Hoppa till innehåll

Etikett: etymologi

Kattens potatis!

– Varför säger man gå i lås när det går bra fastän det inte bra när läget är helt låst?
– Varför säger man på stubben, framgent, mölja, godemän och grodmän?
– Vad är teleskopord?
– Vad är kamelnotationer?
– Vem hittade på halskaka?
– Raffig helg på er!

Det där är från i morse, när jag som många andra fredagsmorgnar var på Sveriges Radio för att i direktsändning prata om ord och etymologier samt svara på frågor från lyssnarna. Ibland händer det magiska: att jag får en fråga som jag inte kan svara på.

– Sådärja sa kärringen, pissade på syltan.

– Han har skägget i brevlådan.

– Jag erkänner, rakt av slips!

Syltan lyckades jag utreda; den är så trist att lite urin gör den bättre, och man säger så när man förbättrar något lite grann. Varifrån skägget i brevlådan och rakt av slips kommer, har jag än så länge bara teorier om; idag fokuserade vi på ”kattens potatis”.

Min radiokollega Svante Ekberg satt i flera timmar och letade i i Henrik Schyfferts show The 90’s – ett försvarstal för att hitta stället där kattens potatis nämns. Schyffert berättar efter 1 timme, 15 minuter och 37 sekunder om hur han inte var cool, men tyckte att han var det – och avslutar med:

… tycker man är kattens potatis, liksom.

Publiken skrattar, men har förmodligen inte en susning om varifrån potatisen kom. För det heter ju egentligen ”kattens pyjamas”.

Som jag inte heller är bekant med.

Nu hoppas jag att inte heller ni har hört något om kattens pyjamas, så att jag får en anledning att berätta lite om uttrycket. Det blev ursprungligen poppis i USA på 1920-talet när skämttecknaren Tad Dorgan drog upp det ur dyn. Det betyder ”något som är bra, eftersträvansvärt, gärna elegant”.

Tad Dorgan gör reklam för 100 år sedan (1919).

”Kattens pyjamas” finns i några andra varianter, nämligen

Gott så. Men jag kan inte riktigt se ett mönster. Katter har inte pyjamas, men de kan jama. Ormar har inte höfter, men många hundar har pungkulor. Ah well.

Men nu ska vi se vad som hände i New York en novemberdag 1922! Ta fram luppen och läs! (Eller halka ner till min tolkning av texten lite längre ner.)

Pyjamaskvinnan och hennes katter

Folkmassa samlas på 5th Avenue, men polisen anar reklamjippo.

Under söndagseftermiddagen möttes flanörer på 5th Aveny av en ovanlig syn – en ung kvinna ute på promenad iklädd genomskinlig, gul sidenpyjamas, eskorterad av fyra katter … även de iklädda pyjamas.

De nyfikna åskådarna framförde snabbt teorier om afasi, sömngång och till och med ren galenskap, när en polis kom till platsen. Han tittade roat på den unga kvinnans klädsel och anropade sedan sina kolleger. Han var uppenbarligen ännu inte helt säker på om han borde arrestera henne för förargelseväckande beteende, för att hon hade brutit sabbaten eller för att hon med sitt tilltag störde ordningen och samlade en stor skara nyfikna New York-bor.

Plötsligt skyndade fem andra poliser och tre väktare till platsen. De tittade på pyjamaskvinnan, konfererade med varandra, sneglade åt kvinnans håll igen, och konfererade lite mer. De verkade ha fattat ett beslut, när någon viskade att den unga kvinnan såg ut att ”verkligen vilja bli arresterad”. Direkt fattade alla misstankar om hennes avsikt.

— Kattens pyjamas … mumlade en av poliserna. Vänta lite, jag tror att det här är något slags reklamjippo!

Trots den unga kvinnans vädjanden och de pyjamasklädda katternas jamande, vägrade poliserna att arrestera dem – och nöjde sig med att se till att åskådarna skingrades. Detta fortgick tills den kyliga hösten övertygade pyjamaskvinnan om att hennes flortunna klädsel inte passade årstiden, och så gick hon hem.

 

Men … varifrån kommer egentligen uttrycket ”rakt av slips”?

Share
33 kommentarer

Kalasbyxor!

På många bilder från min barndom har jag på mig en minikjol som knappt täcker rumpan. Förvånansvärt ofta har jag kringlor i håret trots att modet sade “långt och utsläppt”. Ibland har jag träskor – och nästan alltid har jag kalasbyxor.

Kalasbyxor?

(Nu är ni många som skakar på huvudet. Men ni förstår att jag springer mellan whiskyboksöversättningen med peat in the nose och toffee on the palate samt föreläsningar om svenska skrivregler och radioprat att jag inte hinner uppleva annat än  just kalasbyxor här och nu.)

Så här såg jag ut i tvåårsåldern:

Kolla! Röda kalasbyxor!
Kolla! Röda kalasbyxor!

I förra veckan blev jag tvungen att läsa på om ordet kalasbyxor på grund av ett radioinslag. (En gång i veckan pratar jag i radio om ord, konstiga uttryck och dess ursprung.) Till en början var det en lika trist och tråkig läsning som de flesta etymologier plägar vara: damerna drog förr i tiden ett par tjocka, oömma, grovstickade strumpbyxor över sina sidenstrumpor med söm bakpå innan de skulle gå på kalas (emedan det alltid förr i tiden var sådant väder att både mamelucker och ribbade strumpbyxor samt pampuscher kräfvdes). När damerna sedan kom fram till festen, drog de av sig kalasbyxorna och gjorde stor entré med benen glänsande av siden.

Boring.

En annan teori är att någon läste fel på ett amerikanskt paket med panty hose.

Party hose? Aha, kalasbyxor!
Party hose? Aha, kalasbyxor!

Jag är sååå nöjd med party hose-förklaringen att jag har bestämt mig för att det är den som är rätt. Och nästan varje dag ikläder jag mig numera randiga kalasbyxor.

Ring arbetsmiljökontrollanten! (Bilden är inte arrangerad. Jag sitter precis så där exakt nu.)
Ring arbetsmiljökontrollanten! (Bilden är inte arrangerad. Jag sitter precis så där exakt nu. Röran beror inte på mig.)
Share
64 kommentarer

Å nu blir det dumburken (uppdat.)

Det här är en ”teaser”. Ni blir nyfikna på vad Patrick Dempsey från förr och nu har med innehållet att göra. Och läser vidare.

Tv kallades med en fnysning på näsan för ”dumburken” första gången 1962. (Byt ut ”fnysning” mot rynkning om ni är petiga.) Men var? I vilket sammanhang? Mina böcker hemma gav inte mer än just årtalet och en hänvisning till det engelska ‘idiot box’, så jag mejlade både SAOB och SAOL samt NE. (Alla har svarat att de inte vet.) Nyss mejlade jag Språkrådet*. Sedan föll hela min tidsplanering ihop som ett fuskbygge från 1970-talet eftersom jag råkade åka till biblioteket och där hittade en bok av Lars Ulvenstam: TV – dumburk eller väckarklocka (1967).

Oj, vad många ord det var i den boken! Slarvläs inte nu, begrunda att kapitlen heter:

Högkultur och masskultur
Att hävda kvalitet
Att prioritera ett kulturinstrument
Tävla om publik och kvalitet
Kultur och underhållning
Frihet och ansvar
TV-s påverkan

Där ser man. Kultur och kvalitet. Underhållning och ansvar. Frihet och påverkan. Prioritering och publik. Men istället för att fundera över innehållet, snöade jag direkt in på det lilla bindestrecket före genitiv-s. Tänka sig. Ok. Men varför kallas tv:n för dumburk? Vem hittade på’t?


*) Uppdatering! Språkrådet vet besked – i SvD på sidan 3 (nr 110/1962) står meningen:

I Sverige talar man stundom om ”dumburken”. På amerikanska heter det ”The Six Day Idiot Box”.

Nu vet vi ju inte hur länge man i Sverige då har ”talat om dumburken”, men detta är kanske första gången som det trycks i dagspressen. Nåväl. Tänk att man aldrig får vara riktigt nöjd: varifrån kommer ”The Six Day Idiot Box” då?

Det finns ju en blogg som heter Älskade Dumburk och det finns bloggkategorier som heter dumburken och vi är på alla sätt och vis fascinerade av denna burk. Ikväll ska vi se på fotbollslandskamp på burken och alla måste snart köpa digitala burkar och ska barnen se på burken istället för att hoppa hopprep?

Nu undrar jag: vad säger följande om mig? (Eller kanske bara om mitt tv-tittande?)

Jag vill se allt vad gäller

  • Scrubs
  • Vita huset (West Wing, alla andra titlar är ju på engelska)
  • Grey’s Anatomy
  • House.
Tur att Vita huset inte utspelas på ett sjukhus.

Men jag kan inte förmås att sitta stilla mer än några minuter när tv visar

  • Six Feet Under
  • 24
  • Desperate Housewives.

Obduktion och två flugor i en smäll.

 

Alla dessa serier är av s.k. hög kvalitet, eller hur? Six Feet Under är intressant endast inledningsvis när någon dör under konstiga former, sedan är det ständigt en känsla av ”nä nu barkar allt åt skogen”. Kiefer Sutherland är bra i 24, men jag gillar mest när bilden splittras i olika delar så att man ser många skeenden på en gång. Desperate Housewives är rolig när Felicity Huffman är i bild.

Diskussionen om tv på 1960-talet är inte helt olik diskussionen om bloggar i början av 2000-talet.

1967:
– Bilden försvinner jätteofta! Bara så där!
– Vad tillför Hyland för kvalitet?
– Kan man verkligen lita på det som sägs i Aktuellt?

(Fyll gärna på.)

Fotnot:
Det första decenniet i ett århundrade kallas ”noll-noll-talet”. Konstigt: ”noll-noll” är ju egentligen inte mer än ”noll”, så det borde kallas ”noll-talet”. Sjuåringen här hemma är alltså en nolla.

Share
37 kommentarer