Om man ska på galapremiär i Hollywood gäller det att klä sig ordentligt. Därför gjorde jag just detta när jag gick på invigningen av Internationella komedifilmfestivalen som äger rum i Stockholm nuuuu och till på söndag.
Nu ikväll klädde jag mig ungefär och lite som Julia Roberts. Tyvärr blev jag inte som alla andra fotograferad på röda mattan trots att jag gick fram och bad fotografen att i alla fall ta en bild.
Men fotografen bara skrattade och tyckte att det hela var mycket roande. Och detta skulle visa sig bli temat för kvällen: jag gjorde mig icke förstådd. Trots att jag artikulerade och varken lade på en dialekt eller pratade med mat i munnen, gick mina ord omgivningen förbi.
Först gick jag till garderoben där det stod OBEVAKAD GARDEROB i tydliga bokstäver trots att det helt klart stod två män där och hängde in kläder. Jag hade finkappan på mig som inga villkor får lämnas obevakad eftersom den då definitivt kommer att rymma, så jag ansåg mig tvungen att fråga:
– Är garderoben obevakad?
– Va?
– Det står att den är obevakad? Men ni står här?
– Ja.
– Så ni bevakar inte kläderna?
– Va?
– Okej, jag bara undrade om ni bevakar kläderna trots att det ju p… äh, det var inget, jag klarar mig! Hejhej!
Förbaskat. Jag, kappan och min fina klänning drog oss undan till ett hörn där jag tog ett foto på mig själv.
Plötsligt såg jag Gösta Ekman. Jag gick fram till honom och tog honom nästan i hand (missade lite) och sa något om tack för alla skratt och blev sedan undanknuffad av en karl som ville säga exakt samma sak. (Till nästa gång ska jag träna på att säga något mer originellt, tror jag.) Knuffmannen kunde inte sluta prata och hade dessutom problem med revirtänkandet och fick Gösta Ekman att backa och backa och backa tills han stod upptryckt mot en vägg.
Och då kom Birgitta Andersson in i Filmhuset – väldigt diskret med dotter och barnbarn. Jag kunde inte låta bli att attackera henne, fast med mer finess.
– Hej, får jag bara tacka dig för din tajming, din sång, dina ögonkast och för allt roligt … alla skratt …
– Va? sa Birgitta Andersson till mig med uppriktig förvåning.
Så jag sa tack igen och dröp av. Förbaskat! Sedan såg jag på håll hur Birgitta och Gösta gick omkring och missade varandra i vimlet. Gång på gång! Han gick förbi henne och hon gick förbi honom och aldrig möttes de två.
Efter ett bra tags förbi-irrande höll jag nästan på ta tag i situationen och presentera dem för varandra. Men! Så hördes ett glatt heeeeeej och kram och fnitter.
Pling plong sa det sedan i små bjällror, vilket var en signal till oss i vimlet – det var dags att gå in i den stora filmvisningslokalen. Jag var så ivrig att jag kom först till dörren, där två festivalassistenter stod och tog emot.
– Oooooh, är jag först? sa jag förtjust.
– Va? sa en assistent.
Förbaskat.
Själva invigningen gick till så att initiativtagarna och alla sponsorer tackades, vi fick se en film där människor skrattade och lyssna på finfin musik och min ”kusin” Charlotta Huldt-Ramberg imponerade med ljuvlig opera med rolig text och vi fick höra sonen och hustrun till en filmskapare berätta att de tyckte om Stockholm, men det var liksom inte alls fokus på film. Eller humor. Jag började fantisera om kvällsmat, morgondagens jobb, skoinköp och helgens bestyr och om jag kanske skulle gå ut och ta mig lite mer att äta. Det fanns ju väldigt mycket morötter, till exempel.
Men så äntligen var det dags för Birgitta Andersson och Gösta Ekman att kliva upp på scenen. De var precis hur söta och fnittriga som helst och jag njöt i stora drag av allt de gjorde.
Gösta ombads berätta om minnen från inspelningen av Att angöra en brygga och han mindes ett regnskjul som de fick krypa in i när det regnade, för det skulle ju inte regna i filmen. Birgitta sa långsamt att det är viktigt att tänka på allvaret … i film … och att inte glömma … (här började Gösta se lite orolig ut) att … det inte är … bra … om man inte får nubbe till kräftorna!!!
Alla skrattade och sax och sidenband trollades fram.
Sedan vidtog den underbara, fantastiska, ljuvliga, roliga och bästa filmvisningen: Att angöra en brygga. Efter tio minuter hade jag skrattat mig till mascaraklet nedåt hakan och sparkat stolsgrannen på smalbenen. Jag säger då det: att höra Monica Zetterlunds röst fylla lokalen och se den filmen på riktigt – på bio i storformat – var alldeles makalöst.
Nämen så intressant att du inte blev förstådd! Jag träffade en dam på mitt otroligt långsamma och därför försenade pendeltåg igår, som inte verkade fatta någonting. Vi var tre andra damer (jo, jag var en dam i sällskapet) som försökte prata med henne, men hon svarade hela tiden på något helt annat.
En dam frågade: ”Vet du om UL ersätter taxiresor?”
Och den sedan många år vana pendlardamen svarade: ”Man kan ju ta bussen till Uppsala”
Hon frågade mej var jag jobbar, eftersom pendlardamen och jag pendlar exakt samma sträcka. Och jag svarade:”Jag jobbar Västberga, och brukar gå till jobbet från Älvsjö.”
Respons: ”Brukar du åka från Fruängen då?”
Ja, hon var rentav lite dålig på att lyssna. Du kanske hade oturen att träffa sådana igår. Goddag yxskaft!
Tror att det ska vara ett komma där: ”God dag, yxskaft”
Annars kommer yxskaft att uppfattas som tilltalsord och inte ett svar på den förmodade frågan om vad som var under tillverkning.
Men, fanken också! Nu är jag ju fast igen! Och jag som skulle vara så försiktig…
Du är precis den jag har längtat efter! Äntligen har jag hittat en blogg med ”extra allt”.
Jag önskar att jag hade varit en liten filur på din axel, som hade fått följa med på ditt härliga filmäventyr.
Akta dig *P*!
Man blir lätt missbrukare av denna blogg. Jag trodde att jag var säker efter ett halvårs abstinens – men nu märker jag att jag är på väg tillbaka.
Tack SG! Jag har faktiskt funderat på kommat, men inte fördjupat mej i när det ska vare med eller inte eller varför. Nu tror jag faktiskt att jag fattar!
Faktiskt! (Jädra skitord, vad betyder det egentligen?)
Fast vi menar: Välkommen *P*!
Jag tror på tankstreck –
Detta kan bli en riktigt nördig diskussion om flugskit (på ett lägre plan än Löfvens, som ju satt en bit upp).
Vi kan byta till handhållarbilden! Nu ska jag räkna upp alla tidigare kollegor som jag känner att jag skulle kunna hålla i handen sådär:
Klart! Och klart avundsvärt.
Jag har uppfattat det som två skilda repliker:
– Goddag.
– Yxskaft!
Goddag, yxskaft är ett uttryck 1800-nånting från sagan om ”gubben som hörde dåligt men inte ville låtsas om det”. Han täljde på ett yxskaft när en man kom förbi och sa:
– Goddag.
Gubben utgick ifrån att mannen frågade vad han täljde på och svarade:
– Yxskaft.
Pysseliten: Jag har en kollega som jag kan hålla i handen! (Och till och med hångla med närhelst andan faller på.)
Jag hann läsa Inlägget i går. När jag hade läst färdigt tänkte jag: ”Va tyst det blev.” Kusligt.
”Att angöra en brygga” är en utmärkt film att underhålla utländska besökare med, även om dom inte kan svenska. Vi har provat den både på engelsmän och spanjorer. Innan man kör filmen informerar man bara om dom två viktiga förutsättningarna: 1. Seglaren skulle hellre dö än ta sej fram med hjälp av motor. 2. Man kan inte äta kräftor utan brännvin. – Sen ger sej resten och alla skrattar ihjäl sej. Trävligt!
I och med att de aldrig lyckades lägga till, så är titeln korrekt. Man ”angör” ett landfast objekt (vanligen en fyr) genom att få okulär kontakt med det, vilket underlättade navigationen när man hade vare sig radar eller GPS.
Och det gjorde de. Annars hade jag frågat Hasse E hur det gick för den stackars Folkbåten som fick ta så mycket stryk i filmen.
/F.d sjöscout och en gång ägare av F S202.
Jag missade diskussionen i förra båset… attans. Men jag fick å andra sidan se och framför allt höra Don Giovanni på Operan.
Nu förstår jag! Måste starta ett företag och skaffa en kollega som jag kan hålla i handen! Om kollegan ska kunna hånglas med måste det nog bli PK, annars kan det va!
”Båsspam & Partner” kanske?
Den filmen är ju så bra att den är ett underverk.
Vilket osökt för mig in på radioprat åhört i dag i bilen (vi har åkt mycket bil — tur och retur Borås, det tar drygt tre timmar i vardera riktningen). En person vars namn och grad jag inte minns talade om den avslutade ”ubåts”-jakten. Han fick många många frågor (det var i Studio ett). Och gång på gång måste han säga ”undervattensverksamhet” och ”underrättelseverksamhet”, och till slut började nog tungan slakna lite, för han sa ”underverksamhet” flera gånger. Det tyckte jag var fint! (Marinens mirakel?)
Ökenråttan, det där åter som något värt att pröva!
Nej, inte åter, låter! Llllllåterr!
(Och jag som skriver och läser — det där <i<ser ut som något … kanske jag borde ha skrivit i stället, om jag ville vara logisk. Men vem vill vara logisk så här dags en fredag?)
Det är tydligt att jag inte borde få fingra på tangentbord alls i kväll.
Jag hoppas att alla kan blunda när de kommer till <i<, och låtsas att det inte finns.
Men vännen.
Nej men detta var en otroligt bra beskrivning av hur dylikt flådiga kvällar kanske ofta går till. Tack för alla skratt!
Se där, en av sällankommentatorerna – hej igen Maria-Thérèse! (Fnuttar hit, fnuttar dit, sicket åbäke som Stefan Löfven hade kunnat säga.)
Annika: Nej, nu ska vi inte vara fredagslogiska – tvärtom! (Jag ska med mina bedrövliga knän spela en absurd basketmatch imorrn kl 12:30. Jag är 31 år äldre än motståndarna och planerar att spara min logik till dess. Pinsamt är bara förnamnet, men jag tänker mig att jag tar ett par, fem returer och gör runt tio assist och samlar ihop minst fem foul så har jag ett godkänt statistikresultat.)
Skogsgurra och Pysseliten: Jag tackar allra ödmjukast för detta varma välkomnande! Inget är väl så ljuvligt, som att lura med någon i fördärvet..?
Såg just att skådedspelerskan Kim Anderzon har avlidit.
Å, Kim.
Ja, jag har ju sett/läst att hon har kämpat med cancer, och att hon till slut inte har orkat med fler påfrestande behandlingar.
Å. Vilken karriär. Man kan se en kort sammanfattning hääär. Och så hittade jag i hastigheten en liten scen från utomhusteater där hon är Titania, och man kan höra hennes fantastiska röst och se hennes fantastiska fysiska utspel, hääääär.
(Jag har alltid gillat henne jähättemycket, ’fall någon undrar …)
Men näääh. De faller som käglor, de stora. Jag var stammis på både Dramaten och hennes Pistolteatern under några år runt 1982.
(se där, mittisamtidigt …)
Monica Zetterlunds röst fyllde förstås lokalen, för hon talar ju en massa i den där utmärkta filmen.
Nu har ju ingen här påstått att det var så, men om hennes röst hördes sjunga Lars Färnlöfs likaså utmärkta (ovan länkade) jazzvals ”Att angöra en brygga” i lokalen, torde arrangörerna i så fall ha spelat upp hennes skivinspelning av titeln innan filmen började eller efter att den slutade – för såvitt jag minns sjunger Zetterlund inte en jazzton i filmen, och framförs titellåten blott och endast instrumentalt.
(Jag har filmen på köpt DVD och inspelad från TV i olika format, men har inte tid att kolla om jag har rätt. Jag kan absolut minnas fel! Eller filmen kan finnas i olika versioner. Eller distributören kan ha lagt in titellåten med sång i nyutgåvor av filmen.)
Dock har jag nog hört folk hävda att de har hört Monica Z. sjunga låten på filmens ljudspår, men minnet fungerar ju på märkliga vis. Folk kan till exempel minnas att de fick tilltala sina lärare med ”ni” på femtitalet, eller att veckokalenderuppslag började med måndagen på sextitalet (jag säger inte att någon här har mints just det), eller att normen i Sverige alltid har varit att skriva datum med årtalet först, eller många andra konstiga saker; förvirring uppstår då om man konfronterar dem med källor.
Förlåt, nu var jag sen, Annika, så nu blev vi inte samtida!
Magnus A.: Det var som fan! (Jag är oerhört imponerad och förvånad på en gång.)
Språkpolisen noterar i dagens DN ett exempel på approximativ ordanvändning, ordens glidande till att betyda lite vad som helst som kan synas höra ihop/betyda samma sak. ”Vem var Ingemar, Ingemarsgatans upphovsman?” frågas det i spalten för Stockholms-information. Vem var personen som gatan fått sitt namn efter, med andra ord. Upphovsman är nåt annat än namngivare. – Spelar det nån roll att ordvalet är fel; vi förstår ju vad frågaren menar? Ja, det spelar roll om man blöter upp orden så där; risken för missförstånd ökar ju katastrofalt när man skriver som om man har kryptogamer i skrivmaskinen. (Fritt citat från språkvårdaren Ove Oskarsson som hade en spalt i JUSEK:s medlemsblad.)
Jamen usch för kryptogamer i skrivmaskinen! Om det åtminstone varit fanerogamer. Men vad skulle det ha stått? Den där felskrivningen är ju så kryptiskt att man får svårt att gissa.
Det är nog helt korrekt med kryptogamer när man på ett drastiskt och skämtsamt sätt vill säga att det blir lite som det blir.
Det korrekta uttrycket skulle förstås kunna vara krypteringsalgoritmer. Men det blir inte bra i sammanhanget eftersom det ju dels inte handlar om sådana och dels förtar det lätta och lite skämtsamma anslaget i texten.
Helt korrekt, analys monsieur SG.
Och vem var nu Ingemarsgatan uppkallad efter, då? Efter gamle gubben Ingemar, förstås.
Lotten, vad sägs om ”Men herregud vad ni är lik Gösta Ekman!” eller ”Men herregud vad ni är snygg i verkligheten!” eller ”Ursäkta min bäste herre, kan ni hålla min dyrbara kappa medan jag tar en selfie?”
Magnus A: jag VET. Prova (som jag har gjort i jobbet) att påstå att Hesa Fredrik alltid har hörts blott en gång i kvartalet. Oj oj oj vad folk blir upprörda då. De har ju hört den varje första måndag i månaden, jo det har de VISST det? Tror vi att de ljuger kanske?
Kryptogamer på fel ställe får oanade och ofantliga följder i Tove Janssons Trollkarlens hatt.
Apropå kändisar så har jag en autograf av såväl Mora-Nisse som Roland Stoltz. Det ni!
Ingemarsgatan, där bor ju jag, nästan (runt hörnet, då).
En ganska kort och trist liten gata, inte direkt någon större hedersbetygelse att få namnge den …
Fast det ligger en trevlig pub i hörnan av den och Roslagsgatan.
mikaels: Vet du händelsevis vem som fått ge namn åt din lilla korta granngata? Roslagsgatan däremot, där är det liv och lust. Vilken trevlig gata, jag säjer bara!
Hesa F hördes förvisso varje månad, men numera kvartalsvis. Hos alla utom Lotten vad jag kan förstå.
Och Norrtullsgatan, sen, också i mikaels grannskap. Dit ska jag i morron, på Retro Game-mässa i tolvan. Lille M. är grounded med en hiskelig snuva så jag får gå dit ensam. Man får spela gratis på såna där arkadspel. Det ska bli skojigt!
Tittskåp också?
Åh ÖR, arkadspel, det låter ju helt fantastiskt kul!
Se här, Anna T:s diskussion på krisinformation.se om folk som minns flyglarmstesten en gång i månaden – och om vad det kan bero på!
Flipper? Åh vad jag skulle vilja spela lite flipper igen. Jag var fena på det i övre tonåren och några år framöver. Flipper!
Den där bloggtexten är bara toppen av ett isberg, vi får kommentarer på Twitter och Facebook varje gång det är Hesa Fredrik, från folk som är helt tvärsäkra på att de har hört den minst en gång i månaden när de var små. Ganska kul tycker jag!
Flyglarmet .Varför kallas den ”Hesa Fredrik.”
Erkänner ej googlat, men mångkunniga Lotten brukar kunna veta svar.
Jag är en av dom där tokarna som vill påstå att larmet provades en gång i månaden. Det gjordes under många år. När man gick över till fyra gånger per år vet jag inte, men det måste ha varit ganska sent. Troligen under detta årtusende.
Det var nog betydligt tidigare som man gick från varje månad till var tredje månad har jag inhämtat. Men jag har faktiskt hört signalen provas varje månad. Visserligen rätt länge sedan. Som sagt.
Allt om Hesa Fredrik!
Samma här. I Jönköping lät den betydligt oftare än en gång i kvartalet (huruvida den lät på sommaren vet jag inte). Vi bodde helt nära en ”Hesa Fredrik” och jag minns den från mitten av fyrtiotalet och fram till början av sextiotalet. I början av sextiotalet flyttade jag och har inte klara minnnesbilder om den på annan ort lät lika ofta. Lite osäker är jag på om det var första eller sista måndagen i månaden den lät, men jag tror att det var första. Undrar om det inte var civilförsvaret eller liknande som höll i att det tutades.
Wiki vet om min gata:
”Ingemarsgatan är en gata i Vasastan i Stockholm. Den går från Valhallavägen fram till Vanadislunden nedanför Vanadislundens vattenreservoar. Namnet syftar antagligen på vinskänken Ingemar Frodbom som ägde Ingemarshov som på 1600-talet låg mellan Brunnsviken och den numera igenfyllda sjön Stora Träsket. Frodbom var källarmästare på dåvarande Norrmalms stadshuskällare, sedermera Hotell Rydberg. Vid sin död testamenterade Frodbom en tomt av Ingemarshov till sin trogne förste kypare Clas Browall som 1731 öppnade värdshuset Browallshof, numera Clas på Hörnet, på denna tomt.”
Och vad gäller flipper så säger jag bara Klas Östergren och Fantomerna!
Men det är väl bara och kolla bakåt i Lottens bås hur ofta som det låter i luren. Alltid är det någon som skriver tuuuuut och undrar hur mycket det låter hemma hos Lotten.
Numera (sedan 1961 om jag fattat rätt, med reservation för att alla orter inte följde nyordningen direkt) låter det en gång i kvartalet och ibland slarvar en eller annan kommun och glömmer att signalen skulle testas. Det är därför vi skriver att det tutar eller att tutet uteblivit.
Vill bara rapportera att jag har sett på hela filmen ”Att angöra en brygga” (tack vare läglig tågresa Kramfors–Uppsala) på DVD med 2005 restaurerad kopia, och kan bekräfta att inte ett ord hörs sjungas i filmen av Hasse och Tages text till Lars Färnlöfs titelmelodi (”Å, ni fantastiska män …”).
”Att angöra en brygga” framförs i början och slutet av filmen av orkester med trumpet eller möjligen kornett (jag kan inte höra skillnad) i melodistämman (kanske spelad av kompositören själv) och med typisk blandad sextitalskör som sjunger ”daj-daj-di-daj-di-daj-daj-di-daj”, och den förekommer även på skärgårdsdragspel. Men inte som solosångnummer, och inte med Monica Zetterlund.
Det är förresten mycket möjligt att Lars Färnlöfs melodi i instrumental version över huvud taget inte alls heter ”Att angöra en brygga” (precis som Toots Thielemans ”Bluesette” inte heter ”Bedårande sommarvals” instrumental). Den kanske heter ”Skärgårdssommar”. Det gör i alla fall ett musikstycke av Färnlöf från filmen – där han själv spelar trumpet – på en sextitals-LP med filmmusik från SF-filmer. Återkommer kanske med ytterligare bekräftelse när jag har fått lyssna på LP-n.