Idag vid kvällsmaten kom vi att diskutera stamsånger och kunde konstatera att det var ett himla tjoande om nationalism och höga nord samt fjällens skönhet och att det säkerligen fick oss alla att stå starka mot främmande krafter. *host*
Dessa 20 visor skulle alla skolbarn lära sig på 40- och 50-talen:
- Du gamla, du fria
- Kungssången
- Det er et yndigt land
- Vårt land
- Ja, vi elsker
- Sverige
- Sveriges flagga
- Land du välsignade
- Frihet är det bästa ting
- Uti vår hage
- Mandom, mod och morske män
- Glädjens blomster
- Vintern rasat ut
- Här är gudagott att vara
- Fjäriln vingad syns på Haga
- Vi gå över daggstänkta berg
- I sommarens soliga dagar
- Nu så glada gå vi alla
- Hosianna
- Nu tändas tusen juleljus
När man för snart ett decennium sedan diskuterade en litterär kanon (böcker som alltså ska läsas i skolan), berördes även stamsångerna – sådana som skulle ingå i läroplanen och tillhöra allmänbildningen.
Som den sucker för allmänbildning jag ju är, välkomnar jag utantillkunskaper, poesiuppläsningar, boktvång (fast det låter ju bedrövligt, det ordet) och nu även stamsånger. Men inte de gamla mossiga, nej. Jag vill ha andra! Fast vilka?
Vid köksbordet satte barnen igång att sjunga svenska och norska nationalsångerna och Ted Gärdestads Sol, vind och vatten medan min djefla man hävde ur sig gammelsånger på löpande band – som jag tyckte påminde lite för mycket om den gamla listan: Bellman, Taube, Lundell och Cornelis.
Nej, mina stamsånger som alla ska kunna, ska uppfylla tre kriterier.
- De ska kunna sjungas även om man är berusad eller har svårt att hålla sig till en tonart och vacklar lite allmänt på tonerna.
- De ska vara roliga eller allmänbildande – eller bara oerhört vackra.
- De ska inte vara skrivna av Ulf Lundell.
Mina förslag:
Allmänbildning
fem nubbevisor
nationalsången (tänk er att ni spelar landskamp och ni är Zlatan)
Humor
Mitt namn är Karl Nilsson
Här i min skrivmaskin (även allmänbildning med rader om ”porto”, ”skrivmaskin” och ”poste restante”)
Vackert
Den blomstertid nu kommer
Idas sommarvisa
I denna ljuva sommartid
Förresten tycker jag att vi kan dra in lite internationella låtar också. Den här kanske? (Liksom We are the World gjord av välgörenhetsanledning.)
Men ojojoj så många kändisar som var med, tänker ni nu. Japp: Dave Grohl, Alison Balsom, Lorde, Pharrell Williams, Zane Lowe, Sam Smith, Paloma Faith, Eliza Carthy, Nicola Benedetti, Chris Martin, Jaz Dhami, Martin James Bartlett, Danielle de Niese, Stevie Wonder, Florence Welch, Lauren Laverne, Brian Wilson, Jake Bugg, Katie Derham, Gareth Malone , Kylie Minogue, Chrissie Hynde, One Direction, Emeli Sandé, Elton John, Baaba Maal, Ethan Johns, Jools Holland, Jamie Cullum, Brian May och Tees Valley Youth Choir samt BBC Concert Orchestra. Int’ så odumt, som man säger i Luleå.
Kom med egna förslag – fyll kommentatorsbåset med förslag och länkar!
Jag måste tänka en stund.
Under tiden vill jag bara säga att jag är vähäldigt svag för Gareth Malone. Visserligen har jag bara sett bitar av Kören-serierna, men han är fantastisk (får truliga tonårspojkar, osorterat folk som råkar bo i samma område, brevbärare och så vidare, att sjunga fantastiskt i stämmor bara han får hållas lite) samt ser ut som knappt kommen ur tonåren själv fast han snart är fyrtio. Om jag hade tiondelen av hans entusiasm och energi …
Nu blandar jag svenskt & Internationellt
Vackert:
Yeon Hee Kwak & Ennio Morricone – Gabriel’s oboe.
Grymlings – Där Gullvivan Blommar
Johann Strauss d.y. – Morgenblätter
Orsa Spelmän – Trollens brudmarsch
Apropå kanonsång är det inte alla som har hört Beppe Wolgers’ svenska textsättning av denna Brian Wilsons kanske (enligt Paul McCartney) världens bästa poplåt (”God Only Knows”, alltså), ”Fader Bach och Beach Boys”, inspelad med Gals and Pals 1967. Lasse Bagges arrangemang är bra och Gals and Pals som sångare ju enastående (fast svårt att jämföra dem med Beach Boys) – men vad skall man säga om helheten med Beppes text och framförandet? Jag vet inte, jag.
Men LL99, det är väldigt få som kan spela oboe …
Humor:
Svenne Rubins – Folköl Och Dunkadunka
Claes Eriksson – Under en filt i Madrid
Blå Häst – Jag har aldrig varit på fotboll.
Weird Al Yankovic – Amish Paradise
Äh Niklas det är inte så noga, det går säkert att spela
den låten på andra instrument också. 😉
Allmänbildning:
Ladysmith Black Mambazo – The Lion Sleeps Tonight
Det tillhör allmänbildningen att veta att lejonen inte sover
i djungeln utan på savannen.
M ur Fem myror är fler än fyra elefanter
Nej.
Nu ska vi inte vara sån. 😉
Denna passar bra under kategorin humor:
Cornelis Vreeswijk – Brev från Kolonien
Oj, vad du gick grundligt tillväga LL99! Toppen!
Tänk … om Oboe-Niklas och alla andra oboister skulle få åka land och rike runt och spela för alla skolelever. ”Den lukrativa oboe-branschen” skulle vara en vanlig tidningsrubrik. (Och tyvärr skulle medelåldern i Sverige sjunka.)
VI kan ta en vacker låt till;
Baskery – The Pain Of Loving You (Trio)
Visst har jag sjungit stamsånger under skoltiden.
Förslag till Lottens lista:
Kristallen den fina
Sinclairsvisan
Lite mer tveksam är jag till denna visa med många verser –
men melodin, La Folia, är känd på många håll. Inspelningen
innehåller inte alla verserna.
Lotten, det är gamla skrönor och antaganden du dras med. Har du någon statistik tillgänglig? (Det är mycket vanligare att oboister dör av skörlevnad för att inte säga alkoholmissbruk.)
”Dä sa va gôtt å leva annars kan dä kvetta.”
Den kunde i alla fall hela publiken häromveckan på Galenskaparnas nypremiär. F.ö. kan jag alla stamsångerna utom en.
Nej, tyvärr (eller tack och lov?), Niklas!
(Jag läste någonstans – och talade om det för Niklas – att medellivslängden för oboister och narkosläkare är lite lägre än för andra. Men eftersom jag inte har några källor, tycker jag att vi bortser helt från detta!)
Om Norges nationalsång ska vara med, ska det åtminstone vara med rätt text.
En sång som med råge uppfyller kravet på att kunna sjungas även när man är lite slirig, det är min lilla Mormors favoritvisa: ”Här är gudagott att vara” ur Glunt nr 25, Gunnar Wennerberg). Texten är ju lätt att bara sluddra över: ”humlan surrar , fjäriln prålar”, det är inte så noga med exaktheten. Och melodin är härligt svajig även den och rolig att sjunga.
Jag ställer mig lätt frågande till att stamsångerna ska kunna sjungas i berusat tillstånd, men annars håller jag med.
Stamsångerna ska vara lättsjungna, locka till spontan sång och vara en allmän sångskatt. De ska passa barns röster och inte, som många poplåtar och moderna hits, förstöra stämband och rytmik. De ska inte var dagsländor utan ha visat sig motstå tidens tand.
Med ett alltmer multikulturellt samhälle faller rätt mycket bort av det gamla storvulna nationalromantiska stoffet.
Ordningen är slumpmässig.
1. Du gamla, du fria.
Aldrig stadfäst som nationalsång, men fungerar ändå. Talar om en svunnen storhetstid, som månne kan återkomma och om vår vackra natur, gott så.
2. Änglamark, Evert Taube.
Ja, den är skriven av en gammal gubbstrutt med det mest märkvärdiga vibrato som världen åhört, men texten är poetisk, sångbar och evigt aktuell.
3. Mössens julafton, Pröysen och Olrog.
Konfessionslös julvisa, skojsig text och ett tonläge som passar barn. Dessutom är det en schottis och kan således även dansas till.
4. Ska nya röster sjunga, Mikael Wiehe.
Tidlös text, kan sjungas unisont eller i stämmor, filosofisk text, oerhört vacker melodi.
5. 34:an. Per Myrberg
Kan inte komma på något bättre, säger Tryggve (21) men varför inte? Det är fart i melodin och det är trevligt. Tilltalande med farsan som gick genom väggen, det var ett scenario som väckte tankar hos en pytteliten Ninja en gång i världen.
6. Här är gudagott att vara, Gluntarne.
Uhurgahammal, men den är oerhört vacker, en vanlig nubbevisa, kan sjungas i kanon eller stämmor eller skrålas.
7. Rosen, Arne Qvick.
Troligen den enda sång som svenska folket verkligen kan sjunga. Varenda en.
8. Studentsången, Prins Gustaf.
För att den fortfarande sjungs varje vår, men allt mer med texten ’fy fan vad vi är bra’ och det är torftigt. Studenten ska inte vara torftig.
9. Sjung om Fru Svenssons lyckliga karl, Povel Ramel
En roliger version av 8.
10. Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Povel Ramel.
Däfinift nöjsam, fiberrik och LCHF. Tilltalar fortfarande mänscher.
11. Välkommen till förorten, Latin Kings.
Går att framföra även i nästan medvetslöst tillstånd, rytmisk och med en kraftigt intelligent text.
Nu ska jag sova efter en lång och trött natt, så nu får mina medbåsister fylla i resten. Eller så återkommer jagi eftermiddag.
Oj, vilken ”bra” kungssång du har länkat till! Kanske kan jag äntligen lära mig melodin nu.
Jag vill gärna lägga till en till glunt: https://www.youtube.com/watch?v=o1pWJsJ6LtY
En månskensnatt på slottsbacken
(Jag kan inte göra en såndär snygg länk i kommentarsrutan.)
Lotten, dels är det en gaaaaammmmal skröna, dels tycker jag att jag borde känna till åtminstone någon som gått bort i förtid på grund av oboerelaterade skador. Någon. Det är en liten grupp människor vi talar om och vi har ganska bra koll på varandra.
Hasses och Tages ”Vad blev ni av, ljuva drömmar” är väl ett måste i ett sånt här sammanhang?
BoAnderS ska det vara, för tidigt för mig ejenkl…
Stamsång nr 16 såg vi i en dödsannons. Den som kan sin ”Vi gå över daggstänkta …” blev då lite förvånad och såg för sej ett gäng arvingar som just förlorat sin rika arvtant, med allt ”fallera” och ”sorger ha vi inga”. Bisarrt val.
Ninja: Joo, kolla Lottens krav nummer ett: kunna sjungas av berusad …
Äsch, Ninja, jag läste som om det var jag som skulle ha kommit med fyllekravet. Aldrig att jag skulle våga komma med några påbud som besökare här i Lottens bås, därav mitt snabba ”försvar”. ”Aldrig lägga sej i värdfolkets arrangemanger”, se där en gyllene regel efter vilken jag framsläpar mitt liv.
Mina två val ovan hänger samman med denna tråds namn.
Men det kanske framgick. I omvänd ordning blev det dock.
Hyttis och jag drog en repa genom vårt västra grannland alldeles nyss. Upp genom Gudbrandsdalen, över Dovrefjäll till Trondheim. Och sedan, efter väl förrättat värv på därvarande värmekraftverk och två fantastiska fiskrestauranger (Ågot och ”lille”) ner via Röros och Värmland till vårt pörte i Granbergsdalen dit vi anlände igår kväll. Trivsam tur – om än något slitsam.
Gång på gång dök ”furet, vaerbitt over vannet” upp i olika sammanhang. En nationalsång som så träffande beskriver ett land är oslagbar. ”Gör kronan på hans hjässa lätt” och ”du folk av frejdad stam” blir lätt ganska fjolligt i jämförelse.
Ninja; Änglamark är den enda av Taubes låtar som jag känner aversion mot. Inställsam, spekulativ, överarbetad.
OT:
Jag utnämner härmed den 23 oktober till internationella missförståndsdagen. Jag har trampat i klaveret fyra gånger redan, och förmiddagen är inte ens slut.
Jag som tycker jättemycket om Änglamark! Äppelkriget (som den skrevs till) såg jag på bio – och förstod nästan ingenting. Men Sven-Bertil Taube (som sjunger) var ju så snygg …
Lotten, jag undrar om det kan ha varit 23 oktober för många år sedan som en vän sa ”fet” vid fel tillfälle fyra gånger. Den sista gången sittandes på en buss berättandes för en kompis om dagens tidigare fadäser utan att se den storvuxna kvinna som satt på raden bakom.
Vals på Ängön
Sjösala vals eller ”Rönnerdahl han skuttar …”
Tess lördan eller ”Tralalalala lej nu tänker jag på dej..”
De två sistnämnda är redan efter vad jag förstår, sedan många år
väl insjungna av berusat folk.
Kom ihåg att melodierna måste ligga på ett trallvänligt plan så att man kan kroka arm och dingla av och an om de nya stamsångerna främst ska anpassas till dem som under rusets inflytande tappat sin blyghet. Varför ska det nödvändigtvis vara berusat folk som sjunger? Är det påståendet att ”Nemo cantat sobrius” som spökar?
undrar en som alltid vågar sjunga (offentligt) oavsett sinnestillstånd.
Nu får ni hjälpa Bert igen.
Det där med berusnings-kriteriet är väl mest ett mått på att sången ska vara allmänt stöt- och vingelokänslig.
Inga oktavhopp som i ”Somewhere over the rainbow” eller koloraturexcesser som i Der Hölle Rache kocht in meinem Herzen eller mongolisk chöömij. Typ.
Precis så, DDM! (Aka Olle Bergman.)
Förresten: ”Fader Bach och Beach Boys” – vilken underbar titel!
Nummer 18 Lotten, nummer 18!
Nu så glada gå vi alla … ska det vara
annars kan vi inte gå stora landsvägen fram och tralla
Det ska det ju vara! Tack för korr!
Vet ni att jag läste att falleralla på något sätt har sitt ursprung i do re mi fa so la ti do!
Fallera´ är bildat till fa och la i den italienska tonskalan
Medan fall´era kommer från bl.a. italienska fallire (fela, slå fel) och latinets fallere som betyder bedra.
Enligt Svensk ordbok.
34:or jag i himlen går ins.
Jag har faktiskt aldrig tidigare tänkt på att språkligt tillägg till en notbild (brio, furioso etc.) kallas föredragsbeteckning.
Helt oöverträffad svensk mästare i osannolika föredragsbeteckningar är förstås Povel Ramel. (Se noterna.)
Har inte andra Povel-noter än några som finns i »Den Svenska Sångboken« och där finns inte några föredragsbeteckningar utsatta.
En snabbtitt och sökning här gav inte heller några besked om Povels osannolika föredragsbeteckningar. Men där finns mycket annat att läsa.
SG: Välkommen tillbaka till båset.
Det kan hända att solmisationen är orsak till att man trallar på just fa och la. Annars har jag hört att fallala, donderidon och liknande, som ofta förekommer i bland annat renässansmadrigaler, egentligen betyder samma sak som nudge nudge. Det ger ju en helt annan betydelse till exempelvis Morleys Now is the month of Maying. (”… when merry lads are playing, fa la la”).
Tack Örjan. Men ska försöka begränsa mig. Det gick alldeles för mycket tid förra gången för att det skulle vara sunt. Det säger rätt mycket både om Båsets kvalitéer och om mina…
Fördragsbeteckningar? Där minns jag egentligen (rätta mig gärna) bara när Rock-Fnykis uppmanar orkestern: ”Följesamt nu, pojkar” inför uruppförandet av jubileumskantaten över kraftverket i Vafandethettefors.
Stamsånger är dom som sitter i ryggmärgen, som stamceller.
Stämsånger är the songs som sitter in the spine, som stämcells.
Har du så små fötter, PK?
Själv går jag inte in, jag stannar in(ne).
Sånt blärkans väder!
Och imorgon ska jag fara på läger med ungdomar över helgen och har planerat att vi ska vara ute i timtal på lördag …
De var inte så bra på att klä sig varmt igårkväll. Hoppas att de lärt sig av det till helgen.
Grillvantar, var finns det grillvantar att köpa? Våra gamla är så tunnslitna att man bränner sej, särskilt i tumgreppet. Ut med dom och in med nya. När dom nya användes första gången för att ta ut en plåt ur ugnen, då smälte vant-tyget och fastnade på plåten som ett tunt potatischips, ungefär, såg det ut som till formen. Fast randigt. Åter till butiken, pengarna tillbaka och ”plocka undan alla dom där vantarna” i telefon till personalen ute på golvet. So far so good.
Räder på stan för att hitta nya, värmebeständiga grillvantar var nedslående. Alla vantar var utformade för människor med händer som skokartonger, ungefär.
Hittade en lapp med tillverkarens namn i den gamla förtjusande men utslitna vanten: Hå-Ge Design i Tollarp. Gogglade på detta och kom då till Hå-Ge Svets. Kan det verkligen stämma?
Stamsång.
Eller ska stamsånger egentligen vara lite äldre? OK då.
Stamsång? http://www.youtube.com/watch?v=5keuovs2NVM
Den här då? Räknas den? 😉
Här fanns en kommentar som jag tog bort.
/Lotten, inte alls road.
Ojdå. Majlis.
Är det fler än mig som ser ett ansvarigutgivardilemma här?
Ny kommentator, men ingen jag vill välkomna.
SPAM, som slunkit igenom filter?
Å andra sidan har vi sett nyligen sett vad automatiskt fördömande kan leda till. Plats för analys?
Nädu rottuhallinn jag hoppas att Lotten plockar bort ditt inlägg! Det var ingen snygg entré.
Tre låtar som nog passar in på kriterierna;
1. Frida Hyvönen – Oh Shanghai
En mycket fin låt som jag gillat sedan första ”öronkastet”.
2. Robert Broberg – Öken
3. Gyllene tider – Sommartider
Framför allt nr3 är ju totalt sönderspelad som
sommarplågornas sommarplåga men det tillhör
allmänbildningen att känna till Gyllene tider.
Detsamma gäller Broberg och för den delen artister som
Abba, Mikael Wiehe, Björn Afzelius, Carola, Kent m.fl
oavsett om man gillar deras musik eller ej.
Såja.
Jag har varit på galapremiär ikväll och skakat hand med två giganter. Eller en, om man ska vara noggrann. Återkommer med rapport!
Vad kul att du är så engagerad i ämnet, LL99!
Nu missade jag tydligen något fult. Det var ju synd. Inte.
Vad mycket många bra förslag det kommer.
Det vore kanske inte fel, heller, att sakta gå hem genom stan med Monica Zetterlund — vacker, så välbekant för många att de flesta kan nynna/humma/sjunga med i den, och dessutom inte så feruketansevärt svårsjungen.
Fick du sträcka dig på tå då?
/vadå jag nyfiken? Nyfninknen?
Rottu – nånting visar att: Där hatet går in går vettet ut.
Jag tror att den där obehagliga kommentaren var avsedd som satir och gissar att kommentatorn inte sympatiserar med den potentat som åberopades, utan snarare tvärtom. Men det var nog ändå bra att ta bort den.
Kommentaren finns på andra ställen också…
Lotten: Tack för redigering av tidigare kommentarer.
BoAnders: Verkar det vara automatspam eller en människa? (Kan inte kolla själv just nu pga. haltande internet.)
I Kungssången (i Lottens lista) sjungs att Johan III var farbror till Erik XIV – det var han ju inte. Erik och Johan var bröder. Man bör nog inte förvilla det uppväxande släktet.
Här är några osedvanliga ramelska föredragsbeteckningar (han anger därutöver en hel del helt vanliga också i sina notutgåvor):
Främre indiskt fakirtempo – ”Ittma Hohah”
Tjosan-tempo (inte för fort) – ”Tjo, vad det var livat i holken i lördags”
Medium blöt-fox – ”Följ med mej ut i regnet”
Med spinnande vemod – ”Turion, turion, vem står i tur?”
Med infantil rytmisk glädje – ”Alla har vi varit små”
Sugande slow-tempo – ”Den dååliga”
Tungt swingtempo – ”Fat Mammy Brown”
Calopsy – ”Naturbarn”
Rårivigt tempo –”The purjolök song”
Rytmiskt och roligt – ”Skratt”
Enögd sjömansvals – ”Svarta Malin”
Medium slow karamellantempo – ”Tänk dej en strut karameller”
Skyllingtrick – ”Karl Nilsson”
Regelrätt medium tempo – ”Ett rent undantag” [handlar om en självbedragerska som tror sig vara principfast]
Rivigt – ”Ulliga krulliga gubbar” [handlar om skägg]
Stunsigt tempo – ”Stiliga Niklasson” [sekelskiftes-Emil-Norlander-pastisch]
Hett och hurtigt – ”Varför är där ingen is till punschen?”
Förarglig visa – ”Den lille tecknaren”
Finger fox – ”Tummen”
À la folkvisa – ”Den sista jäntan”
Rörligt, marschigt – ”En kaka pemmikan”
Nostalgisk vals – ”Mitt glada trettital”
”Rårivigt tempo” är min favorit.
Det kan nog finnas fler i andra Ramel-noter.
Kommer in sent men vill absolut hålla med om att Monica Z ska vara med, och Sakta gå hem … ÄR lysande. Määähn – för ett lingonris är inte stan’ optimalt. Föreslår Den sista jäntan och/eller Men tiden går.
Ska vi ta in lite mångfaldsnationalism passar den här.
Annika, i det här fallet så missade du absolut inte något alls.
Lotten, engagerad vet jag inte men du gav ju i princip
grönt ljus till att ”spamma” musiklänkar så då får man
ju ta och passa på. 😉
Lotten: kollade på en versrad – och där fanns dom.
HK, din sista länk går fel för mig. Hm … tänkte du på den här? Den tänkte jag på när du skrev som du gjorde!
Tack, Magnus A!
Skyllingtricket ligger bra till hos mig.
Tack Annika! Visst var det den. Måste ha missat nåt’ tecken i koden.
Det tycks vara någon/några (proryska aktivister) som lägger upp den otäcka texten på webbsidor med innehåll som kan uppfattas som negativt inställt till Ryssland eller ryssar.
Jag uppfattar det som att syftet snarast är att peka på att (svenska) högerextremister omfattar hatiska och våldsamma folkmordsideal.
Äkta nazister skulle ju knappast skriva ”Leve H-tl-rs rasseland!”
Det florerar också en textvariant där raden har ersatts av ”Tr-dj- R-k-t heter vårt land”, och det finns andra texter som genom pastischer på högerextremistisk retorik beskriver just hat mot Ryssland.
Äntligen något av den analys jag föreslog. Vi måste orka prata om vad som sker. Tack MA.
Håller med — bra jobb Magnus A.! (Är hemma nu.)
Aha — då har jag fått en aning om vad det var för ohyra som dök upp och blev avhyst (avhyrt? vräkt? förpassat? givet respass?).
Ja tack, det räcker bra så.
Ja, låtom oss alla bara säga som Annika: aha. Moving on!
Här kan man få läsa Beppe Wolgers’ text till ”Fader Bach och Beach Boys” (orden kan vara litet svåra att urskilja på skivinspelningen, särskilt när svenska, engelska och tyska börjar blandas om varandra i kánonform).
Visserligen syns den först direktöversatt till engelska, men en bit ned kommer svensk texttranskription från skivan.