Men om ni tänker ”All hallows’ even” och sedan associerar till ’alla helgons afton’ så kanske det sitter där? Och så rusar ni alla ut till kyrkogårdarna med ljus som kostar 39 kronor styck och så tänder ni ett ljus och tänker på de hädangångna och så går ni hem och på vägen köper ni jättemycket godis för att ha att ge bort till alla barn som vågar ringa på och säger ”trick or treat” fastän de inte har planerat något treat trick eftersom de är synnerligen väluppfostrade?
Japp.
Eller så kör ni barnen till basketläger och redigerar försäkringstexter hela dagen, korrläser en och annan bensinmacks årsredovisning och planerar nästa veckas föreläsningar medan barnen far vind för våg, kollapsar av tröttma och vätskebrist och ni sedan inser paniken och måste åka runt hela stan och leta efter pumpor.
För alla pumpor är ju slut i alla upptänkliga mataffärer. Gurkor, apelsiner och kronärtskockor samt alla möjliga olika sellerier finns förstås – men ingen pumpa.
Då sätter ni er förstås ner på golvet inne på Coop för att ringa till stans alla affärer som har slut på pumpor.
– Nej, de tog slut förra helgen.
– Nej, de sista försvann igår.
– Pumpa? NU? Det var väl förra helgen?
– Javisst, de sista sju satte vi ut nyss! Vill du ha en stor eller en li… Oj. De är visst slut. Hihi.
Till slut fick jag napp och bokade ”den största” bara för att jag ville säga ”den största” som om det handlade om att beställa en yacht. I affären (som man åker motorväg till medan man diskuterar uttrycket ”curla sina barn”) fanns inga ute i butiken, men åtta stycken bokade ute i kulisserna.
– Här. Din bokade pumpa.
– Men det står ju ”torsdag”och ”Annalisa” på den.
– Well. Spela roll. Jag bara flyttar lappen.
– Fast jag bad om ”den största”. Och den här ser liksom ut som ”den minsta”.
– Gah. Vänta.
Efter 2012 års fullständigt mind blowing och totala jätteöverraskande pumpa som den dåvarande Tolvåringen skapade (se ovan), hade jag ingen aning om vad som väntade.
– Vad ska jag göööra? sa Trettonåringen.
– En likadan?
– Fast då vill jag ha en datorkanon, den där Deppsiga var så svår.
– Sorry, kanonen är trasig. Lampan pajade i april.
– Okej. Ska jag göra en annan Jack då?
– Gör vad du vill!
– Men vaaad?
– Alltså … en basketboll kanske?
Sa jag och redigerade en jättetrist artikel om mjölk medan barnen hängde i mina kjolar som heter jeans. Jag redigerade, korrläste, svarade på mejl om prepositioner, smileysar, basketbollstorlekar, platådojjor och skorrande R samt hattmodet 1942.
Ett par timmar senare hittade jag detta inne på toaletten. Och häpnade. Va? Vad i hela friden gör männschan?
Som varande purfärsk curlingmorsa gav jag ju även Elvaåringen en pumpa att karva i. Han utgick från mina förebilder och skapade något som mer liknade de traditionella varianterna – och nu står de båda ute vid grinden och lyser upp tillvaron för alla hundvandrare.
Klädde hon då ut sig som förra året, Trettonåringen? Jahapp – med skämtet ”fot-o-elektriska” effekten.
