Jag är visserligen hemma nu, men måste faktiskt rapportera om alla städer som jag är i, så att ingen känner sig förfördelad. (Tydligen är man lite känslig i vissa trakter.)
Härnösand är (enligt befolkningsstatistiken) bara lite större än Kiruna och bara lite mindre än t.ex. Höganäs. Kommuner med runt 20 000 invånare har oftast
- ett köpcentrum
- några pizzerior
- ett familjeägt hotell
- en bio
- ett stolt bibliotek
- någon folkhögskola.
(Nej, detta är inte fördomar eller vanföreställningar utan fakta byggda på empiriskt utförda undersökningar under mina 15 år som handelsresande i svenska skrivregler.)
Jag planerar alltid mina resor så att jag hinner ta en sväng i stan, kolla in eventuella sevärdheter, prata med turistbyrån och köpa en croissant. Tyvärr var tåget såpass försenat pga. ett godstågslokshaveri, att allt hade stängt när jag väl kom fram. Därför tog jag bilder på allt som såg härnösandskt ut, och tänkte att jag säkert kan fråga någon (i publiken) vad det är senare.
I residenset bor landshövdingen, vars chaufförs bästa kompis igår satt bland åhörarna på min föreläsning. Tydligen håller chauffören hårt på tystnadsplikten, så jag har inget smaskigt att rapportera.
Skoja ba. Det där är det gamla polishuset – som numera är konsthall.
Tusan hakar att jag hoppade av mina latinstudier (för att jag ”inte gillade” läraren). Jag läser på rådhussajten:
”På huvudfasaden fanns tidigare i kopparbokstäver en text på latin av Horatius.
Låtom oss, små och stora, befordra detta arbete och detta strävande, om vi vilja leva älskade av fäderneslandet och tillfredsställda med oss själva.”
Hm. Detta måste utredas: hej alla mina latinar-kompisar! Hjälp!
Ljuskronorna har det gemensamt med vissa statyer i Berlin att de gömdes för det omkringklampande Ryssland 1720; man packade helt sonika in dem i träkistor och sänkte dem i Södra sundet. När ryssarna trots alla signaler inte kom, plockade man upp dem och hängde dem i domkyrkan igen. När ryssarna väl dök upp 1721, hakade man av kronorna igen och gömde dem i en bisättningsgrav (en tillfällig grav som man använder i väntan på den riktiga graven – idag t.ex. ett kylrum).
Som bekant gillar jag hotell. Finhotell är hemskt mycket tråkigare än billiga småhotell som inte ingår i kedjor; man får ju uppleva forna decenniers överkast och låsa rummet med äkta nycklar och kan göra intressanta odlingar på duschdraperiernas nedre kant.
Många av småhotellen har strykbräda framme i korridorren, hembakade småkakor i tv-rummet och noggranna instruktioner om ytterdörrens nyckfullhet. Jag satt där på sängen och tänkte:
– Nääääääää. Här händer det ju inget. Jag har inget att stryka, har redan druckit fem liter te och ätit sju olika sorters kakor och … nä. Nu går jag på bio!
Sagabion i Härnösand var en otroligt välskött liten privatdriven bio. Men se så många som med mig såg ”Familjetrippen” med Jennifer Aniston (som numera har en hy som påminner om biofåtöljer):
Min föreläsning om de roligaste svenska skrivreglerna ägde rum på teatern, som drivs till stor del av ”Vackre Tony” – han som skötte ljuset, gav mig vatten i en sanslöst vacker glaskanna, fixade fram pennor och som … visade sig vara teaterchefen.
Japp, Härnösand var en mycket, mycket trevlig erfarenhet. Vädret var vackert och varmt och när jag åt min lilla matsäckslunch utanför stationshuset, kändes det nästan som augusti.
Men hur var det nu med rubriken? Vad bestod den stora frukostchocken – i tre delar – av? Jo:
1. Det fanns bacon och äggröra på det lilla hotellet! Småhotell brukar ju bara ha vanlig frukost med färdigskivad fulost, frallor, fil och flingor! Det luktade ljuvligt i hela korridoren!
Vi översättare skriver förstås in latintexten i Google Translate och får då följande klara besked: Detta arbete och mer uppmärksamhet åt denna lilla bråttom om vi vill att vårt land kära till oss.
Lite för mörk bacon för min smak men ändå ok av utseendet att dömma. Äggröran är inte som jag vill ha den men det får man aldrig om man inte gör den själv.
Ja — jag gillade särskilt ”lilla bråttom”.
Baconet smakade härsket var, PK.
Hm … härsket var. Hur vet du hur det smakar?
Jag läste nyss på aftonbladet.se att någon fått 600 kg bacon över sig. Jag trodde att det var den chocken du råkat ut för.
Försökte hitta rubriken igen, men nu verkar den vara väck.
Jag lattjojobbar också dag och natt. Jobbar på Lattjobolaget G och K. Företaget som inte väljer sina medarbetare men låter medarbetarna välja sina arbetsplatser.
Ojdå! Ser att klockan drar ihop sig till en liten Pastis före lunch. Får man inte missa.
Hm, det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men i detta fall stämmer det nog inte.
Ah, var det bacon! Jag trodde att det var kallbrand.
Vill du se hiskeliga polishus rekommenderar jag varmt Östersunds. Plåtarna på fasaden skulle bli vackert blå av närheten till Storsjön var det tänkt. Istället rostade det. Blev kanske inte riktigt lika fint.
1721, alltså året efter!
Bumlingkonstverket på torget är INTE betong utan … nån svart stensort som jag just nu inte minns namnet på. Om du vände dig ner mot vattnet mellan Residenset och Konsthallen (eller var det på andra sidan konsthallen?) så får du se de två andra delarna av verket.
Hela verket heter evolution.
Nu måste jag gå. Får fortsätta guida sen nån gång.
Lotten! Härnösandskt? härnösandskt!
påpekat med Granbergsdalsk petighet, f-låt granbergsdalsk dito
Sorry, felsnubbel på tangenterna, Cecilia N! Nu rättat!
Hyttfogden: Jag håller helt med, men har nog färgats av åsikten ”när det är geografiska platser med i bilden skarevälan va versal”. Jag ändrar!
Jag tycker att Lotten borde tilldelas någon liten premie av Sveriges samlade turistbyråer, för nu blev jag ju sugen på att åka till en stad hon beskriver, igen. Igen.
Ja, jag har ju alltid varit av åsikten att man aldrig någonsin kan äta någonting stekt till frukost, och titta vad rätt jag har. (Maträtt, till och med!)
Jag har flytande dygn här (av nödvändighet) och blir vrålhungrig av tanken på bacon, om än inte av ovanstående bilder. Själv har jag bara pillat i mig kaffe med mjölk, grapefruktjuice, och varm mjölk med åtta hallon i. Och lite socker. Smoothie, tror jag det är, eller krävs det då även glass?
Hej och hå, vad det lider ska jag festa på mer grönsaksbuljong…
(Hm. Jag har även ätit EN liten mintchokladpralin i silverpapper.)
Angående Ångermanland.
PGW: Östersunds polishus. Ett av många polishus ritade av ELLT Arkitektkontor http://sv.wikipedia.org/wiki/ELLT
Rätt att fasaden är täckt av nu rostiga järnplåtar, men mellan dessa finns långa fönsterader. Det är nog i fönsterraderna som Storsjön är tänkt att spegla sig.
Järnplåtarna monterades ”naturella”, vilket innebar extra mycken fönstertvätt de första åren. Vid regn lossnade ytrost,och rostbrunt vatten rann ned på underliggande fönsterrader.
http://ltz.se/image_processor/1.636373.1296717248!/image/1836733197.jpg_gen/derivatives/wide/1836733197.jpg?maxWidth=640
Här kommer bacon-länken, Skogsgurra, fast jag hittade den i DI.
http://www.di.se/#!/artiklar/2013/10/3/man-fick-halvt-ton-bacon-over-sig/
Äggröra från dunk?
Se punkt 4
http://www.alltomstockholm.se/restaurangbar/article4078090.aos
Det kom ett mail från Loka Brunn om att vi var välkomna tillbaka till bl.a en vinhelg nu i oktober. Stället var iofs trevligt och bra, men vad har Lotten om dem? (Jag får inte äta basonfläsk för doktorn, så det kan vi lämna därhän. Äggröra på pulver, någon)?
Loka Brunn kan jag inte uttala om förrän jag har varit där, så om det gäller en gratisinbjudan är det nog faktiskt lika bra att jag tar hand om den, Lars W.
Ack, det är lite problematiskt sorglustigt med det där stenkonstverket på Stora torget. (Eller rättare sagt på torget och Mellanholmen – delen på torget är en av tre skulpturer; de andra två delarna står på Mellanholmen på andra sidan kanalen.)
Konstverket är resultatet av en donation. Två gamla systrar, Astrid Andersson och Lizzie Lagerholm-Andersson, testamenterade på 1980-talet medel till Härnösands kommun. Deras avsikt var att donationen skulle ”användas till vattenkonst, springbrunn eller dylikt monument, vilket skall utföras av god konstnär i gammal vacker stil och uppställas å central plats i Härnösand, gärna å torget framför residenset, eller framför gamla rådhuset med pelarrotundan”.
Processen att bestämma hur konstverket skulle utformas tog tid och diskuterades. Mycket. Både innan det kom på plats och därefter.
En tävling utlystes, där 25 nordiska konstnärer deltog. I oktober 1988 utsåg tävlingsjuryn norrmannen Hagbart Solløs’ förslag Evolution till vinnare. Evolution invigdes i juli 1990 och består alltså av tre grupper stenar av Labrador-granit.
Jag tycker nog litet synd om systrarna. Själv gillar jag modern, nonfigurativ skulptur och tycker att Evolution är spännande. Men jag fruktar dessvärre att resultatet inte alls var vad systrarna Astrid och Lizzie hade avsett med ”gammal vacker stil”. Och jag tycker att man skall respektera en sista vilja uttryckt i ett testamente.
”Grunntanken går ut på å løfte et utsnitt av havet på land og transformere dette over i Labradorgranitt. Formforløpet i de tre skulpturene er en trinnvis utvikling fra dette enhetlige utsnitt med potensialet/kjernen til nye former for liv til «befruktningsprosessen» hvor hav møter land og videre åpenbarer det nyskapte. De i form og innehold beslektede skulpturer skaper forbindelsen kanal–torg. I utgangspunktet fant jeg at torgets intime karakter krever et lavmælt, stille og enkelt uttrykk som underbygger den eksisterende atmosfæren. Ved å senke bassenget under bakkenivå oppstår også et samlende rom rundt fontenen, samtidigt som stenens tyngde møter den eksisterende arkitekturen”, skrev konstnären Hagbart Solløs på sin tid. Jo. Men det är nog ändå inte en vattenkonst eller springbrunn i gammal vacker stil. Graniten är ju gammal, förstås.
Om Evolution på Härnösands kommuns webbplats
Systrarna ville ha något idylliskt och trivsamt, och det tycker jag man kunde ha respekterat. Det finns tillräckligt många med samma smak som de för att konstverket skulle bli uppskattat.
Loka Brunn är bra och får du för litet bacon Lotten, kan du titta in hos oss och fylla på med mer. Vi bor bara två mil ifrån, riktning Karlskoga.
Niklas oktober 3, 2013 kl. 11:40
Vet du hur färskt var smakar?
Var får man tag på sådant?
I Vara, kanske?
Nu vet jag! I departementet Var – förstås!
Har undersökt saken. Det var förr dom hade sånt. Det varade inte så länge.
S VIII G, nej, jag föredrar När. Närmare bestämt grönsakerna från Lassn i När. Deras nyskördade kronärtskockor smakar allt annat än var.
Oh.My.God!
Bilderna på bacon och äggröra såg ut som ett reportage från ett reningsverk, blä, hur ska jag någonsin kunna njuta av bacon och äggröra igen?
Om jag minns rätt, har Torgny Lindgren faktiskt utläggningar om smaken på var i Hummelhonung. Läs inte före frukost.
Vill bara säga att Ö-helenas googleöversättning nog inte riktigt håller måttet. Den översättning Lotten själv lagt ut stämmer dock! Student 64, latinlinjen, Klippans Gymnasium.
Monet: Jag tror själva poängen var att visa hur vansinniga googleöversättningar blir.
Örjan, arma fönsterputsare!!
Tack för informationen Niklas. Nu har vi klarat av När och Var. Undrar vad det kan finnas att säga om Hur?
Ben Hur?
Hur eller hur i Västervik
Åck, åck och, vi måste ju hälsa Monet välkommen tillbaka!
Faktum är att jag i min första version av latinet på skolan hade glömt ett helt ord. Om man googlar det som står nuuuu får man inte
Detta arbete och mer uppmärksamhet åt denna lilla bråttom om vi vill att vårt land kära till oss.
utan
Detta arbete är en studie av små och stora de skyndar om vi vill att vårt land om vi lever värderas.
Så … jag har nu fått flera latinare att höra av sig (de är ett blygt folkslag som hellre mejlar) med bekräftelse: det som står är rätt. Däremot måste ju texten på rådhussajten – ”fanns tidigare i kopparbokstäver” – ändras till ”står målat” eller liknande.
Och ni som vill läsa Hummelhonung: gör det på fastande mage.
(Jag har berättat detta förut.)
I Hummelhonung … när han, karln, tar en sked och äter varet ur sårgropen på sitt eget bröst … Jag minns till och med var jag stod när jag läste just detta: på en perrong på stationen i Lund. Ett godståg dundrade förbi i hög fart. Jag slog ihop boken, lyfte upp blicken och sa högt:
– Näe!
Då vände sig en tant om mot mig, tittade på boken, nickade, och sa:
– Jag håller med.
Gällande mat av dålig kvalité så ligger nog Arlanda i topp.
Tyvärr så har jag personligen erfarenhet av maten på Arlanda.
Käkade på nåt ställe som hette Taste. Fruktansvärt dålig
kvalité på den maten. UNDVIK!
Titta vad du missade Lotten! Någon bokmässebesökare som såg det?
Det var som f… Men det är ju svindyrt att ha monter på mässan! Hur … Hm … Jag ska b…
Ja, Västervik.
En gång för inte så länge sedan kände vi oss manade att besöka Västervik. Hyttis hade börjat intressera sig för äldre stränginstrument och eftersom biblioteket hade en utställning som hette ”Psaltare och Harpa” och jag dessutom hade läst om den fantastiska korvmojjen mittemot stationen. Plus att någon hade påpekat att i Västervik – där säger man inte ”hur som helst” hur som helst utan i stället det för Västervik säregna ”Hur eller hur” (det är det som Hyttis syftar på).
Så vi kastade oss i bilen och drog iväg. Det är en bit att åka från Gbd/Kga till Vvk men vi hade ju TRE fina saker att uppleva vid ditkomsten. Så stämningen var god.
Bibliotekarien såg skamsen ut och visade på en trasig cittra, ett psalmodikon utan stråke och några ganska illa medfarna nothäften. Det var allt.
På turistbyrån gick det inte så mycket bättre. Dom tyckte om vårt initiativ att åka till Västervik men hade ingen aning om den språkliga begivenheten. ”Hur eller hur?” stod dom och liksom smakade på uttrycket på sin östsmåländska dialekt. ”Nej, det låter konstigt. Säger vi så här i Västervik?” undrade de, och vi tyckte att vi nästan var anklagade för språkmobbning. Det kändes lite olustigt.
Så vi begav oss till den berömda korvmojen. Den var inte speciell på något vis. Vi var ovanligt tysta under hemfärden.
Oj vad jag — vänta lite, jag måste läsa om alltihop —
I Loka Brunn bröt min mamma foten en gång när hon var där på så kallad rehabilitering. Bwahwhahaaa. Blä. Stället är fantastiskt vackert och trevligt på alla möjliga vis, men det där med att ta hand om halta, lytta, gamla, som en gång var hela poängen — det kan man glömma.
Och Bokmässan är skitdyr! Vi har ställt ut då och då — som undervisare, dårå — samt ibland som undervisare och samlare (som säljer av överflöd) — och de där utställarna som i stort sett har någon ”happening” som utställning får mig att bli totalförbryllad. Huuur kan ekonomin gå ihop?
Neh, jag hittade den inte i hastigheten (få se om jag återkommer i frågan), men den finns en sketch där Hasse Alfredson nämner Varulven, Närulven och Hurulven.
* Hm … ses senare, då? *
Niklas, vilken ploj! och grejen är ju att lltihop är väldigt snyggt och bilderna fina – men varför skapa denna historia som liknar en riktig historia? Som ett visa en teaterpjäs, eller en film, kanske.
Vad kostar egentligen en monter på mässan?
Råkade kommentera i förra båset. Verkar lite trivialt nu, men tar om det i alla fall (är hungrig):
Jaha, mer soppa här. Visserligen var den god, men kan ingen matglad friskus berätta lite nu om SIN gourmetmiddag? Just nu är allt gourmet för mig, från rårakor till oxfilé. Makaroner med falukorv låter också gott! Och så någon smaskig efterrätt – creme brulee (sätt dit önskade fnuttar) till exempel, eller varm äppelpaj med vaniljglass, eller marängsuisse! *vällustiga matdrömmar*
Men tjohej – ungefär 15 000 för 6m2! 25 000 för 12 kvadrat. Det var det härårets priser.
Och så finns det ett budgetalternativ – 2×2 meter, en stol och ett bord – låter liksom lite sorgligt… 9000 ska den ensamma stackarn ut med.
Härnösand kallas för ”nordens Aten”. Eller kommunpolitikerna därstädes har åtminstone försökt mynta uttrycket.
Det tycker jag är taskigt mot Härnösand.
och
Om du vill ha något att dregla över så kan jag meddela att jag just gick runt hörnet och fick både ostron och en perfekt paella plus vin och – minsann – en Lotten-lookalike* för en mycket blygsam penning. Plus diverse viner och drinkar. Tur att jag jobbat undan duktigt idag.
*Som konversant medgäst. Absolut inget anat.
Idag fick jag för (tror jag) femtonde gången frågan om jag är släkt med Christine Meltzer. Är det hon som är på resa med dig, Skogsgurra?
Hon pratade bättre tyska än franska. Så det kanske är hon.
Ska kolla i övermorgon. Då har dom lovat att ha Martini&Rosso Extra Dry så att jag kan få en hyfsad Draja. Dom försökte med med bianco idag. Urrk är bara förnamnet.Men tre oliver fixade dom. Så det finns hopp.
Har nu beundrat flera fina byggnader i Härnösand, som jag därmed vet lite mer om nu. Nyss fick jag syn på ett rätt spektakulärt rådhus i Leuven (i Belgien). I och med att en av alla mina svärdöttrar ska åka dit under kommande helg kollade jag in staden lite närmre och snubblade då över rådhuset i sengotik från 1400-talet. Vilken byggnad!
Jag råkade in i en liknande situation i New York härförleden. Lite åt Lotten-hållet. Men kanske mera atletisk. Hon hette Cricket Batz. Grymma föräldrar, men schysst tjej.
Oj, det ser ju ut som ett Disneyhus, Agneta uti Lund!
(Nu måste jag sluta läsa här. Måste korrläsa halva natten. Måste dricka lite mer te. Måste nog äta en kaka. Måste hålla mig vaken.)
Helt OT (stäng av ljudet):
http://m.zasmejsa.com/zobrazit/62877/
AuL- men det är ju en spettekaka!
Norrlands Athen. Det var långt innan det fanns några kommungubbar som krampaktigt försökte mynta några sloganer.
På den tiden var nog benämningen inte så obefogad.
Men i dagens greklandsläge blir det ju mindre smickrande …
Mest fascinerande med rådhuset, gamla gymnasiet, är att det ursprungligen inte fanns några väggar inne i rotundan. Det var helt öppet in till hall och trapphus. Det var vinter i Härnösand på 1700-talet också, så det måste ha blivit iskallt inne i gymnasiet stora delar av året. Och snöigt.
I det verkliga Athen hade det funkat bättre.
Jag har sett en teckning på hur det såg ut med öppna gallerier mot rotundan, men den verkar inte finnas nätpublicerad.
Men jag, jag har ju Sixten att roa mig med!
Lottens OT-film:
Nog för att jag har sett folk göra dumma saker i trafiken (gissa att jag har, och jag minns en del desperata undanmanövrar jag själv har tvingats göra), men hur de kör i Ryssland … jag har verkligen, verkligen full förståelse för att det har blivit tradition i det landet att ha en liten kamera som filmar genom vindrutan.
Tacksam, också, att såvitt man kan tyda filmerna har folk inte dött, ens där de borde ha …
Hmmm …
Nä, jag hittar inte det jag lovade tidigare. Men jag har annat fint att visa så här jähättesent om natten.
För det första: Jag dånar av förtjusning då en alldeles äkta astronaut ombord på ISS* tog sig tid att sjunga och spela David Bowies Space Oddity i rymden. I verkliga, faktiska, rymden; det är på riktigt!
Och så — eftersom det, som sagt, är mycket mycket sent — kan jag inte låta bli att skicka en liten visa som jag kom att tänka på redan vid mikaels kommentar 18.06. Det stod Oh.My.God. Och i min hjärna uppstår då en särskild låt av och med Amanda Palmer. Den är ”fräck” och underbar!
* International Space Station
Rymdtema verkar det som? Då klämmer vi väl in en låt dårå.
Pssst. Jag är också vaken, men kan inte sätta på datorns ljud utan att väcka folk — och inga hörlurar har jag heller. Sssschhhh!
Nej, nu måste jag fortsätta korrläsningen.
LL99 — jag blir inte bara glad av pudelfrissorna, och alla blinkningar till artister som på det stora hela (enligt min smak, dårå) är bättre, utan framför allt faller jag i korinter över trummisens bara fötter! Jag vet inte varför jag blir så charmerad av detta, men det gör mig lycklig.
Vad GÖR dom? Är dom alldeles GALNA? Det är som att se min värsta trafikmardröm om och om igen och jag fattar inte ens om det är på riktigt! Tårtreklam? Körkortsreklam?Realityserie?
Länken försvann, eller är jag för trött på morgonen? Glöm min förvirrade kommentar ovan! Glad Påsk, allihop!
Betr. Lottens fråga om Christine Melzer
Jag inser att mitt svar var ganska idiotiskt. Jag hade ingen aning om vem den personen är men eftersom efternamnet låter lite tyskt försökte jag att tänka. Man ska inte tänka. Man ska googla.
Svaret är att Nej, det var det inte.
Jag vill minnas att jag läst någonstans att det är försäkringsbolagen som ligger bakom att det är då vanligt med kameror i bilarna, sk dash cams, i Ryssland. Jutub är fullt av ryska krockar.
Så förvirrat: länken med de ryska krockarna finns kl. 22:45, Pysseliten.
Även jag blir såååå glad av pudelfrissevideor med Def Lepard.
(I mitt panikkorrläsningsmanus anges en skadefrekvens till 2,1. Procent? Över tid per anläggning? Per ben? Nej, bara 2,1. Grrrr.)
Ja. Så är det. I USA har dom advokater. I Ryssland har dom kameror.
Det är just en sån jag satte in i bilen för ett tag sedan. Inte för att registrera krockar och olyckor utan för att inte vara livsfarlig vid fotografering av intressanta vyer.
Jag hade tänkt mig en serie som har arbetsnamnet ”Genom vindrutan på Forrden” alternativt Fårrden (för att få lite Byhålastuk). Men jag har kommit igång så bra med övrig verksamhet att det inte blivit av.
Det är en attans duktig liten kamera som heter CR500HD och som även tar stillbilder.Rekommenderas om ni funderar på sådant.
Annika! Space Oddity in space – WOW! Något av det coolaste och bästa jag sett. Lite rörande och sorglig och fin, eftersom han sjunger på riktigt och inte spexar till det. Tack för länken! jag snor den direkt till min blogg – kanske är någon där inte en av de 17 miljoner som redan sett klippet.
glömde visst trycka på skicka….
Förresten angående rymden så finns det ju Äjliens där.
Här är ett bildbevis på att Äjliens faktiskt existerar.
Ni ser ju själva att mannen har tre armar, då måste han
ju vara en Äjlien. 😉
@ Annika: varulven & co nämns i sketchen ”Marlon Lindeman – världens fulaste man”.
Fin Äjlien.
Och Space Oddity i rymden är en favorit.
Igår blev det hämtpizza. Idag blir det hämtpizzarest till lunch. Värsta lyxlivet.
SG oktober 3, 2013 kl. 19:04: Här får man lära sig om Hur.
Jag blir lite nick-förvirrad här. Är AndersG och AndersGM två olika personer? Borde ju vara så. Eller drabbas AndersG (båsfest-Anders, väl?) då och då av en oemotståndlig M-vurm?
Annika: Amanda Palmer är fenomenal. Såg hennes TED-tal för ett tag sen, om att be om hjälp. Lysande!
De är två helt olika Andersar, G och GM!
Har ni missat den här videon med Amanda Palmer?
Nä Niklas! Men den blir mer begriplig, och roligare, om man läser hennes blogg först tycker jag.
Apselut Anna!
Det finns numera även dinosaurier i rymden.
Tack för uppklarandet, Lotten…
Såg astronauten Karen Nyberg tvätta håret i rymden i ett youtubeklipp. Hon har långt hår, och i viktlöst tillstånd står det rakt upp. Väldigt försiktigt gnuggade hon in lite vatten i det – en dl så där – och sedan shampo, och så ännu en halv dl vatten.
Sedan var hon klar! Med shampo kvar i håret! Läbbigt!
Se vad bra det blir! I dagens tacktal vänder jag mig särskilt till LL99 för Den Trearmade, AndersGM för Marlon Lindeman och LarsW för dinosaurien i rymden. Men jag kan säga bä* till allihop, egentligen.
* Typisk korsordsnyckel i korsord som vill luras med ordvitsar. Om det står ”tacktal” i nyckelrutan blir ordet man ska skriva alltså ”bä”.
”Det var ingen ensam galning. Det var hela Härnösand”: Det är faktiskt inte konstigt att härnösandsborna är litet känsliga och upplever att alla förföljer dem. Härnösand har varit utsatt. Det började med att ryssarna brände stan 1721. Men riktigt illa blev det först på 1900-talet.
År 1950 var städerna Umeå och Härnösand ungefär lika stora. Umeå hade 17 107 invånare, Härnösand 15 331. Bara 1 776 fler människor i Umeå, alltså.
På femtitalet började staten fundera på i vilken stad ”Norrlands universitet” skulle ligga. (Jo, det kallades så; det är därför sjukhuset i Umeå fortfarande heter Norrlands universitetssjukhus.) Norrlands Athen, Härnösand, med sin 300-åriga bildningstradition tyckte förstås att det var självklart att universitetet skulle hamna där. Men det tyckte inte riksdagen, som i stället valde att instifta det norrländska universitetet i anslutning till tandläkar- och läkarutbildningarna och det vetenskapliga biblioteket som redan fanns i Umeå.
Och hur har det gått? Jo, bra för Umeå, dåligt för Härnösand.
År 2010 hade Härnösand 17 556 invånare (24 530 i kommunen 2013) och Umeå 71 594 invånare (117 141 i kommunen 2013).
Det är ju en rätt talande utveckling.
Nu lägger staten ned den lilla högskoledel (som till slut kallades universitet) som Härnösand ändå till slut fick.
Inte konstigt att di känner sig förföljda.
Hörni. Om jag reser runt så här i ett par år till, så har vi ju material för en hel turistbok med all er extrainformation som ni spruuutar ur er!
/en som har slutat korrläsa panikjobbet och ska sova middag
och: Det där med schampot är väl besläktat med engelsmäns, fransmäns och holländares vana att handdiska utan att skölja efteråt. Det är möjligt att amerikaner också gör det, om de inte har diskmaskiner hela bunten – jag har inte vistats i något amerikanskt hem och sett vilket.
I alla fall har denna vana setts som förklaring till att även avslaget engelskt öl skummar.
En liten, liiiten fråga bara (och frun får nanna färdigt först, det är ingen brådska) — fick du någonsin reda på vad 2,1 var räknat i?
Danskar diskar också utan att skölja. En utställning i Skåne om kontakter över Öresund fokuserade på skillnader mellan Sverige och Danmark – en viktig sådan visade sig vara att svenska diskbänkar har två hoar, danska endast en.
Det värsta med den där sedvänjan tycker jag inte är diskmedlet som inte sköljs bort, utan det att hela disken lämnas täckt med en mer eller mindre homeopatiskt utspädd suspension bestående av rester av mat, dryck, saliv m.m., som i bästa fall nödtorftigt till någon del avlägsnas med allt blötare diskhanddukar. Men för dem som diskar så är det förstås det naturliga och hygieniska sättet att diska; jag har hört att anglosaxiska människor finner det anmärkningsvärt att vi svenskar kan ställa in disk i skåp utan att torka den.
När jag flyttade till Skåne i början på sextiotalet kom jag att bo i en lägenhet med en säger en diskho i köket. En mycket stor fyrkantig vit (minns ej materialet – kanske var någon sorts porslin). Huset var byggt på tjugotalet. Jag tror att det var vanligt i Skåne med sådana diskhoar. En influens från Danmark kanske. Vid disk hade jag en plastbalja med kallt vatten på bänken bredvid diskhon, så att jag kunde skölja disken på vanligt vis.
Har inte engelsmännen diskställ för atttorka handdiskad disk på? Eller vad tycker de är konstigt hos oss?
Ja, det är förstås förklaringen till schampoäcklet. Skulle vilja veta vad schampo och diskmedel egentligen har för verkan på kroppen när det börjar tränga in i huden respektive äts upp från tallrikar? Sköljer diskmaskiner, förresten? Och amerikanska tvättmaskiner?
På femtiotalet såg jag en musicalfilm som hette South Pacific. Ledardonnan tvättade håret ute i det fria, omgiven av väninnor, medan hon skälmskt sjöng: Jag måste tvätta bort en karl ur mitt hår…! Sedan, när hon var alldeles löddrig, slängde någon en hink vatten över henne OCH DET VAR ALLT!! Jag blev totalt chockad och missade resten av filmen därför att jag satt och undrade när hon egentligen skulle skölja ur håret, och hur skulle det gå?
Förresten sköljer jag all disk under rinnande vatten, litar på det ekologiska kretsloppet. Stillastående sköljvatten blir ju diskmedelskontaminerat på ett kick.
Jag tror inte att diskmedel får innehålla för kroppen skadliga ämnen. I vilket fall så är det inget som oroar mig det mista. Men man bör ju hålla undan diskmedel för småbarn, så att de inte dricker därav.
Lotten: du skulle kunna ge ut dina bloggar som bok MED alla kommentarer! Skulle absolut bli succé, du skulle bli rik och ha råd att bjuda oss alla på jättebåsfest. Med champagne! Och hotellnätter.
Hyttfogden igår 19.28 Ja!! Nu HÖR jag hur man säger fast jag lyckats glömma det i så många år. Hur eller hur – jag är född i Tjust och kände igen det som om jag vore en gammal hund på Ithaka.
Yes diskmedel har stora varningar om att medlet absolut inte får komma in i ögonen. Och om ungar inte får dricka därav, så ska de väl inte heller få i sig det från osköljda glas och tallrikar?
Den lilla rejält utspädda mängd som kan vara kvar på osköljd disk tror jag inte orsakar skador. Men visst sköljer jag disk som jag alltid gjort. Att få outspätt diskmedel i ögonen är däremot inte att rekommendera.
Tack BarbroA
Då är det ju så i alla fall! Fastän turistbyrån inte kände till det. Vår resa till Västervik (19:58 igår) känns mindre förfelad nu. Fast jag kan inte säga varför.
Ett twitterkonto för den som är förtjust i mat; ”FilthyFoodporn”.
”Känsliga läsare varnas”. 😉
Bland annat tipsar de om Bacon Guinness Chocolate Pancakes with a Frothy Whipped Cream Head and Guinness Chocolate Syrup.
Eller varför inte;
”Chocolate Sea Salt Cookie & Dulce De Leche Ice Cream Sandwiches”
Fast Lotten kanske föredrar ”Bacon Apple Pie”
Sovit middag haver jag nu!
Nej, 2,1 utan enhet löste sig inte. Det är det som är det fiffiga med att vara frilansande korrläsare och texttvättare: man har alltid en uppdragsgivare som måste fatta de slutgiltiga besluten själv. Som redaktör på NE var det ju jag som fick bestämma allt — men också jag som fick ta smällarna när skribenterna DÅ behagade skriva 2,1 utan enhet.
Så: jag lämnade in manuset till uppdragsgivaren med 314 gula notisar med frågetecken och outredda översättningsmissar. Nu måste uppdragsgivaren gå till kunden (som jobbar på ett stoooooort, internationellt företag) och säga ”alltså det här duger inte, 2,1 behöver en enhet”. Om då kunden säger ”pfffft, enhet, schmenhet, skit samma” så får uppdragsgivaren rycka på axlarna och sucka och räkna till tio.
Sedan kommer den tryckta produkten i läsarnas händer och läsarna säger:
– Vaff… vaddå 2,1? Är den inte korrläst, den här broschyren?
AuL: Bra att skölja! För när det gäller kemiska ämnen och lite annat räcker det inte alltid med att tro. Tänk asbest, tänk DDT, tänk rötslam som skulle vara så ofarligt att smeta över åkrarna, men som nu förgiftar vetet med tungmetaller. ”Är det tillåtet så kan det ju inte vara farligt”, är en devis som man nog inte kan stödja sig på efter alla bevis om motsatsen.
Jag försöker köra med livrem och hängslen så långt det går. Köper t ex hellre ketchup i glasflaska än i plastdito som kan innehålla bisfenoler. Undviker mjukmedel i tvätten och ”produkter” som man ska kladda in i håret. Osv. Jag har inte tid, ork eller lust att researcha allting (livet är kort!) , så jag går helt enkelt efter regeln ”Så naturligt, oinpackat och färskt som möjligt”.
Bra livsfilosofi där och. Den är lätt att följa och säkert nyttig.
Själv räds jag varken fan eller trollen och bekymrar mig inte för ovanstående. Har väl hyfsad koll på vad man absolut bör undvika, i övrigt tänker jag inte i farlighetsbanor. Det gjorde inte min mamma heller – hon blev nästan 98 år och var synnerligen vital utom sista levnadsveckorna.
Hehe – så man är en ängslig fegis som ”tänker i farlighetsbanor” om man bryr sig? Och din mamma är beviset?
Jag räds varken fan eller trollen heller (gud vad bra vi är!), men det kostar ju ingenting att försöka använda skallen. 😉
Dieva: Ja, förr eller senare kommer alltid något jäkla larm om processade och kemiska grejor. Lika bra att ha någon sorts linje från början.
Som sagt jag har hyfsad koll. Håller vi oss till bisfenoler så säger Livsmedelsverket:
»Det totala genomsnittliga dagliga intaget av bisfenol A från mat och dryck i Sverige uppgår till några få mikrogram per kg kroppsvikt och dag, både för barn och vuxna. Det kan jämföras med det tolerabla dagliga intaget på 50 mikrogram per kg kroppsvikt och dag, senast bekräftat av Efsa 2011.«
Inte ger det anledning att oroa sig. Eller hur?
Du har en bra poäng där och om plast osv, dock så finns det
ju numer ätbar plast*, något som jag tror kommer bli vanligare
inom t.ex. livsmedelshantering samt även kanske inom leksaksproduktion.
*Det är något som kallas för bioplast och framställs t.ex. av
potatisstärkelse eller majstärkelse.
Jag hoppas att de som oroar sig för allt de kan finna att oroa sig för i alla fall inte bekymrar sig om magnetfält och elektriska fält.
Det är det sämsta man kan göra och den största livskvalitetsförstöraren av alla.
Det är snart tre år sen Heinz sippade bisfenoler. De gick för övrigt inte över till plastförpackningar förrän det kom aromsäkra alternativ. Det tror jag på.
Jag tror alla förstår att det saknas ett ”k”. Att sippa bisfenoler är säkert inte nyttigt.
Jag sippar en draja just nu, det går jähättebra!
Sedan skulle jag egentligen säga att något som jag blir glad av är att alla livsmedelsbutiker i min närhet (som jag vardagshandlar i, alltså, och de är … vad är de … fyra, en i Hallsberg och en i Askersund, samt en liten i Åsbro och en som inte är liten, precis, men det har inte med livsmedelsdelen alls att göra, i Rönneshytta (tro mig, det stället vill ni åka till om ni har möjlighet, för där finns allt från trädgårdstomtar till älgstudsare till små intressanta plastbackar till asfula leksaker i skär plast). Var var jag?) har ”plastkassar” (kaschar, som vi säger här i det vilda höglandet söder om närkesslätten) som är gjorda av majsstärkelse och inte alls av plast, och som därför bryts ner (relativt) lätt och bekvämt om de skulle råka bli liggande utomhus.
(Kolla, nu har jag varit på parentesförrådet igen … men jag troooor att jag fick alla på rätt plats.)
Lite koll är väl ändå bra att ha? Annars missar vi att ungarna suger på galonvantarna och får i sig ftalater och vi borstar tänderna med trikoslan, båda lika läskiga! Torkad frukt innehåller mer socker än frukt och inte för att socker är speciellt giftigt, men vi mår inte särskilt bra av det.
Skål! Ikväll provar vi ett nytt rötjut. Om man har ett bilspel hemma, rekommenderar jag at provköra efter ett glas vin. Man blir en förfärligt dålig bilspelsförare!
Å ja ba: ”Var e alla brudarna?”
Men nu fattar jag! I nästa bås såklart!
Nåja, Pysse, somliga av oss kollar lite, lite bakåt ibland också. Hej!
/en brud …
Möjligen har alla lämnat detta bås, men jag vill ändå säga till Agneta i Lund att människor förr i tiden (jag räknar din mamma dit) fick i sig VÄLDIGT mycket färre kemikalier och gifter än vad vi födda på 50-talet och framåt får och har fått. Maten de åt var också mycket bättre i så mån att den var mindre processad och innehöll mycket, mycket fler naturliga vitaminer och annat bra jox.
Samt att Livsmedelsverket är en ganska skakig hand att hålla i. De ligger alltid minst 5-10 år efter den senaste forskningen, och är alltid påverkade av olika lobbygrupper.
Pssst, Anna: Även om alla har dansat vidare till nästa bås, läser jag. Och så tar jag mig en näve chips till och tänker ”jag dricker i alla fall inte lika mycket brännvin som mina förfäder”. Logik is my middle name.
Jag tycker det är SVÅRT att ha koll på vad jag borde/inte borde ära/gnugga in/röra. Allt är farligt. Allt är nyttigt. Skulle jag få någon rätsida på allt skulle jag behöva läsa vetenskapliga rapporter (som dessutom säger emotmvarandra) på heltid.
Är mycket vilsen. Är det OK om jag sitter här och är lite halvförgiftad?
Anna: Min mamma levde mellan 1912 och 2010. Med andra ord 60 år efter 1950. Som för övrigt var det första år mamma hade kylskåp. Att jag drog in min mamma i det hela hade egentligen mest att göra med att hon inte oroade sig för allt och inget utan levde sitt långa liv med glädje – vilket säkert bidrog just till att hennes liv blev långt.
Håller vi oss till förr i världen så var ju medellivslängden betydligt kortare – vi (som befolkning) har aldrig levt så länge och förhållandevis friska som nu. Så mitt lilla råd är: Don’t worry!
Nja, medellivslängdenvar inte kortare för att vi levde kortare utan för att betydligt fler barn dog. Jag skulle säga att vi bör bry oss i högsta grad — inte för vår egen skull, men för våra barns!
Fler barn dog, det stämmer, men det dog fler i hela populationen och det var färre som blev rejält gamla jämfört med i dag.
För våra barns skull (och barnbarns i mitt fall) bör vi i så stor utsträckning som möjligt hålla tyst om allehanda faror, såväl verkliga som föreställda. Ångest och depression är i alla fall inget jag vill bidra till när det gäller det uppväxande släktet. Alldeles för många barn drabbas därav i dag.
Här är en SCB-länk om att medellivslängden stadigt ökar.
Funkade tydligen inte. Kanske med ”fullänk”
http://www.scb.se/Pages/Article____340871.aspx
[…] inte kan få bacongaranti hur mycket man än […]