Jag står upp och arbetar (det är ju så nyttigt att stå upp, hörni) i röran som är mitt arbetsrum. Deadlinen närmar sig med stormst… Pah. Den ”smyger sig framåt med myrsteg” är nog en mer med sanningen överensstämmande beskrivning.
Någon granne arbetar med motorsåg och det låter som om det är små spag(h)ettiträd som sågas upp i makaronibitar. Det får grannen gärna göra hur mycket grannen vill – det är varken för tidigt på morgonen eller olämpligt att få ordning i sin egen trädgård.
Men. Vid varje surr rycker jag på ett pavlovskt sätt till och trevar efter telefonen som en behaviorist ju plägar göra.
Det fanns en tid när jag ryckte till på samma sätt av en skramlande nyckelknippa (”ringde det?”). För att inte tala om den ljuva tiden när ett avlägset moppeputtrande fick mig att lystra, glittra med ögonen och rusa ut på gatan utifallatt det var han som var i krokarna.
Bzzzz. Bzzz. Bzzzz.
Nu ska jag ge telefonen till den ytterst pålitlige Sextonåringen. Han får helt enkelt vara min sekreterare under arbetsdagen.
Jag är först, jag är först!
Även här brummar och inar motorsågarna, så till den milda grad att man inte hör dem längre.
Mistluren hördes dock mycket tydligt i morse.
Den låter inte som nån telefon alls….
Byt telefonsignal! Grannen får klara besvär att skaffa en motorsåg som låter som Thore Skogman. Eller så.
Det där lät verkligen oväntat mycket som en telefon när den surrar och dansar på ett bord.
Jag förstår att sonen alltid har söndagskostymen på, inklusive finvikt näsduk i bröstfickan!
Pax för mixern som låter som Donny Osmond! Åååhh, Donny……
Mikron använder man så ofta, så där måste det vara nåt man inte tröttnar på, och så får den inte låta FÖR högt. Dan Laurin, texempel, det vore nåt, det.
Bilen får låta som Haydns trumpetkonsert så folk flyttar sig.
Oändliga möjligheter öppnar sig.
Det enda jag är säker på är att jag vill ha en brödrost som säger ”cookies!” (Hm, jag kan för all del ta en Tom Hiddleston också.)
Jag brukar också höra i hörslor (som vi brukar säga) och öppnar ytterdörren utan att någon ringt på – mycket frustrerande!
En av ”Parlamentets” ljudeffekter störde mig länge. Sen kom jag på att den var hämtad från den modell av mikro vi har på jobbet. Vår där hemma plingar så snällt.
Stå och jobba; I’m all for it. Jag hade ett motoriserat, höj- och sänkbart skrivbord under mina sista år som anställd. Kalas! Det ställer sej lite för dyrt att skaffa en dylik persedel till hemmet. Men jag har en bokhylla i bra höjd; ovanpå den kan man lägga sånt som ska läsas eller sorteras. Rekommenderas, och alltid nåt ändå.
Jag håller med och, byt ringsignal!
Radiosportens signaturmelodi vore nåt för dig som är
så sportintresserad. Eller också något på temat språk/ord.
Jag återkommer med mer specifika förslag.
Numera står även jag och arbetar. Det var jobbigare när jag hade hälsporre. Då blev det korta stunder, nu kan jag stå hela dagarna. Det känns nästan konstigt att sitta vid skrivbordet.
Förresten, borde man inte ha en sån ringa-på-betjänten signal på telefonen? (Ny säsong av Downtown Abbey ger såna associationer.)
Jag har precis skrivit ett litet gilla-inlägg om public service i allmänhet på bloggen; men det humorprogram som kallas just Public Service har den jävligaste signaturen i världen och jag fimpar vilken radio som helst när jag hör den. Med våld om så krävs. Blir förbannad bara av att tänka på den. AAAAArgggh!
Gå för fanken inte in här och lyssna;
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=5670
Deadline klarad med nästan två timmars marginal! Yeeeah!
När det gäller ringsignaler är det ju komplicerande att jag vill ha den på ljudlös med bzzzzzz. Men jag är definitivt öppen för förslag, LL99! Det ska vara något som jag märker, men som inte andra störs av det minsta lilla. Jag ska alltså kunna ignorera att det ringer utan att omgivningen ens märker att jag ignorerar nåt.
Varför? Jo för att jag vill veta om någon söker mig (bzzzz) för att sedan kunna kolla när kollandet inte avbryter det intressanta som vi håller på med.
Nämen Kulturchefen — du har ju lagt ut mina ärade radiokolleger Jonas och Svante! Vad kul!
Det enda som får mig att leta efter en hagelbössa att skjuta radion med, eller åtminstone en hammare för att vara säker på att den är avstängd är nyheter på lätt svenska. Jag vet att de behöver sändas för inte alla förstår de vanliga nyheterna men jag klarar bara inte av att höra dem. Jag blir alldeles knollrig.
Men jag har ju redan föreslagit Thore Skogman. Ignorerad är vad man är.
Fast om inget ska märka något går det väl inte med ”släpp ut mig!” heller. Då funkar väl inget utom diskreta vibrationer?
Eller vad finns det för naturliga omgivningsljud som endast du förstår är falska? Dämpad brandkårssiren? Litet biltut? Barnskratt?
Dieva, jag förstår känslan! Dock har jag inga bekymmer med ordinarie P4-tablå, det är bara den där sakramentskade signaturen … kan den inte hålla sig i P1?
Jag vill verkligen inte har Thore Skogman som ringsignal! Huga nej – har var rolig till både text och utseende, men hujedamig för musiken …
Men ja just det — signaler som naturligt ingår i ljudbilden! Ja!
Fast om jag tvärtom skulle välja något som verkligen skulle höras och som skulle signalera ”sån här är jag” så vette tusan vad jag skulle ta. En låt förstås. Eller bara melodi. Ett trumsolo? Dr Who-intron? Onedinlinjen-intron? Njaeh.
Reggae. Femte gången folk hör det kommer de att drivas till vansinne. Kul.
Anders de Wahl:
– RING, KLOCKA, RING!
De Wahl – haha!
Tennyson kanske jag till och med blir ensam om att ha?
Det blir du nog.
Jag har en gång haft priviligiet, säger priviligiet, att arbeta med nyheterna på lätt svenska. Det var när de för en gångs skull var i Stockholm och inte hemma i Falun, detta för att hämta sitt Public Service-pris för ett par tre år sedan. Det är jag stolt över.
Detta är Public Service och inget annat, Dieva. Om du inte kan byta kanal, så stäng av radion. Andra behöver den.
Den här ringsignalen stod jag bara ut med i några dagar så jag bytte till den här.
Lugn, Lars W – det var precis det Dieva skrev: ”Jag vet att de behöver sändas för inte alla förstår de vanliga nyheterna.”
Inte heller jag lyssnar på dem utan byter snabbt kanal. Och skulle inte drömma om att kritisera det faktum att lättsvenskan sänds. Precis som nyheter på finska; dem står jag inte heller ut med att lyssna på eftersom jag inte förstår ett jota hur mycket jag än letar i min språkbank.
Men … nyheter på danska hade jag gärna lyssnat på!
Åh, Niklas, det första tutet är ju hysteriskt roligt!
Kan man ha Bron över floden Kwai som signal? Jag antar att Brünhildes stridsrop är uttjatat.
En prutt då? Kommer att skapa oro på tåg och tunnelbanor.
Lotten, en app som ger dig liiite att välja på.
Jag har en lite mer diskretmelodi som ringsignal.
Sedan för att bygga vidare på Niklas trumpeter så finns ju denna.
Eller varför inte en ångvissla? Flera Ångvisslor.
Jag har lärt mig att även akademiker och andra som kan svår svenska lyssnar på P4 klockan arton; Det finns folk som hastar genom livet och inte ens har tid med Ekot 17.45 som tar del av det kondensatet.
Men Agneta, 500 000! Det var det jävligaste! Och helt hopplöst … om man inte vet vad man vill ha, förstås.
Den var inte dum, LL99! (Knopflervisslan.) Ångvisslor kan nog göra folk lika förvirrade som pruttar, tror jag. Liksom:
– Va? Var? Här? Nu?
”Kondensatet” var en bra beskrivning!
Nämen hörni, ska vi inte gå och sova nu? En liten stund i alla fall? Det verkar ju till och med som om Annika, som alltid är vaken, sover.
Jag sover inte. Varför gör man jämt så här?
Hörni?
Hallå….?
Men något av de där små superkorta blurpiga etc. ljuden som hör till Mail, vore kanske något?
Blurp.
Tardislandningsljud? Skrikande Dalek?
En gång inne på banken (banken!!) började en baby gråta. Alla tittade omedelbart ditåt, vilket man gör. Det var ingen baby. Det var en mobiltelefon. Rekommenderas om man vill att absolut ingen ska missa att det ringer. (Särskilt inne på banken och andra ställen där man ska stänga av telefonen.)
Har dr Who-temat som generell ringsignal. Och en rytande dalek när Pysse ringer. Vad den ryter? Gissa! När en av döttrarna ringer, spelas Imperial March från Star Wars.
En författare som heter G.R. satt bredvid oss på Operan förra veckan, en utmärkt föreställning av Verdis Maskeradbalen. Författaren ägnade sej huvudsakligen åt att kolla sin lilla tillifon. Man blir förbryllad.
Brid: Gissar att det var mobilägarens gnälliga barn (alt. gnälliga andra hälft eller suckande moder) som ringde. Men ett barnskratt är ju trevligare!
ÖR: G.R.? Det står still i huvet. (Vilket det tydligen gjorde även i hens huvud.)
PK: Vilka roliga signaler!
ÖR, pinsamt! Är det den G.R. som har en känd dotter V? Jag är en sådan där besvärlig farbror som hyssjar på pratande åskådare och skulle förhoppningsvis ha bett hennom lägga undan phonen.
och, det där är ju inte Brünhildes ”Hojo-tjoho”, det är ju Siegfriedsignalen. Och den första är hans misslyckade sälgpipa han försöker tälja. Utförs på engelskt horn på ett mycket dåligt rör, idet här fallet ett som gått i arv i Hovkapellet sedan 70-talet.
Nu säger David Tennant ”Phones! You human’s don’t go anywhere without your phones!” när någon ringer till mig.
Jättediskret. Verkligen jätte.
Om jag har fattat rätt har Broder Jakob varit på dottern V.:s bröllop.
Jag har varit på bröllop en gång.
PK, jag har gift mig två gånger! (I unga år kom min dotter fram till att jag gjort DET två gånger. Eftersom jag har två barn kändes det som en logisk slutledning men hon menade att jag gjort det en gång med hennes mamma och en gång med H efter giftermålen. Lite besynnerligt med tanke på att båda mina barn var födda innan jag gifte mig första gången.)
Niklas: Jag vet, mina tankar om Brünhilde var orelaterade till din kommentar!
Nu får ni avslöja GR här. Man blir ju jättenyfiken. Gör som när Niklas outade G*st* *km*n.
Den enda jag kommer på som har initialerna GR är Georg Riedel, och han är inte författare.
Journalistren G R har väl även tilldelats Augustpriset?
Kan det vara han som åsyftas?
Men kom igen! Spill the beans!
och –> tänk vidare på Gö… Ro…
då snappar du nog.
Journalisten G R har ju en dotter vars namn börjar med V?
Min yngste son kom ocksåpåatt hans far och jag gjort det två gånger.
Vilket meddelades med en ansiktsfärg av apoplektiska proportioner.
Vi hae gjort det många fler gånger än så, svarte jag ochdå blev han vähäldigt tyst.
Gift oss har vi bara gjort en gång.
Sen undrar jag om Lotten verkligen säger Lotten BergVALL när hon svarar i tillifonen eller om det är jag som har hörslor?
Min ringsignal är en trevlig speldosemelodi. Min bror, Ninj-Mats, däremot har en signal som låter som ett gammaldags brandlarm. Ni vet, en metallklocka på väggen med en arm som slår. När folk landat igen och något så när hämtat sig brukar han säga att det är batterilarmet till pacemakern.
Han är en missförstådd typ ibland.
Mitt tangentbord hatar mig och mina glasögon är smussiga. Ursäkta.
Ah, men honom har jag ju varit hemma hos en gång i forntiden (0m hans efternamn slutar på -berg). De hade en röd skinnsoffa, minns jag.
Sedan såg jag honom för några år sedan på kafé i närheten. Tänkte jag skulle ge honom en bok, så jag gick fram och frågade om han var Gö… Ro…, och den arma stackarn blev skitskraj! Trodde jag var åtminstone en arg läsare, eller i värsta fall våldsam galning. Han svarade ja med den darrigaste av röster, och då gick jag hem och hämtade min bok # 2 och gav honom. Undrar om han någonsin läste den?
Jaså, är hon hans dotter? Har aldrig gjort den kopplingen.
Vad lite jag har att bidra med, jag som använder mobiltelefon så föga att jag låter den ringa med default-signalen. Difålt.
(Om jag någonsin får för mig att skaffa en smartfån blir det kanske annorlunda — eller, förstås, om vi kommer oss för med att fimpa den fasta fånen vilket vi har börjat diskutera på allvar.)
Var inte G.R. och dottern V. ett tävlande par i På spåret nån säsong?
Hon är i alla fall en bra och av oss omtyckt skådespelerska som lånat en penna av PK så han nästan rodnade. Eller hur det nu var.
Om någon beter sig underligt, typ fipplar med telefonen istället för att ta del av underhållningen, brukar min fantasi ta fart och fundera ut hundra olika anledningar som kan göra telefonen viktigare. Gärna ”på-liv-och-död” anledningar. HLR instruktioner, typ. Inte döma i onödan är min devis.
Är det på liv och död sitter man väl inte på Operan?
Nä, jag dömer gärna ohyfs. För min del är jag rätt trött på det.
Jag hjälpte GR med hans första radiojobb någonsin.
GR: -Är det här allt som behövs? (Det var bara han och jag i studion).
Jag: -Ja.
RG: Oj. Inget team?
J: -Behövs inte. Du presterar, jag sköter om resten.
Så skedde.
Radio är så förbenat billigt jmf TV att den separata radiolicensen avskaffades redan 1978.
”Sköter om resten” låter lite övermaga. ”Sköter om det praktiska” passar bättre.
”Det praktiska” är nog så viktigt när alla snilleblixtarna ska ut i den s k etern i njutbar form!
Men och, man kanske inte vet innan man går på Operan att det dyker upp en fråga som kanske är på liv och död, och medan man sitter där försöker man just ta reda på om L&D är korrekt bedömning, eller om det i själva verket inte är så farligt.
Skrev hon för att förete en människovänlig förklaringsmodell. Fast annars är hon (hon = i denna spekulation jag) starkt irriterad på människor som inte klarar av att vara närvarande i den upplevelse de har betalat en massa pengar för att vara närvarande i. Särskilt opera är ju en konstform som närmast kräver insjunkning (snudd på drunkning), om den ska avnjutas på allra bästa sätt.
Tack, och. Ibland bidrar man. A: Tagit del, men ej förstått.
LarsW: Jag uttryckte mig nog väldigt tillkonstrat. Vad jag menar är så här:
Å ena sidan kan det finnas tillfällen där en människa har rimliga skäl att feppla på sin mobiltelefon under en operaföreställning. (Just operaföreställning var ju exemplet här, men det kan vara teater eller bio eller konsert eller något annat i den stilen.) Mitt tankeexempel är ett tillfälle då det kommer ett panik-SMS som behöver läsas och besvaras, och kanske tar det flera meddelanden innan alla är överens om att paniken inte var så stor som först tycktes.
Å andra sidan — om det inte är en paniksituation, inte ens en s.k. panikunge, då förstår jag ingenting. Om man går på Operan, eller teatern eller bion eller konserten, så är man där för att uppleva. Vilket är helt omöjligt att göra när man fepplar med sin mobiltelefon.
(Och att jag skrev om insjunkning och drunkning apropå opera handlar bara om att jag tycker att det är en konstform som möjligen kräver ännu mer av total närvaro hos åskådaren för att den ska komma till sin rätt. Där kan jag ha fel.)
Precis så Annika! Fartdårar i trafiken har till exempel alla gravida kvinnor som vattnet gått för och det är mindre än två minuter mellan värkarna … Jag ägnar noll energi åt att irritera mej, tycker mina fantasier är så mycket bättre!
Sitter jag bredvid telefonpifflaren irriterar jag mig definitivt. Jag vill inte fantisera om vad personen i fråga kan ha för sig, jag vill höra på OPERAN. Klick klick och lysande skärm driver mig till vansinne. I ÖR’s situation hade jag sagt till. (Eller viskat. Men m)ed en jäkla emfas.
För det första stänger man av mobilen så att man inte vet om att man får sms. Glömde man det, går man ut i foajén och klarar upp situationen. Och vet man att akuta situationer kan vara på g, skippar man operan!
Jag hade alltså sagt till, eller ifrån. Lustigt att man kan säga vilket som!
Bra exempel, Pysse, och det är så jag också tänker, eller försöker tänka.
(Utom en viss typ av, inte unga och inte gamla utan på väg in i medelåldern, män som kör tyska bilar [Audi, BMW, Mercedes], för de är enligt all min erfarenhet — och jag känner några — den typen som kör fort för att de har stabila bilar där det känns bekvämt att köra fort, och de saknar all förmåga att förstå att den som kör en bil kan köra hur bra som helst, men det räddar honom* inte från fyllot som kommer från andra hållet, eller älgen som löper ut just framför fronten.)
* Honom, ja. Detta syndrom gäller enbart män!
Haha! Ett tag räknade jag mercor i diket på vintrarna, dom med bakhjulsdrift och för hög fart hamnade vissa dagar ofelbart i diket. Skämt å sido, vår irritation på andra kan vi göra något åt och det är lätt och det innebär inte att förändra resten av världen, utan förändra vår egen inställning.
LarsW, jag skulle aldrig drömma om att föreslå att Nyheter på lätt svenska inte ska sändas. Jag har jobbat tillräckligt med tillgänglighetsfrågor för att veta att de verkligen behövs. Kul att du har jobbat med dem. Däremot så kan jag inte stänga av radion fort nog för eget vidkommande.
Apropå opera så är det en kulturyttring som är på frammarsch i Europa och Sverige. Det hade man inte trott.
För att inte blanda ihop telifonens vibrationer med motorsågande kan man byta till Bra vibrationer med Kikki Danielsson. Vill man däremot blanda ihop signalen med en mer aggressiv motorsåg föreslås någon lång och hög ton med Axl Rose.
Jag nöjer mig med att förändra operatelefonfipplarens inställning! 😉
Oj vad det kliar i fingrarna. Men jag nöjer mej med att konstatera att det är intressant att det är fler än jag som har svårt att ha radion på när nyheter på lätt svenska sänds. Klartext? Och för att skona några artärer från högt blodtryck så säger jag direkt att det givetvis självklart att den ska finnas i public service. Det är bra spenderade licenspengar. Men även jag får knollror i hela kroppen när jag hör den och har många gånger funderat på vad det är som gör att jag känner så. Märkligt, jag förstår inte min reaktion.
PK, det finns ingenting som passar precis alla precis hela tiden. Om jag, som exempel, alltid har fått kvisslor i arslet (för att använda salig pappas fina och målande uttryck) av dansbands- och schlagermusik, så betyder det bara att jag ger fan i att lyssna och till och med stundom skriker och springer om den hörs för nära, inte alls att jag vill förbjuda andra att lyssna och därtill ha glädje av formen.
Som jag meddelat någon annan gång: jag tycker att kantareller är jättejätteäckligt, och där vet jag ju att det är jag som är avvikaren.
I jobbmobilen brukade jag ha Robbie Williams. Han börjar finstämt för att lite längre in i låten vråla så alla i kontorslandskapet hör. Nu har jag fått en ny modell som inte låter mej välja så mycket själv. Jag tror den bzzar.
Min privata mobil spelar något …,jag vet vad just nu. Men imorse vaknade PK (han har visst somnat om) av larmet i form av skönsjungande Sade, som jag ju aldrig själv vaknar av – eftersom jag stiger upp innan.
Annika, jag tror inte att det är så enkelt. Det finns många företeelser i samhället som jag ogillar och som jag har svårare att acceptera än Klartext. Tvärtom så fyller Klartext en viktig funktion och jag inte bara accepterar utan applåderar. Ändå kan jag inte stänga av ljudet på radion snabbt nog när det börjar.
Jag ogillar dansbandsmusik, men om det spelas på radion så slutar jag bara att lyssna. Och då stör det inte.
Det jag kan komma på som ger en liknande effekt på mej är sk doftljus. Har svårt att gå in i butiker som säljer sånna, stanken skär genom huvet och kan till och med framkalla huvudvärk. När jag kommer till stinkljusavdelningen på det stora möbelvaruhuset, får jag dra ett djupt andetag, hålla andan och gå förbi med raska steg. Skillnaden är ju att doftljus inte fyller någon viktig samhällfunktion.
Känner detsamma för doftljus. Det finns ”stinkaffärer” man inte kan gå in i. Och sådana där saftsmakande teer är nästan lika äckliga.