Allt om Nobelpriset i litteratur är redan skrivet.
Just nu (kl. 12:22) har inte 2013 års vinnare inte tillkännagetts än, så jag tänkte att jag skulle fördriva tiden genom att berätta om just detta pris. I dessa banor gick mina planerande tankar:
- ”Nobelpriset for Dummies” kan jag (inte särskilt fyndigt) kalla inlägget – men fan, den beskrivningen är ju redan publicerad på SVT:s sajt.
- Nåmen … jag kan dela med mig av lite roliga tips om hur man bär sig åt för att över huvud taget vara i närheten av att gissa rätt … nähe, för sånt finns redan i Sydsvenskan.
- Att modeblogga om Peter Englunds brungrå kostym med beige skjorta, mörkblå slips med ränder samt bruna skor är ju inte alldeles upphetsande.
- Om Haruki Murakami får priset kan jag skriva jätteolämpligt och förvirrande om hans namn och Harry Martinsons dödorsak.
- Men hjääälp. Jag hade egentligen inget att säga 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011 eller 2012 heller.
- Mmmmm. En kanelbulle. Gott.
Tänk om ingen brydde sig om Nobelpriset. Tänk om Vetenskapskademiernas och Svenska Akademiens ledamöter beordrades ut på stan med banderoller och flygblad samt megafoner.
– Glöm inte bort Nobelpriset!
– Nobelpristagare är också människor!
– Nu får det vara slut på smusslet – synliggör Nobelpristagarna!
Och tänk om Börssalen kl 13:01 var helt tom på folk.
Och tänk om den ständige sekreteraren då kom ut ur dörren, lite fnittrande och ganska oförberedd.
Och tänk om han då försiktigt sa:
– Hallå …? Är det någon här! Tjuhundratrettons pris går till … äh va fan.
Och tänk om han då gick in till de andra ledamöterna (oklart hur många) och bara sa:
– Skit samma, kom nu går vi ner på Den Gyldene Freden och tar en pilsner. Horace betalar!
Ja, tänk om.
Uppdatering kl. 13:02
Det blev Alice Munro:
Peter Englund sa först ”det blir en kvinna”, sedan när folk började tjoa eftersom könet för dem var väldigt viktigt, sa han ”lugn, lugn” och sedan – kanske eftersom Munro är specialist på att skriva korta berättelser – läste han den väldigt korta motiveringen:
”Den samtida novellkonstens mästare”
Uppdatering kl. 13:22
Hon debuterade när hon var 37 och har redan (som 82-åring) deklarerat att hon är färdig med skrivandet. Hm, det verkar vara en trend; förut fick man Nobelpriset och pallade sedan inte skriva en bokstav till pga. pressen och ångesten. Numera får man Nobelpriset när man har lagt av, så att det inte gör så stor skada. Det är som idrottspriset ”Stor grabb”, som man får efter lång och trogen tjänst när man inte darrar på fotleden av prestationskollaps.
I Svenska Akademiens pressrelease står att hon har en klar stil som känneteckas av en psykologisk realism samt att vissa ser henne som en kanadensisk Tjechov. Som jag inte alls tycker har en klar stil. Nu är det dags att välja in mig – jag vill vara med och skriva pressreleaserna!
Uppdatering kl. 13:50
Roligast idag! (Innan ni läser, ska ni vet att Tomas Brolin [när han nyss hade brutit foten den där hemska dagen på Råsunda 1994] när han fick frågan vad han nu skulle göra under rehabiliteringen, kanske läsa böcker, svarade: ”Nä, haha, så sjuk blir jag aldrig!”)
Kanelbulle och…?
…Tjuhundratrettons pris går till…
Tomt på folk utanför DÖRREN !
Den tanken lekte vi, tryckarmannen och jag, med i går.
Bara en snabbvisit i båset.
Och nu vill vi (jag i alla fall) veta om hon är bra. Vet du det, Lotten? Eller någon annan?
Jag var precis inne och rättade ett stavfel på den svenska wiki-sidan om henne. Women hade blivit Womer.
Jag det är en intressant tanke Lotten och no inte helt osannolik
om ett decennium eller två så där.
Detta kanske är som att svära i kyrkan men jag personligen är
totalt ointresserad av Nobelpriset i litteratur,då det känns
lite oväsentligt jämfört med priserna för kemi, fysik och medicin
som ju faktiskt på ett eller annat sätt direkt påverkar våra liv.
LL99 — jag håller med, men gillar spektaklet! Som Melodifestivalen och fotbollslandskamper, liksom. Kalas och lattjo, orsak att dricka champagne och ta på sig glitterkläder.
Lotten, absolut jag gillar också själva spektaklet eller i alla fall
själva nobelbanketten. 😉
Jag läste Munro för 25 år sedan och minns inget. Inget. Rotar i bokhyllorna i detta nu.
Är det nån av er i båset som kan plocka fram en Alice Munro ur era
bokhyllor? Jag kan det inte.
Jag letar fortfarande. (Bibliotekarien är inte hemma.)
”I work slowly; it’s always difficult—it’s nearly always difficult. I’ve been writing steadily, really, since I was twenty years old, and now I’m eighty-one. My routine now is to get up in the morning, have some coffee, start to write. And then a little later on, I might take a break and have something to eat and go on writing. The serious writing is done in the morning.”
(Alice Munro, ur intervju från i våras.)
Inte insatt i detta författarskap heller. Men jag försvarar Nobelpriset i litteratur, warts and all – utan det skulle litteraturens officiella status minska!
Sedan håller jag ju inte alltid med ledamöterna i Akademien. Wole Soyinka var ingen särskilt bra författare, till exempel.
För oss som har smarta telefoner som har en robot till operativsystem finns det en del att välja på.
Ne.se brukar uppdatera i princip simultant, men i år tog det av någon anledning tio minuter.
Jag säger detsamma, Lars W. — och satt nästan beredd att ringa och fråga vad som stod på. Mina snabba tangenttryckningar gjordes helt i onödan!
Ni som vill läsa Alice Munro kan göra det på studs hääääääär.
Nu har jag läst ett utdrag och undrar nu om det finns ett Gdynia i Kanade också. Ska nog lägga tjugo spänn och ta reda på hur historien slutar.
Tack för The New Yorker-länken.
Ingen Munro i bokhyllan hemma, men jag vet att det finns i minst en annan bokhylla inom familjen.
Nu måste jag också hem och leta. Jag är rätt säker på att jag har läst henne och har något i bokhyllan. Men ett eller båda av dessa påståenden kan vara fel.
PS. OT, om Lotten går till Naturhistoriska riksmuseet och besöker utställningen Djuret Människan så kan hon få se hur hjärnan arbetar under basketspel.
Jättekuliga fotbollsreaktioner!
Insidan av en basketspelares huvud skulle vara väldigt intressant att se, eftersom spelet går så fort och alla spelar över hela planen. Därför måste man fatta snabbare beslut om fler spelmöjligheter än i många andra bollsporter (menar jag). En del av mina nolltreor kunde stå som fastfrusna med bollen medan man nästan såg hur kugghjulen snurrade så att det började ryka ur öronen.
I min bokhylla hemma i Svärjet finns åtminstone tre samlingar av Munroe. Himla bra alltså! Men visst hjälper det om en gillar noveller redan från början. Det gör jag. Ett oerhört hantverk. Förbisedd genre tycks det mig. Därför väldigt roligt!
Lars W!
NE svarar på varför det tog lång tid innan Munro-artikeln uppdaterades:
”Artikeln var faktiskt uppdaterad inom den första minuten, men vi har problem med att alla artiklar är cachade för att påskynda nedladdningen och då måste cachen rensas på flera olika servrar vilket tar lite tid …
Det var faktiskt lättare förr. Snart ska vi nog ha ett redaktionellt system som gör momentana uppdateringar och då blir det väl förhoppningsvis bättre.”
Lotten: Jag svarar dem bara F5. Samt att förbereda en cacherensning en dag som denna torde inte vara något större projekt. Bättre lycka nästa gång.
Hyttis, ingen av de c:a 20-talet böcker som är i min ägo är
skrivna av Munro. 😉
Hittade en lista på litterära nobelpristagare. De är 110 stycken inklusive årets och sedan prickade jag av dem jag med säkerhet minns att jag läst. De blev 23 stycken.
Självfallet var Selma den första jag kom i kontakt med och några av de andra pristagarna från före 1950, som fanns hemma i bokhyllan när jag växte upp.
Sedan blev det dem vi läste i gymnasiet av plikt och även ibland av intresse.Vartefter åren gick stötte man på en och annan pristagare, köpte deras böcker, läste Steinbeck, Martinsson, Gûnther Grass, Churchill. Nu har en blivit så pass gammal att en börjar bli glömsk så nu får en leta i hyllorna igen och läsa om och i skrivande stund ligger på mitt nattygsbord Romanen om Olof och i en boktrave finns Markens gröde högst upp tillsammans med Quo Vadis av den där polacken vars efternamn en omöjligt kan stava till.
Men den absolut tråkigaste av alla de här litterära giganterna, tycker jag, är han den där symaskinsgubben Singer. Här har man gjort ambitiösa försök att ge sig in i några av hans böcker under årens lopp och kommit ungefär femtio sidor innan det slår stopp och på köpet har ofelbart varenda gång rösten av Erland Josephsson tonat fram. Kan någon förklara detta?
Ja tänka sig att få vänta i hela 10 minuter på att en sajt ska uppdateras. Ilandsproblem?
Här är delar av min ”enorma” boksamling. 😉
Del 1 Del 2
Jag har även ett gäng TC-böcker som förnärvarande tjänstgör
som” persiennfasthållare” (för att förhindra att persiennen
skramlar när jag har fönstret öppet på blåsiga dagar).
PK: Har man sedan tidigare genomfört det i åratal utan fördröjning, så är det i sanning ett steg bakåt. Särskilt som det hade gått att undvika med lite framförhållning.
Åh, Singer hör faktiskt till de pristagare som jag har läst mest av. Som ung, är bäst att tillägga.
Ja, eftersom man på allvar föreslagit Haruki Murakami, som ju inte är dålig, i sig, men ändå lite lightweight, (eller?), skulle jag vilja slå ett slag för en modern, samtida, nyskapande och ganska egen författare, som tyvärr inte kommer att komma ifråga, eftersom han räknas som ’genre’, dvs skrive, eller skrev, SF.
Ladies and germs, I give you; the one and only William Gibson.
Hans tidiga böcker (från mitten av 80-talet) är förvisso SF, men ju mer han skriver, desto närmre nutid kommer han, och den senaste, Zero History, är ju en samtida roman.
Som alternativ skulle jag vilja föreslå Iain Banks, sorgerligen avliden tidigare i år. Han skulle ju kunna komma ifråga, ity han gav ut sina SF-romaner som Iain M Banks, och sin ’riktiga’ litteratur som Iain Banks.
Men två vita män från västvärlden lär ju inte vara toppkandidater…
Litteraturmagazinets kommentar ang urvalsprocessen.
http://www.litteraturmagazinet.se/elin-lucassi/serie/nobelpriset-i-litteratur-2013
Vad tror ni om morgondagens pris då? Blir det Putin eller Malala som får fredspriset?
För en gångs skulle gick priset till en författare som jag faktiskt redan har läst. Det känns märkligt.
Jag såg nyss en Jon Stewart-intervju med Malala, och hon är i sanning fantastiskt imponerande. Men Jon sa att hon var ”nominerad” till Nobels fredpris. Funkar det så? Eller är hon ”föreslagen” som en av många andra?
”A nomination for the Nobel Peace Prize may be submitted by any person who meets the nomination criteria. A letter of invitation to submit is not required. The names of the nominees and other information about the nominations cannot be revealed until 50 years later.” (Källa.)
Putin, pfffft.
Artikel om Alice Munroe-land.
http://vilaser.se/2013/10/alicemunro/
Aha.
Reflektioner så här långt (i tråden, alltså) (och sådana som på minsta vis möjligen kan vara värda att nämna, or not …):
Fotbollsmagasinets lilla greja var ju fantastiskt rolig, och jag är verkligen imponerad av att de gjorde sig besväret.
Wole Soyinka vill jag inte säga något vidare om ity han är den jag gissade rätt på en gång när ett helt bibliotek frågade mig vem jag trodde skulle få priset, en halv dag innan det förkunnades, och jag svarade visserligen halvt på skoj men med ett enda namn. Enda gången i mitt liv folk har tittat på mig som om jag skulle börja levitera när som helst.
( … eller menar jag … [ … Iain Banks var alldeles för förtjusande och bra… ] … skrev hon på sin lediga tid utanför kultursnobbförståelsekänslan … )
Nejmen nu försvann jag ut åt vänster.
Nåja, snarare försvann jag bort till därför rimlig bokhylla för att kontrollera det jag egentligen redan visste, att jag inte har någon bok med bara Alice Munro i. Jag vet att jag har läst henne, för jähättelänge sedan, men i vad för sammanhang och när, undandrar sig just nu min vetskap. Å andra sidan har jag drabbats av en stark lust att göra det.
Jag har verkligen inte läst alla nobelpristagarna, men gahanska många av dem (omkring hälften, tror jag), och jag har hittills aldrig läst någon som jag inte tyckte var bra. (Fast jag har inte läst de där som påpekas som extra märkliga, som till exempel den förste av dem alla, Sully Prudhomme, så vad vet jag?)
Göra om det, kanske det heter.
Och det händer — inte ofta, men inte heller aldrig — att jag önskar att jag också hade cirka tjugo böcker i stället för … hur många jag/vi nu har. Men sedan går det över igen.
Ja man säger då det. Putte är tydligen nominerad … och med tanke på senare års Fredspris … suck.
Och varför kan inte en deckarförfattare få priset, jag bara undrar?
Annars har jag ett förslag till nästa år, den norrländske poeten från Vidskogsträsk som givit ut en enda volym, lyriksamlingen ”Jo”. Hans dikter över(eller kanske under-)träffar haikun i komprimerad kraft och lakonisk-emotionellt uttryck med råge (eller grop, då).
Korv.
Tall.
Himmel.
Vidbränd.
Jo.
Kan det sägas bättre?
och — jo!
Eller snarare … nä-ä, det kan det egentligen inte.
Jag har också åstadkommit minimalistiska, men glada, poetiska alster. Ett av dem som jag fortfarande väntar erkännande för är denna livsbejakande och glädjebrusande samling ord. Att de råkade rimma är mera en tillfällighet än något som jag planerade. Jag inser att rimmet ligger mig i det så kallade fatet när det gäller att inhösta de cirka tio millar som jag hett eftertraktar. Här är den nu:
Nu är det vår!
(Det är det ju egentligen inte, men ni kan väl va lite hygglo och överse med sakförhållandena? Det är ju ändå i poesins brusande värld vi rör oss).
Och solen den slår!
Jo, den ska ju förstås läsas i ett odelat sammanhang.Inte med den parentetiskt inskjutna förklaringen, alltså. Det är först då som den kommer till sin fulla rätt.
OK, eftersom ni ber om det så tar jag den en gång till. Nu utan inskottet, dårå.
Nu är det vår!
Och solen, den slår!
Ja, det var det hele. Bugar och drar mig försynt tillbaka.
Näe, fotboll är ju inte favoritsporten, så jag tvärfattar med vilje inte humorn. Skulle kunna kontra; Titta på fopoll? Höhö, nej, SÅ tråkigt får jag aldrig.
Förresten, tack vare Annika Koldenius sanndröm som hon delade på twitter så vann jag en chokladask idag.
http://annikakoldenius.wordpress.com/
Niklas (puh):
”Nobels fredspris delas ut den 11 oktober i år. Nomineringarna måste ha lämnats innan den första februari, vilket innebär att Putin inte kan vara aktuell för priset förrän nästa år.” [2014]
Och:
Den där jo-dikten är ju bara en parafras på Göran Palms storverk.
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Som Lasse Söderberg också har parafraserat …
Jag står framför Louvren.
Där är den.
Där är Louvren.
Jag tittar på den.
Louvren. Jaha.
Det är som på havet.
Munro återfinns
där Lotten ominns
Det den ju inte alls det! Palms storverk är en intellektuell betraktelse som ifrågasätter en förväntad andlig repons, medan mannen från Vidsjöträsk med geografiskt betingad återhållsamhet uttrycker en spontan, fysisk upplevelse i vid och sjöträskartad kontext med juxtrapositionerad referens i svindlande höjdled, kanske inbegripande an själens resigneradee, men ändå hoppfulla blick mot något utanför det omedelbart närvarande.
Försök inte med mig!
Alltså, majlis.
Förresten kan jag spinna vidare på SG:s poem.
Nu är det vår!
Och solen den slår
sin lovar och når
både huve och tår!
Hahahaaaa, nu fick jag skratta högt – ”sjöträskartad kontext med juxtapositionerad referens i svindlande höjdled”!
Oh, Pysseliten är tvåradigt båsmetrisk!
Egendomligt, detta att flera tror sej/tycker sej ha något av Munro nånstans i bokhyllan. Har själv samma intryck. Nu ska jag leta (säjer jag som i dag fick ringa förlaget och fråga vilken färg en annan bok som jag sökte har på på ryggen. [Vilken svenska!!!] Pinsamt. Jag tyckte precis att jag hade för mej att ryggen var ljust grön. Nej, sa förlaget vänligt; ryggen var svart med lite guldigt. Ajaj.)
Även Berglins har låtit sig inspireras av Palm: http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd?date=20130928
Men alltså, ’juxtRaposionerad’? Är det bara jag som tycker det är för många ’r’?
Annika 19.30: Att Sully Prudhomme fick priset år 1901 berodde ju bara på att den intrigerande och uppblåste lille strunten Carl David af Wirsén, Akademiens sekreterare, för liv och pin ville undvika att Selma Lagerlöf skulle utses. Ett fruntimmer få priset; hur skulle det ha sett ut??? tänkte Carl David och han var en energisk jäkel.
Jajaja, jag vet att han skev ”En vänlig grönskas rika dräkt…” som är förtjusande, men det beror mest på att den tonsatts så förtjusande. Där fick du igen, Carl David!
Nu är det vår
och solen slår
sina lovar i diken, på gärden.
Ja nu är det vår
och om bra det går
blir det sommar i vår del av världen
Ja nu är det vår
och solen rår
jag vill ut med fräsen i länne
Ja nu är det vår
och om bra det går
vårbrasa´ snart kan vi bränne.
Juxtapositionerad ska det vara. Utan extra r. Detta bås inte bara äter bokstäver, det spottar ut dem också. På fel ställen.
”Båset som åt bokstäver och spottade ut dem” är väl en lagom mystisk boktitel, förresten?
Glasögon jag olins.
Ack ja, Ökenråttan – Lagerlöf och Wirsén; När prinsessan besegrade draken.
Men Hyttis!
När jag vänder ryggen till så våldför du mig på ett av mina skiraste, jupasst kännda och för evigheten bestämda verk.
Visst blev det längre. Där har jag alltid haft svårt att fylla på med ord – det kan du bättre. Och visst blev det väl bättre. Men, ändå – det är ju inte jag. Det är inte mina jupasst kännda tannkar längre.
Lite andra bokstäver kanske?
Nämen vilket mysko verk, Niklas! Och vackert — jag gillade trädet som tog upp sina rötter och gick.
Totalt OT men dock väldigt intressant.
”ismannens Ötzis slaktingar funna”.
Ja, LL. Det är faktiskt väldigt intressant För ett par år sedan hade vi gett oss fanken på att vi skulle hälsa på Ötzi i Bolzano. Men det enda det resulterade i var parkeringsböter. Han har gått under jorden. I Bolzano. Eller kanske under isen? Men så illa kan det väl inte vara? Hoppas att dom inte tappar bort släktingarna också.
Nope, njet, silch gav bokhylleletandet. Inte en Munroe så långt ögat nådde. Kan möjligen finnas i min mammas bibliotek som blockerar hela bastun. Men dit orkar jag inte gå och rota.
Kanske har jag blandat ihop henne med Toni Morrison.
Morrisunro? Aliconi? Tonice? Munison?
Hopblandning.
Samt …
solen den lyser
men tårna de fryser
… näh. Bloody weather.
Ursäkta för mer OT.
Apropå Munro(e) och ismänn, så finns det en dramadokumentär
som heter ”Ice Age Columbus: Who Were the First Americans?”.
En av skådisarna i den dokumentären heter Kathleen Munroe.
Så det blev ett litet lustigt sammanträffande, bara så där.
Munro+Ötzis=Kathleen Munroe.
Sedan när vi ändå är inne på dokumentärer så kan jag även
tipsa om utmärkta dokumentärserien:
”Seven Wonders of the Industrial World”.
Det är en serie i sju delar och den är betydligt bättre än
vad IMDB-betyget vill göra gällande.
Serien har Robert Lindsay som berättare.
Lotten, här finns hela boken:
http://issuu.com/dylan_k/docs/luigi.serafini.-.codex.seraphinianus#
Wow, vilken bok Niklas! Bokstäverna var ju helt obegripliga, men bilderna och den fantasivärlden! Bitvis bisarr, men vackert!
Såg din länk nu Agneta i Lund, men sidan verkar ha sovmorgon.
Nu funkar Agnetas uti Lund länk till Niklas’ tips — och boken är verkligen något alldeles extra!
Om det finns någon bok man MÅSTE ha, så är det nog Serafinierkoden. Den inbjuder till översättning. Texterna är ju nästan underbarare än bilderna. Jag har länge försökt hitta Buffons Naturalhistoria för en femma på något loppis. Det närmaste jag kommit är en antikmässa där den kostade, vill jag minnas, 4000 eurosar. Om inte mer.
Nu glömmer jag Buffon och satsar på Serafinierkoden istället! En måste ha! Tack Niklas! Hälsa Fia!
Jo, jag vet. Frans Bengtsson hade Buffon på Ribbingsfors. Och nu står den i en hylla på biblioteket i Gullspång. Det är ju faktiskt rätt nära, så det är inte så jobbigt att åka dit och kolla när andan faller på.
Jamen – det är ju en bra lösning! Då slipper vi köpa nya bokhyllor också.
Tack AiL! Som sagt en fantastisk bok. Den kommer snart ut i nytryck och jag har förhandsbeställt en från Amazonen som illustratörsonen ska få i julklapp (så kan jag låna den av honom).
Hyttis: Kolla vad Niklas gjorde! (tips)
Någon nörd bara MÅSTE ha satt sig ner för att avkoda detta linear XXX!
Så trevligt att få veta hur nyckelpigorna föds. Hur dom dör vet vi; mellan rutorna i våra fönster mot gatan. Vi har nyckelpigor som husdjur; dom bara dyker upp här, fix och färdiga, så vi har aldrig sett deras intressanta tillblivelse.
SG Fattat!
Annika oktober 10, 2013 kl. 23:54
Jag läste något helt annat:
solen den lyser
men tårarna de fryser
På tal om sol och lysa så meddelade lokaltidningen att ”le soleil brille largement” det kändes både generöst och lovande.
Et Menton…?
Det finns (eller har i alla fall funnits) ett särskilt verb för aktiviteten att jaga flickor runt höstackar efter mörkrets inbrott. Till exempel. Här kan man läsa om detta och några andra synnerligen intressanta ord, samt bli väldigt, väldigt sugen på att skaffa en bok till.
Ah, chère et. Jag har inte hunnit dit. Jobbar. Ska nog göra en sväng i helgen. Bilen har stått absolut stilla i två veckor snart. Så den kan behöva lite motion. Ska absolut försöka hitta stället. Var det Royale? Jaques minns jag. Och KG. Men baren?
Mais merci! Royalty hette baren där han ev jobbade men i alla fall tecknade fandangodansös. Den där han stundom jobbade ägdes av korsikanen Jean Savelli, gift med en Marie. Sent femtiotal el. tidigt sextiotal.
Förstår att detta så klart måste vara av oemotståndligt intresse för dig! 😉
Häftiga ord, Annika! Några riktigt användbara, andra lyckligtvis inte lika användbara.
Sen finns förstås lupohalkofobi, som det väl borde heta på svensk latin.
Jag vill köpa boken! Tänker också på illustrerande barn. Men om jag inte gör fel ser det ut att behövas många kulor och då måste jag nog spara lite först … (jag avskyr att spara – pengar alltså)
Vill också ha boken – av rent egoistiskt-estetiska skäl. Men 50 dollar eller mer, plus frakt… jag ska nog höra efter hos favoritbokhandeln vad de eventuellt kan åstadkomma.
Nä, nu hittade jag rätt ställe! Det är dom begagnade som var dyra!
Jag skriver ut detta, et.
Tar med min lokale vägvisare. Kanske. Eller värdinnan.
Det blir en bra utflykt. Jag skyldig dom nånting.
Den kuststräckan är en av mina verkliga favoriter.
Bra Pysse, jag skulle just tipsa.
Je m’appelle ET!
ET – calling home…
Cetera i efternamn, som gitarristen i Chicago?
[…] förr), 2008 (Clézio), 2009 (Müller), 2010 (Llosa), 2011 (Tranströmer), 2012 (Yan), 2013 (Munro) […]