Jag har suttit stilla så mycket under de senaste fyra dagarna att jag har drabbats av svaga nerver, lungrossel, träsmak i rumpan, knastriga senor och axelkramp samt ryckningar i högerögat. That’s what redigering, översättning och korrläsning gör to you.
Under pauserna har jag sprungit upp och nerför trapporna, hoppat en två, tre studs på studsmattan, gjort ett par sit ups och hängt tvätt med extra yviga gester. Eftersom min deadline var ytterst snäv, var det helt enkelt så det fick gå till. Sova har jag fått göra ungefär mellan midnatt och 06, så nu tittar jag i november av pur utmattnad.
MEN JAG HANN! Jag är färdig! Pfuitt, kviddevitt! Champagne laget runt! (Blir ju billigt eftersom jag är den enda i familjen som nyttjar spiritus.)
Fast visst borde jag köpa lite medicin för att stå ut med alla mina nya symptom?
Dr. Batty. But of course!
Annars är jag mest förtjust över hjärnsaltet, inte minst för att det bland annat kurerar överdriven studiemani.
Egentligen ska man väl ha ståpulpet i stället för att sitta så där mycket. Ståskrivbord. Höj- och tänkbart skrivbord, menar jag ju.
(Fast jag undrar ibland, för det har hänt åtminstone mig att det utöver datorn behövs så många böcker och pappershögar samtidigt att intet skrivbord är tillfyllest; arbetet utförs bäst i en soffa med ett brett bord framför, eller mitt på golvet, eller i en dubbelsäng — i varje fall ett ställe där man kan ha allt i högar runtomkring sig!)
Om du hade varit man eller hund, kanske detta hade hjälpt en del.
Oj, AuL, torkat kött i fett!
Jag har försökt stå upp och jobba, men det funkar inte alls med allt – böcker, extraskärm, ont i fötterna och nacken. Dessutom är det så himla långt till sängen när jag ska sova middag.
Finns en bok på svenska om Pemmikan.
http://www.pemmikan.se/
Annars kanske detta tål att funderas över eller lyssnas till i alla fall.
Jag röstar för frukt som medicin. Äpplen & jordgubbar alltså.
I synnerhet jordgubbar ska vara superdupernyttiga.
Fast blåbär funkar också bra men de är ju dock ingen frukt. 😉
Ooo Agneta, popmusik med långt o! Det kan man ju aldrig få för mycket av.
Hurra! Lotten har suttit still!
Jag har nu läst ifatt och tyckt mig utläsa att både Lotten och Pysse tränar så att det ryker ur öronen.
Det hinner ju inte jag och så blir jag nedstämd angående evenemanget i slutet på februari.
Men idag var vi ute och trimorienterade (heter det inte, men det fungerar likadant) och då kom jag att tänka på DDM och hans årligen återkommande ryggskott. Jag minns inte när på året det brukar inträffa, men kom på att han kanske behöver lite påminnelse om att ta hand om den.
Psssssst! DDM går på gym! Han tar så lätta tyngder han någonsin kan och tränar bara ca 30 minuter åt gången och får sedan hysterisk träningsvärk, men har inte gått sönder en enda gång. (Sedan rusar han ut i skogen och springer i 90 minuter utan att ens bli andfådd.)
Rapport till Christer, the Long Distance PT: Jag har nu kommit på att det som gör att jag (äntligen) får träningsvärk är att göra rörelsen 30 gånger, och inte 2×15. Förmodligen har det nåt med mitt tålamod att göra.
Imorrn ska jag fira att alla böckerna är färdiga. Bacon och äggröra? Japp. Brunch fåre bli.
Undermedel? Dr. Sloan’s liniment!
Skönt när ett jobb är avslutat – men det gäller att inse att det är det också.
Gamle herr Kamprad brukade säga ”Nu ska vi fira detta ordentligt! I fem minuter. Sedan måste vi jobba igen!”
I Frankrike kan man köpa ett gammaldags dundermedel som heter – vänta ska jag gå och kolla! – det heter ”Eau de Mélisse des Carmes Boyer”. Det används mot ”les petits malaises” och innehåller ”14 växter och 9 kryddor”. Man tar fem droppar i ett halvt glas vatten eller på en sockerbit och det lindrar vid chock eller fall, tidsförskjutning i samband med resa eller efter ett långt jobbsammanträde.
Förutom att det känns trevligt att få äta en sockerbit – vad händer? Blir man fnoskigt fnittrig eller betablockerarlugn?
Och ja, ett långt jobbsammanträde kan säkert jämställas med känslan vid chock.
I fransklandet ska man passa på att köpa dundermedlen Fervex (som gör att man glatt går ut på stan och långpromenerar med upp till sådär cirka 39 graders feber, lätt, och 40 grader med viss möda) samt Codoliprane som sägs vara lite sövande men fungerar som en riktig accelerator när man behöver jobba hårt och koncentrerat.
Narkotikahundar reagerar dock på det. Så man får vara lite försiktig när man flyger till staterna. I Europa har jag aldrig haft det problemet.
Fly mig en wobbler Holger!
https://m.youtube.com/watch?v=W_RhO40A7oE
Lotten, om du utan vidare kan köra 30 reps låter det som att du har för låg belastning. Man brukar oftast sikta på 10–15 reps per set. Om du kan göra 15 utan större problem är det läge att öka (om det inte är en skadad muskel, förstås, då får du ta det lugnare). Och sedan kör du förstås ett set var av alla övningar ett varv, följt av ett varv till. Inte flera set på raken av samma övning, då måste du vila så länge emellan varje, och du orkar inte lika bra.
Och om du känner dig otålig måste du tyvärr påminna dig om att ta det lugnt och köra alla övningar med bra form, så att du inte slarvar. Det är jätteviktigt, både för att få bra resultat och för att undvika skador.
Vi ska nog kunna ordna riktigt ordentlig träningsvärk åt dig, ska du se.
Är head cold samma som brain freeze?
Head cold eller ”a cold in the head” är snuva i näsan, vilket bör skiljas från ”a cold in the breast”, som är bröstvärk som kan bli lunginflammation. Fast Christers förslag var skojsigare.
Eau de mélisse — citronmelissvatten, typ. Ja, hjärtansfröjd bär ju det folknamnet för att det är så bra mot allt!
Nu ska vi se, brain freeze är när man, särskilt under en mycket varm dag, alltför snabbt dricker en alltför kall dryck eller klämmer i sig glass, och därav får huvudvärk. (Kollar lite — jodå, det finns till och med ett vetenskapligt namn) Själv är jag tydligen icke alls fallen för sådana effekter — jag har inga minnen av att någonsin ha känt av något dylikt — men jag förstår att de kan vara jobbiga.
Mera reserapport: Vi fick resan till ett hyfsat pris via PRO, som sambon är med i. Den visade sig sammanfalla med PRO:s vårträff och veckorna är fulla med aktiviteter som vi är välkomna på, trots att vi är här privat. En vanlig dag innehåller (i tidsordning) Solhälsning, morgonpromenad, stretching, dart, grekiska danslektioner, vattengympa och eftermiddagskaffe. På detta kommer vinprovningar, boule, grekisk matkurs samt olika utflykter och rundturer olika dagar.
Vem har sagt att man ska softa på livets höst?
Det fattas nåt där, tycker jag, LarsW. Ger dom inte lektioner i ukulele också?
Ukulelelektioner åt folket!
Jag är av någon anledning förtjust i sammansättningar som ser ut som stammande skrift. Ukulelelektioner! -lelele-! Bland det bästa jag sett i den vägen.
(En gammal favorit är sambaband — ja se, även Den Lille Stavningskontrollanten tror vid ”läsningen” att det hela är ett upphakat samband.)
Jag ska klaga hos värdinnorna. Håll ut med den här så länge:
https://www.youtube.com/watch?v=h2rV68TIGuo
Annika, samma här, blev vädigt nöjd när jag kom på den här. Tack till ÖR för puffen!
En båsukuleleorkester!
En leende orkester, som uppvisar båsukuleleleenden! Men vem ska vara dirigent, a.k.a. båsukuleleledare? (Det är lättare när man väl har fått inspiration …)
Ukuleleleendelektionsledaregenskapslektion?
Ja, minst!
Ukuleleledaregenskapslektionsleende ukuleleledarledare?
Är doktorerna Batty och Sloan månne bröder, fastän med olika namn?
Kolla porträttet på flaskan.
Han får också vara med på ukuleleleendelektionsledaregenskapslektionsförberedelserna.
https://www.youtube.com/watch?v=MevdG_8knS0
https://www.youtube.com/watch?v=KrMt1RDQxW4
Gurra jag kontrar med denna.
Det verkar skojsigt med ukulele. En elektrifierad kanske vore ännu roligare att leka med. Så kallat elukulelelekkul. Häpp!
Känns som L. Åberg skulle behöva göra en sista film. Material verkar ju finnas.
En brittisk variant är förstås den välkända ukukelelen, som man bäst kan lära sig spela på på en ukukulelelektion.
Eller för den ellektrifierade varianten elukukulelellektion.
Onda Ögat, kallade sambon honom. Så snart jag lyfte från min stol, var han där och petade den i ett läge så att han skulle se kvällens artist bättre, och jag då sämre. Självklart petade jag tillbaka stolen så att jag satt så att jag såg, och måhända lite till. Så där höll det på. Snacka kunde han uppenbarligen inte. Sen kom det som den värsta mördarasteoriden för honom:
När vi skulle gå, gick sambon och erbjöd våra två platser till några nyfunna bekanta som visade sig vara tre. Två av dem tog våra stolar och den tredje lyfte ut en inifrån baren och tog en tredje plats som blockerade Onda Ögats vy totalt.
Dinosauriens tid var över.
Men så roligt, då vann ni alltså matchen?
Får se om jag kan testa brain freeze imorgon. Det var 30 grader när vi landade på Veronas flygplats i eftermiddag. Men ska jag vara realist kommer det bli jobb i luftkonditionerade lokaler hela dagen.
Håller med Christer om lasten. Jag har dessutom hört att med åldern måste man belasta tyngre för att bibehålla muskelstyrkan. Kan också meddela att man får träningsvärk av 100 stycken: pushups, butterflychrunches, squats och burpies vardera. (Ingen last alls …)
Pysseliten är i Verona där det är sommarvarmt. Hm. Här är det inte sommarvarmt, inte.
Hinner du titta på balkongen? (Nä, det är ju knappast sant, men de får poäng för ansträngningen!)
På skånska finns det ett bra uttryck:
– Jubbet, de bara sinkar.
Alltså: den som ändå sluppe jobba, vad man då hade hunnit röja i källaren, sätta upp nya hyllorm sprätta loss gammal köttfärssås från köksön och åka till tippen och … och …
För det var vad jag gjorde idag när ni planerade ukuleiska stordåd. (DDM kan riva av en och annan låt som George Formby ungefär.)
När det gäller mina muskler, måste jag nog ta till experthjälp och dessutom lyfta tyngre. Tyvärr funkar axeln sidådär sedan den 2 februari, när jag stöp i en backe, så armhävningar blire inte.
Mysko. Alla i hela huset har gått och lagt sig. Klockan är ju bara barnet! HALLÅ! SKA VI DANSA?
Nope, jag ska stänga av den förbenade luftkonditioneringen så jag får sova. Den har brölat nog för ikväll. Återkommer om brain freezen, någon liten glass borde jag väl kunna hinna.
Låter som en kul workout, Pysse! Var det 100 i stöten av varje, eller typ 20 x 5? Jag håller dock inte med om att det är ingen belastning alls. För min det blir det en bit över 90 kg.
Dansa? Jag som just satt och tänkte på Maja Plisetskaja, som dog för en vecka sedan vid nästan nittio. Hon kunde dansa, hon. Vid 61 (!!!) kunde hon fortfarande dansa Den döende svanen … Visserligen syns det att hon inte var alldeles prima längre där (balettdansare brukar väl pensionera sig vid 40–45), och visserligen är Den döende svanen ett dansstycke som det är svårt att låta bli att fnissa lite åt (det ultimata balettviftet, oändligt parodierat), men ändå. Ändå!
Själv kan jag väl dra en schottis …
Det blev ju en riktigt bra ukelelelek!
Fast jag kan ju aldrig låta bli att slira in på ett annat spår. Så medan jag åt middag och allt vad det var tänkte jag på andra änden. Eller första. (sån är jag …)
En oljemålning av ett fyrsträngat instrument är utfört på en dukulele. Ett ofta använt exemplar är en brukulele.
Om man överanstränger fingrar och handleder tills man får ont blir man sjukulele.
En som bär ett litet maskingevär i sitt lilla instrumentfodral är en hejdukulele.
Kan man snyta sig i en näsdukulele?
Om man tonsätter en smart dansk får man spela visan på en Grukulele.
(Ett jähättefult skämt om … om att använda sitt instrument som symbol för sin utrustning tänker jag då verkligen inte sänka mig till. Det är tecknet på att jag bör lägga av.)
Annika vågar inte skriva kukulele!!
Breaking News!
Åldrigt par ger upp – lämnar Sekrutthus!
”Vi känner oss som svikare”
Så kommer det att stå i lokaltidningarna precis när som helst*. Vi har hittat ett hus i gott skick (osekruttigt) en bit norr ut. Vi behåller Sekrutthuset i ungefär ett år och vi kommer att idka dubbelt boende under den tiden, samtidigt som en lågintensiv flytt äger rum.
Vi är ganska nöjda med att slippa känna tvånget att hålla en fyrahundraårig tradition vid liv. K-märkningen gjorde det inte precis lättare att hantera.
Och – nyhuset ligger vid en liten sjö. Det har jag längtat länge efter.
*Om det blir som vi hoppas.
MEN VEM SKA TA HAND OM SEKRUTTHUS 1? OCH 2?
Allmänheten rasar. För er som inte vet: här är Skogsgurras och Hyttfogdens hus. (Hus i plural.)
Christer tld PT, 100 i stöten! Vi hade 25 minuter på oss – man hinner om man jobbar lugnt och metodiskt. Såååå jobbigt! Ok, 65 kg då …
En liten sjö vid huset låter trevligt SG! Hoppas ni hittar några trevliga husförvaltare till Sekrutthusen!
Åh! Att flytta är roligt om det är flytta man vill, liksom. En liten sjö är verkligen inte fel heller — vi har ingen vid vårt hus, så vi grävde en damm (men det är ju inte samma sak).
Ståpulpet! Det googlade jag som en vanvetting igår! Jag vill ha en sån!