Hoppa till innehåll

Att bo i en termos

Nu kommer jag att bli rik! Jag har inspirerats till kioskvältaren alla kategorier! Jag har manus till en roman!

I påskas kom min mamma hit med påskägg i miniformat. Alla barn fick varsitt som rymde ett par godisbitar (så där lagom lite). Samma dag kom min pappa hit med det största påskägg som världen någonsin skådat (lagom mycket till ett kompani eller så).

momsegg
Mammas påskägg.
popsegg
Pappas påskägg. (Som detta från 2013.)

De små äggen fick vara med i äggjakten, som går till så att jag gömmer lappar med ledtrådar och så springer alla omkring och letar efter dessa lappar tills de kommer till den sista lappen som leder dem till godisäggen. I filmsnutten nedan spionerar jag och inväntar en attack eftersom det på lappen som barnen snart hittar står ”i mammas öra”:

När skatten hade hittats, smofsades innehållet i småäggen upp av barnen upp på ett par sekunder. Det stora ägget tronade på köksbordet och nallades i tills alla blev gröna i synen och började slänga längtande blickar bort mot grönsaksskålen och någon sa att det hade suttit fint med en kall avrivning. Eftersom det stora ägget fortfarande var till 2/3  fullt när vi gick och lade oss, gömde jag det i källaren som mammor ju plägar göra.

Sedan gick en vecka eller två. Jag kom att tänka på ägget och blev sugen på lite choklad, så att jag gick ner i källaren och fann att jag var lite sent ute.

Någon hade smygätit! Ägget låg på sniskan och papper låg slarvigt slängt i småbitar lite här och där. Det var visserligen en hel del kvar, men inte så mycket. Irriterande, på min ära. Där stod jag och ville äta godis, men det hela såg lite oaptitligt ut, så jag stängde locket och gick muttrande upp för att hitta tjuven. På vägen till denna rättegång hängde jag en tvätt, sorterade ett par skohögar, borstade tänderna och skrev en handlingslista och skalade potatis och … glömde helt bort godisägget. Jag har alltså inte ställt familjen till svars, inte utrett detta med lördagsgodis och förklarat tandtrollens ondska, vilket kanske var tur.

För idag fann jag något oväntat.

Fylld av energi eftersom redigeringsjobben är avklarade och jag idag varken hade basketmatcher eller champagnefrukostar att roa mig med, tog jag ett hejans röj i källaren. Jag fick ihop fem stora, svarta plastsäckar med allsköns bråte, fick ett löpband på plats (tyvärr slår man huvudet i källartaket), slängde trasiga porslinskarotter och dammsög upp en farlig massa godispapper i småbitar.

I en sladdrig, hålig kartong hittade jag en trasig gammal termos som förutom glassplitter var full av små träbitar och träull och … massa annat som jag i den skumma belysningen inte kunde urskilja. Jag tog upp hela lådan till köket och hann skrika ett Doris Day-skrik när jag plötsligt tyckte att något rörde på sig i lådan. Det är väl det som är stenåldersinstinkter – hur orädd jag än är när det gäller spindlar, möss, råttor och ormar så skriker jag till om mitt undermedvetna får för sig att en musattack är på G.

För där gick jag de facto omkring och bar på …

termosmusen
… musens lilla hem.

Den lilla musen som hade trillat över en skatt och kämpat mer än någon mus någonsin har kämpat, sitter förmodligen och vrider sina händer och begråter sitt öde. Jättemänniskan Lotten har flyttat på allt som går att äta och dessutom snott allt det där som musen tänkte leva på i höst.

Romanen? Jo, jaget är alltså en mus i en källare. Plötsigt dimper ett ägg ner från himlen och … eh. När jag tänker närmare efter … Det blir kanske inte en så himla lång roman …?

Share
Publicerat iBloggen

68 kommentarer

  1. Jorå, de där kan du brodera ut så det blir en tegelsten, det kirrar du i ett nafs.

    Jag undrar varför dutuben föreslår att jag ska titta på antingen en film om silverbacksgorillor eller Anette från Mickey Mouse Club, när dina ungar letat färdigt i ditt öra?
    Fins det någon bra tråd här?

  2. Förexten det var inte så att musen hade barnen hemmavid? Har du kollat det?

  3. Nej, det var ingen hemma, själva termosen var bara musens skafferi. De kan förvisso bo i skafferier, mössen, men inte just nu i alla fall.

    (Jag har tagit bort skräpet i länken så nu slipper man dutubsrekommendationerna.)

  4. Ökenråttan

    Det är nåt med möss/råttor och påsk! När våra barn var små hade vi en fin samling med påsksaker. Ägg av alla storlekar – det största hade Lille M fått ett par tofflor i; vi är mycket för påskpresenter – och såna där fjädrar att sätta i ris och nåra väldigt fina, luddiga hönor och tuppar och “tyckele” som den snälla blomsterhandlaren hade gett barnen och ett gammaldags tittägg av socker i en vacker ask.. Allt förvarades i källaren. När Lille maken ett år gick nerför att hämta upp alltihop visade det sej att en råtta hade inrett ett bedårande bo i det största ägget. Det var mjukt och muffigt med alla dom färggranna fjädrarna och alltihop luktade – urk. I soptunnan med alltihop och barnen i tårar! Jäkla råttor, det säjer jag, så Ökenråtta jag är.

  5. Karl-Astrid, ja. Älskar hen sig själv? Anar Fias matte i bakgrunden.

  6. SG, jag är inte säker på att den frågan får något svar i programmen som handlar om konstiga äventyr ur oväntade perspektiv. Och visst finns en Fiamatte i bakgrunden.

  7. Tyvärr kan det nog bli en novell åtminstone, eftersom råttor (möss) inte kommer ensamma…

  8. Ha! Inte fullt ut lika förtjusande — dvs. inga påskägg inblandade — är det som utspelade sig här i köket i vintras någon gång.

    Ovanpå vitskåpen (kyl och frys) brukar det bl.a. stå en skål med en eller två såna där “tuber” (jag menar runda avlånga förpackningar) med kakor i så att vi har något att knapra på när suget infinner sig. Under en period på några dagar gick vi, var och en, och undrade om den andra hade en extra svår kakperiod eftersom kakorna tog slut så osedvanligt fort (normalt äter vi väl en eller två per dag var, så en rulle [ja, rulle heter det!] räcker inemot en vecka). Kakor gick åt, vi köpte fler, kakor gick åt, vi hann anklaga varandra högt, och så en morgon låg ett paketomslag tomt bakom kylen, och den kakrullen var köpt två dagar innan.

    “Mus!!!” utropade vi skrattande i kör, riggade om fällorna (vi har alltid fällor i köket på vinterhalvåret, ty här finns inget sätt att helt hindra möss från att komma in), och lyckades fånga en. Vi bytte kakförvaringsställe och tänkte inte vidare på saken.

    Ett par veckor senare hölls jag med kylskåpsrengöring och lyfte ner en picknickkorg som bor där ovanför (en picknickkorg tar stor plats och är inte lätt att förvara), och eftersom den inte hade använts på bra länge skulle jag dammsuga och torka av den, öppnade ett av locken … och fann ett berg av kaksmulor! Musen hade alltså suttit inne i korgen och smaskat, och funnit sin lycka så stor att den bara hade ätit chokladen på chokladkexen och struntat i bröddelen!

    Två små reflektioner härom:

    Ett berg av kaksmulor är förstås relativt, men det var fråga om ett par-tre deciliter, för en vanlig temugg hade inte kunnat rymma dem alla.

    Och möss är fantastiskt gymnastiska; att en alls kan klättra upp på vitvaror verkar omöjligt, men ena sidan av kylskåpet är såpass nära en vägg att den väl tog sig upp däremellan på det där sättet man ser hjältar klättra i brunnar på film (rygg mot ena sidan, och mot den andra händer och fötter om man är människa, tassar om man är mus).

  9. Ökenråttan

    Annika, har ni provat såna där mus-skrämmare som man sätter i eluttaget och som sänder nån för möss obehaglig signal. Min mellansyster har en sån tingest på landet och nu är där helt musfritt.

  10. Ökenråttan

    Ja, Lotten. Nåt sånt är det. Mycket effektiv och stör inte oss Ökenråttor, tack och lov.

  11. Jag har också en musbok på gång! Jag kämpar på med mina musburar, där jag brukar fånga mössen. Sedan åker jag till skogs – låååångt bort – och släpper ut dem. Det är banne mig värt besväret och när jag blir stor ska jag skriva en avhandling om muspsykologi, baserad på beteendet hos möss som plötsligt får en möjlighet att bli fria. De beter sig så olika. Några pilar iväg så snabbt att man inte ser dem och ännu mindre hinner fotografera. Andra tvekar, undrar om det är något nytt fanstyg på gång, tar några försiktiga steg ut i friheten och springer sedan iväg. Men några minnesvädra möss återvänder till buren igen! Friheten var för skrämmande.

  12. PS. Musskrämmarna skrämmer bara mina barn, som är unga nog att höra pipet. Mössen verkar däremot så gamla att de inte här så höga frekvenser.

  13. hyttfogden

    Rekommenderar musfällan Mjölner som bland annat finns hos Classe O. Den är lättgillrad och mycket slagkraftig. Bara att spola av och ladda om. Klart att en del av mössen lär sig vara försiktiga när de
    ser en av familjen ligga där nästa decaputerad och ibland händer
    det att man vid tömmandet av fällan möts av en motbjudande syn
    då offret blivit uppätet av sina fränder ch endast några slamsor
    återstår. Men hugger gör den, fällan, och är som sagt lättgillrad.

  14. Örjan

    Intorkad mus i tömd vichyflaska. Hittade sådan flaska stående på hylla i förråd.
    Hur och varför den kommit dit förstår jag inte.
    Hade det varit sockerdricksflaska, kunde jag tänka mig att det funnits en slatt i botten,men vichyflaska?

  15. Men Hyttis, då dör dom ju! Eller?

    Örjan, den mus finns inte som inte vill kolla om det kanske ändå inte finns lite godis där längst ner i botten.

  16. En god vän arbetade i ett mindre storkök och gjorde ett fynd i ett skåp, där de hade en större säck med kexrör (den där sorten med ljust kex, mörkt kex och kräm; ingen textreklam här inte). Där hade mössen varit. De hade gnagt upp varje rör, smakat på det ljusa kexet, på det mörka kexet och på krämen, och sedan uppenbarligen tyckt att det där var inget vidare och gått vidare till nästa rör i förhoppningen att det skulle vara bättre.
    Det blev ju lite dyrbart för köket ifråga. Som privatperson kan man kanske välja att äta resten av kexen, men servera dem till betalande gäster, nää.

  17. Klart dom dör! Det är ju det som är grejen. Vi betraktar död mus som ofödd mus. Sen får dom vara hur gulliga och insmickrande som helst. Dö ska dom!

  18. Nej, Sg, det går inte. När dom sitter där med sina pepparkornsögon och är – beroende på personlighetstyp – arga, ledsna, rädda, stridslystna eller uppgivna – då kan man inte önska livet ut dem. Man vill dem väl, man vill att de ska leva ett lyckligt musliv någon annanstans. Ut i skogen med dem, så att de i alla fall har en teoretisk chans att leva vidare!

  19. Agneta uti Lund

    Framförallt hasselmöss får mitt hjärta att smälta. Tydligen närkebor också eftersom det är Närkes landskapsdjur.

  20. Hasselmöss (De är sovmöss! Jag är orimligt svag för sovmöss, som sover större delen av året!) går inte inomhus. Det gör inte näbbmöss heller säger “expertisen”, men det säger jag att det gör de visst det, för jag har fått näbbmus i fälla i skåpet under diskhon en gång. Utöver husmöss har vi och tar vi skogsmöss, och ibland sork också. Det viktigaste med fällor, oavsett vilka man använder, är att flytta dem då och då, och variera bete. Fälleriet ska verka nytt, då väcker det störst nyfikenhet och risktagande hos mössen, säger vår erfarenhet.

    Jag har sagt det förut och jag säger det igen: synd att den andra hälften är så ytterligt allergisk mot katter, annars vore ett par sådana det bästa här.

  21. hyttfogden

    Vi hade varit på loppis vid Stôlpen, en bit väster om Kristinehamn,
    och hittat en vacker porslinsvas, rund och fin med trång öppning, säkert tänkt att passa för två – tre blommor. Mönstret heter “Orion”. Vasen ställdes på ett bord bredvid den soffa jag brukar sitta i och läsa under sommarhalvåret.
    Men vad i —, finns det en gammal disktrasa här nånstans som sprider sin doft till envar? Efter idogt letande och åtskilligt funderande stod det klart att vasen hade en ofrivillig fripassagerare med från loppis, en liten mus som inte förmått ta sig ur sitt fängsel
    utan ömkligen omkommit. Det var inte helt trevligt, vill jag påstå, att lirka ut Orion och spola ner honom på muggen.

  22. Döden, döden, döden.

  23. En mus kan ha skiftande öden
    Men det slutliga är ändå döden.

  24. Kommer ni ihåg “Oj, jag måste bajsa!”? Det var en muslig historia, det. (Jag hittade den nu när jag förgäves letade efter historien om musen som satt fast i en PET-flaska tills den döden dog utan att vi märkte något. Det är då för väl att Karin inte bor här i vårt hus, som är så fyllt av döda småting.)

  25. LL99

    Härstammar ordet rusdryck ifrån vikingatiden?
    Jag vet ju vad rus betyder men ordet måste
    komma någonstans ifrån.

    Min tanke är att det har att göra med att Ruserna (vikingar
    ifrån Roslagen) drack sig fulla och att de då börjat leva
    rövare. En koppling har då gjorts mellan Rusernas
    beteende och att det berodde på drycken.

    Alltså rusdryck = dryck som får dig att leva rövare.

  26. Jag har försmäktat tolv timmar utan WiFi. Den gick ner igår kväll under ett åskväder och kom upp igen först nu på morgonen. Det är då man inser hur beroende man är.

    Varje hotell med självaktning har numera WiFi och varje hotell verkar ha en egen lösning. Från allt vid öppet, snabbt och gratis på hela stället till det i Edinburgh som tog 3 Pund för en timme i Repan.

    Här har man “gratis WiFi”, men förstås bara i Repan. Och då precis bara i Repan, med en ganska sunkig förbindelse. I de intilliggande barerna finns ingen signal. Jag hade sett lite motstridiga bud om WiFi:n, så jag chansade på att ta med laptoppen. Att få den att internetta sig på rummet kostar 42 Euro i veckan, och telefonen får inte vara med på den inloggningen. Då får jag betala 42 Euro för ett konto till.

    Förbindelsen på rummet är hyfsad, men inte bra: Styvt 2Mbit/s ner och runt 0,5 Mbit/s mot Stockholm enligt Bredbandskollen. Tur att man inte spelar on line, för svarstiderna är genomgående över 110 ms. I repan har jag 0,059 respektive 0,125. Inget vidare.

  27. LupusLupus99

    LarsW, det låter rätt sniket från hotellets sida.

  28. Jag, som väljer utomlandshotell efter ”free wi-fi”, blir lika besviken varje gång:

    • Jorå, fritt internet. Men det brukar krångla.
    • Nej, oj, har vi glömt att ändra den texten! Det var förre ägaren som hade!
    • Va, funkar det inte? Men ingen annan har klagat.
    • Ja, här. Ja, där i hörnet på den där pinnstolen bakom receptionen. Ja, gratis.

    (Dagens i-landsproblem. Så himla ofta åker jag ju inte utomlands.)

  29. Att det varierar som det gör beror nog på vad man har för inställning till WiFi. Är det en tjänst man tillhandahåller eller en intäktskälla. Eller räcker det med att ta betalt för att täcka kostnaderna?

    De senaste två åren har vi bott på kanske tjugo olika hotell på olika resor. Alla hade Wifi och de mest generösa fanns i Turkiet. Där fanns också den snyggaste lösningen jag sett; Man fick ett lösenord som höll så länge man var incheckad. Vid utcheckning lät automatiken kontot döden dö.

  30. och

    Men stackars lilla musen! Nu är den hemlös, ledsen och jättehungrig, och har dessutom tandvärk! Fly den en liten korg och lite ost, vetja.

  31. LupusLupus99

    Kolla in det här Lotten!

    Länk 1, Länk 2.

  32. Nämen vad kul, LL99, där stod ju mitt skafferi mitt i ett staket!

  33. Apropå … tja, säg det. Allergi? En karl i England har trott att han var allergisk, men det var han inte — Prosit! (Vad är det för fel på mig som tycker sådant här är både intressant och roligt?)

  34. LupusLupus99

    Men Lotten, du får ha bättre ordning på ditt skafferi. 😉

  35. hyttfogden

    OT OT

    Örjan hallå!
    Viktigt meddelande från SG!
    Han är på väg till Skärblacka så han kan inte titta in hos dig.
    hälsningar
    fru Skogsgurra

  36. Örjan

    Hyttfogden: OK. (Läste vid 17.30-tiden)

  37. De tre senaste kommentarerna är … UNDERBARA.

  38. Femtonåringen anser att jag inte borde svara på PK:s kallelse utan bara vara tyst i 24 timmar för att ”skoja”. Hihi och hoho!

    (Naturligtvis ber jag även om ursäkt för det inte så PK:aktiga [pun intended] i att skoja om någons plötsliga frånfälle.)

  39. I kväll tappade vi matlusten:
    Jag har nämnt de som tar för sig som om en ransonering stod för dörren. Minst två givor och sen en till till efterrättsbrickan. Till frukost, lunch och middag. [Mycket “till” där. Hihi]

    Det här stället har förutom den stora buffématsalen en glassbar med crépes, en mexikansk servering, ett hamburgeri med grekisk karaktär och givetvis en rent grekisk servering, samt en liten pizzakiosk där man kan hämta slajsar hela dagen och halva kvällen. Dessa lite enklare ställen kompletteras av en Kinarestaurang och en Italiensk. Alla utom då buffén och pizzakiosken har då menyer och servering till bordet.

    I kväll hade vi reserverat bord (det måste man) i den Kinesiska. Vi tog enbart varmrätt och en efterrätt, eftersom alla givor är så förbenat stora och detta räckte mer än väl för oss. In från vänster:

    Fyra kvinnor i nittio(?)kilosklassen som knappast hade fått plats i samma hiss. Deras magomfång bör ha varit lika med eller större än deras längd. Alla fyras.

    Alla beställde tre rätter och började med att flytta ut bordet för magarnas skull och sedan be om Vårrullar till förrätt, som bara det är en måltid för de flesta. Sen hörde vi beställningar på Pekinganka (som alla utom dessa vet måste beställas dygnet före på seriösa ställen) och diverse sliskiga efterrätter.

    Tursamt nog hade vi kommit till vår efterrätt när de här intog scenen och allt som gick att äta. Vi bröt upp tidigare än vi hade tänkt oss.

    Dessa svenskor lever i ett race mellan viktökning och döden som jag ser det.

  40. PK

    Femtonåringen är begränsat populär just nu!

  41. PK

    Fast jag hade på känn att du inte mulat Lotten, det var ju inte din adress och du skrev på fejjan för någon timma sen. Fast man vet ju aldrig. Var härom året med om att läsa en notis på en tidnings hemsida om en ridolycka med fatal utgång och första tanken var att “hoppas att det inte är kompis L”. Tyvärr visade det sig snart vara just den kompisen.

  42. Och Astrid Lindgren kunde skoja om döden, så det gör vi också.

    (Humorn håller på att bli prydare än prydast. Nu borde någon kontra med ett skämt om läskiga vattenlik bafatt.)

  43. LupusLupus99

    Lotten, du kan ju alltid läsa om det här fallet.

    En ung kvinna försvinner från sitt hotellrum och hittas senare
    död i hotellets färskvattentank som finns på hotellets tak.

  44. De kvinnor jag skildrade är alltså mellan nittio och döden, och då syftar jag inte på åldern (säkert högst femtio), utan vikten deras. Rent obehagligt att skåda frosseriet deras är det.

  45. Nej, LL99. Jag ska hittas död i en termos förstås!

    (Har osannolika problem med nätet. Internätet. Det här kommer att ta tio minuter att komma fram till er. Klockan är nu 23:13.)

  46. Här ute på den Gotländska landsbygden svischar internätt fram i fibrerna som om det inte gjort annat. Och mössen har skitit både här och där men inte på några särskilt underhållande ställen.

  47. Tadaaaa! (Alltså ett tadaaa till min tiominutersuppskattning. Om detta stämplas 23:33 har jag rätt igen.)

  48. LupusLupus99

    Lotten, vad har för leverantör eller skriver med mobilen?

  49. LupusLupus99

    ni

  50. LupusLupus99

    du på den andra

  51. LL99 är en knekt som skriver ni!

    (Kunde’nte låta bli)

  52. Underbart Annika.
    Lotten, 15-åringens popularitets begränsande existerade givetvis aldrig på riktigt.

  53. Haha, Annika! (Sorry, LL99, nu kan jag inte korrändra i din kommentar. Skyll på Annika!)

    Vi har en leverantör som sköter sig utmärkt, så igår kväll var det nog bara lite tjall på linjen. Knaster i pajpen. Rossel i rören. Hälsporre i hälen.

    Den här kommentaren kommer säkert fram 07:58.

  54. Nej! Jag lyckades gå bakåt i tiden! Einstein, var är du?

  55. När Lotten bloggar står tiden stilla. Gammalt djungelordspråk.

  56. LupusLupus99

    Ok, Lotten. Annika jag skyller på dig, bara så att du vet. 😡 👿

  57. Jajamensan!

    Emojisarna — och herreje, hur böjer man egentligen det där? — är så små så jag kan inte riktigt bestämma mig för om den andra är en liten jevvel eller bara en ilsken katt. (Demon, så klart, men det skulle kunna vara en rödögd katt också.)

  58. LupusLupus99

    Undrar om inte LarsW känt sig Hot Hot Hot idag? 😉

  59. Den låten har gått i skvalhögtalarna här. Annars har jag blivit sjukskriven så panchis jag är. Flyttade en stol lite för långt häromdan, ena benet gick över en liten kant, ekipaget välte och jag höll på att stuka axeln. Sen såg jag något spruta ur smalbenet: Blodet pumpade säkert fem centimeter ur ett litet med naggande gott jack jag hade fått av kanten i fråga.

    En fransysk medgäst på serveringen visade sig vara sjukvårdsutbildad och tog snabbt och proffsigt hand om mig och fick stopp på flödet. Hotellet bidrog med kompresser och elastisk binda. Därmed var allt frid och fröjd, men ack!

    Natten till i dag svullnade smalbenet upp ordentligt och läkare tillkallades. Han konstaterade infektion trots att såret läker mycket bra. Nu tar jag antibiotika och ska ejengkligen ligga still med benet högt, men jag fick i nåder tillstånd att röra mig, men bara inom hotellområdet. Sittande ska jag ha benet på en stol.

    Redan sex timmar efter första tabletten har svullnaden gått ner, så det blir nog inte vare sig blodförgiftning eller amputation som alla skojar om.

  60. LupusLupus99

    Aj LarsW, vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

  61. Ack, semesterjusterade LarsW, må du läka ihop snabbt och fint och utan ytterligare besvär. Och om du får ett litet snyggt ärr att visa upp för alla du känner ska du självklart ackompanjera visningen med en lång, invecklad, upphetsande hjältehistoria!

  62. Jag brukar prata om pirater i Kinesiska Sjön.

  63. Perfekt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.