Jag stod i vardagsrummet och tittade lite slött på en bunt med böcker som skulle flyttas från golvet till hyllan med de allra vackraste böckerna (röda och guldiga). På ovanvåningen. Gah.
Jag tittade på böckerna och tänkte ”nämen de här har ju legat här i en halv evighet, det är väl jättedumt”. Och inget grovsoprum har vi.
Jag tog sedan ett bestämt steg framåt och den stora bunten i famnen och så sprang jag på relativt lätta ben uppför den mångfärgade trappan och satte in de vackra böckerna i rätt bokhylla.
Sedan stannade jag till. Tittade på böckerna och tänkte ”jaha”. Tittade på mina egna fötter och tänkte ”jaha?”. Lyfte blicken och såg det halvmålade taket och sa högt:
– VA?
För halvsprinten uppför trappan hade jag ju genomfört utan större problem. Knävlarna som har hindrat mig sedan i april 2012 och som fick mig att storgråta så sent som för en dryg vecka sedan … gjorde inte jätteont.
Så. Nu ber jag er alla att säga peppar peppar och knacka er själva i huvudet eller annan lämplig träyta. Det här med knäna kanske kommer att ordna sig trots allt.
Hoppas hoppas att du kan hoppa som vanligt snart. Själv märker jag att höftgångjärnen börjar bli trötta. Har gått ofta och rätt så länge de senaste dagarna. Det liksom trögar i kulorna. Inte mycket, men ovant. Och tråkigt.
MEN vad skönt Lotten! Jag tror det fixar sig. Och det tror jag på solid knägrund. Nej, nej, jag ska inte dra mina knämemoarer en gång till, bara påminna om att det knä som en läkare förslog att jag skulle steloperera för några decennier sedan bara har blivit bättre och bättre sedan dess. Jag kan använda det till i stort sett allt jag vill.
Och och, från förra kommentarsvändan: ville du ha tips om något till en rasism-artikel? I så fall: Hannah Arendt. Always. Och framförallt The origin osv. Hon må vara omdiskuterad i vissa bitar, men hennes sätt att reda ut rasismens rötter och mekanismer är bra.
Heja Lottens knän! Duktigt gjort!
Karin: tack! Arendt är en av grundpelarna i nutida tänkande. Fast för ögonblicket kommer jag mest att skriva om rasism här och nu.
Grattis Lotten! Ta det liiiite försiktigt i alla fall! Vänta med basketträning till i övermorgon åtminstone.
Basketträning … Jag fick senast igår ett telefonsamtal som löd så här ungefär:
– Eh … hej. … knaster knaster …knäna … rullstolsbasket … Eskilstuna … en komma fem poäng … knaster …nybörjare … låna stol … jättebra.
Tolkning: Jag som f.d. lirare kan börja spela rullstolsbasket utan problem. Klubben har ju en rullstolsavdelning och stol kan jag få låna. Det är jättebra att jag är rookie för då är jag värd bara 1,5 poäng. (Man får bara ha 15 spelarpoäng på planen på en gång och som nybörjare är jag värd blott 1,5 även om andra ”icke handikappade” kan vara med och spela och vara värda 4,5 poäng.)
Ska du göra det, då? Det måste vara en helt ny teknik! (Utom själva bollkastet).
Vilken härlig nyhet! Prova nu rullstolsbasketen också!
Ikväll knoppar PK och jag på hotell, med inte bara mögel i badrummet, utan även en stor klutt intorkad tandkräm på golvet! Å andra sidan behöver man inte svälta här, maten står framdukad hela kvällen och är gratis.
Här är det mest kackel om kakel i hönsgården. Och klinker klink.
Va? Har ni kacklande höns i det kaklade hotellbadrummet?
Heja Lottens knän!
Och ta du och fortbilda dig i rullstolsbasket. Det verkar skoj.
Så skönt, Lotten, att höra att knäet mår bättre. Måtte det fortsätta därmed.
En lite låt som kanske passar i sammanhanget.
Gratulerar!
Lotten, intressant att du nämner att det är begränsningar
på vilka spelare som ett lag kan ha på plan.
Sådant finns i speedwayen också. 10.250 är taksnittet nästa säsong.
Lotten Charlotte Lilly Elisabeth (förlåt, men visst gör de ofta så i hamrikannska filmer och teveserier — jag vet inte hur vanligt det är i verkligheten däremot — att när de vill säga något viktigt till någon nämner de samtliga namn): Så ska det låta!
Jag hann faktiskt, medan jag läste, tänka ”Men vänta nu, bär hon böcker uppför en trappa, what’s wrong with this picture?” Och sedan kom det.
Med en nysmotat smotie i handen står jag nu upp och sjunger Kungssången och Flamma stolt mot dunkla skyar för att fira att Lottens knävel nu är bättre.
AuL, jag älskar denna låt,och Kristina Lugn som skrivit texten, tack!!!
Skam till sägandes hade mina knän aldrig hört Flamma stolt … förut. De hälsar så gott!
LL99: Men en femetta i basket är inte som en femetta i spiddvej. (Det är fem mot en i ett anfall.)
Tack för tillrättaknölandet!
Mina knävlar hälsar, lättade över att få behålla rullen. Coco Chanel tyckte knän var fula, och det kan de vara,dessutom är de av rätt taskig konstruktion. Men bra att ha är de!
Men jag missade den fantstiska trappan i somras!! HurGick det till? Eller det vet jag, men nu ska jag också sätta fart och bara göra!! Inte fundera, utan måla hela trappor med olika färg!!
Liite så gjorde jag påsken samma år som Bergmans målade trappa. När familjen var borta tapetserade jag om hallen, och böt den fula sjögräsimitationstapeten från sjuttiotalet till en vacker tapet med mumintroll på. För att jag gillar mumintrollet och för att jag bara kände att jag ville ha den och inte ville tveka. I smatten utanför badrummet blev det en körsbärsröd tapet med japanska blomkvistar på.
Familjen glodde surt, men jag har sagt att det står var och en fritt att tapetsera om…….
Eller det var ju inte jag som tapetserade utan självfallet den hjälpsamma brodern Ninja-Mats, som kan fås att hjälpa till med i stort sett vad som helst. Bara man frågar snällt och lånar ut bilen när han behöver.
Glodde dom verkligen surt?
Hur vågade dom?
I vår familj har vi högt i tak, man får glo surt….
Samt tapetsera efter eget skön.
Men, att tapetsera i taket? Och sedan glo surt? Är det fortfarande OK?
Hos oss råder just nu en fascination för mumintroll. Om man skulle våga tapetsera lite hemma …
Kakelkacklet PK yrade om gjorde han nog bara för att vi INTE är hemma, ändå är plejset (hotellrummet där vi befinner oss) fyllt av kakel och badrumskatsloger. Jag är liiite stressad eftersom bygget börjar om en vecka och vi ÄNNU inte köpt grejerna. Man hör ofta talas om försenade byggare, men hos oss är det tvärtom – försenad familj.
Och här måste jag meddela det dummaste ordbytet som min fån föreslagit (och drivit igenom om jag inte varit uppmärksam): istället för PLEJSET föreslås OLJESEKTORN!!
SG, jadå! All kreativitet uppmuntras å det grövsta hos oss. Får man tapeten att sitta i taket så…
Problemet man får är att vi har limfärgsbestrukna vävspända tak i hela huset, men det kan ju bidra till att man känner sig vågad och fantastisk när man lyckas. Om det sen är man själv som glor surt för att man valde fel tapet eller resten av familjen när tapeten rasar ner över den i ett kritikt läge, som bråttom till tåget, eller så får väl ge sig. Men tillåtet både att taktapetsera och surglo är det.
Törs man spörja vad det är som intresserar så väldeliga med våra tapetserings- och blängvanor?
Pysseliten,det är en riktigt fin tapet, som finns både i en ljusgul och en mellanblå variant. Jag har den blå och jag blir glad varje gång jag öppnar dörren. Familjen har vant sig/resignerat.
Lotten, hur är det med knävlarna så här på söndagsmorgonen, och efter gårdagens trappmotion?
Dom kanske inte intresserar så väldeliga. Men när man går upp och pinkar mitt i natten så är i stort sett alla ämnen av intresse. Och eftersom du nämnde taket så tyckte jag att det var intressant att följa upp med att utröna inställningen till taktapet nu på morgonen då jag av en bister verklighet tvingades upp ur sängen.
Det var nog kombinationen att tapetsera i taket och sedan sitta och glo surt som jag tyckte var komisk. Fick en bra inre syn.
Vanligen kan man ställa vilka frågor som helst här hos Lotten utan att behöva redovisa varför. Om det var fel fråga eller om den var känslig på något sätt så kan du be Lotten att censurera lite kanske? Jag är öppen för allt yttrandeförtryck.
Aha, du menar sååååå!!
Ja, det är en bra bild som framspringer för ens inre syn, det har du alldeles rätt i.
Som mycket ung tapetserade jag faktiskt mitt tak med bilder på
Donny Osmond. Det var ett putsat tak, och kombinationen med just puts och s.k. kladd var inte lyckad enär den feta kladden efterlämnade fullt av små feta fläckar.
Mina för övrigt toleranta föräldrar stoppade dock mina planer på att även beklä linoleumgolvet med sagda gosses nuna. FAST jag kommit på att om man tog fars båtfernissa och beströk den något efemära golvmattan så skulle han tåla en rejäl våttorkning.
När jag surade och glodde som värst, påpekade far att fernissan förmodligen skulle fått bilderna att gulna, och ett sånt öde ville jag inte skulle drabba den fagre ynglingens plyte, så då blev jag lite gladare.
Jag har en sympati- och fantom-prostata som tvingar mig upp en tre-fyra gånger per natt, det är inte roligt!!
Även om man kan roa sig på nätet både arla och särla.
Jag måste också upp missinatten, för att vädra (noll ventilation, men tål inte drag) och gå på toa. Och man VILL ju inte, det är så skönt i sängen. Och badrums-lampan är så hemskt ljus.
Efter närmare en vecka av uppsvullna tarmar som knappt släppte genom någonting – konstig åkomma, och något oroande, möjligen penicillinorsakad – har jag nu, peppar peppar!, nästan helt kurerat mig själv medelst högkvalitativ flytande diet och långsamt återvändande till mera påtaglig mat som kokt fisk och knäckbrödsmackor med ost.
Men soppa kokad på entrecotebitar och grönsaker, ingen redning förstås, är förvånansvärt god. Jag lekte att jag levde på stenåldern när man antingen brände allting i elden eller slängde ner allting i samma vattengryta. Ja, allt detta alltså bara som tips om det skulle behövas. De hade smoothies på kokt mjölk och hallon på stenåldern också, förresten. Med lite socker (tja, honung då kanske) förstås.
Har alla gått och lagt sig och somnat om? 😉 Ninja, jag uppskattar varmt din inställning till hemmets försköning! ”Just do it!” Jag såg den multikroma trappan, den är jättefin, och tänk att färgen inte slitits bort från plastmattan under?
Tackar som frågar, men knävlarna satte igång vid fyratiden. Jag satte mig upp och örfilade upp dem och sa att nä nu är det jag som bestämmer, och så somnade jag igen. (Efter ett tag, förstås. Här somnas inte så lätt, inte.)
Till Ninja: Donny.
Lotten
Du vet väl att nattjouren på Lottens blogg har öppet för alla case av verkliga eller inbillade prostatabesvär (i mitt fall var det lite för kraftigt vätskeintag – har inte hunnit till prostataproblemen än, men jag är beredd),onda knän, svullna tarmar, hotande deadlines och annat som kan störa nattsömnen? Ibland kan det ju faktiskt vara lite positivt – att man kommer på en grej som man absolut inte får glömma. Då måste man ju bara upp och skriva. Och väl vid kbd så – tja.
Lotten, den här är faktiskt bättre!
Å halledudane, Ninja! Och vilken tur att ingen av dem var allergisk.
Räknas tonåringar som nattlig åkomma? Jäklar vad jag sover dåligt när dom inte sover i sina sängar …
Eftersom det är söndag fm och vi pratar om såväl ditten som datten, vad kan vara bättre än Fry and Laurie getting a little naughty?
Puppy love – men, vad gulligt!
Ja, Pysse, tonåringar räknas.
DWT: Tänk att 70 länder simultant sänder 50-års jubileumet av Doctor Who i TV! Varför är inte Sverige en av dom 70 länderna?
En rolig nyhet är dock att 156 ”försvunna” avsnitt har hittats i Etiopien!
Den lilla valpen i stallet påminner om min Fröken Fjolla, fast den är mycket, mycket smartare än lilla fröken.
Pysseliten är det de riktigt gamla avsnitten de har hittat i Etiopien?
PGW, de verkar vara från 6o-talet.
106 avsnitt ska det vara, förresten.
Och nu har alla somnat om igen.
Jag tackade PK i förra båset innan jag insåg att jag nog hängde i fel bås. Är du nyfiken PK så får du kika in där. Örkar inte skriva om.
Äsch, så glömde jag gratulera Lottens knävlar till framsteg. Skönt att höra.
Javisst, nu ser jag ju att alla var i förra båset och hurrade för prisbelönta PK! Grattis, PK!
Kul att du gillade boken Dieva. Där har vi tydligen samma smak. Vilken läste du? Dissolution?
och, förresten, jag vet inte exakt vad din mage lider av, men som mor till en dotter med två magsjukdomar (celiaki och ulcerös colit) kan jag varmt rekommendera http://www.knasmage.com. Det är ett forum för allehanda magproblem.
Oj! Ser att forumet stängt och man hänvisas till http://www.magotarm.se/mag-tarmforum/. Men, på Facebook finns en aktiv knasmagegrupp om du händelsevis har ett konto där.
Okej … fast nu har jag helt normalont igen. Skit. Pffft. Knäna ska hålla käft. Stå i givakt och inte vara så uppkäftiga.
Just det, ledproblem och magproblem är på något märkligt vis besläktade och medicineras ibland på samma sätt. Reumatiska ledproblem, that is.
Lotten, hälsa knävlarna att om dom inte sköter sig kanske det måste bli en (ny) diet.
Tack, Pysse! Nej, inget aktivt konto på FB.
En av de värsta sakerna med åkommor är att man får så dåligt samvete för allt man inte orkar / kan göra. Plikter, alltså. Och även sånt som är kul. Lotten knegar hjältemodigt på, halvt neddrogad, det ska hon ha eloge för!
Det enda jag fixar i nästan alla lägen är tvätten. Av någon anledning. Stora viktiga grejor må bli ogjorda, men rena tröjar och handdukar och lakan och filifjonker har jag alltid!
Ja, det var Dissolution. Jag brukar föredra att läsa böckerna i den ordning de är skrivna.
Usch ja, jag har skrivit en tenta med lunginflammation, det var inget i jämförelse med dotterns kamp för att komma ur sängen och iväg till skolan under några dryga år. Heja heja! Vad annat kan man göra?
Pysse: A woman’s got to do what a woman’s got to do…!
och
Är inte det där vårt område?
SG: Tvätten, menar du?
OK, ni kan få tvätten!