Min plan var att på denna plats lägga ut ett synnerligen välformulerat inlägg om Sovjetunionens utbredning och fall och då ställa det hela i relation till en viss statys tillkomst och sedermera borttagande samt återkomst och kalla det hela för en alligatorallegori.
Men jag fastnade i ett virrvarr av curlande för de två äldsta barnen som numera bor tillsammans i en trea i Lund. För den trean har inte det livets nödtorft som jag så innerligt önskar att den ska ha, som till exempel
- gästrum
- teboll
- jordat grenuttag
- spännrem
- dubbelhäftande tejp
- brandvarnare
- dammvippa
- basketkorg.
Jag har under dagen lyckats fixa allt utom det första och sista på listan, och tänkte fira det hela med att kanske köpa filmjölk eller dammsuga under badkaret som mammor plägar göra för sina utflugna fåglar.
Det var då jag mötte dammsugaren.
![Ni ser vad liten den är? (I brist på tändsticksask [som jag borde köpa], blev det tandpetarburk.)](https://www.lotten.se/wordpress/wp-content/uploads/2013/08/eriksdammsugare.png "eriksdammsugare")
– Den här suuuuuger! ropade jag till barnen.
De svarade inte ity de redan hade gett sig iväg hemifrån för att bli civilingenjörer.
– Du suuuuuger! ropade jag till dammsugaren som om den hade kunnat skärpa sig.
Jag tog då till den enorma erfarenhet jag har av dammsugare och öppnade luckan för att främst kontrollera luddfiltret (heter det ju inte) och fann då detta:
Med stektång lyckades jag sedan plocka ut så mycket damm att jag hade kunnat fylla ett par, tre soffkuddar av det. Jag lyckades även riva tre hål i påsen (som av förklarliga skäl är lite skör och ankommen), som jag har lagat med silvertejp.
Det var det. Ni har visserligen inte lärt er något om Sovjet, men nu vet ni i alla fall hur man bäst tömmer en dammsugarpåse.
Skrattar så jag gråter.. Tänkte redan i förra inlägget att det nog var påsen, men ville inte vara taskig mot så rara barn.
Påminner om den unga, snygga städerskan på mors jobb som hade liknande problem, och tänk så många karlar som försökte hjälpa henne. Tills mor kom då med en försynr fråga om påsen var bytt.
Gud, nu kommer grannarna rännande för att se varför jag gnäggar OCH råmar.
Förlåt Lotten och Lottens barn.
Varför bytte du inte bara påse?
De rara barnen har nog inte tänkt på att köpa fler……
De rara barnen hade nog inte tänkt på att ha mer än en påse. En dator har väl bara ett batteri, liksom?
1. Jag har aldrig nånsin funderat på att dammsuga under min dotters badkar, eller nånstans alls hemma hos henne. Det får de verkligen göra själva.
(Däremot funderar min mor fortfarande i de banorna vad gäller mig …)
Troligtvis finns det ett samband mellan dessa påståenden.
2. Vilt tjutande dammsugare som inte orkar flytta någonting alls, om än det vore lättflyttat. Jotack. Sån har jag stiftat bekantskap med senaste terminen. Vi har en termin kvar. Diagnos och behandling verkar stämma med din. Fast jag är inte morsa för den dammsugaren utan har helt frankt deklarerat för dess matte att en ny påse vore en god idé att inhandla.
Borde inte den påsen bytas mot en ny?
Oj, nu var jag visst sen.
Denna där krokodilstatyn …
Ingen vettig person komponerar ihop ringdansande barn och krokodil utan att det finns nån sorts symbolspråk. Fast jag har missat det. Nån som inte missat och kan förklara?
En bärbar dator har normalt fler än ett batteri, ett stort som driver datorn sedan minst ett litet batteri som även finns i vanliga stationära datorer. Det är så kallade CMOS som oftast innehåller BIOS eller EFI som numera har ersatt BIOS.
Jag såg inte krokodilen, men det beror nog på skrattårarna.
När jag nu däremot skärskådat bilden så finner jag inte det faktum att ungarna dansar runt en krokodil som det mest förvånande, utan fastmer det faktum att det finns inte en sportmössa i helvetet att konstnären SETT barn som dansar ringdans. Två står still, en kastar sig bakåt, en är på väg in i ringen (kisspaus?) och en satsar framåt med lyftat knä. Den sista är barmhärtigt dold.
ANTINGEN har ungarna superlim i handflatorna ELLER så har jag rätt.
Du tror inte trean från vänster respektive hon längst ut till höger båda tar ett rejält kliv framåt i höger varv med innerbenet?
Skratttårar? Krokodiltårar?
de kliver nog både hit och dit, men efter att ha beglott Skansens ringleksbarn i tio-tolv säsonger vet jag att den där ringen inte håller mer än några sekunder efter att gossen längst till vänster kastar sig bakåt. Ringlek är inte fridans á la Isadora Duncan.
Fånigt ser det i vilket fall som helst ut. Med eller utan krokodil.
Jag tror att det helt enkelt beror på att björn och krokodil låter så gott som identiskt lika på den moldavisk-ukrainska dialekt som var skulptörens modersmål.
Den där statyn/skulpturen/konstverket (svårt att veta bestämt) var ursprungligen beställd/t till den fjärde partidagen och avsåg illustrera att man inte ska leka med kapitalismen.
Barnen leka på sitt stillsamma vis den gamla danskleken ”Björnen sover”.
Jo, det heter dansklek. Orsaken är att en bekant till mig en gång på ett danskt tåg (tog på dansk) av en medpassagerare fick frågan ”Har dere børn?” -Nej, björn har jag inte” svarade bekantingen. Han berättar att konversationen liksom dog ut och att den danske interlokutören flyttade sig en bit från honom.
Nääää, nu hittar han på igen, den där Skogsgurra! (Men kul är det.)
Nu måste jag ju läsa LL99:s kommentar igen. CMOS BIOS EFI på er alla!
Ska man vara riktigt petig så heter det visst UEFI numera.
Ja, ’nothing sucks like an Electrolux’ som det en gång hette i en kampanj som aldrig riktigt tog sig, over there 😉
Perfekt inlägg, helvirrigt och svajande som en buske i blåst!
Och sedan får man skratta åt Ninjas kommentar också. ”Ringlek är inte fridans á la Isadora Duncan…” 🙂
Men hjälp…fan…det finns ett riktigt barn i bilden…
Säg att jag ser fel!
Jag är faktiskt inte helt säker på vad jag ser. Zoomar in bilden men snart blir den lite för pixlad, så klarhet når jag inte. Nå i alla fall, längst ut till höger och lite bakom verkets fundament är det … något. Jag tyckte först det var en unge. Sedan såg det ut som en gigantisk padda men nu är jag böjd att se en minialligator med svart toppluva.
Nu säger jag ungefär som och: ser jag i syne? Eller är detta ett sånt därnt spiritistiskt fotografi där det har kommit in en varelse från en annan dimension? Vad i h*lv*t* är det där?
Visstja, jag ville ju också nämna att dammsugarpåsebilden är mycket intressant. Apropå att se saker vare sig de finns eller ej. Det ser ut som om en mycket liten tvättbjörn är i färd med att klättra ut ur själva hålet, tycker jag.
Undrar stilla om inte Lund för påsar av lämpligt format? Ett inköp kanske som gåva tillsammans med bruksanvisning av Lottenskt snitt?
Annika och och, det är en myling.
Åh, Niklas, det är ju självklart! Att jag inte tänkte på det.
Eller så är det grävlingen som sedan ett par veckor bor i vår vedbod (inte för att vi hämtar ved, det är gammal gammal ved där, och en massa annan bråte), vilket bosättningsförhållande vi fick reda på när en granne som var ute på kattsök tittade in, och blev dödsförskräckt av morret. Det är nåt med den grävlingen, så jag skulle inte alls bli förvånad om han har sociala medier, och kopierar in sig i oskyldiga foton bara för att j*vl*s!
(Oj, kolla, grävlingskommentaren kom fram — min mobila uppkoppling behagade få ett hysteriskt anfall just precis exakt när jag tryckte på Submit-knappen och allting frös, och sedan måste jag stänga ner och koppla upp igen och ingenting hade hänt och vid förnyat försök kunde jag inte ens komma in på själva bloggen och … ursäkta mig för att jag är tämligen ointressant på det stora hela, men jag sitter här i mitt hörn och är jätteförvånad. Jähähähähätteförvånad.)
Uppskattar lugnande kommentarer. Men om det faktiskt är ett barn i ett krigsområde med brinnande hus vore det hemskt att skoja om tvättbjörnar och grävlingar. Jag försökte också zooma in, men misslyckades, Jag hoppas vid allt man kan hoppas vid att det är någon stenrest med skuggor.
(Som om det skulle hjälpa i så fall. Det finns mängder av döda människor i det där området, även om man inte ser dem. Många av dem barn. Sorry, men jag kan inte låtsas att det inte brinner och har bombats.)
Jag ser varken mylingar eller levande barn … men skiiit! Nu ser jag ju! Iiiih! Vad mysko.
När det gäller nya dammsugarpåsar så är de införskaffade. Jag lyckades av outgrundlig anledning köpa rätt storlek. Det har nog aldrig hänt förr.
Nä, nu måste jag springa ut till Kämnärsvägskorsningen och slänga in en mobilladdarsladd i en förbipasserande bil.
Det är Stalingrad.
Wiki:
The Barmaley was a fountain in the city of Stalingrad, installed in front of the Museum of Defense of Tsaritsyn. Its official name was Children’s Khorovod. The statue was of a circle of six children dancing around a crocodile. It was made famous by several photographs by Emmanuil Evzerikhin that juxtaposed the carnage of the Battle of Stalingrad with the image of children at play.
Jag har gjort lite efterforskningar och det är inget barn i
bakgrunden utan en av flera grodor som är en del av monumentet.
Ur grodornas munnar så kommer det vattenstrålar.
Källa.
Detta var nog årets forskningsbragd, LL!
Själv såg jag absolut en kille med mörk toppluva.
LL99: Tack för kompletterande information angående statyn. Antager din text är google-översatt.
Gurra, njae det tog inte många minuter att hitta den info.
och hade ju hela förarbetet så det var bara att googla på
”Children’s Khorovod background” , sedan var det fjärde
länken uppifrån. En snabb översättning med google translate
samt använda Tiny-url funtkion i flagfox.
Det tog max 10 minuter.
Sedan så måste vi ju ge en guldstjärna till Annika som faktiskt
såg att det var en groda/padda.
Wiki om statyn.
http://en.wikipedia.org/wiki/Barmaley_Fountain
Tack LL99, jag har tittat på andra bilder också, och nu ser jag grodan. ”Toppluvan” (som i mina ögon var barnets hår) är grodans öppna mun.
Det står att skulpturerna är fulla av kulhål, och att fontänen återuppbyggdes före husen omkring.
OK, men dagens forskningsbragd var det väl? Åtminstone på Lottens blogg?
Det är paddor som omramar skulpturen.
Kolla denna bild.
En icke önskvärd padda. Stort problem i norra Australien
http://sv.wikipedia.org/wiki/Agapadda
http://www.youtube.com/watch?v=DPXiegODB5c
Åj. Vilken … blick jag måtte ha. Det är en padda!
Fast jag tycker i alla fall att den ser ut som en krocketil i mössa, när jag zoomar in.
Och så läser jag (per Örjans wiki-länk 23:41) att verket var med i filmen Enemy at the gates men det minns jag ju inte alls, fast jag har sett filmen fler gånger än jag vill (den hör till de där filmerna som reklamkanalerna visar om och om och om igen, och rätt vad det är sitter man där och ser en bit …)
Här har vi ju forskningsbragder lite varstans!
Och så — och! När jag (långt om länge, som synes) kom tillbaka och läste, vill jag också lugna din oro angående min omedelbart uppdykande skämtsamhet. Det föll mig faktiskt aldrig in att det kunde finnas något genuint problematiskt med bilden; så fort jag zoomade in såg jag att det där som är så märkligt, inte är en människa.
(Och jag tror ju inte att Lotten hittar så lösryckta bilder att de skulle komma direkt från ett brinnande krigsområde, utan att hon ens märker det …)
— felåt, jag glömde en viktig bit: jag förstår precis varifrån tanken att det var ett levande barn kom, för när man först ser paddan i det där formatet på den där bilden, så ser den verkligen lite grann ut som en flicka på knä.
Örjan, de får skicka paddorna till Göteborg då Göteborgarna
ju har en viss förkärlek till paddor. 😉
Kanske inte just sådana paddor men vaddå, padda som padda!
Agapaddan är ganska vanlig som husdjur i Amerikat. I Augustralien går skolbarnen ut och dödar dem och får pitalt per hink. Så olika falla ödets lotter..
Annika: No fret – i första vänden slog det inte mig heller att det faktiskt är en tragisk bild från andra världskriget, eftersom det var just här i ett trevligt bås den dök upp och Lotten ju inte är en typ som skämtar om hemska ting. Hon tänkte just då på statyn.
Sedan – pang! – tyckte jag att jag såg ett naket barn som kröp omkring på knä, kanske skadad, och letade mat och vatten, och världen skakade till. Det var då skämt om grävlingar och toppluvor lät fullständigt absurda, vi var i olika världar ett tag där helt enkelt. Intressant psykologisk studie. Och jag vet ju att om vi vore där på plats och det verkligen VAR ett barn, skulle båset rusa fram i samlad tropp och hjälpa!
Kolla kommentatorsbåset — längst ner i denna bloggartikel får ni beröm för er båsaktivitet!
När det gäller den här fontänstatyn (som jag ju inte skulle skriva om), har jag luskat fram att den sattes upp 1939 (konstigt årtal att sätta upp fontäner) och förstördes under någon av bombraiderna och att den sedan restaurerades för att 1950 tas bort. Och i söndags invigdes en ny kopia.(Artikel med videosnutt finns här.)
Rita ett litet ”i” på varje padda så kan man sälja dom dyrt till fruktfanatiker.
Lotten, vad ska du med ett jordat grenurtag till?
Lotten: Det blev ju en fontänblogg litegrann i alla fall! Båsisterna forskade och nu skrev du lite fakta om den.
1939 hade förstås invånarna i Stalingrad inte en aning om vad som väntade, krig och tysk belägring (med tusentals döda både i staden och bland de tyska soldaterna). Det som närmast stod på tapeten var i stället allians med Hitler-Tyskland.
Fruktfanatiker. Den va bra!
PK: Jag ska anordna elektricitetskatastrof i köket och se till att alla maskiner går till en enda kontakt (rätt term?) och POFF!!! går alla proppar och så kommer brandkåren med halvnakna brandmän så att jag får nåt att blogga om.
Kom halvnakna brandmän hem till er när det brann? De bilderna tror jag du glömde blogga!
Undrar om den här länken fungerar.
Och hur funkar det med kvoteringen? Ska ju vara hälften damer. Det hade jag inte haft något emot.
Minns jag inte fel så var det så lagomt roligt – om än bloggbart – när det brann hemma hos er senast. (Och där låter det som att det brinner hos er stup i kvarten, eller stup i kvartalet.)
Kan de inte komma till er i lite mer lugna syften? Som att laga tutan t ex.
Hm. Har det nåt samband, förresten? Att tutan inte tutar och att det brann och hade sig? Kan nån liten tråd ha brunnit av?
Eller sliutade det tiuta före branden? (Ja, jag har bott nära Norrköping. Kunde inte låta bli.)
Efter eventuell kvotering; borde de då återigen kallas brandsoldater? Eller kanske brandmän(-niskor)?
Brandhen, AndersG.
Aka Poulet rôti?
Stolpe in.
”PK augusti 27, 2013 kl. 07:59
Rita ett litet ”i” på varje padda så kan man sälja dom
dyrt till fruktfanatiker.”
Ha! Veckans bästa kommentar hittills.
Brandhen, länk till brandmännen och fontänresearch: underbart!
När det gäller tutan (snart är det dags igen) så är det inte fel hemma hos oss: de har helt enkelt slutat att trycka på knappen där den ska tryckas på. (Hör ni hur bitter jag är?)
Nuuuu förstod jag äntligen i+padda+fruktfanatiker. Attans vad synapserna kopplar långsamt när man sovit för lite. Sudokun tar också dubbelt så lång tid att lösa.
Men vad då Poulet rôti?
och; Poulet rôti
”Tout le monde aime le poulet rôti..Ingrédients :
poulet, romarin, thym, olive, poivre.”… (mums!)
Tack LL99, jo jag fattade ju vad det stod, men vad har det med något att göra? Jag menar, paddor, fontäner, brandmän och flygsirener?
Såvida det inte handlar om kapuner, förstås, då har det ett avlägsen sammanhang med hen?
Aha: Hen=höna=poulet. Inte pronominet. Urgh, sega hjärna, nu ska jag hålla tyst.
Apropå hen måste jag, innan grillsäsongen är helt slut, rekommendera ölburkskyckling till dem som inte har testat det. Oj vad gott!
och
Ja, exaktemente. Ville bara ge dig lite huvudvärk. Bränd hen = lite grillad kyckling. Ursäkta igen.
Ölburkskyckling är oprovad. Huruledes förfara. Första delen har jag rutin på (om det är att tömma ölburken), men resten?
SG Länk med många underlänkar ang ölburkskycklingen.
http://kinnasblogg.blogspot.se/2013/06/beer-can-chicken-sommarens-roligaste.html
Kanske vill ni läsa om när jag åt ölrumpskyckling?
https://www.lotten.se/2007/08/matdagbok.html
Ölburkskyckling, wow. Faller in i kategorin ”men hur kom de på det?”
Jag gjorde Mobergs variant av ölkycklingen, utan särskild stålställning. Receptet kan googlas. Eller så kollar man hela boken, som innehåller flera godsaker.
Om man låter ölburken vara oöppnad borde det bli spännande.
Sprängd höna.
Men, hur kom dom på det? Frågar Annika.
Kan ha varit nåt slags misstag. Som när jag trodde att man skulle pula in kycklingen i en tom ölburk. Men där får man nog välja mindre fågel.
Förresten, angående brandvarnaren så är det bara att säga till
hyresvärden att denne ska sätta upp en brandvarnare.
Det är sedan många år lag på att hyresvärden är skyldig att
förse alla sina lägenheter med brandvarnare.
Det var som fan, LL99! Hade jag ingen aaaaning om! (Har inte bott i hyresrätt sedan i en inrökt lägenhet med rosa väggar och blått golv på Karl XI-gatan i Lund 1990.)
Sent, men ändå: 40 Creative and Unusual Statue and Sculpture Art
Notera nummer åtta.
Annika! Du ska väl till Sannahed ikväll och heja fram Smederna?
19.00 på Sannaheds Motorstadion. #dresscodered!
Förresten Annika, skulle du se en karavan med tre bussar
från Tuna Trafik så får du vinka. Vi åker södra vägen via Hjälmaresund.
Räddningstjänstpersonal heter det. Min salig far som arbetade som räddningschef blev galen om nån pratade om brandsoldater.
Och jag vill än en gång rekommendera dammsugspåsar i universalutförande. Man köper bara ett fäste till den dammsugare man just då innehar och sen är påsarna desamma hela tiden. Även då man byter upp sej till en XWC7000Deluxe. Då köper man bara ett nytt fäste och fortsätter att använda påsarna som ligger i travar där i städskåpet.
Bilden med barnen och krokodil väcker minnet av en februarimorgon när jag stretade i snömodden uppför vår lilla gata. Jag varvades av en ung pappa med ett litet barn i vagn. I det skyltfönster vi just passerade låg, konstigt nog, en krokodil (inte levande). Lilla barnet registrerade kräldjuret och brast ut i sång: ”Hej krockedilen, snart är det jul.” Man upphör aldrig att njuta av di smås entusiasm och positiva inställning; ”snart är det jul” – i februari, då!
Den nya standarden S-Bag är tydligen namnskyddad, varför Swirl inte får kalla sin PH86 för detta. Billigare och lika bra som S-Bag.
Prövade ”ölburkistjärtenkyckling” på grillen en gång på stenåldern och förstod inte riktigt vitsen med det. Men jag minns att jag läste om amerikaner som experimenterade med olika vätskor som cola och äppeljos, samt olika örter och kryddor i vätskorna. Detta skulle ge olika smak när det kokade i burken och det skvätte på den stackars kycklingens insida.
Plastbelagd aluminium inuti mat man ska äta, nja, sånt är inte direkt min bag…..
Så roligt att du uppehåller dig i mina hemtrakter just den här veckan. Den här tiden tillhör den bästa att befinna sig i Lund, det vill säga tiden när gamla studenter återvänder och nya anländer. För att inte tala om arrival day och utbytesstudenternas intåg i staden. Det är det bästa av allt. Nu kan man roa sig med att peka ut vem som är ny i stan genom att studera hur vingligt hon eller han cyklar (och då menar jag inte som en följd av överflödigt alkoholintag utan på grund av ovana av att cykla och/eller cykelns skick) samt känna sig som en hjälte flera gånger om dagen när man hjälper förvirrade nykomlingar till rätta.
Staty nr. 8 i Lars W’s länk är en av mina favoriter i Stockholm. Annars blir jag glad av Nanas i Hannover.
Jag är ju inte så intresserad av motorsport att jag åker iväg och tittar på sådan (fast jag känner en del som gör det, så de var nog där). Men jag önskar det lokala laget allt gott (de blir så glada i lokaltidningen då).
Jag vill också uttrycka min tacksamhet till LarsW för länken; jag gillade i princip alla skulpturerna (den där bänken i Sydkorea skulle jag egentligen vilja ha, fast den såge väl inte riktigt klok ut i vår trädgård).
Oj, mitt senaste utbrott av parentesanvändning ser närapå programmatiskt ut — huvudpåstående samt bipåstående*. Det var inte meningen, nu måste jag börja variera mig. Titta, fotnot i stället!
* Nej, det är elakt att stå på bin, de är så nyttiga och går så lätt sönder.
Nanas hittar man utanför Hannovers fina konstmuseum Sprengel, men här kommer dagens Stockholmstips: Sven-Harrys konstmuseum. Stockholms enda privatägda konstmuseum som ligger i ett av stadens häftigaste hus vid Vasaparken. Huset kallas för guldhuset för det är helt i mässing på utsidan (samma metall tom tian).
Just nu visas 80 tavlor av Julia Beck, som var kompis med och flyttade till Paris tillsammans med Karin Bergöö och Eva Bonnier. Karins tavlor visas dessutom nu på Nationalmuseum (i samband med Carl-Larsson utställningen) och Eva Bonniers på Waldemarsudde. Kul om man vill förkovra sig i kvinnors konst från den tiden.
Rap och amen.
I mina trakter ju, Pysse! Och fin utställning.
Jag tycker inte att man ska kalla tummen för pounce. Men jag är ju också en grinig gubbjävel.
och, trevligt område du bor i! När vi varit där kom vi såklart på varför det är så dyrt att bo i Stockholm – så att byggherrarna ska ha råd att samla konst. Men å andra sidan är vi ju glada för museet, så det kanske inte gör så mycket.
Så får man gratta Smederna igen. Grattis!
Pysse, det är den parken jag traskar runt i nästan dagligen. Och som boende i Stockholm är man väl glad om byggherrarna använder ens pluringar till att visa konst. (Men de gör det ju inte gratis, förstås.)
Ack ja. Någon mer som äter middag vid midnatt? Contradiction in terms, sorry. Souper, menar jag!
Men alla kanske sover utom jag?
Nej då, jag jobbar och ska äta lunch om en timme så där.
En mycket stor del av Jordens befolkning har ännu inte ens kommit på tanken att sova. Här i Sverige är säkert några hundratusen fortfarande uppe och stökar. I Granbergsdal lyser det hos oss och grannen. Längre än så ser vi inte.
Ja, du har ju gjort natt till dag. Allt enligt Ernst Rolf.
Jaha, nu var supén överstökad. Dags att uppsöka paulunen. Snart.
Ninja-lunch om tre kvart? Vilken nattbuss kör du?
I natt 160 och 193.
Lunch på natten! Blir inte det tokfel för kroppen?
/Jag som aldrig kommer få veta, eftersom jag knappt kan hålla mej vaken efter tio – om det inte är fest förstås!
Man döper väl bara om lunchen till vickning? Och kör med Janssons…
För mig funkar det väldigt bra, men det finns många som inte klarar att jobba natt efter ett tag för att det blir knas på skalmanklockan.
Jag lägger mig när jag kommer hem mellan fem och sex på morgonen, sover tills jag vaknar, tar en kopp te och nåt lätt, äter innan jag går till jobbet vid nio och som sagt äter lunch missinassen.
Trivs som en guldfisk på rymmen i Mississippi.
Har nu konsulterat de gamla skrifterna och kan konstatera att det är på pricken tio år sedan jag gjorde ölburkistjärtenkyckling.
Levande krokodil lös mitt i Jekratinenburgs stad.
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article17750.ab