Hoppa till innehåll

Dag: 7 april, 2014

Akupunktur

När jag ammade de två förstfödda fick jag mjölkstockningar som (nu blir det lite läskigt) utvecklades till bröstböld, feberfrossa, akut smärta och allmän bedrövelse. Jag fick råd att linda gasbinda runt behagen, att packa in allt med ylleinlägg, att inte gå utomhus, att amma mer, att amma mindre och allt jag ville var faktiskt att slänga alla rådgivare i närmaste gruvhål. (Svårt. Det här hände sig på den tiden som vi bodde i Lund. Inte många gruvor där.)

Så kom en barnmorska och skakade på huvudet och sa:

– Näe, hördudu. Du gör allt rätt. Nu sätter jag nålen i dig.
– SKA DU SÄTTA KNIVEN I MIG? svarade jag som ju ammade med mjölkstockningar ända upp i armhålorna och varken hörde, såg eller tänkte på det klarsynta sätt som jag brukade.
– Nålar. Vi ska testa med akupunktur.
– SKA DU PUNKTERA MIG? svarade den inte så klarsynta tvåbarnsmamman som inte såg ut så här:

Nu är det ju på det viset att jag är synnerligen vetenskapligt lagd och UFO:n, häxor, rosenterapi och akupunktur just då låg i en och samma skräphög i min hjärna – med en stor etikett som det stod HUMBUG på.

– Nejdå, vi sätter nålarna i armvecket.
– AKUPUNKTUR? NÅLAR? I ARMVECKET?
– Du talar väldigt högt.
– Förlåt. Jag … tror inte på akupunktur.
– Sånt trams. Nu sätter jag en nål i vänster armveck.
– Aj.
– Och en nål i höger armveck.
– Aj.

Vad som hände sedan var inget mindre än ett mirakel. Eller … helt enkelt oxytocin som utsöndras från hypofysen när smärtan från nålarna ger signaler till hjärnan att agera. Pfoffpsssss sa det och så släppte mjölkstockningarna och jag blev normal på nästan ingen tid alls.

Allt detta var jag tvungen att berätta för att jag idag – 20 år senare – fick akupunktur igen. Gissa var!

I det onda knät!
I det onda knät! Som på bilden påminner om en vetebrödsdeg!

Snacka om att jag nu får valuta för mina skattepengar. På 15 månader har jag

  • opererats
  • köpt ut ohemula mängder morfinbaserade tabletter
  • pytsats full med kortison
  • simmat sjukgymnastik i varm bassäng en gång i veckan
  • knaprat allehanda inflammationsdämpande medicin
  • röntgats fram och baklänges
  • utrustats med en knäortos som skrämmer gamla tanter från vettet.

Och nu dessutom: 45 minuters stilla kontemplation under det att akupunkturnålarna gör underverk. (Som man inte känner av förrän efter ett par, tre, kanske fyra–sju, tio gånger.)

Yin och yang på er alla!

Share
77 kommentarer