Jag ska om två veckor hålla en entimmesföreläsning för en PRO-förening i ämnet Proster ”Prostar och järnvägsmän skapade denna kvinna”.
Lattjo! (Detta projekt ingår i min plan att före år 2020 gå i konkurs pga. illa betalda jobb.)
Då ska jag tala om
- veterinären som inte dog för att han blev biten av en ko utan pga. något annat
- farfar som for omkring på skidor med 10 000 kr i innerfickan och snuva som visade sig vara Spanska sjukan
- prosterna och långsinthet
- faster Ullas långa ben
- mina roliga kusiner.
Sedan ska jag nog skriva en släktkrönika och inte alls gå i konkurs utan slå världen med häpnad och välta världens alla kiosker och rätt som det är, går mina barnbarns barnbarn i mina skor och berättar om sin släkt.
”En gammal faster till min farfarsfar hette Lotten och hon hade minst 13 barn och bodde i ett slott med randiga trappor och det enda hon gjorde hela dagarna var att åka från hotell till hotell och skriva elakheter om bacon, mögel och fula hissar.”
Helt korrekt. Jag ska strax föreläsa på ett hotell i Värtahamnen. I foajén spelas sedan en timme en och samma låt med Tracy Chapman om och om igen – ”If Not Now” – och allt känns väldigt omysigt. Men hotellet ska nog inte ha skulden för den här hiskligt, erbarmligt och bedrövligt fula hissen som pryder entrén.
Så. Nu är det er tur: hur kommer det att låta när era barnbarns barnbarn berättar om sina gamla och jättedöa släktingar?
Det är en handikapphiss. De är alltid fula och kräkgröna av någon anledning.
Vi har en sån fulhiss på jobbet. En enbent medarbetare brukar fastna med den. Då han oftast gör det på kvällen när vi inte är så många kvar i huset brukar han få sitta rätt länge.
Luleå-Anna: Finns det ingen nödsignal i hisseländet? Ge honom en mobil, en megafon och en visselpipa! Och så bör han förstås alltid vara nykissad när han stiger in i hissen, samt medföra matsäck.
Mina barnbans barnbarn kommer att få en totalt snedvriden bild av mig, tyvärr. Funderar på att skriva en självbiografi.
Förresten, nån som har ett Stockholmsbaserat med omnejd knäck till en tjl skådis? Han är inte precis arbetsskygg och kommer inte från Dramaaaaten!
Nå, nu har jag inga barn, kommer aldrig att få några barnbarn, så det finns inga barnbarns barnbarn som kan minnas mig. Kanske hittar någon nån gammal urbota bild nånstans och undrar när den var tagen och hur i hela fridens namn kunde Ölands norra udde se ut SÅ? DÅ? Förresten, proster? Prelater? Predikanter? Klerikala utövare? Heter inte det prostar i pluralis?
Eftersom det ekar tomt och övergivet i förra båset (suck, varför ska det vara så svårt att se att det kommit ett nytt bås …) ser jag mig tvungen att än en gång dela den OT-länk jag delade där.
Hotell Ariadne minsann, då är det ingen risk att du missar den röda tråden, eftersom den ju faktiskt utgör en del av inredningen där den slingrar sig längs golvet (eller gjorde, det var några år sedan jag var inne i hotellet sist). Lite kul detalj, tycker jag.
Numera är ju skybaren på våning 17 öppen igen, ganska fin utsikt är det därifrån…
Jag såg länken i förra båset, Niklas! Häftigt! Hoppas ingen fick hjärtstopp av förskräckelse.
Nu, Niklas, har jag delat din länk med hela bekantskapskretsen.
Prosterna hit och prosterna dit. Det får mig att tänka på
post-it-lappar som får mig att tänka på tv-serien ”Dead like me”.
Post-its hade en tämligen central betydelse i den tv-serien.
LL99, jag älskar den serien. Borde kanske se om den. Finns den på Netflix tro?
Nu, Mira, får du en guldstjärna! Jag ändrade lite för snabbt från ”präster” och tryckte på publish med huvudet under armen! (Jag är vig.)
Sanna: Om du laddar ner (t.ex.) Netshade och låtsas att du är i USA, kan du på Netflix se en film som (utan Mandy Patinkin) är en uppföljare till serien (som försvann alldeles för fort). Om filmen:
In this feature follow-up to the short-lived cult hit, a new assignment hits home for grim reaper George when her latest reaping, Hudson Hart, turns out to be the secret love of her sister. Meanwhile, Cameron Kane takes over as Head Reaper.
Meeeeen … den får dåliga recensioner.
Mina barn kommer att berätta skräckhistorier för sina barn om en farmor som alltid, och då menar jag alltid, satte sig i styrelser och skolråd. Har endast undvarat ett enda tillfälle till det och det borde jag inte gjort för det var den läraren som mobbade artonåringen sönder och samman.
Sen kommer de berätta att farmor aldrig drog sig för att prata med vem som helst, var som helst och om vad som helst. Helst med hög röst. Uppmostrade omgivningen gjorde hon också, skor på säten, elaka kommentarer, ouppfostrade föräldrar (såna som harangerar sina trötta, hungriga ungar på allmän plats), hundägare som inte plockar upp, allt hade farmor en åsikt om och lät alla få ta del av den.
Generös har hon alltid varit, farmor….
Om farfar kommer de berätta att han alltid jobbade, men kunde bevisas existera genom den grop han lämnade efter sig i sängen, och som kunde beskådas om morgnarna. Vidare beättar de om skoterfärder på sprucken, rutten våris (ju fortare, desto bättre, annars sjunker man) där bromsarna slutade fungera, grillpartyn där både falukorv och Bullens pilsnerkorv (i Oöppnad burk) slängdes på grillen. (Ica Maxibröl har återigen fått in storpack på parenteser)
(Gu’ ske pris).
Nej, farmor minns fel, DET kommer de också berätta.
Det var inte bromsarna som pajade på skotern, utan dragbandet undertill (eller vad det heter, farmor åker aldrig med till Norrland), det var därför det blev lite kris ute på ett något större isflak.
Farfar och hansesbror stod dock lugnt med vattnet stigande over fotknölshöjd och reparerade manicken.
Medan sönerna tjöt i skräck….
Min dator har gått sönder och sonens reservdator ägnar sig inte åt särskrivningutanmotsatsen.
Till alla som bekymrar sig om vilken bild de kommer att lämna till eftervärlden kan jag säga att den aldrig kan bli så dålig som den är under din livstid. Det är ju då som man uppfattas som olidlig, krävande, sträng, otålig, barsk, orättvis, allmänt outhärdlig, kanske lite velig, obeslutsam, muminäventyrlig, opålitlig, obegripligt osmart och med dålig klädstil samt hängbuk, lynnig, ogin, sa jag krävande? och, ja alldeles alldeles outhärdlig.
Så småningom, kanske redan under ens livstid, kan sådant där ändra sig. Och om du hela tiden menat väl med all din olidlighet så kanske du till och med kan få lite uppskattning innan du dör.
Men bara om det funnits välvilja bakom – annars förtjänar du det inte.
”Ahh, farmors mor! Var det den där barska tanten som liknade en påskkärring, hon som utbildade sig så mycket? Jo, jag tror att hon uppfann en liten väska som man kunde låsa fast cykelhjälmen i … HAHAHAA! Cykelhjälm!! Sista tiden gick hon visst runt med tegelstenar i väskan och daskade folk i knävecken med den, tror även att hon använde hårnålarna till vapen. Paranoid blev hon, kärringen, men klar i knoppen vad jag vet.”
Tegelstensskärvor! Jag tog ju tegelstenskross till Pysseliten när vi var hemma hos Karin i somras! Men var lade jag dem?
En av mina ganska nära släktingar var faktiskt ruskigt elak hela tiden, och hennes eftermäle har inte förbättrats sedan hon dog. Tror nog att det beror på den obefintliga välviljan.
Om nu eftermälen finns innan man dör … hm.
Eftermäle före frånfället borde väl bara heta mäle?
Tyvärr kan ens eftermäle bli bra mycket värre än ens mäle, när de efterlevande har skakat av sig den blöta hästfilt den avlidna lade över deras axlar före sitt frånfälle, och då ser klarare (de efterlevande, alltså). Martyrer brukar drabbas av detta.
Inser att jag har goda chanser att bli en legend. Eller rentav legendar, som det heter nuförti’n. ”Var det inte hon som var så fattig att hon tog tjänst som piga i Ytterenhörna redan vid 14 års ålder? Jo, och sedan måste hon bo i tält i norra Spanien. Nejnej, hon bodde i en hydda i en ujamaby i Östafrika, det har hon själv berättat. Men vänta, var det inte i Indien? Ånej, hon bodde i slummen i USA och åkte emellanåt till Kanada, där hon red i Klippiga bergen och… Äsch inte då, hon är ju från Rumpdalarna, från en liten by i närheten av Stusshyttan.” De skulle bara veta, barnbarnsbarna att vardag är vardag var man än är och det är inte mer med det.
Nu ska jag kolla Nilkas länk från förriga båset.
Niklas, f’låt, inte Nilkas. Varför kan inte jag göra så där när det behövs som bäst? Måste se om jag kan hitta något effektivare än yogan. Något åt MMA-hållet, tror jag.
Och Annika, apropå det där med fascinator. Har du sett den här? http://www.karinenglund.com/wp-content/uploads/2012/11/de-elaka-systrarna.jpg
Lotten: Känner du denna kollega? http://kindofsketchy.com/1/post/2013/5/grammar-pirate.html
(Finlänkeriet funker inte för mig, så det får bli så här i stället.)
Jaa, tegelkross! Jag har ju ett halvt tak att hämta i Sala också. Det ska jag göra någon dag. Här är nu byggkaoset ett faktum och bastun ett minne blott. Den ska jag minnas med värme …
Pysse: Nu har jag krossat lite till. Skulle fixa till en jättelåda, där jag tänkt lagra tegelpannor för att de inte skulle frysa sönder. Det var bara det att tegelpannorna låg ovanpå lådan medan jag mixtrade och fixade och plötsligt låg de inte längre ovanpå den, utan återfanns som tegelkross nedanför stupet bakom lådan.
Så nu kan jag använda jättelådan till att lagra blomkrukor och annat sånt i stället. Tegelkrosset finns för avhämtning any time.
Underbart! I Horndal gissar jag? Det blir en bra höstutflykt.
Just precis, Pysse, ungefär 1,5 mil norr om Stusshyttan…
Karin, tack för de elaka styvsystrarna*, just den tror jag inte jag har sett!
Vad har man tegelkross till? Mosaik av något slag?
* snacka om ord som ser felstavat ut fast det är rätt, jag fick läsa det flera gånger för att vara säker.
Samt var Niklas länk väldans bra (och jag hoppas de verkligen lyckades fånga upp alla oskyldiga åskådare och förklara vad det rörde sig om …)
I SAOB finns ett belägg på att biskopen Petrus Jonæ Ångermannus (som var från Säbrå socken vid Härnösand, ja, ur vilken socken [Säbrå, alltså] faktiskt först Härnö socken och senare, ur Härnö socken, Härnösands socken, numera domkyrkoförsamling, i sin tur utbröts!) använde pluralformen proster åtminstone en gång år 1605. Skall då icke det duga?
Åh, tack, Magnus A.! Kan du vara snäll och sitta på min axel och viska under morgondagens föreläsning om allehanda klurigheter?
Min prostjakt ledde till endast till -a- och icke fler -e-, men vet du vem skrev – gissa gärna utan googles hjälp?
≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈≈
Det lider mot slutet af biskopskalaset
och biskopen klingar med gaffeln mot glaset
och fyller det bräddfullt med skummande vin
och blinkar i smyg åt sin vän Heurlin.
Prostinnorna tystna, kaplanskorna tiga,
och halfmätta suckar af vördsamhet stiga
ur prostarnas djup, och bedröfvadt och tungt
mot tallriken blicka kaplan och adjunkt.
Af lyssnande andakt gå moln genom salen
i väntan på ett af de frejdade talen,
där biskopen plägar att utsmycka tron
med tankfulla bilder och klangfull ton.
Men Foibos Apollon i gnistrande char
olympisk och ljus öfver Thule far,
och strålar från gudomens härlighet stanna
bland lockarnas virrvarr kring biskopens panna
och skänka ett tycke af grekisk stil
åt biskopens fina, förnäma profil.
Och biskopen reser sig, ögonen ljunga
af trotsets, men icke af trones sken
och attiskt är saltet på biskopens tunga
och tankarna komma direkt från Athen.
Hur ystert de nakna kariterna springa
från biskopens läppar, hur ystert de svinga
kring salen i anakreontisk takt,
hur ädel och stolt går historiens Klio
som korledarinna förut för de nio,
hur skön kommer Eros i all sin makt!
Om frihet är talet och adel, som kräfver
heroiska bragder, och skönhet, som väfver
sitt soliga skimmer kring allt som är,
om guden i drufvan och sången och dansen,
i segrarens blick under lagerkransen,
i gratien som kvinnan i lemmarna bär,
om enhetens gud i materien och anden,
som härskar i alltet och lefver i granden,
om lifvet som lyckans och segrarnas ban
i skydd af den store och mäktige Pan.
Det är som lycksaliga korer hördes,
det är som den eviga plektern rördes
af Foibos Apollon med egen hand,
det klingar i luften, det dånar i marken,
centaurerna stampa därute i parken,
menaderna dansa på gårdens sand.
Och skogarnas åbor ur klyftorna lockas
och fauner och nymfer i fönsterna skockas
att le åt vårt vördiga prästerskap.
Och biskopen tystnar, och prostarna titta
förbluffade upp, och prostinnorna sitta
och stirra och undra med öppna gap.
Men snart går en hviskning i lön genom salen:
»Herr biskopen blickar för djupt i pokalen
– om detta får gå, så blir biskopen galen!»
Från hus och till hus går den stora skandalen
i hela den småländska jämmerdalen.
Karin kl. 20:17 — det var i sanning en trevlig, ny bekantskap! Tack!
(Imorrn åker jag till Göteborg i ottan. Att jag är vaken nu beror på att jag tänker sova på tåget. Man måste planera tillvaron.)
Tilläggsfråga efter vem som skrev. Vem är det som beskrivs?
Äääääsch, jag gissade fel och fick googla fram svaret, Agneta uti Lund! Förbaskat! Nu när jag vet ser jag massa saker som jag borde ha … nåväl.
Svaret (men tjuvkika inte utan gissa fel först, precis som jag).
De kommer uppleva det så tråkigt att de inte kommer orka vandra i mina skor allt för länge och återgå till sina egna liv istället. Lite skönt ändå.
Dojan: Ny signatur för mig. Välkommen hit. Hoppas du stannar.
Vaknade med en gnagande känsla av att allt inte var under fullständig kontroll. Så småningom kom jag på att det måste vara den där kvinnan som skapades av prostar och rallare.
Jag har ingen aning om vem den kvinnan är!
Prostarna och rallarna verkar det inte vara så noga med. Det kan ha varit ungefär vilka som helst. Men Kvinnan!? Det var ju en högst specifik kvinna. Har vi då inte en viss rätt att få veta vem hon är?
Eller ingår det i båsets plikter och skyldigheter att leverera svar även på den frågan? I så fall gissar jag
1. Mälardrottningen
2. Katrin(eholm) – lite svårt att motivera prostarna där, men säkert inte omöjligt
3. Wilhelmina Skogh
Svaret på de andra frågorna brukar vara Geijer. Stämmer förvånansvärt ofta när det handlar om artonhundratalsgubbar. Alltså: Geijer pratar om Geijer.
Härlig blogg, Dojan! (kolla, ni andra!)
Överens, som alltid, Pysse. Snacka om att hålla sig till ämnet!
Nu ska jag ge mig ut och jaga andra temabloggar. Börjar med Smäcken.
Den glada rytmen får mig genast att tänka på Fröding och
ett tema på våran prost men det verkar liksom för lättfunnet.
Slutet antyder att händelsen skulle utspela sig i Småland och den
klassista, om jag så får uttrycka det, biskopen skulle vara Tegnér.
Så jag säger ändå
1 Fröding
2 Tegnér
Jaha? Det var nog Tegnér jag menade. Eller Snoljinsky?
Prostarna och järnvägsmännen gav upphov till en sån där människa som sitter på tåget och inte kan låta bli att lyssna på vad alla andra säger och som nu håller på att dö av nyfikenhet eftersom det i den lilla glasburen med gardiner för (i första klass) sitter någon och med hög röst berättar inte särskilt intressanta historier med samma röst som en välkänd tv-profil. Men prostarnas och järnvägsmännens avlägsna släkting kommer inte på vem det är som pratar.
Det hände sig en gång att i kommunen anställdes en ung hälsovårdsinspektör som ville komma och inspektera vår kaffestuga och våra toaletter vid hyttan. Ny- och boklärd som han var, trodde han att han måste uppträda auktoritärt och bryskt så att den råa allmogen förstod hur mycket visdom han skulle förmedla, hur många regler det fanns att iakttaga.
Han kom en förmiddag och vi var några ur styrelsen som väntade vid hyttan. En liten bil med kommunens vapen for förbi på vägen, försvann och kom åter efter en liten stund. Det hör till saken att hyttan ligger vid ett vägkors och det är mycket lätt att se den från alla håll.
När den lilla bilen visat sig igen för tredje gången hade det uppenbarligen gått upp för föraren var han skulle infinna sig och inseende sitt misstag hälsade han lätt generad på oss men var om
en stund åter den auktoritäre med paragrafer och lagar i beredskap. Tålmodigt lyssnade vi och höll med men snart förstod han att äldre folk, klart medvetna om vad som gäller, föser man inte med
och i tydlig irritation sade han adjö och vände åter till stan.
Det gick inte att hålla emot, det måste fram och jag skrev följande med Fröding ringande i öronen, fast vi bestämde oss för att inte ta det till tidningen, grabben skulle få sin chans.
Paragrafputten
Se, biskopen kommer på visitation
en förnäm person, en lärd person
av vördnad ska vi var stumma.
Han tycker nog att vi är dumma.
Se, biskopen är här i hög person
utan rim och reson, utan någon pardon.
han taler å viser å peker
på paragrafer å neker
oss alle å göre va redan vi gör
på ingen han hör
för vi är ju så små och ringa
med lagboken vill han oss tvinga.
Se, biskopen reser i irritation
för det blev ingen skon
för hans höga person
och bakom hans rygg vi skratter
att aldrig en tocken fatter
ôm servering å disk å aent slisk
sôm ofta vår hälsa hoter.
mä renlighet själve vi boter.
Min mormor blev nästan hundra år, fattades 4 månader. Sista sommaren hon levde berättade min mamma att det kom några
släktingar på besök, vilka minns jag inte nu. I sällskapet fanns ett
barn i femårsåldern och när detta barn hälsat på min mormor
sade fadern att ”titta nu noga och kom ihåg det här när du blir stor
att du en gång träffade en människa som var nästan hundra år.”
Hyttfogden: 😉 !
Risken är väl att ”den unge biskopen” inte skulle ha fattat referenserna…
Jo tack, Lotten, den filmen har jag sett. Senast jag såg om serien kollade jag lite på imdb.com för att se vad skådespelarna gjort mer och då hittade jag filmen där. Vad bryr man sig om recensioner när man kan få se lite mer av en favoritserie?
och: där har du en poäng men det fanns säkert andra som skulle ha fattat
hyttis, i vår släkt så hade vi en tant som faktiskt blev 100år gammal,
dock så dog hon bara några månader senare.
Sedan har vi andra släktingar som blivit en bit över 90 i alla fall.
Test för att se om avprenumeration från ämnet fungerar.
Hyttfogden: Säkerligen! Riktigt synd att de inte fick njuta av poemet. Men ädelt handlat av er gentlekvinnor och -män.
Förresten, det närmar sig. (Japp, lite stolt är jag fortfarande.)
Någon gillar Fransk musik?
Jag förstår knappt ett ord men det är bra ändå.
Låt 1. Låt 2.
För video 2 så är det dock inte tjejen i videon som sjunger
utan det är det en annan tjej som gör.
Eller varför inte lite tysk eurodisco?
Du har all rätt att vara stolt, Sanna! (Och det kanske är dags för mig att börja planera DRT?)
Vår Tardis har numera atematisk belysning som tänds av sig själv när man öppnar dörren. Och som slocknar när man stänger samma dörr. ”Vilken futuregrej.” (minns någon den reklamen?) Rena alienteknologin. Vilket ju passar i en Tarsis.
Här har du din DRT. 😉
Jag tror att den röda tråden kommer att bli Nils Poppe. Eller bakelser.
Själv har jag alldeles nyssens betittat och åhört detta franska inspelat 1963.
Från samma konsert i Knokke finns här 35 minuter – eller snarare 33 minuter att avnjuta.
PK, eller Lottens tågresor.
Mer musik:
Jean Michel Jarre – oxygene pt 2
Jean Michel Jarre – oxygene part 4
Jean Michel Jarre – Equinoxe 4
Jean Michel Jarre – Equinoxe 5
Jag kan nog ha länkat dessa tidigare.
Åh, en favorit LL99!
Redan nu, Lotten? Vi andra däremot måste se till att det finns kapital till tröjor i god tid (titta på anna’s länk till Amanda Palin’s underbara ”konsten om att be” härombåset)!
När jag tittar på tonåringarna i ”Röda tråden” känner jag mig helt blåst. Den unge Pekka Heino har en viss likhet med min favoritdoktor David Tennant. Kanske bara håret?
Nämen INGEN kan väl vara som David Tennant?
Och varför är inte David och Stella Tennant inte syskon, de ser ju likadana ut?
(Amanda Palmer)
Farmors mormor? Var det inte hon som sprängde en stor grop i trädgården och byggde en betongbunker som hon fyllde med pelargoner och yllegarn? Har för mig att hon dog vid 102 år. Man hittade henne ihoptorkad under en gigantisk hög med stickade sjalar. Bunkern finns kvar. Hon visste hur man byggde så det håller.
Några bra låtar med det tyska bandet Blind Guardian.
A Past and Future Secret
Bard’s Song
Nightfall
Mordred’s Song
Bra att du påminner Pysse!
Och LL99, min mor mor var hjärtligt trött på dessa skivor som gick om, och om igen på skivspelaren. De finns fortfarande kvar i min samling men gu/fan (var och en salig på sin egen tro (själv gör jag det inte alls (ber om ursäkt, jag har nallat i Annikas parentesförråd))) vet när jag sist spelade dem. Har funderat att skaffa ny nål till skivspelaren, men å andra sidan finns Spotify idag.
Nu blev det fel referens, jag menade JMJ ? Och jag antar att alla är i ett annat bås och härjar och bryr sig inte … Ah, well.
Var kom det frågetecknet ifrån? Mystiskt på min ära.
Men dina parenteser har du ordning på, Eva. Det är en god sak.
Apropå parenteser; inom matematiken skriver man för tydlighets skull ofta varannan parentes med klamrar, [ ], alltså (…[…]…) men jag kan inte påminna mig att jag har sett det i vanlig text. Har poliskåren några åsikter?
Ooooh, precis när jag skulle springa in här och säga förlåt att jag inte är här och BRB, så kommer en fråga!
Ja, precis som du visar att man skriver inom matematiken gör man i vanlig brödtext, Niklas!
(Jag skyndade mig allt vad jag kunde för att hinna lägga ut ovanstående kommentar innan någon annan hann före eftersom jag är en synnerligen tävlingsinriktad språkpolis [med messerschmitt-tendenser].)
Ja! En Messerschmitt vill jag ha!
Niklas, eller varför inte en Peel P50? 😉
[Sånt förutsätter att man vill vara tydlig, men det är väl inte alltid man vill det, eller vad? Man kanske tycker att det är kul att förvirra. En kanske tycker. Jag kanske tycker.]