lösning. Mina tankar är med er båda.

lucka22_

 

Share
185 kommentarer

Facit till Julkalendern 14 december 2015

Hyttfogden fastslog på måndagseftermiddagen att hon hade löst gåtan, men råkade skriva det i Skogsgurras namn. Så kan det gå; nu kommer det för alltid stå i eldskrift som är huggen i sten att det är på det viset.

Annars var det lite rörigt idag eftersom fokus omedelbart hamnade på det som var tydligt: att det var en fullständigt bedrövlig, ny text till ”Ärliga blå ögon”-introt från 1970-talet. Konstiga, hopblandade namn med mystiska mejladresser som ledde till Asien och Oceanien, kan det vara nåt? Eller en vilsen kakelugn, som inte ens jag fick ordning på. Dessutom fick vi lära oss att Woody Harrelsons pappa var yrkesmördare, att tunneln genom Hallandsåsen kostade oss 1,2 miljoner per meter samt att keso egentligen bara är köttfärs av mumintroll.

Is99esa:
Tonga och Macau om det är relevant, ja inte vet jag?

Maggan:
Det formligen kryllar av ledtrådar i mailet. Till och med 00:31 är en.

embryo:
fast i den här användskallelendern googlar ju ingen
alla glögglar

hakke:
Javisst ja, jag skulle rimma en snutt.
Nu är det facit om en minutt.

Idag har ni tillåtselse att hoppa direkt till plommonstopet längst ner eftersom jag är irriterad och arg nästan hela vägen ända dit … Sorry …

tonimorrison

Toni Morrison (hette Chloe Ardelia Wofford när hon föddes 1931 precis som att jag en gång i tiden hette Charlotte Stenson fastän jag nu heter Lotten Bergman, men inte får jag nåt nobelpris, inte) är (vilket alltid påpekas fastän det inte har någon som helst betydelse för hur väl hon uttrycker sig i skrift) svart. Det får man säga på engelska (black), säger Toni, men jag vet inte riktigt hur det är på svenska numera.

Nu måste jag varna känsliga läsare. Eller lättstötta. Eller nåt. För nu ska jag i vänliga ordalag försöka förklara vad som irriterar mig – jag som inte är svart utan till ytan både blond och blåögd – när det gäller att etikettera folk.

god-help-the-child1.
Toni Morrison har byggt sitt författarskap på just detta mörka pigment. Hon beskriver hur det känns att som svart amerikan bli diskriminerad och hon gör det mycket väl. Men det handlar ju inte om en färg,
utan om motsättningar mellan människor som fördomsfullt anser att hudfärgen betyder något. 
Expressens Nils Schwartz beskrev i våras handlingen i (den ännu inte översatta) ”God Help the Child” på detta vis:

  • Som barn pekade hon ut en ung (vit) lärarinna som skyldig till sexuella övergrepp mot barn på hennes skola. När lärarinnan efter 15 år i fängelse friges, söker Bride upp henne för att skänka henne en stor summa pengar, men blir brutalt misshandlad.
  • När (den svarte) pojkvännen Booker överger henne, söker hon tröst hos sin (vita) bästa vän och arbetskamrat, som henne ovetande knappast är att lita på.
  • Bride bestämmer sig för att leta upp Booker som flyttat långt bort. På vägen dit kör hon av vägen och bryter benet, men omhändertas av ett (vitt) hippiepar som dragit sig undan moderniteten. De är illegala fosterföräldrar till en (svart) flicka, vars mor inte bryr sig om henne. Booker är för sin del sedan barndomen besatt av sorgen efter sin bror, som föll offer för en (vit) pedofil och seriemördare.

Men vad hade de för storlek på skorna och hade någon glosögon eller koppärrig hy?

Toni-Morrison
Toni Morrison på 1970-talet.

2.
Någon skrev att Toni Morrison är ”det svarta psykets D.H. Lawrence”, vilket jag hoppas är lika obegripligt för er som för mig. Har inte svarta, vita, gula eller rödfnasiga psyken genomsnittligt ungefär samma funktion?

3.
Morrison får ibland frågan om hon kan tänka sig att skriva om ”vita människor” och finner frågan förolämpande för att hon anser inte att hon ska behöva bevisa för någon att hon kan skriva om ”vita människor”. Well. Om jag skriver en bok om ishockey och någon frågar mig om jag inte skulle kunna skriva om knyppling i nästa bok, lovar jag att inte bli förolämpad.

4.
I alla artiklar om henne står det:

”År 1993 blev Toni Morrison den första svarta kvinna någonsin att få emottaga nobelpriset i litteratur.”

Selma Lagerlöf var den första bleksiktiga kvinnan som fick detta pris. Gabriela Mistral var den första kvinnan med väldigt högt hårfäste som fick priset, så det borde ju stå på baksidan av hennes böcker.

toni_2

Morrison är svart och kvinna, men när hon får priset får hon det för att hon är skicklig på att skriva. I vilket fack hamnar alla duktiga skribenter med ovanligt stora öron? Tänk om en blåögd, rödhårig kvinna får nobelpriset och hennes böcker handlar om hur hon som varande blåögd och rödhårig hela tiden blir [fyll i lämplig fördom].

5.
Hjälp mig att förstå: hur man ska kunna röra sig framåt, minska rasismen och sudda ut gränserna mellan de olika ”raserna” (som man envisas med att säga i USA) när alla hela tiden påpekar vilken ”ras” den där och den där tillhör?
Kolla vad det står på baksidan av den svenska översättningen till ”Älskade”:

“Älskade är ett mästerverk som inrangerar Toni Morrison inte bara bland de verkligt stora färgade författarna utan bland de allra främsta nu levande amerikanska.”

Jösses. Blir inte ni också irriterade?

Summa summarum: jag borde skriva böcker om hur jag hela tiden misstas för att vara en blond bimbo och hur jag inte lider av det – inte det minsta lilla. Och Toni Morrison borde börja prata om sig själv som en människa bland alla andra människor.

ur morrisons hem
Bara så att ni ska få en uppfattning om hur hon skriver i ”Hem”. Kolla, bottiner. Och ”då” istället för ”när”. Hm, intressant.

Förresten. Toni Morrison verkar ha haft en normal uppväxt (nu försöker jag släta över utbrottet ovan) med många böcker och musikinstrument i huset. Hon gifte sig med herr Morrison från Jamaica och fick ett barn och skilde sig när hon väntade barn nummer två, och blev sedan lärare samtidigt som hon skrev och fick böcker utgivna. Och 1993 kom då nobelpriset. Ena sonen skrev hon flera barnböcker med (han dog 2010), den andra verkar inte göra väsen av sig. Senast har hon jobbat med en operauppsättning av Othello, med fokus på fru Desdemonas relation till sin svarta piga Barbary.

Här är titlarna som fanns i lucka 14:

De blåaste ögonen (The Bluest Eye, 1970)
Sula (Sula, 1973)
Solomons sång (Song of Solomon, 1977)
Tjärdocka (Tar Baby, 1981)
Älskade (Beloved, 1987)
Jazz (Jazz, 1992)
Paradis (Paradise, 1997)
Kärlek (Love, 2003)
En välsignelse (A Mercy, 2008)
Hem (Home, 2012)
God Help the Child (2015)

toni-morrison_write

Såja. Trallalaaaaa. Humdidum. Åh, te och knäckemacka. Mums. Tiddeldi. Visst är det skönt när jag nu har blivit på lite bättre humör igen?  🙂 Peace, love and understanding to all of you.

Plommonstopet och jag sitter i Storasängenlandet (våra två 120-centimeterssängar) och … och där, hoppsan, kom en vit mans namn upp-ploppande: PK! (Det är förmodligen fusk eftersom han ju har skrivit under finurliga alias hela dagen!)

Lucka 15 kommer att krocka med radioprat och föreläsningsjobb, men jag gör mitt bästa för att få ut den som vanligt!

Bonus
Den kände filosofen – och numera min polare – Morgan Freeman har sagt ”Race seems to me to be less and less a subject worth discussing.” morgan freeman

Share
55 kommentarer

Facit till Julkalendern 2 december 2015

Denna dag gick till historien som den då den allra enklaste luckan öppnades. Kommentatorsbåset fylldes av krita, den saknade rollkaraktären Sam, jur, stofiler och monster samt påpekanden om att herbarier tar man faktiskt inte med sig ut i naturen. Så klart man inte gör, men det här är ju inte vetenskapligt korrekt någonstans.

Annika:
Jajillarbådeblommeråjur, ju. Fina blommer. Å fina jur.

PK:
Jag tror bestämt att det handlar om fåglar idag igen. Så här från läktaren, med kikaren vänd bakofram så ser dom så små ut.

Lisa Förare Winbladh:
Gissar på att den tredje kollegan har svårt att ta det piano ibland.

Flygbengan:
Prinsessan Andromeda verkar vara en snygging liksom min brallis som inte är någon skräcködla.

Jossilurens:
Det pratas om blommor ser jag. Jag gör pinan kort: HB är Orlando Bloom.

Hemlisbloggaren var alltså Michael Crichton [krajtn] (1942–2008), som skrev bl.a. Jurassic Park  – och var 2,06 meter lång och därför av mig härmed placeras på en piedestal och blir ännu längre eftersom han spelade basket.

(Photo by Jim Smeal/WireImage)
Michael Crichton, Michael Ovitz, Steven Spielberg, Kathleen Kennedy, Harrison Ford och Frank Marshall.

Michael Crichton var en sådan där multibegåvning som gick omkring med trollspö och bara pekade på sånt som skulle blir bra. Och så blev det det. Plong, en deckare, pling, en film, plionk en teve-serie. 

Men först bestämde han sig faktiskt redan som barn för att bli författare. När hans lärare i skolan gav honom dåligt betyg och han inte accepterade att få blott B eller C eller ännu lägre omdömen på sina uppsatser, deppade han inte ihop. Han tog helt sonika en text av George Orwell och lämnade in den istället för en egenskriven, men berättade för säkerhets skull först om sitt projekt för en annan lärare. När hans (Orwells) text bara fick B– i betyg, bestämde han sig för att byta bana och istället bli läkare.

Och så gick han läkarlinjen trots att alla bad honom att hoppa av.

– Du är bättre på att skriva!
– Det är mer pengar i bokbranschen!
– Du kommer att slå huvudet i alla sjukhusdörrskarmar!

Precis när han hade tagit examen och påbörjat det som motsvarar en AT-tjänst, bestämde han sig för att bli filmregissör och började producera filmer till egna manus.

michael-crichton
Tre korta, en lång. Crichton under AT-tjänstgöringen.

Efter några hundår kunde han försörja sig på skrivandet och vips, tillkom Jurassic Park och hans gamla byrålådsmanus om akuten på ett sjukhus blev tv-serien E.R. – och så skrev han nån bestseller då och då.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 22.31.17
E.R.-gänget 1994.

Men … hur stämmer denna succé med innehållet i lucka 2, där en ytterst platt och babblig text ur Jurassic Park kan få vem som helst att längta efter Strindberg och Lagerlöf? Inte vet jag, men det är verkligen den stilen texten har i originalet på engelska. (Klicka så blir den större. Ni som läser i mobilen kan zooma.)

jurassic park_text

urtidsparken
Nu har jag även rotat fram den svenska översättningen, som ju hette Urtidsparken – även om den är särskriven och radbruten här.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 19.15.44

Där ser man. Texten är  ju inte lika platt och full med upprepningar på svenska! Översättaren heter enligt min upplaga från 1990 Molle Kanmert och boken gavs ut på Bra Böcker när jag jobbade där (på Nationalencyklopedin alltså), så nu sluter vi cirklar på löpande band. Men … Men … Men vänta! Jag känner ju en översättare som heter Molle! (Denna insikt ramlade över mig precis när jag skrev just detta just här.)

Rassel, rassel, så letade jag fram Molles mejladress och knatter, knatter så fick jag hennes mobilnummer av Översättarhelena och tjosan, så får ni här och nu en liten intervju med översättaren till Urtidsparken!


Hej Molle! Minns du hur det var att översätta Jurassic Park runt 1989?

Hej! Det är sannerligen gamla dinosaurieskelett som du gräver fram ur min översättargärnings krypta. 

När jag jobbade med Jurassic Park (förra årtusendet!) var det, tror jag, min fjärde översättning. Eller kanske rentav den tredje. Min redaktör och jag hade satt titeln till Juraparken vilket jag än idag tycker är betydligt roligare än en oöversatt originaltitel — som förstås dikterades av storfilmen som gick upp i samma veva. Det var första gången jag var med om att boktiteln bestämdes av nåt helt annat än förlagsfolk, så jag blev snabbt luttrad därvidlag — när även nästa titel av Crichton som jag översatte hade filmatiserats och fick samma titel som på biograferna (men den har jag för mig hade ett svenskt namn), blev jag inte det minsta bestört.

När jag nu jämför källspråks- och målspråksversionerna, kan jag verkligen inte påstå att den senare känns så himla mycket spänstigare än den förra, men det gläder mig självklartvis att den faller dig i smaken. Det jag istället tycker är anmärkningsvärt är att översättningen känns såpass flygg trots att den gjordes av en gröngöling. Ja en gröngölingsunge! Där är nåt enstaka jag skulle ändra på idag men inget stort.

– Men tycker du inte att Crichtons språk är … platt och trist?

Huruvida Crichton upplevdes som träig att jobba med är en fråga som bättre hade besvarats av en översättare med fler än tre–fyra verk på meritlistan. Det dröjde rätt många år innan uppdragen började kännas snarlika andra jag redan hade gjort, och sådär alldeles i början tyckte jag att allting var vaaansinnigt svårt. Det är möjligt att en sån oerfarenhetens blick faktiskt skänker översättningen en viss storögd fräschör — man har inte sett de på källspråket banala formuleringarna tusen gånger, inte hittat formler för dem på målspråket; man tar många idiomatiska uttryck för originalitet; man gör inte ett enda ord på rutin — och att det är det som du har fastnat för i min text.

Fast: Disclosure, som var min nästa Crichton, ett par år efter Jurassic Park, minns jag faktiskt som betydligt träligare att jobba med. Där fanns ju inte den förlåtande exotiska miljön och handlingen, så du kan ha rätt i att Crichton inte är nån stor stilist. Jag har inte läst honom sen det begav sig och har faktiskt ingen uppfattning.


Inte jag heller – trots att alla som var anställda på Bra Böcker fick alla verk som gavs ut och jag därför har fler Crichtonböcker än just Juraparken, som jag förstås kommer att kalla den i fortsättningen.

Crichton verkar ha varit en hyvens karl, även om han av någon anledning var gift i småportioner. (Fyra korta äktenskap och ett lite längre.) När han 66 år gammal dog av cancer var han femte fru gravid i sjätte månaden.

chrichton1977

Här kommer ett citat som jag drar fram bara för att jag själv håller med och inte för mitt liv begriper varför inte alla lär sig rätt fingersättning på tangentbord:

”I write on a computer. My father was a journalist and he believed nobody should write by hand. He sent all his kids to learn typing when they were 10. So, I have typed ever since 5th grade. I couldn’t possibly write longhand. It would be so SLOW. (I am a fast typist.)” Michael Crichton

Nämen hörni, nu tar vi väl fram plommonstopet och gräver runt lite. Måste lägga in några nya lappar. Såja. Och snurrelisnurr, där tar jag fram en liten, liten lapp … Citronen!

Lucka 3 kommer i ottan – runt sexsnåret. Vilket ju låter lite trevligt ekivokt.

Share
38 kommentarer

Facit till Julkalendern 1 dec 2015

Tack, tack, tack, alla kommentatörer och kommentatöser! Det är så roligt att julkalendra när ni dräller in och skaldar, gissar, suckar och stönar och berättar om triviala ting som inte har med saken att göra samtidigt som ni dräller fantastiska ledtrådar omkring er!

Jag har lovat mig själv att aldrig mer gissa vem som gissar rätt först, eftersom jag nästan alltid gissar fel och borde sättas i skamvr… nej, på en avlägsen läktare med kall glögg och varm champagne. Men ni som vet med er att ni var först får så innerligt gärna tala om det i kommentarerna.

Sådant som jag inte begrep mig på var t.ex. kommentarer som:

Framför allt på grund av den relativa porträttlikheten – som jag i sig aldrig  tidigare tänkt på – är jag nästintill säker på L och inte U.

”… fast det är svårt för bilen väsnas så gräsligt”

Däremot förstår jag definitivt pratet om guld, hosta, fåglar, oliver, roulettespel, Karibien och Magnum samt:

Ja, jag förstår. Och i och med det förstår jag inte.

För så är det ju.

Helt klart är i alla fall att skidåkaren Daniel Albrecht inte hade med saken att göra eftersom hemlisbloggaren i lucka 1 alltså var fågelskådaren och Bondskaparen Ian Fleming (1908–64). Att han inte har varit med i Julkalendern tidigare är lika underligt som att Wolde har varit med två gånger men Wilde bara en. Dessutom är det lite underligt att det ju är Fleming som har skapat den alldeles förtjusande Chitty Chitty Bang Bang.

dekadens_cigg
Sådana här bilder tas inte längre.

Om vi nu ska bli lite specifika så bygger hela dialogen i luckan på ett enda citat – ur Goldfinger.

Skärmavbild 2015-12-01 kl. 21.26.18

Just detta citat är nämligen för våra moderna, musikhistorieintresserade öron alldeles fantastiskt:

Jag citerar och kursiverar:

”My dear girl, there are some things that just aren’t done, such as drinking Dom Perignon ’53 above the temperature of 38 degrees Fahrenheit. That’s just as bad as listening to the Beatles without earmuffs.”

Oh the irony; nio år senare fick Paul McCartney äran att komponera Bonds titellåt – ”Live and Let Die” …  Men man får ta med i beräkningen att Beatles’ musik för känsliga, amerikanska musiköron bara lät som modern dunkadunkamusik. [Plats för exempel, men ni får hitta på dem själva.]

flemingskriver1
Man skriver bra med cigg, skrivmaskin, lampa och en väska för manuset.

Ian Fleming hann inte njuta särskilt länge av sin succéhjälte eftersom han både drack och rökte ihjäl sig redan som 56-åring. Eller … så står det i alla artiklar om honom. Jag tror att han dog av umbäranden och tröttma, jag.

Först föddes han nämligen och strax därefter skickades han naturligtvis iväg för att gå på (och bo på, ni vet) boarding school, och då en speciell skola som är känd än idag för att den var särdeles grym och hård. ”Durnford School was a notoriously spartan and uncomfortable preparatory school” kan man läsa … Och där bodde lille Ian trots att föräldrahemmet låg alldeles intill!

flemingskriver2
Man skriver bäst med cigg, skrivmaskin, lampa och en låda för manuset samt lite referenslitteratur.

Pappan dog 1917 (i första världskriget), vilket ju kan göra vem som helst bedrövad Som 13-åring började Ian på Eton, där han inte heller trivdes även om han excellerade inom idrott och jobbade med skoltidningen. Mamman – Evelyn Beatrice St. Croix Rose – övertalades 1926 att flytta Ian till en militärskola, där han fick sluta ett knappt år senare eftersom han hade ”drabbats av” gonnorré.

flemingskriver3
Man skriver bäst i shorts!

Mamman skickade honom då till Österrike, där han förlovade sig med Monique Panchaud de Bottomes, vilket egentligen inte hör till historien men måste nämnas eftersom hennes namn ju faktiskt var Monique Panchaud de Bottomes och Ian Fleming dessutom helt orelaterat hade en mentor, vars pseudonym som deckarförfattare var Phyllis Bottome och hon var gift med en man som hette Alban Ernan Forbes Dennis som (och nu kommer det) var underrättelseagent och spion!

flemingskriver4
Man skriver bäst i prickig skjorta förstås!

In på scenen kom unge Ians mamma igen, och hon såg raskt till att förlovningen bröts eftersom hon inte alls gillade den där slinkan Monique Panchaud de Bottomes. Sedan såg hon till att Ian fick jobb på Reuters genom att helt sonika söka upp chefen och övertala honom att anställa sonen. Därefter såg hon till att han under flera år jobbade som både bankman och som börsmäklare, vilket han var bedrövlig på. Så då blev han (nästan) spion.

flemingskriver5
Fast allra mest blir man ju himla trött av att skriva.

Mitt i all denna bedrövelse lyckades Ian Fleming på något sätt ha älskarinnor i varje hamn – älskarinnor på så sätt att han var ungkarl medan de var gifta. (En annan älskarinna hette förresten Loelia Ponsonby. En tredje Lisl Jokl. I sammanhanget låter det ju som om den stora kärleken Edith Morpurgo hade ett helt normalt namn.)

Fleming007impressionNi förstår att det var jobbigt och stressigt? Sedan dog mamman 1964 … två veckor innan Ian Fleming också dog – på sin son Caspars tolvårsdag. (Denne Caspar dog av en överdos som 23-åring.) Dessförinnan hann han under andra världskriget vara agent och jobba med människorna på Bletchley Park och samla material till sin James Bond-figur, som han för övrigt tänkte sig se ut ganska mycket som Pierce Brosnan ju sedermera gjorde. (Ian gjorde själv teckningen här till vänster.)

bondflugor
Flugor.

Nåväl. Nu ska jag – mot min vana – faktiskt berätta om några ledtrådar som finns i texten. Det kommer jag inte att göra fortsättningsvis, men det kan ju hjälpa alla nybörjare till att läsa mellan raderna, fast på raderna?

  • fluga  vanlig accessoar i sammanhanget
  • pekfinger – Goldfinger
  • 3,333 °C – prick 38 °F
  • Ringo & hörselkåpor – citatet ur filmen
  • Roger – Moore
  • Daniel  – Craig
  • Albrekt  Albrekts guld – guld(finger)
  • En 62 år gammal Dom Perignon – Dom Perignon ’53 – citatet i filmen
  • Å, man får tacka  guldtacka …

Den ovidkommande bilden med texten ”BUY BONDS” som förstås inte hade med saken att göra över huvud taget, handlade kanske litegrann om Alexander Flemings antibiotika. Men förmodligen inte.

Ser ni hur enkelt det är?

Nu. Kära plommonstop. Jädra lappar som bara dräller överallt. Pillerill och blundeblund, nu drar jag en liten slamsig sak – Jossilurens!

(Misströsta inte, alla ni andra. Det är många dagar kvar till jul.)

Lucka 2 kommer i ottan!

Fotnot
Hostan som nämndes ovan är denna, som Ian Fleming skrev om i ett brev till sin mamma när han var sju år:

”My coff [sic] has grown to a whoping [sic] coff now. Don’t tell Mr Pellatt [the headmaster] cause just this morning he said that nun [sic] of us had coffs. I am afraid that I do not like school very much.”

Share
59 kommentarer

Kalenderflickans återkomst

solteckningluciaProgramförklaringen 2015

Sedan 2005 har det här skett mystiska och underliga samt obegripliga ting för att december ska bli en om möjligt ännu mer plottrig månad. Men se det som en anledning till att inte hinna med alla måsten.

– Nej, jag måste inte alls stryka ditt lusselinne. Alla som gissar i Lottens julkalender har fått dispens i år.

– Sätta upp julgardiner? Jag har då aldrig hört på maken, det skulle du ha sagt i november. Nu har jag inte tid, måste googla ”Dan Brown & Skebokvarnsvägen”.

– Dubbdäck? Äsch, i år ställer jag av bilen under vintermånaderna. På grund av miljöhänsyn? Nej, julkalendern.

Here we go!

Varje dag den 1–24 december lägger jag ut en text. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats. morfars_hatt

Vid midnatt (oftast) kommer ett facit, som fordom låg på Facitsajten i kvarteret härintill – men numera är det bara Julkalenderfacit på lotten.se som gäller. I facit drar jag ur min morfars plommonstop namnet på en av dagens kommentatorer, som då vinner en för året specialdesignad Hemlisbloggar-t-shirt. Här är de två senaste årens motiv: 2013 års båsmeter med PK-inspiration och Pip-Petters hårdrocksdesign från 2014.

julkal_2013

julkal_troja_2014

Eftersom jag har nytt webbhotell, kan det hända att aldrig- eller sällankommentatorerna nu hamnar i spamlådan första gången. Därför rekommenderar jag att ni kommenterar redan idag och skriver nåt tramsigt för att liksom ha fritt blås in i båset när första luckan öppnas strax efter midnatt den 1 december.

Det allra, allra viktigaste nu: kom ihåg att inte skriva ut det rätta svaret om ni är säkra på det! Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör ge ledtrådar precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker de facto har fel.)

Kliv in i båset allihop! De som är lite blyga kan skriva t.ex. ”Hej” eller ”Pssst” eller bara ”Dan Brown”. Några ordförklaringar lägger jag in i första kommentaren så att ni vet hur man gör en blåsippa och vem i hela friden HB är.

Förresten måste ni läsa om den stora alfabetiseringskonspirationen igen!


Nytt för i år är att man kan köpa tröjan som grisen i säcken om man känner att man på inga villkor vill kommentera eller dras ur hatten eftersom man riskerar att drabbas av prestationsångest och därför lägger sig att dö, snyftande och sjungande en klagosång över sin bristfälliga, litterära bildning. (Detta kan jag förstås inte alls rekommendera.)

Antingen sätter man in 300 kr via Payson (länk här uppe till höger) eller så swischar man till 070-888 55 42 eller så mejlar man till mig och ordnar allt genom att t.ex. ses en mörk kväll på Sergels torg. Jag är damen med hyacint i knapphålet och plommonstop på skulten.

Share
129 kommentarer