The never ending story om mina knän. Extremt kort sammanfattning:
Jag bestämde mig 2012 för att undersöka varför mina sedan 30 år svullna, värkande knän inte var vackra som på retuscherade bilder.
Kortison insprutades.
Jag föll omkull på en scen i Folkets Hus i Umeå.
Jag opererades i vänsterknät – trasig menisk och vilsna broskbitar togs bort.
Jag fick överjävligt ont och började tablettknapra.
Jag fick en kortisonspruta som visste var den tog.
Jag fick ännu en kortisonspruta och meddelades att på magnetröntgen syns ingenting.
Jag blev remitterad till smärtkliniken i Nyköping, där man tar hand om människor som har oförklarligt ont.
Därför bestämde jag mig för att ta buss till Nyköping – en resa på drygt 90 minuter med säkerhetsbälte och internetvågor samt möjlighet till tupplur.
Men bussar går ju inte lika ofta eller lika snabbt som ens egen bil, så min lilla utflykt till Nyköping och 45 minuters läkarbesök tog sammanlagt sex timmar. Med internet? Säkerhetsbälte? Tupplur?
JA! (Ni trodde bombis att allt skulle gå åt skogen, men icke denna gång.)
Men hur är det nu med knät fråm hell? Varför måste jag halta, äta piller, gå med kryckor och sova ytterst sparsamt istället för att hoppa, skutta, springa och sova som vanligt folk? Enligt ortopediska idrottsläkaren med landslagsmeriter som gav mig kortison i höstas ”syns det ingenting på magnetröntgen” och smärtan beror på ”en operationsskada”.
Visst är det då lite underligt att smärtkliniksläkaren igår kunde ta fram magnetröntgenläkarens journal från i somras, där det står:
• I leden finns ökad mängd vätska. Det finns ett litet meniskganglion. Intill kanten av semimembranosus finns en oval vätskeansamling med en tunn kapsel. Den har en längd på 2,7 cm och en maximal bredd på 1,3 cm.
• Ingen ruptur av korsbanden eller meniskerna. I den mediala meniskens mellersta del finns lite diffusa signalförändringar utan påvisad rupturspalt [inte trasigt alltså].
• Medialt finns kraftig artros med långa, djupa broskdefekter i femurkondylen. Ingen artros lateralt. I patellaleden finns höggradig artros med kraftig broskdestruktion på patellan [knäskålen] och femur.
”På magnetröntgen syns ingenting” sa ortopedidrottsläkaren med landslagsmeriter, jahaja.
Okej, nu är jag artrospatient som ska rehabträna, äta antiinflammatoriska piller och sätta smärtplåster på det onda. Vad kul! Hur mycket basket tror ni ingår i artrosträningen?
Jag tror att det ingår massor av basket i rehabträningen, men
kanske inte just så mycket aktivt utövande som du skulle vilja. 😉
Krya på dig och dina knän!
Så någon har funnit [djupt andetag] orsaker till att du har så jävulusiskt ont? What is the world coming to?
Jag vill verkligen inte hurra åt fysiska fel, men en diagnos måste ju vara betydligt, betyyydligt bättre än ingen diagnos. Bra!
Finns: vattenfotboll, vattenrugby, vattenhandboll och vattenpolo.
Finns inte: vattenbasket. Än!
Nu hoppas jag ju innerligt att knäna genom rätt vård ska bli normala och okej, men tills dess är det kanske bättre att hitta ett alternativ som är kul att skingra tankarna med! Rullstolsbasket verkar ju heller inte helt tråkigt.
Jaaaa, det är bra med en diagnos! (Jag är dock inte alldeles till 100 % övertygad om att det inte dessutom är något annat spök eftersom jag har så satans inihelvete ont på just en enda specifik punkt och inte alls t.ex. bakom patellaknäskålen.)
Annika, O’haras Christmas Velvet stout och en skvätt Black Lotus, en havrestout från Nanobryggeri JBS.
Det finns en hel del märkliga detaljer i den här berättelsen. En av de märkligare är att det tydligen går att ta sig från Eskilstuna till Nyköping via Trollstigsveijen på omtrent sex timer. Övriga märkligheter återkommer jag till.
Kronisk smärta är ett jävla otyg! Själv slipper jag ha ont precis när jag tränar och en stund efteråt. Hoppas att du också hittar något som får smärtan att lätta en stund iaf.
Apropå absolut ingenting hittade jag förresten en kul länk som visar hur lika vi kan vara inom familjen.
Men tänk att kumlasonen Marcus Ericsson ska köra för Caterham i F1 i år. Det är stort, större än vm-guld i hockey.
Varför kommer så många duktiga svenska förare från Närke? Ronnie Peterson, Stig Blomqvist, Thed Björk är alla från Örebro och både Marcus och Fredrik Ekblom är från Kumla.
Men PK, du såg väl hur vägarna tycks se ut i omgivningarna. Det är väl klart att de som överlever blir duktiga bilförare!
Bra analys Niklas! Jag undrar varför basketspelare blir långa!
Värmland är rally, Västergötland är cykling, Östergötland är Oval Bilkörning. Finns det fler landskapssporter?
Frågetecken, alltså ”?”.
Uppland är kanske badminton? Även om vi gärna vill vara bandy, men det har ju Gästrikland paxat!
Och Tärnaby är ett eget landskap i Lappland där alla blir skidproffs!
Lappland! Var fick jag det i från?
Någonstans MÅSTE det väl finnas en doktor som laddad med din diagnos kan göra något?
Själv har jag ett högeröga som liksom exploderade igår. Knallrött, värkte, uppsvullet, varet rann, liksom tårar. Hm, tänkte jag, penicillin eller cortison? Äh, väntar till i morgon. Lokalbehandlade med kokt saltlösning.
Det blev en lite ojämn natt. Måste hindra allt som rann att hamna på kudden. Bände upp ögat då och då och kollade att det såg något. Idag är varet nästan helt borta, men ögat ser ut som ett blåtireöga utan det blå.
(Rapport från 7-Eleven nr 2.)
Medelpaddling? Nja, Snarare Sörmland.
Masaloppet! Säger jag, en rumpmas.
Jag vet varför basketspelare blir långa!
Ochs problem med 1) internet 2) tangentbord kan inte vara lika svårt som att åka till månen. Alltså: kan vi i båset göra något?
Inför Marcus Ericsson känner jag lite som när Jesper Blomqvist 1996 plötsligt skulle spela för Milan. Liksom … VA?
Den uppenbara lösningen på ochs tangentbordsproblem tror jag heter försäljningsställe för tangentbord. Om Apple, vilket känns troligt, så är det ett USB-bord och lätt att ersätta. Ett trådlöst är ännu lättare att ersätta. Och kostar och ett par hundra svenska kronor.
Det här känns bekant. Har det inte avhandlats för något år sedan?
PK, även Fredrik Lindgren är ifrån Örebro/Kumla.
Sedan finns det en till idrottsmetropol, nämligen Avesta
Därifrån kommer idrottsstjärnor som Tony Rickardsson,
Mattias Ekström, Niklas Lidström och Antonio Lindbäck.
Jag räknar in Krylbo i Avesta, då Krylbo ligger i Avesta kommun.
Även landskapet Södermanland har tre stycken Speedwaylag:
Smederna-Eskilstuna, Griparna-Nyköping och Hammarby-Gubbängen/Stockholm.
Gällande speedway så är dock Småland värst med
Dackarna-Målilla, Vetlanda, Västervik och Lejonen-Gislaved.
Niklas, är det Eskilstuna, Nyköping eller rent av Malmköping som du räknar till Närke?
Lotten, du är INTE välkommen i knäartrosklubben!!
Det är eländigt och trist!
Lösningen heter träning och antiinflammatorisk meduxin. Samt hålla vikten.
Har du prövat Tempur-madrass?
Ett av kardinalsymptomen på artros är stelhet, särskilt på morgonen, men även efter längre stillasittande.
Kolla med rehab om du inte ska ha en knäortos, som puttar knäskålen på rätt plats, så det brosk som nybildas får rätt fason.
Ja, artros kan ge punktvis smärta, sade hon och log tappert samtidigt som hon försökte glo in bakom sin egen knäskål där det kändes som om det satt fast en spik.
Lotten: Vet inte om jag missat det men hur menar de att du fått sin artos? Beroende varför så behöver det inte vara så att basket är dåligt för dig.
PK, måste du vara så detaljinriktad? Ta Lottens fina väg till Nyköping; den skulle ju lika gärna kunnat ligga i Närke. Och massa andra slingriga vägar också. Kan man inte bara tänka lite utanför lådan? Ja, eller landskapet då.
Niklas, detaljer är mitt liv de.
Såg ett tweet med en länk till detta.
Det är någon i London som har roat sig med att göra egna
informationsklisterlappar som han eller hon sedan har
klistrat upp i tunnelbanetågen. 😀 😀
Det är väl inget konstigt att basketspelare är långa eftersom det ju är de långa som blir basketspelare.
LL99, tackar, jag fastnade för den här;
http://9gag.com/gag/aXbVEqd
Artros låter som den fjärde musketören, men är nog inte lika roligt.
LL99: Priceless, fantastiskt roligt :D!
Jag tror att det är en konspirationsteori att långa människor blir basketspelare. Det är bara vissa sekter som hävdar att det är sant. Alla vi andra vet att det är sporten som gör att spelarna långa. Något med hormoner och konstiga bekämpningsmedel i bollarna. Basketbollarna. Dom som dom spelar med.
Jag har också skrattat och njutit av skyltarna i Londons tunnelbana. Så enkelt, så finurligt och så jävla proffsigt!
Hyttfogden har ju helt rätt i tanken om basketspelarna. Precis så är det!
Och när det gäller den fjärde musketören Artros, så håller jag med: basket kanske inte är helt fel! (Jag har ju inte fått min dödsdom och ser framtiden an med tillförsikt och [förlåt Skogsgurra] dessutom sa läkaren att ett glas vin per kväll är helt rätt.)
Fast nu ser jag att PK också har rätt angående basketspelarna.
(Att jag bara är 172 cm lång beror på trolleri.)
Få se nu —
O’Hara’s Christmas Velvet stout. Ååh, bara namnet låter mumsigt.
Familjelikheten skulle gå utmärkt med mig och min far, med faster, med farmor samt med en av kusinerna. (Märkligast är kusinen som har helt andra färger än jag; att vi är fantastiskt lika syns egentligen bara på vissa foton, där det plötsligt blir slående. Jag tror det har med skallform och muskeldistribution att göra.)
Antagligen blir närkingar bra på att köra bil för att de kör epa-traktor dygnet runt åren innan de får ta körkort. (Jag hatar epa-traktorer men vad hjälper det när de kuskar omkring överallt i trakten?)
Oj vad jag skrattade åt undergroundlapparna!
Så. Har jag läst allt nu? Och varför tänker jag patella — mitella — spirella — Cinderella — Rockefella’?
Rockefella skank piggar alltid upp:
http://youtu.be/FMrIy9zm7QY
Lotten
Det fåniga är att det fick jag också höra under många år (om vinet). Och jag lyssnade så gärna.
Men nån dödsdom har jag inte fått. Min robusta ryska läkarinna påpekade mycket riktigt att ”Du har ju så många andra krämpor. Så du behöver inte dö av skrumplevern”. Hon är väldigt saklig. Och jag uppskattar det.
’Vandra vidare till nästa bås och skrik lite primalt med mig nu, hörni.’
AAAAAAAAAAAAaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrrrrggggggghhhhhh!!!!!!
MVG!
TVÅÅÅ
TREEEEE
FEEEEMM
SJUUUUU
ELLVAAA
… jaså. Förlåt.
Avdelning: radioröstbeundran.
Jag hörde en nyhetsuppläsare i eftermiddags fumla med tungan, eller vad det heter. Han sa ”i Egyptien — Egyptsen — Egypten …” och bara fortsatte helt oberörd, som om ingenting hade hänt. Obetalbart, själv skulle jag aldrig ha kunnat låta bli att fnissa till efter en sådan dubbelfelsägning, som dessutom var enormt tydlig.
Bra hittat LL99!
På tal om Egypten så hörde jag Fredrik Skavlan i går säga Egypti Land. Heter det så i Norge? Det låter lite Hellsingskt.
Men det var inte detta vi skulle prata om – det var om Kelogg’s All-Bran och texten på kartongen.
För det första är den starkt diskriminerande i och med att GDA anges enbart för en vuxen kvinna. Som vuxen man lämnas man helt utan vägledning. Det tycker jag är upprörande.
Nästa grej på kartongen, så här står det:
”En bra dag börjar ofta med en bra frukost.
Försök att få det till en vana att äta frukost i lugn och ro.
Med lite planering kan det bli dagens mysigaste stund.”
Ja, ni ser själva. Vagt, tveksamt, kraftlöst. ”..börjar ofta..” Jaha? ”Försök få det till en vana..” och ”Med lite planering..”
Men för helvete! Så här ska det vara (om det ska vara över huvud taget):
Starta dagen med en bra frukost!
Planera tillräckligt med tid för frukosten.
Då blir den en mysig stund i stället för ett stresshelvete!
I praktiken är det där med att ge frukosten god tid svårt eftersom det gäller att få med sig kroppen från ett tillstånd som den föredrar. Just nu är jag inne i en period där jag får fånga en macka på väg till jobbet att avnjutas till morgonfikat. Det går ju det också.
Det var mera det försiktigt tassande språket jag reagerade på. Rena kuratorssvenskan. Låter inte livsmedelsjättarna Bergmans Bokstävlar titta på texterna innan de går ut till allmänheten? Arla skulle också behöva lite korrekturläsning, strykning och tvättning.
Tyvärr är Major Uggla död sen länge, SG, och Socialstyrelsen har gått kurs så kommendera folks frukostvanor låter sig icke längre göras uti Svea rike.
Annars håller jag med. I sak.
Bengt Göransson gjorde ett mycket bra inslag i Tankar för dagen i p1 igår. Temat var modern myndighetssvenska som vil vara alltför familjär. Ett citat: ”de skall vara en tillsynsmyndighet, inte en tillsynes-myndighet!” Rekommenderas varmt, finns på se.se/p1
’Jag kräver svar av nämnden, inte nån jävla Berit’.
Absolut lysande, Göransson vet vilka ord han ska använda när han pratar med oss ….
Jag hörde också Göranssons ”morgonandakt”. Den var bra.
Upprepar länken till särskilda skattemyndigheten. Där får jag besked av myndigheten och inte av handläggaren. Det var för snart tjugo år sedan.
Men Lotten, vem skrev om alla dessa krigsskador:
Meniskganglion, semimembranosus, kraftig artros, långa, djupa broskdefekter i femurkondylen, höggradig artros patellaleden, kraftig broskdestruktion på patellan och femur?!
Samma person som inte kunde se något på röntgenbilden?
Jag gissar att personen som inte kunde se något på röntgenplåtarna inte hade läst röntgenläkarens analys av bilderna, utan slängde sitt otränade getöga på bilderna och såg …. ingenting.
Inte nog med att vi patienter ibland har svårt att lita på våra läkare, dom har ibland svårt att lita på varandra. Kritiskt tänkande är ju aldrig fel, men om man har så vitt skilda uppfattning om något bör man rådgöra med ytterligare en läkare!
Mycket bra idé att kolla med någon annan när man inte förstår… Jag hamnade som patient i det där ”upplysningsrummet” en gång pga av platsbrist. (Alltså där man före digitaliseringarna satte upp röntgenbilderna mot någon slags ljuspanel.) Och så kom ett par läkare in. Den ena pekade på något på en röntgenbild och uttryckte sin oro: ”Den där borde ju inte vara där överhuvudtaget.” Den andre tittade en stund. Lade huvudet på sned. Och sedan vände han på röntgenbilden som tydligen var upp och ner. Läkare nr 1 såg märkbart generad ut, men de avlägsnade sig snabbt, så jag fick inte höra fortsättningen. Men i alla fall: second opinions är alltid bra!
Sekunderar second opinions! (Min andra hälft hade inte fått rätt ögonoperation om det inte hade råkat finnas ett förtjusande australiskt snille på Stora Sjukhuset just när han såg genom blod …)
Fast egentligen kom jag in för att OT:a som bara den.
Jag kommer alltid ihåg det eftersom datum sammanfaller med storasysters födelsedag. Rabbie! The heaven-taught ploughman! Auld lang syne! Det är Robert Burns födelsedag!
Jag har roat mig med en fin liten doku om ansiktsrekonstruktion, som inte bara handlar om ansiktsrekonstruktion. Bland annat kan man lyssna på hur en äkta skotte uttalar ”Burns”. U-et hörs inte, det låter ”brrns”.
Jag vill inte äta haggis, men hääär finns en av många uppläsningar av dikten till dess ära.
Jag vill inte heller äta möss, men hääär är Burns söta, söta musdikt.
Så där ja, det var årets plikt.
När vi har haft öppet hus 8/2 och åkt på bloggbåsorkestertågluff till Prag, kan vi åka till Skottland och bo på slott! Det sägs nämligen vara helt överkomligt.
Karin:
Läkare 1 på vårdcentralen sög ut decilitrar mystisk vätska ur knät och ersatte denna vätska med kortison.
Läkare 2 på Specialistcenter i Eskilstuna krafsade bort lite brosk och menisk under en titthålsoperation 10/1 2013.
Läkare 3 på sjukhuset är en som jag aldrig har träffat: den som analyserar röntgenbilder och som har skrivit ”meniskganglion, semimembranosus, kraftig artros, långa, djupa broskdefekter i femurkondylen, höggradig artros patellaleden, kraftig broskdestruktion på patellan och femur”.
Läkare 4 på Specialistcenter i Eskilstuna tog över när Läkare 2 hade tröttnat och det är han som är f.d. landslagsläkare och som talade om för mig att det inte syntes ett enda dugg på röntgenbilderna. Och som sedan sprutade in helvetesportionen kortison rakt in i det onda.
Läkare 5 på smärtkliniken i Nyköping är den som jag träffade i torsdags och som visade mig vad Läkare 3 skrev i augusti.
Apropå Skotsk Engelska, här är ett annat exempel.
Arga skottar som kanske säger riktiga ord
Aha. Aj då. Second opinions må vara en bra idé, men third, fourth and so forth, kanske rör till allting? Kan bara hoppas på bättring för det numera diagnostiserade lottenknät.
Och har jag berättat att jag drog till Prag för att fira fölsedag för ett tag sedan? Man stämmer träff under hästens svans på Vaclavplatsen. Funkade finfint! Eller ganska bra i alla fall. Ena dottern fastnade i Ryssland på väg från Kina, men annars så var det en välfungerande plan.
PS. Haggis är minst lika gott som lungmos!
Nu snackar vi pölsa och inget annat. Notera stjärnparaden i artikeln. Alla intog väl inte delikatessen i fråga med kokt potatis och en rödbeta, men någon slags nödmat är det definivt inte, om jag får ha en åsikt.
Man ska vara medveten om att om journalen händelsevis skulle hänga med, är det inte säkert att läkaren har tid att läsa igenom allt. När vår dotter kommer till sjukhuset, tex akuten och dom öppnar hennes journal, möts dom av över 700 sidor sjukdomshistoria. Det är lätt när man träffar samma läkare varje gång, men att byta är ett rent helvete! Om man inte vill byta såklart, då är det ibland bra om journalen är oläst och man får börja om från noll.
Haggis är gott, skottar är bäst och vi längtar alltid tillbaka till Skottland! Vi bilade där i tre veckor efter vårt bröllop 1992.
Anna T+, man fascineras ju av att någon bemödat sig om att lägga in pip för svordomarna.
Haggis, pölsa, stångkorv, hackkorv. Alla mycket njutbara om de hanteras rätt. Min hackkorv finns det grannar som skulle kunna mörda för.
Din hackkorv ser ut som den italienska rätt jag fick sist jag var nere. En typisk nyårsrätt som sägs ge rikedom. Cotechino, heter den.
Ah, Skottland. Burns! Härligt!
My hearts’ in the highland, my hearts’ is not here
My hearts’ in the highland, a-chasing the deer …
Jag gillar din plan där Lotten.
[…] må ha artros, men att ha oavbruten punktsmärta på ett så här konstigt sätt tror jag beror på något annat. […]