Hoppa till innehåll

Etikett: husdjur

Sånt man gör när ingen ser …

… och dessutom kanske gör det mot bättre vetande? Vad tänker ni på då?

Ja, det kan vara näspetning medelst kråkätning. Det kan också vara stölder och mord samt smäll av bildörr mot annan bildörr på undanskymd parkeringsplats. Men det kan vara sådant som irriterar en fembarnsfamilj i ett gult, fult hus också:

Kissning på brevlåda, nej förlåt, postlåda. (Heter det ju. Men det känns fel. Postlådan känns gul och brevlådan känns som om den står vid tomtgränsen – och så är det precis tvärtom.)

Hundarna i grannskapet har i alla år kissat på vår brevlåda eller på (den i och för sig fula) cementgrindstolpen intill. När jag förra gången skrev om problemet fick jag i kommentatorsbåset tips om

  • hagelbössa
  • tabasco
  • hundskrämma
  • taggtråd
  • elstängsel
  • vattenspruta.

En gång stod jag av en slump med en kamera i handen i fönstret och tittade ut, när en herre med hund kom och kisspausade på stolpen. (För säkerhets skull: jag såg endast hunden lyfta på benet.) Då smällde jag av en fotoblixt för att skrämma dem. Detta är i och för sig helt ointressant eftersom jag inte har den blekaste aning om just dessa slutade kissa på oss eller ens blev skrämda; av uppföljningskontrollen och bilden blev intet.

Men nu verkar vi ha kommit på hur man ska hantera hundarna. Detta funkar!

Man är vänlig! (Brevlåda? Njaeh, vi orkar bara inte vara korrekta språkpoliser i kontakt med den kissande pöbeln.)
Share
26 kommentarer

Tragedi

Sexåringen kommer strax hem från skolan. Vad han inte vet är att alla hans husdjur har eliminerats på bara två timmar eftersom

  • glaset med myrkolonin föll ner från ett trappsteg och gick i tusen bitar
  • burken med en vimsig fluga råkade tappa locket så att flugan vimsade ut
  • byttan med undervattens-skalbaggar (dykare) genomgick en akut pH-förändring med algblomning som följd
  • de två tvestjärtarna Nils och Elsa kanderades av sitt eget foder (en grabbnäve strösocker).

Sådant är nu livet att även barn till pälsallergiker drabbas av djurpassion. Sexåringen har skött sina telningar på helt egen hand och själv ersatt dem när de har råkat illa ut mellan hans tumme och pekfinger.

Nu ska jag fortsätta att rensa trappan till ovanvåningen från myror och förbereda ett griftetal.

Share
13 kommentarer

Kiss & bajs! Kiss & bajs!

Ett varmt tack! Någon har redan gödslat vår gräsmatta ! Jag slipper! Ett fyrfaldigt leve för allt som göms i snö!

Nu undrar man ju: vad heter djuret?

Mina kunskaper i fekalieologi är inte fräscha. Katter gräver ju ner sin faeces, eller? Korvarna ser rätt stora ut, är det jättekatter som i The Goodies?

Exkrementer från hundar så här långt in på gräsmattan verkar en smula försumligt – de sitter väl oftast fast i ett koppel?

Kan det vara en älg som har bajsat? Nej, deras spillning ser väl ut som avlånga kulor? Vi som inte ens bor på landet!
Men vad är det där i bakgrunden? Rester från nyårsafton!

Av detta drar vi Sherlock Holmeskt slutsatsen att korvarna kan vara flera månader gamla i alla fall. När de tinar fram ligger de i en grop och ser nya ut. Katt?

Stackars hundar, förresten. Några av deras mest använda toaletter är våra gjutna, jättemaffiga grindstoplar. Men där får de bara kissa när inte jag ser, tydligen. De gånger som jag står i trädgården, drar hundägarna sina kissnödiga hundar förbi stolparna så att det piper i struparna.

– Nej, kom nu, kom nu säger jag! väser matte.
– Men men men varför får jag inte kissa där just idag? piper hunden och spjärnar emot och sätter sig nästan på rumpan som vore det en tecknad film.

Share
21 kommentarer