Visste ni att när man ska rengöra spelkort, bör man använda talk och trikloretylen, och alls inte aceton? Nej, inte jag heller. Men jag har hittat en bok som lär mig vanligt folkvett hela tiden.
Förr var det ordning och reda: sopgubbar var starka, sotare var smutsiga och riktigt stora bröst satt på ammor. Numera slänger vi nonchalant gamla läppstift istället för att med tvål och vatten rengöra hylsan och sedan använda den som behållare för nål och tråd. Numera vet vi inte vad vi ska göra med allt vårt kvillaja-avkok, dilutin, våra axelvaddar, oxalsyran och baskrarna. Väldigt bekymmersamt faktiskt.
Nyss lärde jag mig att man för att slippa smutsrand i badkaret kan hälla lite ammoniak i vattnet. Jamen då är det väl lika bra att kissa i badet? På samma sätt kan man få bort solkig smuts på krage och manschetter om man häller lite rödsprit på dem före blötläggningen. Och rött vin på vit duk tas ju förstås bäst bort med kokning i mjölk! Vi borde kanske bada i mjölk? Som vi kissar i för säkerhets skull efter att vi först druckit rödsprit?
Nä, förr var det ordning och reda: lärare var lärare och inte flyttgubbar eller sjuksköterskor eller kuratorer. Sommaren var lång och solig. Godis var inte syndigt och skoskav gick över. Apropå skor, så ska man visst klistra fast en bit sammet i bakkanten på dem om de glappar. Jättebra, men när såg ni senast en kvinna i för stora skor?
Numera har vi så konstiga problem. Vi kan inte hålla ordning på våra cd-skivor, vi kan inte låta bli att äta socker, vi kan inte hitta fjärrkontrollerna och vi begriper oss inte på motionscykelns alla finesser. De gamla problemen som att grytan blivit för salt (sätt i ett par extra potatisar), att baskern torkat och fått fel form (trä den över en tallrik) och att cigaretten trillar ur askfatet i bilen (sätt fast den med en klädnypa), ter sig enligt min åsikt som rejäla problem som faktiskt kräver sin lösning. Jag citerar nu ur ”Pysslingen i hemmet” (1954):
”Spara aldrig på gammal medicin. De flesta moderna mediciner har begränsad lagringstid, och man kan riskera att de har förändrat sig så att de får motsatt verkan.”
Aha! Man får ont i huvudet av det gamla huvudvärkspillret, man får förstås hosta av den dammiga flaskan med hostmedicin och de antika p-pillren gör alla plötsligt jättegravida!
Men nu till verkligheten igen. Om vi – i alla fall vi som inte var med förr – tänker på familjerna i dåtiden, ser vi framför oss söta småbarn med rosett eller ordentlig bena i håret, artiga skolpojkar i rutiga strumpor och rökande tonårstjejer med v-formade strutbröst, mammor i förkläde och pappor med pipa. Pang, krasch, bom, svängde allt till att familjerna ett par decennier senare hade småbarn med hövolmsfrisyr, skolpojkar i träskor, tonårstjejer utan bh, mammor i kortkort och pappor med skägg. Hushållstipsen handlade om hur man enklast byggde en stereobänk av spånskivor, att vin blir godare med en sockerbit i glaset samt att ostfondue mår bra av en skvätt sherry. Och naturligtvis att Riff, Shake och Jenka förr eller senare med hjälp av aceton måste tas bort ur håret.
Här ska jag nu be att få citera ur ”Pysslingen i hemmet” (år 2024, redaktör L. Bergman förstås).
”Om håret på benen inte växer som det skall, kan en skvätt Old Spice i knähöjd hjälpa.”
”Barn som inte tycker om pizza, kan lockas att äta densamma med en matsked kruskakli på toppen.”
”En stor byst kan fås mer diskret om en avklippt nylonstrumpa träs över torson.”
”Spara aldrig på överblivet godis. De flesta godissorter har begränsad lagringstid, och man kan riskera att de har förändrat sig så att de gör dig onödigt mager.”
Slut citat.
©Lotten Bergman 2004
13 kommentarer