När man ser hur jag klär mig, omger mig med underliga ting och struntar i om bilen är ren eller ej, kan man inte ana att jag är väldigt intresserad av mode, design och estetik. Det är som om Frank Andersson plötsligt skulle bekänna att han sedan barnsben knypplar spets, som om Angelina Jolie plötsligt sågs delta i sin favoritsport dragkamp eller som om världens främste sedelförfalskare under 1950-talet visade sig vara Astrid Lindgren.
(Nej, så är det inte alls. Men det är roligt att tänka ut sådana där tosserier.)
Igår åkte vi hem till kommentatorn hakkes (gement h och kk, ja) nya sommarstuga – som inte är ny per se, utan bara nyinköpt. Stugan fick ny kostym någon gång på 1970-talet av en person som visste precis hur man skulle inreda för att vara först med det senaste. Och som inte var rädd för att ta ut svängarna.
Om jag bläddrar i tapetkataloger, fastnar jag ofelbart för svenskt 1700-tal eller diskreta ränder.
I hakkes nya sommarstuga gick jag omkring och på mitt synnerligen diskreta sätt medelst tjoanden och pip samt avgrundsvrål föreslog K-märkning, inredningsreportage och museiutställning.
Eftersom huset inköptes inklusive inredning och köksattiraljer samt eventuella lik inmurade i källaren, hittas hela tiden saker som inte får bara mig att tjoa och pipa samt vråla. I en kökslåda låg detta, till exempel.
Nu ska jag försöka komma på om jag någonsin har varit så modern och i tiden att jag idag om detta säger ”men hur tänkte jag, vilken tur att jag tog mitt förstånd till fånga”?
Axelvaddarna? Ja, jo, där var jag nog lite extrem. Men jag tycker fortfarande att de är snygga.
Frisyrerna? Ptja, nej, där har jag suttit fast i nudelträsket sedan 1976.
Skorna? Nope, bara gympadojor, inga klackar eller platåer.
Möblerna? Hahahahaaa, nej.
Aha! Jag vet! Lappade jeans! Ojojoj vad jag inte har på mig lappade jeans längre! Fast … jag skulle bra gärna vilja.
Gissar att det är en variant av detta. Kanske avsedd för barn i bärskogen.
Ja, vi kan väl önska oss tillbaka 80-talsmodet! Jag älskade flashdance-modet och klippte sönder allt, sedan hade jag pösjeans och seglarskor och sist men inte minst sydde jag alla mina kläder: korta klänningar med nedhasad midja, kavaj med knappar i ryggen (av brorsans chockrosa gardiner), haremsbyxor av Omas vackraste påslakan, … Jag stickade till och med en kofta i bombermodell av mohairgarn! Men håret var långt och spikrakt, då som nu. Helt hopplöst.
Ett museum! Undrar om hakke med fam. har hjärta att byta ut allting? De kanske måste för att inte få yrsel och huvudvärk?
Finns det ingen ärtgrön manchestersoffa utan armstöd?
En sån här soffa, fast i brunrandigt, hade mina kompisar. Vansinnigt bekväm!
Agneta uti Lund har nog rätt. Om man bildgooglar på ”berry picker” får man upp en del konstruktioner som liknar den där.
Något för att sänka ner något i vätska utan att det sprids i vätskan, ungefär som en tesil men inte lika finmaskig. Kanske.
Eller kan man skjuta den ena gröna ringen fram och tillbaka? I så fall är det nog något annat.
Ljuva 70-tal! Ung, dum och nyutstigen i vuxenlivet. Vare sig öl eller cigarretter kostade märkbara belopp. Utsvängda jeans! V-dito i 27*32 (är nu nere i 32*32 efter 36*32) och slimmade tishor. Min orange Skiyotjacka gick faktiskt så sent som häromdagen till återvinningen.
Politiken? Den var överreklamerad då, och den är det nu. Det är alltid en minoritet som skriver rubrikerna. ABBA-s genombrott var tämligen talande, motarbetade av diverse kulturpersonligheter som det var.
Det är ju alldeles fantastiska mönster på tapeterna! Och vet ni vad jag tror? Med lite vitmålade lister, tak, och en annan gardin, nya konsoler och hyllplan så tror jag den fina gröna blommiga tapeten skulle göra sig fantastiskt bra idag!
När det gäller bekväma soffor, hade 70-talet de perfekta! Myspys och hångel!
När det gäller ”bärplockaren” undrar jag varför det är en kork i ”botten” (det kanske är toppen, vad vet jag) och varför den är så rå i stilen. Varför inget handtag?
När det gäller Pysselitens skrädderi, så gjorde jag precis likadant. Jag sydde och sydde – och nu går barnen här hemma omkring i mina kreationer. (Så länge de inte har axelvaddar, vill säga.)
Mitt första kök målade jag knallorange, och första soffan var en murrig manchester (liksom finkostymen) på spånplatta från IKEA. Man satt under knähöjd. I dag skulle jag inte kunna komma ur den utan hjälp. TV-n visade en, sedan två, kanaler i svartvitt.
Jodå, här är en bild på soffgruppen också!
http://www.flickr.com/photos/hakke/9006695341/
Någon av Lottens vänner som tror att man ska kommentera på Facebook istället för här i mysiga båset har hittat bärplockaren:
http://www.zatasprodukter.e-butik.se/?artnr=1453
Men jag undrar fortfarande: varför en kork i botten?!
Kork i botten så att den flyter om man tappar den i sjön, bärplockargrejan, alltså.
I love hakkes stuga!
Och själv målade jag hela mitt rum i orange då när det begav sig.
Se där, det ÄR en bärplockare! Med kork! (Jag är förvånad.)
Bra med soffbildsservice, hakke. Den glömde jag ju att fotografera i allt yrande.
hakke: Är soffan superbekväm? Och är den där stora tjejen er lilla bebis?
Ljuva sjuttiotal; här kan det visst njutas lajv!
http://www.jamtli.com/19374.1975.html
Jag säger pass på axelvaddar, tulpanluggar, neonfärger och allt med åttiotalssnitt eftersom jag är precis så gammal att jag skulle se ut som om jag fastnat och inte ändrat på mig sedan dess. Hade jag varit lite yngre hade man fattat att det var retro.
och: a) Fåtöljerna och soffans båda sidokuddar är superbekväma! Mittenkudden i soffan överlåter jag åt lättare rumpor än min.
b) Den stora tjejen i fåtöljen är vårt lilla pyre, på onsdag ska jag på hennes första skolavslutning, när hon går ut förskoleklassen.
Och Ullah, jag älskar också stugan. Vill inte jobba! (Jo, gärna i stugan och på tomten, men inte på kontoret!)
Kan man inte skaka lite på bärplockaren så att bären letar sig neråt och bladen uppåt? Sedan drar man ur korken och …. Näe, det var junte nån bra idé! Jag tror på Ökenråttan! Det är en bärplockare för båtfolk, dom måste ha allt flytande.
… och det säger han med stans bästa utsikt från sitt kontor!
Lumpen! Gotland var –till skillnad från i dag– hur militariserat som helst. Efter en midsommar i Vaxholm 1972 blev det en minnesvärd jul i Fårösund. Tanterna i markan ställde alla automater på ’gratis’ innan de gick på julledigheten. Utom melliset. Lite fick man tåla.
Det var länge sedan man såg en munkorg för myrslokar. De var ju väldigt populära på sjuttiotalet, men har kommit ur ropet på senare tid.
Nej, neeeeeeeeejjjjjj!!!!!
**puh, klarar mig med nöd och näppe från att behöva andas i en papperspåse**
Alltså, det som blev modernt när man var i puberteten och blev urmodigt när man var på väg mot vuxen, är det äckligaste som finns. Allt som visas här är så vidrigt att jag är glad att jag inte har läggning för migrän. Fyyyyyyy!
**andas, andas***
Ett undantag, dock. Att lappa jeansen med vadhelst som råkar finnas tillhands är trevligt, bra, och fint på alla sätt och vis.
Ha, nu hittade jag en avtagsväg! (Bort, förbannade storblommiga brunhet, bort!) Det finns sporter jag förmodligen skulle vara jättebra på (någon som minns att jag har apfötter?), som till exempel tåbrytning.
”Nittonåringen i mina älsklingsjeans från 1990.”
Du vinner ”Jagslängeringentingnågonsintävlingen”!
Jag lappade också nå jeans med nå bomullstyg på den tiden. Det höll nästan en vecka. Jag gav upp. (”Nya” tyget gick också sönder.)
Är det inte bättre med tåkrok om man har apfötter?
Jag tror jag var sista mamman som lappade barnens byxor om det gått hål på knäna. De fyra sönerna, födda i tät följd, ärvde en hel del kläder från äldre till yngre så blev det ett och annat hål framförallt på byxknän. Men jag såg aldrig något annat barn som hade byxor med lappar på knäna.
Jag har ett barn som i vuxen ålder ljudligt klagat över att han hade (mina konstnärligt komponerade) lappar på knäna. Han lät som om han vore Oliver Twist.
Jeans från 1990. Skulle de föreställa gamla? Det var väl alldeles nyss.
Jag har ett par Regular Fit 405 i skarp drift sedan 198X. Presenningar jmf dagens smäck från Levi’s.
Men var är kragsnibbarna och VOLANGERNA? Det om något var väl 70-talsmode? Liksom storblommiga t-tröjor och gabardinbyxor utan linning?
Vi hade förresten en rullgardin som såg ut som den däringa grönblommiga tapeten. Mor målade också våra köksluckor i gult, orange och tomatrött. Samtidigt. Fast vårt kylskåp var vitt, vi kom oss aldrig för att köpa nåt i avokadogrönt, lejongult eller tomatrött. Lite synd, kan man ju tycka så här i efterhand.
Men lampa i furufaner överköksbordet hade vi, fast bara på landet. Man kan inte få allt.
Det måste ha varit något omedelbart tilltalande i 70-talets inredningsmode som fick så många att gå all-in och verkligen genomföra stilen så konsekvent. (Utom den där skamfläcken med det vita kylskåpet dårå, Malin Lindqvist!)
Biddé, anyone?Bidé, anyone?
Visst! Jag har en
biddébidé i ljusgrönt som dottern använde i ett konstprojekt för några år sedan. Tyvärr har den herpes. Om någon är intresserad har jag även ett handfat i samma förskräckliga färg.Det var så länge sedan jag tänkte på bidé att jag inte ens funderade på hur det skulle stavas.
Nu sitter jag på tåget mot Göteborg i en på tok för kort kjol. Det trådlösa internetet är överbelastat såpass att man på 1970-talet hade börjat samla ihop sig till ett demonstrationståg ungefär nu.
Ja men kan du ändra i min kommentar också då mänscha! Jag stavade ju som hon som brukar stava rätt fastän det såg konstigt ut ju.
Bidén är verkligen en gammal uppfinning. Det finns en fransk porrfilmsbild (måste det väl vara) från början av 1900-talet där en dam av natten nyttjar en sådan. Jag tror hon har svart korsett.
Har ni förresten sett porrfilm från anno dazumal? Där går det undan! Herr och dam liksom hoppar fram framför den fasta kameran, kastar av sig kläderna i rasande fart utan att bevärdiga varann med en blick, skuttar upp i en smal säng intill väggen och kör igång på två röda.
Niklas: Men den felstavningen såg avsiktlig ut! Lite godmodig humor, bara.
Ja, det tänkte jag också — men nu har jag korrat så det står härliga till.
Och NU kliver jag och minikjolen av i Göteborg.
Att arrangera ett demonstrationståg på ett tåg till Göteborg, det hade varit att visa tåga det!
Den där bärplockaren är jättebra, det blir nästan ingenting att resa bort. Synd att dom inte finns att köpa längre.
Jamen, Kicki, det finns den ju visst!
Länken finns i Håkans (hakke) kommentar 17.41
Det där att alla gick all in på 70-talets formgivning var nog ett resultat dels av den själsdödande tristessen i femtiotalets gråskala á la Viola Gråsten, dels Lena Larssons ytterst feltolkade uttryck ’slit-och-släng, dels det ökade välståndet som gjorde att man kunde tapetsera om innan behovet uppstod, samt popkulturens färgglada gör-som-du-själv-vill.
Och då brakade svenska folkets enorma längtan efter färg loss på allvar. Allt genast. Ikea-plast, Durotapeter och sprejfärg och färga mormors linnedukar. Samtidigt.
Vilken konsekvent genomförd inredning de l’époque! Vore synd att splittra den. Säjer jag, som har ett hem med inredning i en stil som kan kallas accidentialism. Ja, ni förstår ju själva hur det då ser ut.
Man kanske skulle ha donerat sin knalloranga Skiyotjacka till hakke i stället för Läkarmissionen. Jag hade faktiskt kvar den till häromdagen.
Det var stiligare förr.
Här ett tjusigt badrum med toa på räfflad grekisk kolonn och med fyrkantig sittring (?), bidé likaledes på kolonn och med hela fyra kranar, kanske finns det liksom sprutanordningar kopplade till var och en av dem? Tillkommer vacker spegel som man kan titta in i om sitter åt rätt håll på bidén. Att döma av de små bokstäverna måste varje detalj förklaras, möjligen är det en annons?
Det var en intressant sajt, och. Kolla på de två systrarna och analysen av deras klänningar:
http://www.curatorofshit.com/the-last-wendish-wedding-john-schulze-and-theresa-moerbe-christ/
Den där tingesten är väl ändå en vas?
Äsch, hittade bärplockarlänken, men så opraktisk! Fingrarna far genom riset och blir geggiga och blåa, botten är liten och trång och mosar bären, korken blir uppäten av sommarstugans möss och silverfiskar.
Möss och silverfiskar? Nåja, det blir väl ett bra proteintillskott om inte annat. Hoppas bara att de inte är från sjuttiotalet de också.
Jag måste hålla med Orangeluvan om att det känns opraktiskt att plocka med den däringa tingesten. Vi får väl en rapport vad det lider, hakke?
Jajamen! Jag skickar ut dottern i blåbärsskogen så får hon sammanställa en rapport till hela din släkt sedan.