Hoppa till innehåll

Lotten inlåst – på Kumlaanstalten!

Se där, en perfekt kvällstidningsrubrik. Vänta, en till:

Lotten rasar – kalla kulvertar på Kumla!

Vad lätt det är! Vi tar ännu en:

Lotten i fängelse – utan bh!

Bakgrunden är förstås att jag sedan liten palt har försökt ta mig in i ett fängelse. Som alla andra tror jag ju att det ser ut som i Strul, Brubaker, Papillon, Jönssonligan, Shawshank Redemption, eller i värsta fall Hogans hjältar.

Min kriminella bana började med en stulen karamellburk i plåt i maj 1977 och slutade med en stulen kajalpenna i juni 1977. (Förutom att jag ju i tioårsåldern stal barbieskor av mina kompisar och att jag utan att veta om det stal en motorcykel i Italien när jag var nitton.)

Chaplin.
Chaplin.

Men slängd i fängelse blev jag icke, trots mina förbrytelser.

Igår var jag dock som Pecha Kucha-föreläsare med min djefla man, operasångerskan Katarina Pilotti och arkitekten Karin Törnquist på Kumlaanstalten för att liksom underhålla lite. Liksom Johnny Cash-igt, vill jag se det som. Vi hade blivit förberedda på att vi inte skulle få ta med oss kameror, mobiler och datorer in och att inte bära ”utmanande klädsel”. Men faktum är att man dessutom måste lämna kvar smycken och klockor och helst ska gå in utan skärp eller små spännen på skorna eftersom metalldetektorn är superduperkänslig och börjar pipa för minsta lilla.

Jag bestämde mig för att vinna inte-pipa-tävlingen och när jag väntade på min tur, eliminerade jag precis allt som skulle kunna ge utslag. Efter en extra genomgång upptäckte jag till min stora fasa två hårspännen som jag inte minns när jag satte på mig. Och så åkte bh:n av. Det gör inte så stor skillnad på just mig, men dagens balconetter och push uppisar och allt vad de heter är ju så trevligt vadderade att man säkerligen skulle kunna gömma en lövsåg i dem.

Och jag vann! Jag pep inte! Vissa i församlingen påstod senare att jag kom på delad förstaplats, men jag säger som Gunnar Larsson 1972: jag var faktiskt först.

Clooney.
Clooney.

Efter den noggranna visiteringen förväntade jag mig ännu en kontroll, mer fokuserad på kroppens kaviteter, men det slapp vi.

För att komma till föreläsningslokalen fick vi gå genom vansinneslånga kulvertar som var behagligt kalla just denna heta sommardag. Vårdaren (fångvaktaren) som var vår ciceron berättade att personalen inte fick tjänsteskor, vilket vi alla tyckte var bedrövligt; de skulle ju utrustas med joggingskor och få dagens motion av alla dagliga kulverttransporter och därmed förbättra folkhälsan.

Väggarna i kulvertarna är på ena sidan smyckad av klienter (fångar) som fick måla vad de ville på 1970-talet. Det ser ut som om jag hade målat: det är fult och utan känsla och … äh, dåligt helt enkelt. Bläh. Man rycker på axlarna och tänker ”vad synd” på så långa väggar.

Men andra sidan är fullständigt fantastisk – målningarna från de senaste tio åren är mer professionellt utförda än på många av de museer jag har besökt. Vi gick så långsamt vi kunde och oooo:ade och aaaaa:ade och kunde inte se oss mätta på Nikola Tesla, monsterfantasier, Cthulhu och andra H P Lovecraft-inspirerade konstverk samt en enorm Zlatan som liksom var tredimensionell och … ja, så himla bra.

Någon (jag) borde faktiskt få tillstånd att fotografera underverken.

Naturligtvis är det ribbor för fönstren och lås och dubbla lås och lås med fördröjningsfunktion och extratjocka dörrar och övervakningskameror överallt – men annars påminner insidan på Kumla ganska mycket om dagis, sjukhus, kontorslokaler eller fritidsgården hemma i Luleå. Fast det är renare.

Keaton.
Keaton.

När klienterna (fångarna) kom, pirrade det till i föreläsningsfjärilen strax ovanför levern. De var så … självsäkra. De släntrade framåt, några kom på efterkälken, några irrade bortåt ett tv-spel och några gick på toa. Och alla var så vältränade – musklerna spände och t-shirtarna i stl XXL (vilket står på utsidan av tröjan) var inte stora nog. Alla tittade nyfiket på oss, medan vi som skulle föreläsa tänkte:

– Jag ler.
– Bäst jag inte ler.
– Vad ska jag fästa blicken på?
– Han där ser ju ut som en basketspelare.

Efter våra föreläsningar var det fritt fram att ställa frågor. Katarina Pilotti ombads sjunga en stump och arkitekten Karin frågade försiktigt vad klienterna (fångarna) ansåg om just fängelsearkitekturen, eftersom det är hennes specialintresse. De svarade:

– Ptja, det är lite instängt.
– Och låsen är ju himla komplicerade.

Helan & Halvan.
Helan & Halvan.

Det här med musklerna fascinerade mig (som vanligt): inte en enda kille såg normalbyggd ut och inte en enda bar på minsta lilla rondör. Min djefla man – som ju är så bredaxlad – såg i sammanhanget ut som en liten sillmjölke. Jag frågade vår ciceron/vårdaren (fångvaktaren) om detta.

– De tränar väldigt mycket, ja. Men inte med lösa vikter, det är bara stora maskiner som sitter fast och inte har lösa delar och de går inte längre upp än till 50 kg. Men då tränar de med varandras kroppar istället – de bär helt enkelt på varandra när de inte har tillgång till träningslokalen.

Har man internet på Kumla då? Nej.

Om man pluggar, har man tillgång till ett intranät och undantagsvis kan man få använda internet – men då under övervakning. Om man inte pluggar, sitter man alltså aldrig vid en dator. Detta måste rimligtvis medföra stora anpassningssvårigheter när man eventuellt kommer ut – ut till ett samhälle där alla förutsätts betala räkningarna på nätet och där nästan alla har smarta telefoner som gör att vi inte behöver kartor, telefonkatalog, lexikon eller ens passa tider.

Vi föreläste för två grupper och fick applåder och alla tyckte vi nog att operasången var bäst. När vi var färdiga, lyckades jag smuggla ut två burkar med sagolikt god laxsoppa som vi fick till lunch. Tydligen var denna bedrift inte alls en bedrift eftersom man får ta med sig en del saker, t.ex. laxsoppor, ut ur fängelset. Äsch.

Smuggellax.
Smuggellax.

På väg hem med sopporna fick vi vänta på perrongen i Arboga i 20 minuter. Arbogaperrongen är ingen höjdare och kiosken i stationshuset är stängd, så min djefla man som höll på att hungra ihjäl sprang iväg någonstans för att köpa blodsockerhöjare eftersom han inte var sugen på kall laxsoppa.

– Vad vill du ha? sa han.
– Mjaeh, inte godis, inte glass, inte kladdig macka, äh, bara nåt! svarade jag och tänkte i banan- och äpplebanor.

Men så kommer han med detta:

Lättöl och chips!
Lättöl och chips!

Sällan har en väntan på den bedrövliga perrongen i Arbåga varit mer njutningsfull! Aldrig förr har jag druckit öl på en perrong! Och för första gången någonsin pekade ett litet okänt barn på mig och sa:

– Titta mamma, tanten dricker öl.

Ok, men jag är faktiskt en hårdhudad kåkfarare som har gjort en volta.

[en numera försvunnen volta-film fanns här]

Share
Publicerat iBloggen

47 kommentarer

  1. PK

    Tänk att en hel del av polkagrisarna som säljs hos kokerierna i Gränna är importerade från Kina. Bedrövligt. Jag är skakad och upprörd.
    Fick du äntligen strippa lite Lotten, det var väl kul för dej?

  2. Du sa väl det till barnet och dess mor? “Jag är just utsläppt från kåken, sörru.” (Nu försökte jag skriva kåkfararslang, men det gick nog ganska dåligt.)

  3. Örjan

    Det som fängslar mig mest i ovanstående inlägg är bilden på blodsockerhöjarna.
    Har du ställt upp ett bord på järnvägsspåret?
    Är inte det ett regelbrott? OK, kanske inte med fängelsekonsekvenser, men ändå.

  4. Kalle

    Den enda kontakt jag kan stoltsera med i sammanhanget är, å andra sidan, kroppskontakt. För drygt 10 år sedan, då jag fortfarande var en ung (nåja) man, spelade jag i jobbets korpfotbollslag. Vår sista match i serien skulle vi spela på en helt annan plats än vanligt, mot “Team Futura”. Det visade sig vara fångarna på Tillbergaanstalten. Vilken match! Publiken satt som fängslad! Bokstavligt talat. Futuras kamrater fick titta på matchen genom stängslet.
    Och gissa om vi fick stryk! 10-1 till Futura. Några av deras killar hade något riktigt vilt i blicken, och vi vågade liksom inte gå på som vanligt.. De har nog maskiner på Tillberga också. Och ryssfemmor.
    Vissa av klienterna var dessutom riktigt jävla duktiga på att lira boll! Är inte det fusk? Jag menar: är det förenligt med Korpens traditioner?
    Hälsningar från din svåger.

  5. Ullah

    Föreläste du om skrivregler?

  6. Inte alls, Ullah, jag föreläste om ”saker jag gillar”. Och det var upphängt på bilder på ett halvmålat hus, likmaskar i soptunnan, döa möss, bombtomater, skor i källaren, barn i tvättmaskinen och en trasig tånagel.

    Ungefär.

  7. Jag var förbi ett polkagriseri i veckan och funderade faktiskt på att köpa en med whiskysmak och en till som skulle smaka tequila, men avstod. Jag körde ju bil.

  8. Ö-Helena: Va troru om ‘mucka från stillot, serru’?

  9. Jag tycker Skogsgurras bilresa verkar vara av ungefär samma slag som Lottens stulna mc.

  10. Jag vill också strippa (helst inte för fängelsepublik visserligen men visst, vad fan det går det med) var anmäler jag mig?

  11. @Skogsgurra: Kan det vara så att du kör Seat? Bra bil, eller hur?

  12. Rosman

    Dina bilder påminner mig om en fin replik från min son när han var mindre: “Varför låser man inte in alla bovar på en gång? Det kan väl inte vara så svårt, de har ju randiga kläder?”

  13. Ullah

    Aha! Du gjorde en snabbvariant av din blogg för de stackars klienterna som tydligen är förhindrade att följa den där de sitter bakom lås och bom.

  14. Jorå, dieva, den går som fan! Och bäst går den på/med Whisky.

  15. Single malt?

  16. Gerbilen

    Faktiskt hade jag oroat mej för dej nu, Lotten. Till Kumlaanstalten? Men det är väl inte ett damfängelse; tar dom in henne där???
    Själv har jag bara varit på Långholmen. När jag läste straffrätt ingick det ett besök där. Inträffade lämpligt nog i februari, slaskigt och grått och där traskade vi över bron till det nednötta och hemska Långholmsstillot. De stackars fångarna förevisades som specimen och det hela var inte muntert; man kunde tappa livsmodet för mindre.

  17. Gerbilen

    Och Lotten: Du tog väl betalt?!?!?!?! Du vet!

  18. Inte nödvändigtvis, dieva – bara yrseln är OK så funkar till och med Johnnie Walker, röd. Kräsen har jag aldrig varit.

  19. Gerbilen

    Johnnie Walker – den vandrande vålnaden. Drycken för Fantomens fan club?

  20. /ingrid

    Tioaringens kommentar i skidbussen forra sasongen nar jag oppnade en ol pa hemvag fran Romme Alpin: “Mamma, MASTE du dricka ol?” var faktiskt helt omojlig att svara pa. Vad jag an hade sagt hade mitt rykte i den skidbussen varit stadigt forankrat i alkotrasket.
    Avsaknaden av prickar over vissa bokstaver beror dock inte pa alkoholism utan pa ett franskr tangentboed.

  21. Jag sager da det, Ingrid — man signalerar verkligen ”jag ar på resa, jag” nar man maste skriva utan prickar. Sjalv ska jag till London den 16 augusti, och oj vad jag ska skriva utan prickar da!

    Men nu är jag faktiskt bara hemma och simmar i kladdkaka (väldigt kladdig) och klafsar omkring i kokosmjölk (long story).

    Gerbilen! Ja, vi fick betalt: 400 kr för resan dit! (Ok, det tycker manaaaachern är alldeles på tok och det har hon helt rätt i, men si jag har kommit så långt i min karriär att jag har förstått att man i min ålder bör ställa upp på saker “pro bono” bafatt.)

  22. Och, Skogsgurra: än går du inte säker. Jag har en himla massa bilder att visa upp från mitt besök hos er. Flaskan med koncentrerad svavelsyra, t.ex.

  23. “franskr tangentboed” Man undrar onekligen! Vore jag hälften så gammal som jag är skulle jag nu infogat en blinkade boll med ett skevt leende. Men se det är jag inte!

  24. Va? H2SO4? Var fanns den? Den har vi letat efter i flera veckor!

  25. Gerbilen

    Ställa upp ….. i din ålder ….. Hör du hur jag ångar? I ingen ålder ska man ställa upp gratis. (Ersättning för reskostnaden är en självklarhet och ingen ersättning ; den tjänar bara till att få dej på plats. I Kumla då, av alla platser. Fnys! Grrr.) Lotten, Lotten, jag kommer ingen vart med dej när det gäller det pekuniära.

  26. Gerbilen

    Ja nu skrev jag ersättning och så ersättning igen – i min upprördhet. Vad jag förstås menade är att reskostnadsersättning är ingen betalning för en insats.

  27. Fast Gerbilen har ju rätt. Men jag fick i alla fall nåt att blogga om!

  28. Då är vi lika hopplösa då.

  29. Gerbilen

    Et tu Skogsgurra!!!! Kan du leva på att vara på första sidan av vad-det-nu är? Fler än Lotten behöver en manaaaaascher, tydligen.
    Och Lotten: Hur mycket (pengar) får du för att blogga? Va??? Detta kommer att sluta med förskräckelse, mark my words.

  30. Gerbis, vad tror du att en motsvarande reklamplats på första sidan på den tidningen kostar? Priceless, kan jag meddela. Då huvuddelen av min kundkrets är elfolk inom industri och förvaltning och Elsäkerhetsverket är den myndighet som styr och ställer i elbranschen så är det en reklamplpats och en referens som, om jag skulle försöka uppskatta den i pengar, utan vidare motsvarar 50 – 100 kSEK det första året. Det tycker jag är en jäkla bra utdelning för ett par dagars förberedelse och en knapp timmes lajv show.
    En manager måste se till helheten och jag tror att Lottens bedömning är helt rätt. Kumlajobbet är en bra referens och sällskapet verkar ju också kvalificerat.
    Vi fria företagare är fria av många anledningar. En är just friheten att göra det vi känner för.

  31. Fast jag hade gärna haft pengar att göra vad jag känner för.

  32. Anna, när det gäller bovbilder så finns det fler som saknas, men jag håller med om att Björnligan borde getts utrymme. Och Bröderna Dalton.

  33. Och Herr f. förrädaren Petterson.

  34. Gerbilen

    Good for you, Skogsgurra! Då kan jag sluta oroa mej för DEJ ialla fall.

  35. Jag har ett gammalt apoteksglas som en gång innehöll paregoric/anhydous morphine (aka opium). Paregoric har använts mot magsjukdomar hos barn men är också, som det står på flaskan, habit-forming. Trots det så finns det anvisningar om att man kan ge en droppe av lösningen till ett spädbarn som har uppnått den ädla åldern av ett år.

  36. PK

    Nu finns bildbevis på Polkaskandalen eller Kinachocken som den oxå kallas, på min blogg.

  37. Jag har ingen aning om varför jag kom att tänka på paregoric i anslutning till det här inlägget… hmmm

  38. En lövsåg i bh’n, intressant!

  39. Jag kan varmt rekommendera fängelset i Falun. För oss som är gamla nog för att avstå ifrån rullande smajlisar men unga nog att gilla vandrarhem.

  40. Ullis

    Lotten, jag var i ett “maximum security prison” i USA förra året å hälsade på en brev-vän!

  41. Smörsågar och maximum security prison (WOW!) i ett och samma bås. Stackars alla som måste spionera på mig och analysera innehållet för att bedöma säkerhetsrisken.

  42. Smörsåg? Menar du smörgås? Eller snörsåg?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.