Jag har en sån där ”menvaihelvete-dag”. Allt är rätt dumt och fel och hopplöst stökigt.
Nej, nej, det är inget allvarligt, men lite som att gång på gång fastna med ärmen i dörrhandtag, snubbla på de egna fötterna och då för att återfinna balansen stuka tummen på den egna näsan.
Japp, det var precis så det gick till. Min djefla man ropade i samma ögonblick:
– Lotten! Nya bilen har punka på ett av framdäcken!
Förstås. Jag sneglade nyss på postlådan och tänkte att den nog kommer att anfalla mig, tappade bort en jättegod macka någonstans i källaren och stoppade sedan foten i en strumpa som måste ha varit antik eftersom den gick sönder som vore den av silke och mina tånaglar samtidigt var utrustade med saxar.
– Lotten! Gamla Volvon ska besiktigas den här veckan!
Naturligtvis. De kommer att fråga varför det fortfarande är fullt med vatten inne i baklyktorna och tala om att rostangreppet som de klagade på för fem år sedan inte har förbättrat bilens körförmåga.
– Lotten! Under hösten 1940 bombades London sönder och samman och …
Ah. Bra. Något vettigt att fokusera på; hur dum denna dag än är, så var det värre för både tyskar och britter hösten 1940 när bomberna föll inte bara på militära mål utan även civila. De vänliga själarna i kommentatorsbåset har flera gånger länkat till fantastiska bildsamlingar – och här kommer två bilder som jag ska tänka på när jag blir irriterad på att basketbollarna i hallen skymmer sikten så att jag gång på gång slår smalbenet i en cykel som vi måste ha i hallen för att Olles sysslings barn från Stockholm fick den stulen och den då hamnade i Eskilstuna.
På bilden (som en fotograf från Daily Mirror tog fastän bomberna föll runt hans fötter) ser vi 24-åriga Mary Couchman, som har kastat sig fram för att skydda Johnnie Lusher (4 år), Gladys Ashsmith (7 år) och sin egen son Brian (4 år). En liten detalj är att hon i höger hand har en cigg, som hon i godan ro nyss stod och njöt av och som hon i villervallan inte har kommit sig för att slänga ifrån sig.
När bomberna slutade falla, sa fotografen:
– You are a brave woman.
– Oh, it was nothing. Somebody had to look after the children, svarade Mary och tände en ny cigarett eftersom den som syns på bilden nu hade hamnat någon annanstans.
Såja. Nu ska jag hälla ut 18 papperskassar med böcker för att sortera och välja ut några av dem till den stundande Julkalendern. Det kommer att se ut ungefär som när en grabb efter en bombraid försjönk i ”The History of London”.
Ja, så är den moderna människan: att jämföra stök i vardagsrummet med Blitzen känns helt okej.
Först? OK alla är inte pensionärer som jag, som kan kolla Lottens blogg nästan utan begränsningar.
Min ena son hade ett tag bilden av Londons bombade biliotek som bild på sin FB-sida. Nu har han en samling etiketter från sin farfars fars cigarrfabrik.
För att ge dig tillfälle att prokrastinera och bli lite distraherad, Lotten: Diskussion har utbrutit i kommentarerna under en serie (igen) om huruvida man kan säga ”ser du han som vinkar i fönstret?” eller om det ska vara ”ser du honom som vinkar i fönstret?” Det är här, hoppa över allt prat om rökande bara.
Ja – de/dem all over again! With a twist!
Och det börjar förstås längst ner…
Det lustiga är ju att vi (de flesta av oss) förväntar sig att dagar inte ska vara så där. När vi istället borde skutta omkring i extas alla dagar vi inte slår ut framtänderna, får pyspunka och tappar mobilen i toan.
Jag har också en sån där dag, det är därför jag sitter och fördjupar mig i okända människors sätt att skriva i kommentarerna under Rocky, och nu försöker dra alla språkpoliser här med mig ner i djupet.
Jag älskar Rocky men har aldrig läst kommentarerna förrän nu. Förvirrande! Milt sagt!
Ser du honom, han som vinkar i fönstret?
Släng inte en blå bok med mjuka pärmar, om den är min! Men välj den gärna till kalendern, jag kommer bergis inte känna igen HB ändå!
Anna – det där är en piratsajt. Kommentatorer blev förargade när den övernitiska moderatorn på DN (som kallar sig Interaktiv Säkerhet) pajade allting, så de smet undan till vitkors nyöppnade oas. Även där går det livligt till, men de vanliga trollen har lyckligtvis inte hittat platsen.
Örjan: Just det! 🙂
Pysselitens bok är hittad! Pysselitens bok står på en hedersplats! Pysselitens bok är inte ens färdigläst än!
(Är på språng, hinner inte Rocky-kolla nu! Swiiiiisch!)
Men nu har vitkors sajt några år på nacken. DN tycks ha försökt stänga den, men misslyckats. Deras moderatorfirma är verkligen urusel, den stoppar allt som de fjuniga moderatorerna inte gillar eller begriper, även rena fakta.
Swiisch? Här är det minasann inget swischande. Efter den ensamma grattislösa födisen (utom Hmm, då) vidtog diverse trötthet kombinerat med nattugglande (man gör ju så begåvade ting), så idag koncentrerar man sig på att komma i säng i tid. Det kräver choklad och koncentration!
Men jag ska klara det! Swiisch i säng vid elva! Viljestyrka, hitåt!
Nej men och då! Grattis på efterkälken!
I helgen har jag varit i Oslo och överaskningsgratulerat min oboelärare tillsammans med 57 andra av hans elever. Stor fest och oboeorkester! 50 oboer, engelska horn och en basoboe låter väldigt speciellt.
Baconen på Hotel Thon Opera skulle ha fröjdat många här. Mitt i frukostmatsalen stod ägg och baconkocken och stekte för fullt.
JA! Hittad!
Jag har läst föreläsningsserien, som någon gett ut. Riktigt intressant om hur man ska tänka både rätt och stort samtidigt!
Pratade nyss med en medmänniska som också har knäproblem och någon sorts knäkorsett (heter det nog inte, men ni fattar) som hon fick för sig att dra på plats utan att gå igenom vederbörlig snörning/knäppning/upp- och igensättning. Då drog hon tummen ur led, in the process. Den är återdragen nu, men lite småskadad, så hon har en tumkorsett också och är lite fumlig. Spiller och tappar allt som går att spilla och tappa. Om det kan va någon tröst.
Och och: Grattiskramiz för 17!
(Jag trooor att jag fick ur mig ett och-grattis en eller två dagar för sent, typ, dårå, för att jag hade läst tidigare kommentarer samt … tja, så sent så det näppeligen räknas.)
Tumkorsett. Tumkorsett! (Upprepar jag i ren beundran, samtidigt som jag givetvis förstår själva tinget.)
Egentligen ville jag bara påpeka/observera/understryka* att den sista bilden, på pojken i bokhögen, är helt fantastisk, underbar, tårkanalsretande, deprimerande och underbar**.
* Brist på stringens gör att jag inte vet vilket ord jag ska använda. Så ser alla mina texter ut när jag först skriver dem.
** Se förra fotnoten.
Jag tycker att det har gratulerats hej vilt här till höger och vänster och som slarvläsare trodde jag först att det var Ochs födelsedag och sedan slarvläste jag lite mer och tappade tråden och nu kommer här mitt grattis som är i versaler för att räcka till alla framtida stora högtidsdagar till er allihop:
GRATTIS!
Nu ska jag iväg till baskethallen och slå ut framtänderna. (Nej, jag ska inte lira. Men stå vid sidlinjen och skrika lite.)
Tumkorsetten vill vi naturligtvis ha på bild! (Och som jämförelse den där som drogs åt i filmen Titanic.)
Det enda vi undrar är vem det är Lotten vill slå ut tännera på.
Alternativt: Skriker Lotten för mycket? Riskerar då hon för mycket .
Nej förlåt. Basketentusiaster är naturligtvis snälla. Även mot opponenthejare, eller hur?
Min sympatiåtgärd är att bära elastisk binda runt knäet. Det hjälper. Men får skavsår i knävecket om jag går mycket i trappor. Som flickan sa.
Fantastisk bild på biblioteket!
Jag hade en sådan där dag för några veckor sen så jag förstår precis vad du menar.
Mig! 😉
En cigarett är nog bland det mest stillande man kan tänka sig. Lugnar i varje kris.
Tvärtom Lars W, jag blir så upprörd av cigaretter att jag nästan självantänder! Tyvärr, det är en av mina svagheter.
Vi rökare förstår och respekterar, P, men ni andra vet inte vad ni är utan. I ett London 1940 skulle jag också utan att skämmas dra en garre efter ännu en överlevd räd. Jag kan tänka mig att många började röka under dessa omständigheter.
Tillbaka — med tänderna i behåll! Dessutom kunde jag tripp-trappa på tå i en väldig fart ute på planen (allt är relativt) så jag spelade faktiskt basket. (Inte särskilt väl, ska nog tilläggas.)
Underbart slut på en sån där annars väldigt dum dag!
Korg i bollen, boll i korgen, tripp-trapp-trut, snipp-snapp-snut …
Äh. Har värken avtagit, undrar jag mest — men faktiskt spelad basket känns verkligen som MVG!
Värken efter senaste plåg-sprutan, menar jag, inte värken som helhet.
LW
Jag slutade, som jag sagt tidigare, 13 november 1986. Men röker nog cirka tio cigaretter per år. Vissa år mindre. I år har det nog blivit fler. Det är skillnad på det tvångsmässiga kedjerökandet, då man är impregnerad med nikotin och tjära, och det stillsamma avnjutandet av en cigarettindivid där giftet beträder jungfrulig (oj, skrev jag det?) mark och får full verkan. Det ger faktiskt ett fint lugn, prova gärna – men tänk på att den första verkan vanligen är illamående och kräkreflexer. Så det kanske är bäst att låta bli om man inte är tillvand.
Tillvand blir man ganska snabbt men avvand blir man nog aldrig. När jag röker blir det oftast en mörk tobak, som i en Gitane eller Gauloise.
Jag har noterat en viss fascination för piprökning hos dem som tar starkt avstånd från cigarettrökning. Det förstår jag inte riktigt – pipa med sina depåer av saliv och tobaksdestillat är bland det vidrigaste jag kan tänka mig.
Så olika det kan vara.
Nu är det gonatt!
Båset är fullt av pipfascinerade!
Now, off I go to Gothenburg!
Har ni kvar volvon?!?
Äfven jag har rökt pipa på den tid det begav sig, i min späda ungdom.
Började faktiskt röka när jag var runt elva, vilket gick utmärkt ty det drällde av ungar runt kiosker och tobakshandlare som skulle köpa röka till föräldrarna.
Sena tonår gick jag över till pipa, för att imponera. På nån, kanske, nån gång.
Slutade i februari 1987 och har aldrig ångrat mig, tycker bara att det är skönt att vara utan.
Men det tog nog tio år innan allt nikotinsug var fullständigt borta.
Precis, Ninja. Jag tror det var Tage Erlander som sa att de första tio åren var värst när man slutat röka och han hade helt rätt. Nu är det snart 21 år sedan jag slutade och nu drömmer jag inte ens att jag rökt längre.
PK: Japp. I två–tre dagar till …
” Deras moderatorfirma är verkligen urusel, den stoppar allt som de fjuniga moderatorerna inte gillar eller begriper, även rena fakta.”
’moderatorfirnman’ heter Interaktiv Säkerhet, och har sitt säte i Varberg. De modererar de flesta svenska tidningar, inklusive DN, SvD och Aftonbladet. Kul trivia om bolaget och dess ägare; Maria Schottenius’ (på DNs kultursida) bror Vilhelm Schottenius är en av ledarna för Interaktiv Säkerhet. Dagens Nyheter är en av de största kunderna, liksom Aftonbladet där Maria Schottenius man Olle Svenning är ledarskribent. Måste vara smidigt att kunna hantera meningsmotståndarna redan vid köksbordet…
@Ninja – jag har aldrig rökt själv, men i min barndom fick jag emellanåt springa ner till kiosken och köpa en ask Prince till pappa och så fick jag ”kladda för resten”.
Så var det på den tiden!
Niklas, 18:31: I går var vi på Operan, Svansjön, där oboen är så viktig. Vi kom fram till att oboen är blåsarnas cello, nämligen för att de båda har en sensuell klang, lite romantiskt suktande men ändå kraftfull, rätt sexig, faktiskt. Cellon får ju alltid vara med i bakgrunden när det hettar till i romantiska filmer; där skulle det gå lika bra med en oboe, bestämde vi i en av pauserna i går kväll, något hjälpta av en pytteliten Lanson.
Två, tre dagar? Explain, explain!
OT: är det lustigt eller sorgligt att man kan få nästan vad som helst att låta oanständigt genom att lägga till ”som flickan sa”?
Här är ett stycke oboe komponerad och dirigerad av
Ennio Morricone. Solisten heter Yeon- Hee Kwak.
Musikstycket ”Gabriel’s Oboe” kommer ifrån filmen ”The Mission”,
en film som Ennio Morricone skrev musiken till.
Under gymnasietiden lyssnade jag en hel del på gruppen Oregon, där Paul McCandless spelade oboe och engelskt horn.
För övrigt är det jätteskönt att inte längre röka. Min metod för att sluta bestod av att jag hittade ett sätt att träna som jag tyckte var jättekul (boxercise) och som var så jobbigt att det bara inte gick att fortsätta. Återfall bestraffades liksom automatiskt, direkt och mycket hårt. Mycket effektivt! Dessutom fick jag mycket mindre ont i ryggen.
Själv verkar jag höra till de femton procenten av rökare som helt enkelt inte kan sluta. (Sägs det).
Jag har misslyckats så många gånger att jag numera har tolkat om rökningen till en bit av min livskvalitet.
Mikaels, så det är därför Interaktiv Säkerhet får fortsätta verka, släktskapsband? För de är verkligen urursla – eller var i alla fall så länge jag brydde mig om att försöka kommentera på DN. De nöjde sig inte med att ta bort hat- och mobbningskommentarer av olika slag, de betraktade sig som krogdörrvakter som skulle ordna ”en kul mix” i kommentatorsfältet, och mixen var på krogdörrvaktsnivå på alla sätt och vis. Hade man motsatt åsikt till dörrvakterna blev ens kommentar portad, likaså om man hade något så trist som helt verifierbara kompletterande uppgifter till artikeln. Ingenting intelligent kom igenom. Däremot ”störtskönt!” och liknande.
Otroligt konstig firma. Man kan jämföra med stora amerikanska drakar, som släpper genom hela föreläsningar, i princip allt utom direkta hot.
2-3 dagar? Får köras till sista vilan under denna månad, men inte nästa?
Och håller med om oboen.
Och på tal om ackompanjemang till kärleksscener på bio, vad jag har svårt för där är pianoklink som ska signalera ”här är det minsann inte något så vulgärt som sex som pågår, här är det fiint!” Eller jazzig saxofon, som meddelar ”nu kommer det en oanständig, fal kvinna, som ni ska förakta, men visst är hon snygg, nudge nudge?”
PK: Syftar på din fråga om bilen.
Örjan och PK: vad trevligt att ni är bekymrade för gammalvolvon (aka sekruttbil nr 2). Den ska besiktigas idag runt halv fem och då lär dödsdomen komma sanna mina ord.
Mikaels: Mycket intressant, det där om Interaktiv Säkerhet. Någon (inte jag) borde ju skriva något om det.
Sitter i foajén på Opalen i Göteborg. Här spelar man hare krishna-musik som muzak. Lite annorlunda. Lite väl enformigt. Snart enerverande.
Lotten och och: det finns redan många som skrivit om IS, släktband etc, men hur mycket som är fakta, och hur mycket som är rena konspirationsteorier är lite oklart, googla så får ni se 😉
(det är inte bara seriösa sidor som kommer upp, kulturvänstern är ju ett tacksamt hatobjekt för alla möjliga)
Maria Schottenius är ju fö känd för att kalla kommentarfält för ’pissrännor’, det är skillnad på näthat och näthat, uppenbarligen…
Den där reklamen för-vad-det-nu-är med ett par som ska till, blir störda och som sedan avslutas med den tidlösa klassikern ’tåg som kör in i tunnel’ är synnerligen avnjutbar.
Var det inte Povel Ramel som i en film hade en hel sekvens erotiksymboler (från ax till limpa, så att säga) och lät tåget inte bara köra in i tunneln, utan backa och köra in igen?
Undrar inte om tåget föregicks av en blomma som slår ut, följdes av en fontän och slutade med att en flagga halas? Bland annat?
Jag hade för mig att det var en Marxfilm. Å andra sidan var väl Povel sällan ekivok. Hasse&Tage?
Tror inte Marxisarn gjorde sådana saker. Men det låter lite mer som Hasse&Tage än Povel, det har du rätt i.
Domen? Över bilen? I samband med besiktningen.
Öhhh. Ehhhhhhhrm. Krax. Ehhhhhhhrm. Hallå! Lite ringrostig, måste värma upp lite. Länge sedan jag tittade in här, men på söndag så. Hoppas du har bättre flyt då kära båsvärdinna!
En av Austin Powersfilerna, minns inte vilken, har också en jättelång sekvens med alla tänkbara (och en hel del otänkbara), erotiksymboler.
Sekruttbil 2? Har ni kvar Toyotan med? Den med guldremmen?
Toyotasekrutten bor med de två stora barnen i Lund och sekruttar sig ganska väl. Volvosekrutten genomgick idag ett stålbad och (tut i luren) klarade besiktningen! En pajad blinker (den som for all världens väg när gula plastbilen körde in i mig och som jag inte har kommit mig för att laga) var enda klagomålet.
Obegripligt.
(Ursprungssekrutten nämndes första gången här.)
Min GPS hittar på ständigt nya överraskningar. Nu har jag hamnat på ett bryggeri vid Donaus strand. Där serveras Woldsschwammalkremsubbm mid gräiside Broudwiafl.
Dialekten är Oberpfälzisch. Och jag förstår ingenting. Mycket tillfredsställande.
Ja, ÖR, det skulle man kunna säga. Oboens dubbla rörblad gör ju också att det finns någonting röstlikt i klangen (Om man så vill och kan alltså. Annars påpekar andra musiker gärna att oboen är ankan i ”Peter och vargen”.)
Hejsan Lotten!
Tack för en rolig och underhållande föreläsning på Opalen igår!
Undrar bara lite över din text till den stökiga bilden!
Ska de inte stå rätt dum istället för rät dum?
Vill inte leka språkpolis, men lite bara.
Hälsningar från hon med appen SAOL
Pukor och trumpeter samt en guldstjärna till Fia Berkland!
(De andra här i kommentatorsbåset placeras härmed i skamvrån ity de mycket väl vet att man SKA påpeka när jag har gjort slarvfel.)
Fia: Välkommen till båset.Må du trivas och stanna.
Tackar för detta!
Nu är ju inte jag den bästa när de gäller stavning, eftersom jag skriver som jag pratar. Därmed blir de en hel del gôteborska!
Står i skamvrån och undrar varför?
Jag tror du kan komma ut ur skamvrån nu, Dieva.
Jag behöver platsen eftersom jag hade rasistiska föräldrar. Undrar om jag också ska stå två dygn? Eller kanske flera?