Det här ska bli en lista med tips för alla som inte är världsvana resenärer!
Nittonåringen, som nyss var en liten fyraåring med kläderna på bakåfram och utåin, flög i fredags alldeles solo till Spanien för att hälsa på en av våra djupt saknade basketspanjorer. Hon och en väska stor som en hundkoja (fylld med spanjorernas kvarlämnade prylar) flög från Köpenhamn till Madrid, där hon fick vänta i tre timmar och hennes telefon gick sönder, vilket är opraktiskt när boardingkortet finns i den. Sedan flög hon vidare mot slutdestinationen (efter att ha lånat en telefon och lyckats laga den egna), där det sägs regna 350 dagar per år. Vilket vi har valt att inte tro på.
Jag (som på flygplatser tappar bort kameror, går vilse, läser fel på biljetten, checkar in fel, kommer för sent, tappar brallorna i säkerhetskontrollen, hotas med handklovar och dricker öl) berättade för henne att man väntar precis likadant på en flygplats som på en järnvägsstation. Med den lilla skillnaden att man inte behöver hämta sitt incheckade bagage, som mystiskt och automatiskt (oftast) kommer dit man själv ska utan att man behöver göra något. Jag fick av snälla släktingar tips om att Nittonåringen skulle
- dricka mycket (vatten eller juice that is)
- undvika att ta kontakt med trevliga farbröder
- ha med något att läsa
- låta bli att läsa och istället världsvant flanera omkring i taxfreeområdet och prova parfymer
- klämma på svindyra väskor
- se till att prata med alla
- köpa vatten med en smaksättning som man inte förstår sig på eftersom allt är skrivet på utrikiska
- sitta och gissa på människors nationalitet
- ha mobilen på larm så hon inte missar flyget
- stänga av mobilen eftersom det är svindyrt att ens titta på den
- ta reda på var gaten ligger meddetsamma
- kolla tavlorna med avgångstider och gate flera gånger eftersom de ibland hux flux byter och det blir jättestressigt så att man måste springa
- lyssna noga på alla högtalarmeddelanden
- akta sig för ficktjuvar
- gå på toa
- gå omkring hellre än att sitta ner och stirra i en bok.
Lite spretigt, kanske? Är mina släktingar inte som jag?
Visst har ni mer att dela med er av? Fyll på med tips om öronproppar och extra örngott samt snytpapper även om sådana råd inte nödvändigtvis har med flygplatser att göra. Kom igen alla resvana – tänk er att små rara ungdomar (eller helt vanligt folk) googlar fram just detta inlägg och nu skriker högt av glädje eftersom det är en kunskapens och erfarenhetens källa till visdom!
(Och svaret är ja. Det kan man. Jag har gått vilse på Philadelphias flygplats och den är inte ens särskilt stor.)
39 kommentarer