Det luktar illa i huset. Jag vädrar och korsdrar mig så att glas far i golvet och böcker faller ur hyllorna – men inser ju att jag måste gå till botten med lukten.
- Det är inte mögel.
- Det är inte sur mjölk.
- Det är inte kräftskiverester.
- Det är inte kattpiss i en gammal orienteringsdoja.
En gång hörde jag av en kusins kompis bästis mosters dotters pojkvän (eller nåt) om en bortglömd gympapåse i Tibbleskolan i Täby. (Hm. Eftersom jag har gått på just denna skola kanske jag inte hörde historien av någon utan var där i alldeles egen hög person? Ack, jag börjar hitta på minnen. Hm.) Korridoren där det fanns gympaskåp luktade alltmer illa tills någon bestämde sig för att bryta upp ett skåp, som om det hade haft en bärande roll i en tecknad film hade puffat ut små röksignaler som ett rop på hjälp. I skåpet fanns en stinkande gympapåse med innehåll som skulle ha gjort en surdeg stolt.
Så luktar det i vårt hus. (Tydligen flyttade gympapåsens svettiga ägare till en annan skola två månader tidigare.)
Jag har tömt alla papperskorgar (hittat ett par örhängen!), tvättat all tvätt, pillat barr och grus ur underkläder som råkade tvättas tillsammans med orienteringskläder, röjt bort badstrandspåsar ur hallen (snyft), slängt slitna skor, hittat en främmande 40-talshatt, slängt en en vecka gammal persika som låg och jäste i Åttaåringens skolväska i hallen – och så har jag lagt tre mossiga orienteringskartor i frysen. (Ni ser att vi återkommer till orienterarämnet? Det är ju mycket som kan lukta i en orienterares vardag.)
När jag röjde som värst i vår dagisliknande hall där alla har varsin plats, hörde jag ett släpande och rasslande utanför den på vid gavel öppna dörren. Det lät som ett spöke i en slottskorridor; kedjor skramlade, metall slog mot sten och någon stönade högt. Det var sotaren.
– Hallå? ropade sotarn och rättade till sina pinaler som hängde från hela honom som girlanger på en julgran.
Sotarn! Satan! Det hade jag glömt! Han tittade på de pyramidliknande klädhögarna på golvet, noterade att jag hade på mig min pappas studentmössa från 1950-talet (ja, den hittade jag också i röran) och sa stilla:
– Jag ser att ni fortfarande inte har skaffat en stege …? Så att jag ka…? Vi har ju pratat om det i tre år nu …
– Stegen! Fasen! (Jag svär väldigt mesigt.) Förlåt! Men ser du vilka fina stuprör vi har tejpat upp?
Och nu kommer dagens visdomsord. ”Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag” känner ni ju till sedan tidigare – ett ordspråk som jag inte tycker stämmer riktigt. Vissa saker är himla bra att få skjuta upp, faktiskt. Men say after me nu: ”practical debt”. Praktisk skuld kan vi kalla det på svenska så får vi in en liten dubbelbetydelse också.
”Technical debt” och ”design debt” är etablerade uttryck som beskriver hur dumt det är att göra något förhastat, dåligt, vårdslöst eller halvhjärtat: man får sota för det i ett annat skede. Det kostar alltså att fixa det som inte är välgjort.
Man kan dra paralleller till nästan allt som man inte sköter som man borde – t.ex.förseningsavgift på en räkning som kunde ha betalats, men som glömdes längst ner i högen med obehagliga kuvert.
Vår praktiska skuldlista kan inledas med stuprören och den förkättrade stegen och sedan fortsätta med källarstöket, hatthallen, väsklagret, blomvasmisären och bilraset. Vi har skuld upp över öronen när det gäller praktiska ting som borde ha fixats igår. Men nu ska det bli andra bullar av!
Jag måste bara hitta källan till lukten först.
Min syster hade lagt en soppåse ihop med julpyntet, den kom fram till nästa jul. Doften spred glädje långt fram på hösten. Anticimex kom och letade skadedjur och mögel men inte letade de i julpyntskåpet.
Kanske en ruttnande ekorre i skorstenen?
Usch, lycka till med det. Hoppas inte att det är döda djur på konstigt ställe … fast det är lite misstänkt, mat luktar ju bara tills det torkar.
Och köp stuprörskondomer på clas ohlson i vanlig plast istället, de kan man flänga runt lite som man vill. Om man absolut inte står ut med att de ligger utrullade kan man ju flytta på dem, det tar 0,5 sekunder. De klarar också att bli kvarglömda över vintern utan att sura alltför mycket.
Hej!
När det luktar skumt i huset kan det vara en gammal Wettextrasa som ligger i köket och sprider sin odör. Kolla den!
Hälsningar
Fru Svensson
Vi har problem med att vattenlås i golvbrunnarna i källaren torkar ut, när det är varm. Ta och släng en hink vatten i de golvbrunnar ni har och kolla om det hjälper.
En kompis med liknande problem tog hem en gubbe från Anticimex. Han sniffade två gånger och utbrast ”Katt!”. De ställde en byggfläkt i en vecka vid det rör där den stackars kissen klättrat in och dött, så att han blev mumifierad.
Jag har alltid tänkt att det vore rätt häftigt att kunna skriva det på sin CV: ”Kan känna igen en död katt på lukten”. Ungefär samma klass som att ha jobbat som mumsmumsbottenstansare på Cloetta.
Rapport: jag har hällt vatten i de illaluktande avloppen som torkar (vet precis vad ni pratar om) och bytt disktrasa (ska man ju göra varje dag, jahadå) och hittat tre hattar till.
Senare i eftermiddag ska det köpas stupkondomer på Classe. (Jag får väldigt mycket gjort, ser ni det?)
Kolla dräneringshålet i kylskåpet. Där brukar det samlas äckel som luktar illa.
Annat konstigt – om man har en ventil som varit utblås för en torktumlare kan det krångla in sig småfåglar där som bajsar, lever om och potentiellt dör. En inbyggd fågelholk har jag alltså i min tvättstuga, gissa om den är populär?
Tänker somChrister och Luna. Ngt som krupit in i någonstans i huset och dött?
Jag har nu hittat tre par orienteringsbyxor, en saknad nyckelknippa, en f.d. kiwi och tre par spruckna gummistövlar i stl 27. Vädringen har gjort susen … eller så har jag bara vant mig. Alla på Clas Ohlson ba:
– Örk, tanten luktar rutten gympapåse!
Skogsgurra. Var är du?
Du med ditt gamla trähus på landet, har antagligen stor erfarenhet av lukten från döda möss/råttor.
Själv har jag en mus (?) i takbjälklaget snett ovanför mitt huvud. Några gånger per dag ger den sig tillkänna genom knaprande ljud i 15-30 sek. Därefter tyst igen.
Har de sotarstegar på Clas Ohlsson också?
Jag märker att den föll ur listan så fort du nämnt samtalet med sotaren. Samtal slut; stegtankar slut.
Det började lukta illa i vårt vardagsrum förra hösten. Precis när man satt sig till rätta i soffan anade man en misstänkt doft, den gick att ignorera ett par dagar sedan började sökandet då stanken började bli outhärdlig. Efter 5 dagar hittade vi en uppsvälld råtta i vardagsrumsgolvet/källartaket…
Åh, så läckert med just en uppsvälld råtta!
Vad gäller min utflykt till Classe, så föll även den ur tankarna när jag plötsligt skulle laga kvällsmat till ett helt kompani.
Nu ligger min djefla man på golvet och luktar längs listerna. Han har damm i näsan.
Byns alla katter använde vår torpargrund som toa en vinter, det märkte vi inte förrän det blev töväder på våren. Nu är det galler för gluggarna.
Örjan
Jag är på resande fot och har just hamnat i Ålesund. Så jag har haft lite dåligt med möjligheter att bistå med erfarenheter. Men jag saknar inte erfarenheter av konstiga dofter i huset. Ibland är det bonden som sprider gödsel på åkrarna runt omkring oss. Det kan vara den gamla kolmilan som stinker, men det är mycket sällan – vanligen sprider den en mycket trevlig vildmarksdoft.
Det vi bidrar med i form av personliga utdunstningar förbigår vi med tystnad. Det finns ju något som kallas för ’den privata sfären’ – inte för att den verkar vara helgad här hos Lotten, men ändå.
Det enda absolut säkra tipset jag kan komma med är att leta efter en vas i djupblå koboltfärg med små guldstjärnor som dekor. Mönstret heter troligen Orion. När du hittat den vasen ska du kolla om den möjligen innehåller en ruttnande råtta (råttor har en viss faibless att ramla ner i just sådana vaser för att ruttna).
Den goda nyheten är att du just hittat orsaken till lukten. Den dåliga nyheten är att råttan troligen svällt upp på grund av den vanligen långt framskridna autolysen och inte gärna faller ut ur vasen när man vänder på den.
Vi har löst det genom att placera vas med råtta i sekrutthuset i någon månad. Råttan torkar då ihop så att den lätt kan ’hällas’ ut ur vasen. Det är sedan lämpligt att desinficera vasen med någon syra som man har stående och sedan diska den med starkt diskmedel.
Tja, det är allt jag har att komma med. Vi har troligen sett en albatross utanför hotellet. Alla är överens om att det inte är en stork eller örn. Pelikan eller struts ser det inte heller ut som, så det måste vara en albatross. Ytterligare meddelanden följer när expertisen i baren uttalat sig.
Ingen som tänker på lämningar av kräftskriva? Så här års vore väl det naturligt. På mitt jobb hade vi årliga dylika skivor och ett år skulle nån hjälpsam men bortkommen och ganska nyanställd typ göra sej nyttig när det röjdes efter festen en torsdagskväll. Han ställde in den stora sopsäcken med kräftskal i rummet märkt Soprum. Det var bara det att det var inte längre ett aktivt soprum. Inga sopor hämtades nånsin därifrån längre utan från det nya soprummet. Inte visste han det. På måndan när vi kom till jobbet stank det avsevärt. Och värre blev det framåt veckan. SÅ SMÅNINGOM hittades säcken. Ojojoj.
stegar verkar finnas på Jula.
Härk och usch, nu luktar det mer. I eftermiddags trodde jag att jag hade rensat ut något eftersom det blott luktade höst och nybakt bröd (jag sa ju att jag fick mycket gjort). Men nu kryper min djefla man längs listerna igen.
– Uno kommer imorrn. Imorrn kommer Uno. Allt blir bra när Uno kommer, säger han.
Coolt! Jula har ju en dubbelstege på rea! Den måste ju sotarn gilla!
Kan det vara en kvarglömd ost i en påse ?
Gammal ost?
Lotten var för en tid sedan i London?
Limburgerosten? har den mognat?
Var det Poe som skrev en novell där osten var ”huvudpersonen”?
”Den sista resan” (?) eller något likartat? Tror det hade något med en tågresa att göra.
Tråkiga typer i baren. Dom säger att det är en häger. Bild kommer att finnas om några dagar. Då kanske vi får ett riktigt besked (dvs att det är en albatross).
Skogsgurra, jag vill inte gör dig besviken men så vitt jag kan se så verkar det vara ont om albatrosser i Norge, så med största sannolikhet så är det en häger.
Förlåt. Limburgerosten är inte engelsk, utan belgisk till ursprung. Englands mest aromrika ost ät det stilton?
Rapport: JAG HAR STÄDAT I KÄLLAREN!
Bildbevis! Vi har nog alla en bild av hur din källare såg ut innan …
Ujuj, varför tog jag ingen förebild? Jag borde inte få kalla mig bloggare! Jag är en skam! (En extremt smutsig skam. I pyjamas. Smutsig pyjamas.)
Är det pyjamasen som luktar månne?
Pyjamasen luktar damm, olja, tigerbalsam och kaffe. Men inte gammal gympapåse, tyvärr.
Fast snart kommer ju Uno.
Skogsgurra: Dagsfärsk text om majonnäs från Matmolekyler.
http://matmolekyler.taffel.se/2011/09/19/kokstrauma-majonnasen-skar-sig/
#tidigarebloggkommentarer
Kaffe? Luktar pyjamasen kaffe? Har du haft den som filter? Luktar den mögel oxå?
Ytterligare input på kondomköp – välj den längre modellen. Man kan kapa i bägge ändar om den blir fnasig. Och tycker man den är för lång från början kan man bara knövla upp den längre på röret och säkra med ett gummiband. Mina har för övrigt klart urskiljbara bitmärken på tyngden. Förklara det, den som kan.
Förklara sedan hur det kommer sig att jag sitter med såna här tips på fickan. Va? När blev jag en beskäftig hemmansägare?
Förklättrade stege, läste jag. Hos vår mor luktade det rutten frukt i ett halvår, men ingen rutten frukt dök upp. Hos oss kan doften av kompostfraktionen under diskbänken bli besvärande efter 112 minuters diskmaskinsprogram, emedan maskinen värmer upp utrymmet bredvid.
Städat… Som i slängt saker?
”… etablerade uttryck som beskriver hur dumt det är att göra något förhastat, dåligt, vårdslöst eller halvhjärtat: man får sota för det i ett annat skede.”
Och när man skjuter upp införskaffandet av en stege får någon annan sota i ett senare skede.
Exakt så, hakke!
Jahadå, Orangeluvan: imorrn åks det till tippen med en trasig bordsfläkt, ett trasigt metspö och en igenkalkad vattenkokare.
Hmmm… Icke godkänt…
(Orangeluvan anser att jag ska slänga även några av de sju bufféerna, alla sparkbyxor i 50 centilong och videobanden. Pfah!)
Slänga?! Dumheter! Man vet aldrig…
Kan man inte kalka av en igenkalkad vattenkokare?
Klart man kan, PK. Meeeeen den nya som jag köpte är så himla mycket schnüggare i rostfritt å så. (Den igenkalkade köpte vi 1991.)
Rapport: Det bidde ingen tur till tippen. Allt som ska slängas ligger undangömt i en släpkärra under en presenning. Vi kommer förmodligen att i maj säga ”nämen kolla, här ligger ju den gamla vattenkokaren!” …
Och jag är såå glad att vi inte kastade den gamla brödrosten i sopkontainern på stuberten. I mer än en vecka försökte vi få den nya fyrskiviga att funka innan vi slängde vi den i sopkontainern och plockade fram den gamla igen. Den var inte alls så dålig som den nya.
Lotten, är du säker på att det inte är din djefla man som köpte flera kokta ägg på butiken och skuldmedvetet gömt undan dem?
De var ju inte direkt någon smaksensation.
Tyvärr vet jag exakt varifrån kattpisslukten hemma härrör. Från katten. Men orkar inte tvätta golvet vaaarje dag… (Usch mig!)(Men jag torkar upp hela tiden, don’t worry.)
Däremot har jag de senaste dagarna haft lite kamoflage av en ljuvligt doftande 7 kg 91% mörk chokladklump.
Är du sjuk Lotten? Lite manoaktiv kanske?
Limburgerosten var det väl Mark Twain som skrev om, om jag inte missminner mig. Den åkte mycket riktigt tåg, tillsammans med ett par kistor med avlidna (som fick skulden för lukten).
Jag är inte sjuk! Jag är i Göteborg!
Blev lukten så påträngande att du måste fly?
Vilket hotell bor du på? Frågar av ett alldeles speciellt skäl.
Hotell Odin!
Jaha, jag hade hoppats på Opalen där dom är skyldiga mig en pilsner i baren. Den hade du gärna fått driva in. Och jag är alldeles övertygad att du skulle ha lyckats.
Kan man se och höra dig på bokmässan i någon monter eller på något seminarium?
Åh, så trevligt! Ha så kul på mässan – med lite tur har familjen löst luktproblematiken innan du kommer hem igen.
Tyvärr har jag inga uppdrag eller åtaganden på mässan i år, Helena. Men jag kommer att irra runt överallt i svart t-shirt med vit text och en kamera på magen.
Men vad är det som luktar?! Har Uno fixat biffen?
Ack nej, Uno stod bredbent i hallen och undrade om jag hade kollat i alla 37 skoparen som hyllorna dignade av. Sedan sniffade han här och där och sa:
– Ja, det luktar. Nu avvaktar vi.
Nu äntligen hittat rätt novell. Inte Poe, utan Mark Twain. http://www.mtwain.com/The_Invalid's_Story/0.html