Stockholms sydvästra del av tunnelbanan invigdes med buller och tjong 1964. Kungen gick husesyn i Mariatorgets station och tåget kördes av en autopilot. Inget nytt på den fronten, skulle jag vilja säga … tills jag läser fortsättningen:
Kvällen före invigningen hade spårvägen ordnat stort jippo för de 2 100 personer som byggt den nya T-banan. De konsumerade 400 kg skinka, ett halvt ton potatissallad, 8 000 sandwiches, ca 200 liter snaps och 100 liter konjak samt 195 specialkompinerade tunnelbanetårtor.
Och så var det ingen bild på tårtorna! Va?
Men så mycket är väl inte förändrat om man jämför med hur det såg ut i världen för 50 år sedan?
Försvarslösa fabriksarbetare fick våren 1964 en smärre chock när de en morgon möttes av sådana här planscher uppsatta i fabrikslokalerna – men det var alltså bara en uppmaning från arbetarskyddet: ”det här med skyddsglasögon är bra”. Kritikerna påpekade att det nog bara var för att se planschen bättre som man satte på sig glasögon och att risken var stor att planschen distraherade arbetarna till ännu värre olyckor.
Näe, allt är sig likt.
Tennismatcherna i Wimbledon var 1964 så trista (ingen sprang fram på nät) att domarna (som hade pumps) ideligen somnade och fick väckas av närmaste bollkalle.Ed ”Big Daddy” Roth skapade 1964 bilen ”Road Agent”. Ostkupan på toppen är för att man inte ska förstöra frisyren och precis bredvid ratten finns en liten tv som kan roa så att man inte somnar som på en vanlig tennismatch.Vissa ord var förstås inte så laddade som idag.Tydligen är detta chockerande.
Bildtexten till badbilden ovan får ni i sin helhet här:
Näe, inget har hänt sedan jag föddes, allt är precis som det alltid har varit!
STORT GRATTIS!
Till Lotten!
Till Lottens föräldrar!
Till Lottens syskon!
Till Lottens man!
Till Lottens barn!
Och så ett litet grattis till oss andra i båset.
(Och helst ska man ju ha en massa glada majlisar som hoppar och hurrar och håller i ballonger och sånt också. Fast kanske inte på riktigt i det här båset.)
Idag är det solklart, jag måste gissa på Dan Schubert-Brown. Stort grattis till nudelPuman på den stora dagen. Hoppas att du får så kul att du inte har tid för oss i båset.
Ökenråttan
Grattis Lotten och hurra, hurra! Dom där bilderna ser allt bra ålderstigna ut, men det gör då inte du!
Ja, det var alldeles nyss. Förstår inte varför jag blir inbjuden till 50-årsstudentjubileum. Förr i världen var rekryter farbröder. och 50-åringar präktiga tanter och gubbar. Numera är de skojiga ungdomar, som ändå redan kan mycket mer än vi.
Grattis till det.
Dieva
Man brukar säga att det är på barnen man märker att man blir gammal men när jag läste rubriken till dagens bås slog det mig att jag har en lillebror som också fyller 50 år i år, och då kände jag mig riktigt gammal. Ujj! Men annars tycker jag att 50 är bästa åldern hittills.
Nu hujjade jag i förra båsen men jag kan ju slå till med en båsmeter eftersom ingen annan gjort det.
Lotten jag grattis!,
Dieva
Äsch, bort med kommatecknet …
Dieva
Alltså, att skriva på en padda är ju förrädiskt. Den ändrar ju stavning hej vilt om man inte ser upp.
Så väldigt nyssens var det väl ändå inte. 1964 hade Hyttis ännu inte upptäckt mig – och ännu mindre köpt mig. Varken barn, barnbarn eller barnbarnsbarn hade en aning om att de skulle existera och ryssarna var fortfarande den naturliga fienden. Ord kunde användas fritt och det var fortfarande tjugo år kvar till 1984*.
Tänk på det du, Lotten. Grattis – och gläds åt att läkarna snart har hittat medel som fixar ditt knä så lät som inkentinken. Resten är ju i prima skick – so Don’t worry. Be happy!
*Susanne Ljung använde N-ordet idag när hon beskrev vilka som haft störst inflytande på jazzens utveckling under tidigt nittonhundratal. När kommer rubrikerna och larmartiklarna?
Dieva
Förresten, maken är fortfarande med på en utflykt till Eskilstuna så nu ska jag kolla hotell och så ska vi fundera på om det ska bli bil eller tåg. Valet påverkar medhavd skaffning.
Lille Maken
Sällar mig till hurra-kören och säger grattis, Lotten!
Nyis jag skrinns
SJ jag stins
Ökenråttan
Titta in hos Den blyga så får ni se Lotten-foton från längesen. Observera att bröllopsklänningen hade dagens jubilar själv sytt.
Och titta att man får lära sig något om inte varendaste dag, så i vartendaste bås — chockinin har jag aldrig hört talas om.
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Jo, nog är det allra främst på yngre generationer man ser att man själv blir äldre. (Ett kusinbarn har fyllt trettio. Min systerdotter ska gifta sig i sommar. Sånt.)
Ruth från Tyskland
Grattis, kära Lotten! Hoppas också att ditt knä blir bättre snart.
En annan femtioåring är Stanley Kubricks klassiker Dr Strangelove, filmen om en galen militär som startar ett kärnvapenkrig. Kubrick –väl påläst, framgår det– var inte långt ifrån sanningen, enligt The New Yorker. På den tiden hade många höga amerkanska militärer mandat att på eget initiativ initiera ett kärnvapenkrig. (’initiera’, snacka om sockrat uttryck). Inte nog med det:
Säkerheten på de kärnvapenlagrande baserna i Europa var så dålig att i stort sett vilken NATO-pilot som helst hade kunnat lasta och genomföra ett anfall med kärnvapen och därmed tagit kål på nästan oss alla.
Per
Ja må hon leva,
med en enkel tulipan,
på en skottkärra fram…
Ledsen att förstöra firarkänslan på födelsedagen och allting, men tyckte det ändå var ganska viktiga nyheter …
hyttfogden
För Lotten ska vi sjunga idag hon fyller år
och sen så ska vi hurra om vi för Lotten får.
Vi bockar och vi niger så fint som vi förmår
för blott en dag om året kan Lotten fylla år.
Ruth som i Ruth från Tyskland är en alladeles äkta tyska som har lärt sig svenska bafatt. Och som fortfarande bor i Tyskland såsom tyskar plägar göra.
(Hon är en särdeles fantastisk språkbegåvning som använder bloggen som utbildningsverktyg. Har ni nånsin hört på maken?)
Jag måste länka till Den blygas blogg (ergo Den djefla mannens inte alls blyga moder, tillika min svärmor) eftersom bilderna äro många och rynkorna få. Här kan ni oooooa och aaaaahaaaa och skåda tidens gång:
Tandborsteropet torde tyda på att själva Hon har överlevt föllsedan (ja, nä, dygnet är inte slut riktigt, riktigt än men i alla fall), trots att hon uttryckte dubier. Det tackar vi för!
Jag råkade nyss lära mig att 2 februari just i år markerar hundraårsminnet av Charlie Chaplins första filmroll, så hans karriär är precis nu exakt dubbelt så gammal som Lotten. Varför tycker vi (generiskt vi — mänskligheten i största allmänhet) att jubiléer är så intressanta?
Klockan är bara 23:58 så jag hinner med bred marginal slänga in ett tack.
Annika! Det var jätteintressant! Men vad synd att jag var så upptagen med att fylla år att jag inte hann fira Chaplin lite grann. Imorgon är en annan dag.
Men asså … sånt därnt bikiniförkläde. Var det liksom bara förkläde utan nåt tyg närmare kroppen?
Det skulle väl bli en snackis nuförtiden också om någon återupplivade det? Knappast nån som skulle sucka om ”gammal skåpmat”.
Ökenråttan
Huga. Lille M. visar tendenser att ha drabbats av vinterkr … ja, sjukan alltså. Vojne vojne. Och jag som ska sitta på ett seminarium hela eftermiddan. Tänk om jag börjar kräkas på bänkgrannarna.
Vinterkräk har jag guschelôv aldrig haft (det sägs att en viss andel av befolkningen är immun på någe vis, jag undrar just om jag är det eller bara har haft jähättetur, jämt) så jag har inga råd, bara ett djupt känt ”stackars, stackars!”
Och så vill jag undra samma som Cecilia — finns det någonting bakom den där framstjärtlappen (get your mind out of the gutter, jag talar nu inte om flickstackarns* själva anatomi utan om plaggets konstruktion)?
* ”flickstackarn” för att hon ser måttligt bekväm ut i en sådan måttligt klädsam badkostym.
Skogsgurra, det är nog för att det står så konstigt i bildtexten. Den antyder att det verkligen bara är en lapp, men det tror vi ju inte på så vi vill veta hur det ser ut bakifrån. Eller ”vi”, jag är nyfiken.
Jag antarv att SG pratar om plagget på den vänstra tösen nu när han gör sig till talesman för alla män. Plagget på den högra tösen liknar inget jag har sett tidigare och är både charmigt och fascinerande. Hur kom man på en sån ide, hur tänkte man?
Det kalla kriget till trots, vill jag minnas att tilltron till framtiden var ljusare då än nu.
Skål tame fan! Nu är det Jacobs stege på TV, 2014. Återanvändning är väl nytt?
STORT GRATTIS på födelsedagen Lotten!
STORT GRATTIS!
Till Lotten!
Till Lottens föräldrar!
Till Lottens syskon!
Till Lottens man!
Till Lottens barn!
Och så ett litet grattis till oss andra i båset.
(Och helst ska man ju ha en massa glada majlisar som hoppar och hurrar och håller i ballonger och sånt också. Fast kanske inte på riktigt i det här båset.)
Idag är det solklart, jag måste gissa på Dan Schubert-Brown. Stort grattis till nudelPuman på den stora dagen. Hoppas att du får så kul att du inte har tid för oss i båset.
Grattis Lotten och hurra, hurra! Dom där bilderna ser allt bra ålderstigna ut, men det gör då inte du!
Grattis Lotten! Hurra, hurra, hurra, hurra!
Nudelpuma!!!
Hahahaaaa!
(Jag sitter i sängen och väntar på att bli sjungen för. De tappar kastruller omkring sig nere i köket …)
Tårta i sängen? (ickeekivokt menat)
Nope, en underbar macka gjord av min överraskningshälsapåande kusin från England!
Grattis på stora L-dagen här också!
Hurra!
Ja, det var alldeles nyss. Förstår inte varför jag blir inbjuden till 50-årsstudentjubileum. Förr i världen var rekryter farbröder. och 50-åringar präktiga tanter och gubbar. Numera är de skojiga ungdomar, som ändå redan kan mycket mer än vi.
Grattis till det.
Man brukar säga att det är på barnen man märker att man blir gammal men när jag läste rubriken till dagens bås slog det mig att jag har en lillebror som också fyller 50 år i år, och då kände jag mig riktigt gammal. Ujj! Men annars tycker jag att 50 är bästa åldern hittills.
Nu hujjade jag i förra båsen men jag kan ju slå till med en båsmeter eftersom ingen annan gjort det.
Lotten jag grattis!,
Äsch, bort med kommatecknet …
Alltså, att skriva på en padda är ju förrädiskt. Den ändrar ju stavning hej vilt om man inte ser upp.
”båsen” > ”båset”
Så väldigt nyssens var det väl ändå inte. 1964 hade Hyttis ännu inte upptäckt mig – och ännu mindre köpt mig. Varken barn, barnbarn eller barnbarnsbarn hade en aning om att de skulle existera och ryssarna var fortfarande den naturliga fienden. Ord kunde användas fritt och det var fortfarande tjugo år kvar till 1984*.
Tänk på det du, Lotten. Grattis – och gläds åt att läkarna snart har hittat medel som fixar ditt knä så lät som inkentinken. Resten är ju i prima skick – so Don’t worry. Be happy!
*Susanne Ljung använde N-ordet idag när hon beskrev vilka som haft störst inflytande på jazzens utveckling under tidigt nittonhundratal. När kommer rubrikerna och larmartiklarna?
Förresten, maken är fortfarande med på en utflykt till Eskilstuna så nu ska jag kolla hotell och så ska vi fundera på om det ska bli bil eller tåg. Valet påverkar medhavd skaffning.
Sällar mig till hurra-kören och säger grattis, Lotten!
Nyis jag skrinns
SJ jag stins
Titta in hos Den blyga så får ni se Lotten-foton från längesen. Observera att bröllopsklänningen hade dagens jubilar själv sytt.
Maj-Lis och jag stämmer in i gratulationerna!
Men var du bara 16 när du gifte dej, Pumis?
Grattis! Och lyssna nu till erfarenhetens visa röst – 50 är ingen ålder. Faktiskt.
Jamåonleva jamåonleva jamåonleva utihunnradeåååår!
Och titta att man får lära sig något om inte varendaste dag, så i vartendaste bås — chockinin har jag aldrig hört talas om.
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Hurra!
Jo, nog är det allra främst på yngre generationer man ser att man själv blir äldre. (Ett kusinbarn har fyllt trettio. Min systerdotter ska gifta sig i sommar. Sånt.)
Grattis, kära Lotten! Hoppas också att ditt knä blir bättre snart.
(Undrar just hur jag tänkte när jag skrev förut. Jähättekonstig inledning. Ack ja. Förvånad jag chockinins!)
En annan femtioåring är Stanley Kubricks klassiker Dr Strangelove, filmen om en galen militär som startar ett kärnvapenkrig. Kubrick –väl påläst, framgår det– var inte långt ifrån sanningen, enligt The New Yorker. På den tiden hade många höga amerkanska militärer mandat att på eget initiativ initiera ett kärnvapenkrig. (’initiera’, snacka om sockrat uttryck). Inte nog med det:
Säkerheten på de kärnvapenlagrande baserna i Europa var så dålig att i stort sett vilken NATO-pilot som helst hade kunnat lasta och genomföra ett anfall med kärnvapen och därmed tagit kål på nästan oss alla.
Ja må hon leva,
med en enkel tulipan,
på en skottkärra fram…
Åh, Ruth från Tyskland! 13:39
Är det samma Ruth som i ”Ich stehe gut, bei Ruth”?
Tja, vafan. När ingen annan skriver något OT eller OT …
Oj, har ni sett: http://variety.com/2014/film/news/wsj-report-philip-seymour-hoffman-found-dead-in-new-york-1201082934/
en sann hjälte har lämnat oss, alldeles för tidigt.
Han lyfte varje film han var med i 🙁
Ledsen att förstöra firarkänslan på födelsedagen och allting, men tyckte det ändå var ganska viktiga nyheter …
För Lotten ska vi sjunga idag hon fyller år
och sen så ska vi hurra om vi för Lotten får.
Vi bockar och vi niger så fint som vi förmår
för blott en dag om året kan Lotten fylla år.
Verkligen en tråkig nyhet mikaels.
Blir det melodi till den där versen hyttis? En sång på födelsedagen (festen!) är väl aldrig fel!
Ruth som i Ruth från Tyskland är en alladeles äkta tyska som har lärt sig svenska bafatt. Och som fortfarande bor i Tyskland såsom tyskar plägar göra.
(Hon är en särdeles fantastisk språkbegåvning som använder bloggen som utbildningsverktyg. Har ni nånsin hört på maken?)
Jag måste länka till Den blygas blogg (ergo Den djefla mannens inte alls blyga moder, tillika min svärmor) eftersom bilderna äro många och rynkorna få. Här kan ni oooooa och aaaaahaaaa och skåda tidens gång:
http://vikeningarna.blogspot.se/2014/02/fodelsedagsbarn-350.html
(Fullänk. Jag är nämligen hungrig och kommer inte i sådana lägen på hur man finlänkar.)
Och, oh – where are my manners:
• Tack för grattisen.
• Hu för Philip Seymour Hoffman och knarket och slöseriet på talang.
• DAGEN ÄR FAN INTE SLUT ÄN! CHAMPAGNE!
Bastrummor och trumpeter, fyrverkerier och konfetti. HIPP HIPP HURRA! Må champagnen flöda!
Slänger in några grattisar här också. Kan aldrig bli för många.
Att själv fylla 50 känns inte speciellt speciellt. Men när ens småsyskon fyller 40 och sånt, DÅ känns det.
”DAGEN ÄR FAN INTE SLUT ÄN! CHAMPAGNE!”
Because you’re worth it, totally 😀
FAN, DAGEN ÄR SNART SLUT! TANDBORSTE!
Klockan är bara 23:19 så jag hinner slänga in ett grattis.
Tandborsteropet torde tyda på att själva Hon har överlevt föllsedan (ja, nä, dygnet är inte slut riktigt, riktigt än men i alla fall), trots att hon uttryckte dubier. Det tackar vi för!
Jag råkade nyss lära mig att 2 februari just i år markerar hundraårsminnet av Charlie Chaplins första filmroll, så hans karriär är precis nu exakt dubbelt så gammal som Lotten. Varför tycker vi (generiskt vi — mänskligheten i största allmänhet) att jubiléer är så intressanta?
Klockan är bara 23:58 så jag hinner med bred marginal slänga in ett tack.
Annika! Det var jätteintressant! Men vad synd att jag var så upptagen med att fylla år att jag inte hann fira Chaplin lite grann. Imorgon är en annan dag.
(Jag har borstat tänderna nu.)
And it’s Groundhog Day!
(again?)
Punxsuatawney Phil har återigen visat nosen, och tyvärr sett sin skugga: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/murmeldjuret-phil-spar-fortsatt-kyla-i-usa_8952918.svd
Superbowl.
Ah, nu först går det upp för mej varför det fyrverkeriades över Skeppsholmen i går. Det var för dej, Lotten, så klart!
Men asså … sånt därnt bikiniförkläde. Var det liksom bara förkläde utan nåt tyg närmare kroppen?
Det skulle väl bli en snackis nuförtiden också om någon återupplivade det? Knappast nån som skulle sucka om ”gammal skåpmat”.
Huga. Lille M. visar tendenser att ha drabbats av vinterkr … ja, sjukan alltså. Vojne vojne. Och jag som ska sitta på ett seminarium hela eftermiddan. Tänk om jag börjar kräkas på bänkgrannarna.
Bara det inte inverkar menligt på lördagsträffen …
Acidofilus och bifilus och reuteri! Anbefalles å det snaraste till ökenråttemaken.
(Finns i en del mejeriprodukter. En gång i tiden fanns det BRA-mjölk. Ett sånt glas fick mig på rätt köl inom en halvtimme utan insjuknande.)
Pysse! Det finns melodi och texten kan stuvas om lite så att den omfattar båda jubilarerna.
Cecilia N: Han kräks på mej bara jag säjer nåt om äta eller dricka! Får avvakta lite.
Vinterkräk har jag guschelôv aldrig haft (det sägs att en viss andel av befolkningen är immun på någe vis, jag undrar just om jag är det eller bara har haft jähättetur, jämt) så jag har inga råd, bara ett djupt känt ”stackars, stackars!”
Och så vill jag undra samma som Cecilia — finns det någonting bakom den där framstjärtlappen (get your mind out of the gutter, jag talar nu inte om flickstackarns* själva anatomi utan om plaggets konstruktion)?
* ”flickstackarn” för att hon ser måttligt bekväm ut i en sådan måttligt klädsam badkostym.
Värst vad damerna är intresserade av det där plagget!
Jag ser det enbart som fånigt och rejält avtändande. Verkar som nånting en framåt tidningsmänniska hittat på i brist på bättre sensation.
Skogsgurra, det är nog för att det står så konstigt i bildtexten. Den antyder att det verkligen bara är en lapp, men det tror vi ju inte på så vi vill veta hur det ser ut bakifrån. Eller ”vi”, jag är nyfiken.
(men oavsett konstruktion är det inte konstigt att plagget inte slog igenom — vackert är det ju sannerligen inte)
Alldeles överens, Annika. Och, som sagt, avtändande. Åtminstone ur ett manligt perspektiv.
Härligt hyttis!
Jag antarv att SG pratar om plagget på den vänstra tösen nu när han gör sig till talesman för alla män. Plagget på den högra tösen liknar inget jag har sett tidigare och är både charmigt och fascinerande. Hur kom man på en sån ide, hur tänkte man?
Den vänstra? Vet inte om jag ens lade märke till henne.