När jag gick i gymnasiet ringde jag till Danderyds sjukhus och frågade om de hade plats för ett sjukvårdsbiträde. Javisst, sa de och lät mig gå en kort kurs – och så jobbade jag på sjukhus och vårdhem på alla lov i fem år.
När jag nästan var färdig med min utbildning (bestående av 150-nåntingpoäng blandade småhopp), bad jag chefen på Nationalencyklopedin om jobb. Tre månader senare började jag jobba och från den redaktionen kom jag inte på tio år.
Igår satt jag på tåget och lyssnade på en kille i 20-årsåldern. Alla andra runtomkring var knäpptysta – de läste, lyssnade på musik eller sov. Killen pratade högt och tydligt så att någon i den andra änden verkligen skulle höra det viktiga som sades.
– Hej, jag heter Niklas af Silverguldknoppsstolpe. Jag praktiserade hos er för några år sedan. Nej praktiserade. Ja just det, en veckas prao. Fast jag var sjuk en dag så det var bara fyra da… nej. Jag förstår. Men någon annan kanske minns mig? Malin? Anna? Lasse? Inte? Men Katrin Persson, jobbar hon kvar? Inte? Aha, kan jag få hennes nummer eller ska jag googla fram det? Ja just det. Ta…
Jag funderade på om jag skulle coacha honom lite, men kom på att främmande tanter på tåg ska passa på att sova när de kan.
– Hej, jag heter Niklas af Silverguldknoppsstolpe och jag söker Katrin Persson. Tack.
Sådärja, det var ju en bra inledning!
– Katrin Persson? Hej, jag heter Niklas af Silverguldknoppstolpe och jag var din praktikant för några år sedan. På Pluttiluttföretaget AB. Mhm. Ja just det. Nej. Nej. Nej, smal och blond. Niklas af Silverguldknoppsstolpe. Prao. Okej, men jag undrar om du ändå skulle kunna lämna referenser …? Om jag skulle kunna lämna ditt nummer som referent … om du ändå sk… Smal och blond. Niklas af Silverguldknoppsstolpe. Nej, jag förstår eftersom du säkert träffar många praktikanter. Jaså inte? Men om jag … refere… 2006 tror jag … ja, i sjuan. Nej. Ja, men tack ändå. Nejvisst, jag förstår. Tack.
Stackars Niklas. Han gör så gott han kan och så kommer ingen ens ihåg honom. När han i 50-årsåldern är framgångsrik företagsledare, kommer han att minnas dagarna när ingen ens mindes honom. Michelle Pfeiffer jobbade som biltvättare, Patrick Dempsey var jonglör, Whoopi Goldberg var bårhussminkös, Nicole Kidman massös, Hugh Jackman var gympalärare och Michelle Pfeiffer jobbade i kassan på Ica (eller motsvarande) medan både Matt LeBlanc och Harrison Ford var snickare. Och stackars Niklas kommer bara att kunna säga:
– Njäeh. Jag praktiserade i fyra dagar i sjuan. Sedan gjorde jag ingenting förrän jag ärvde detta företag av en gammal faster för ett år sedan.
Eller hur?
Annat är det med den yngre generationen Bergman. Jösses vilka irriterande overachievers som bara får alla jobb och uppdrag som de pekar på. I morse åkte Tjugoåringen till Stockholm för att hålla en presentation inför representanter från Svenska Basketbollförbundet. Och plötsligt skriver förbundets generalsekreterare på Twitter att ungen är fantastisk och detta retweetas så att jag måste ställa mig på en stol och skrika ut över världen:
– MEN DET ÄR JU MINA GENER! TA MIG ISTÄLLET!
”Hur söker man jobb egentligen?” Ja bra fråga, det har jag funderat
på många gånger.
Ja, det var lite skillnad på att skaffa jobb förr jämfört med nu, men sportföreningar verkar vara en bra start! Och bra gener, såklart!
Hurra för duktiga barnet B.!
Men nu alltså! Vem hade anat att NK:s flotta klockbutik kränger stöldgods? ”Rånarna kom över stöldgods i klockbutiken”, står det klart och tydligt i dag när DN rapporterar om gårdagens rån mot NK.
Ökenråttan … du skulle ju ha en blogg med enomdanrapporter med tossigt tidningsinnehåll … Fast det blir ju alldeles utmärkt med rapporterna här i båset också!
Dn.se skrev att det ryska fartyget ”Uppgavs tidigare vara på väg till Östersund”, en nu korrigerad pärla som jag hann ta ett skärmklipp på.
I Storsjön hade annars miniubåtarna (Visst måste det ha mer än en i lasten) haft något helt annat än Försvarsmakten att gömma sig för.
Ha! Bra att du var vaken LarsW! 🙂
Det hade varit intressant att få göra reporterns detaljerade
redovisning för hur oljetankern skulle kunna tänkas
ta sig till Östersund från Östersjön. 😉
Kan förövrigt meddela att jag var på en grymt bra spelning igår
på Skottvångs Grufva. Ett väldigt mysigt ställe för konserter,
ganska trångt men det gör bara stämningen bättre.
Baskery heter de jag var och kollade på. Rejält ös från första stund med
elförstärkta (säger man så?) instrument i form av banjos,
akustisk gitarr, elgitarr och ståbas.
De har även en egen kanal på youtube.
Det vet jag inte. (Var så otroholigt jähättelänge sen.)
Nu kanske det snart finns lite jobb att söka inom det militära …?
Söka jobb var det: Jag gjorde det två gånger under mitt yrkesliv. Den första var nog att jobbet sökte mig. Jag värvades till en konsultbyrå mitt i en IT-utbildning och vjun bestod i att VD-n snackade upp företaget samt en fråga: När kan du börja?
Den andra var på Sveriges Radio 1973. Företaget hade då rykte om sig att alla tog in sina släktingar, så jag var ejengkligen inte förvånad när den tekniske chefen tog fram internkatalogen och slog upp mitt inte allt för vanliga namn. Han drog de kanske fem personerna med samma efternamn och undrade om vi var släkt. Varefter jag sade nej, sjönk mitt hjärta. När den sista (för övrigt pappa till den näst sista) inte heller visade sig vara någon släkting blev jag förvissad om att det var kört. Så kom den fråga jag kände igen:
-När kan du börja.
Karln hade bara varit nyfiken och jag blev kvar till förra våren då jag gick i pension.
Det verkar även ha kunnat uppstå vakanser i Spetsnaz. Där blir det nog inget ”När kan du komma” vid vjun. Eller så blir det det. Vem tar sig frivilligt in i farvatten där både Bomber och Granater (Hej, Kapten Haddock) kan komma att kastas efter en?
Vanligtvis välunderrättade källor uppger att någon (ovisst vilken nationalitet) bara testar vår signalspaningskapacitet: Först tar man en båt med oförargligt utseende till en lämplig plats i den svenska skärgården, utrustad med en liten sändare. Sedan skickar man ut ett meddelande på ryska om att man har problem. Några timmar följer man upp med ett nytt meddelande, nu krypterat, med situationsanpassat innehåll. ”Så gör ju alla.” Hmmm… Så gör inte jag i alla fall.
Och apropå desinformation: Kan man verkligen lita på just dessa uppgifter.
Konspirationsteorier dyker alltid upp när något som inte passar ideologiskt inträffar, Karin. Typ att vi faktiskt behöver vårt försvar.
Här fattas dock att förklara de egendomliga fartygsrörelserna utanför terroterialvattengränsen och att –som grädden på moset– ett fartyg anpassat för bottenundersökningar, Professor Logachev, är på väg.
Enligt manifestet på MarineTraffic har professorn destination Las Palmas, så länge nu transpondern (Ett 2014 års nyord?) förblir påslagen. I så fall är det hög tid att inleda en babordsgir ut från Finska Viken.
Fast jag hörde under en middag i Tyskland med gäster av blandade nationaliteter att, musklerna också är spända över brittiskt territorium, så om det handlar om konspirationsteorier är de välspridda. Hua!
Putin och jag är jämnåriga. Han –men inte jag– vill väl uppnå något stort före ålderns höst. Gammelryssland och Inhavet Östersjön är i så fall värdiga syften. (Babordsgiren låter vänta på sig, men det går inte att skifta Las Palmas mot Sandhamn än så länge).
LarsW, positionsrapporten är flera timmar gammal eftersom
det saknas AIS-mottagning så långt ut till havs.
Inte bara därför, LL99. Med gardering för att MT är ganska rörigt, så tror jag nog allt att Professorns folk nu har slagit av sin transponder. Det skulle iaf jag ha beordrat i Putins läge. (Vid min uppdatering 18:33 sågs Professorn på en OSO kurs NNO om Dagö. Nu är den borta från MT). AIS täcker annars större områden än Östersjön, så det där med mottagningen köper jag inte.
LarsW, nejdå att stänga av transpondern gör inte direkt någon
nytta eftersom den endast blir osynlig på marinetraffic.
Försvarsmakterna i Östersjöländerna använder sig rimligen
av radar för att övervaka fartygstrafiken på Östersjön.
Även andra fartyg i närheten ser naturligtvis Professorn
på sina respektive radarskärmar.
I sjöfarten så är transpondrars huvuduppgift att fungera
som en slags kollisionsvarnare och komplement till vanlig radar.
Tänk dig Stockholms skärgård som består av 10’000-tals öar och
kobbar, där är det lätt hänt fartyg försvinner på radarn
bland/bakom alla öar eftersom öarna ger egna radarekon.
Likaså är AIS användbart vid kraftig sjögång eftersom
vågtopparna ibland kan ge utslag på en vanlig radar.
Förövrigt så tror jag att du har blandat ihop kursriktningarna.
Du menar nog vsv (väst-sydväst). 255 grader är ju en kurs
knappt syd om rakt västligt kurs (270 grader).
Ost-syd ost är snarare runt 90-130/140 grader.
Hmmm. Jag tror att vi får vända oss till LL99 när det gäller viss information och skippa kvällstidningarnas rapporter …
Sorry. Har man en släng av dyslexi, så har man. Lyckades vända på väderstrecken. Håna mig icke.
Stockholms skärgård består av 24.000 öar, kobbar och skär, kan jag annars berätta. Självklart vet ryssarna och alla andra om detta med transpondrar, LL99. Men att slå av den är på ett sätt ändå en i mitt tycke onödig markering. ”Vanlig” radar är militär, mer energikrävande, och att slå av transpondern har visat sig vara en risk för civilflyget.
Att gömma sig bakom ett skär funkar möjligen mot en fritidsbåtsradar. Dom Stora Grabbarna på bägge sidor Östersjön har vassare grejor än så.
Det är fel på väderstrecken även i NE.
/geografiredaktörn
Jamen, det är ju det jag alltid brukar säga: Det ÄR fel på väderstrecken. Alltid och åt alla håll.
/Dysdirexikroniker
Redan 1733 års stadsplan för Stockholm har väderstrecken åt pipan: Söder åt vänster och norr åt höger.
Har ni spelat Mah-Jong nån gång?
Apropå väderstreck.
Nord och syd. Hu då, hur många kommer ihåg teveserien Nord och syd? Där slog Patrick Swayze igenom — han spelade en som hette Orry, och alla sa förstås Orry Porry.
Liten tidningsanka
Skåne och i synnerhet sydvästskåne höll på att dränkas av ymnigt regn i dag. Tror att vi i Lund fick mest av vätan.
http://www.sydsvenskan.se/skane/det-ar-lite-mycket-nu/
Sydsvenskan ville ha in
bilder från läsekretsen och när jag kollade dem undrade jag över om Sydsvenskans skribent inte vet var Fersens väg ligger.
Spelar gärna mahjong! Östan blåser är ett vanligt förekommande uttryck här hemma.
En gång levde vi i inbillningen att vi skulle lära oss spela Mah-jong. Jag vet inte varför, det kan ha varit en id’e som uppstod av någon roman eller film vi gillade. Vi måtte i alla fall ha talat en del om saken, för jag fick ett spel av min mamma till en födelsedag (eller jul). Det var så vackert. Vi beundrade det, lekte med brickorna (heter det brickor?), smekte dem, försökte läsa instruktionerna. Kom av oss.
Kom av oss.
Kom av oss.
Gradvis försvann spelet bakåt-inåt-undan, och förlorades ur sikte i sisådär tio år.
Sedan flyttade vi, och då hittar man ju alla grejer. Mah-jong-spel!
Vi sålde det.
Ibland ångrar jag mig.
(oh-no-second: ögonblicket då man har tryckt på Skicka men skärmbilden inte har hunnit ändras, och man ser att man har dabbat sig. Det heter naturligtvis inte ”id’e” utan ”idé”.)
Mah-Jong på nästa båsträff!
Enda jag minns är att man skulle tala att man sitter på en sten?
Jag vill också vara med och spela mah-jong.
Jo, det heter brickor och när man kommer att gå ut/vinna när bara ”rätt” bricka kommer, då sitter man på sten.
Ungefär som ”uno”.
Sten? Sten Stensson Steen?
Nej ursäkta, men formuleringen ”då sitter man på sten” får mig att tänka på nollplural som inte är nollplural utan bara dialekt. Eller snarare folkligt tal, eftersom det är så utbrett i landet.
Om man är som jag, så säger man i stort sett aldrig ”stenen” utan ”sten” med någon sorts liten men dock märkbar emfas på n, som jag är säker på att en person icke uppväxt med svenska inte kan höra.
I trädgården: ”Jag snavade på sten.”
I skogen: ”Har du sett vad den där sten ser konstig ut?”
LIte besläktat med det är är bestämd form av hund. Jag säger ”hunn” (utan att mena Attila och hans hejdukar). Som i ”hörru, kan inte du gå ut med hunn?” och ”har hunn fått mat?” och sådär.
Nollplural! Ha!
Jösses vad man babblar fel ibland. Nollbestämning.
Heter det ens nollbestämning? Vaffan …
/kilar in i en vrå och biter sig i tassarna och säger sig att resonemanget blev det avsedda men nomenklaturen blev ett haveri.
Jag vet bara hur man uttalar Mah-Jong i Kina. Betoningen ligger på jonget. Skulle gärna lära mig spela på riktigt! Jag gissar att datorspelen inte går att jämföra, ungefär som att jämföra kortspel med harpan?
Så här spelas Mah Jong
Äsch, jag inser att jag ju inte förklarade uttalet rätt. Jag säger så här: jag uttalade Mah-Jong fel innan jag frågat min vän från Kina.
Är det någon som har sett till Lotten eller har hon rymt till
till NBA?
NÄSTAN! Måndagkvällarna går (förvisso liksom nästan alla andra kvällar) i basketens tecken. Hemma nu, måste äta nåt!
Raaap.