Ni ser hur Selma står där och blänger mot fotografen? Eller vänta, hon kanske bara står där och ser ut som hon borde gjorde. Klänningen ser förstås lite för tajt ut vid axlarna. Hon kanske har obekväma skor? Och ont i den onda höften? Eller vänta, det är förstås alldeles för varmt ute och hon vill ju bara in i huset igen för att fortsätta att skriva.
För hand.
Vid ett skrivbord.
På icke alls ergonomiska stolar.
Detta gnager i mig som en bäver i byggartagen. Förr i tiden skrevs storverk och odödliga alster av människor som satt fast i korsetter och kravatter och som dessutom var tvungna att använda krånglande pennor och som inte kunde slå upp ett endaste dugg på internet. Hade de halsfluss, mjältsjuka eller kallbrand var det bara att stå ut och hoppas på det bästa. Och om de ville ha lindrande te, fick de vänta i många fler minuter än vi gör idag på att vattnet skulle koka.
I väntan på min lidnerska knäpp och därpå följande Nobelpris, far jag omkring och besöker allehanda konstnärer och författare för att klappa lite på dem.
När vi kom till Frödings födelseplats började det spöregna samtidigt som vi var hungriga, och eftersom Fröding ju inte alls värkte fram något strax efter födseln, sprang vi bara fram till honom och sedan tillbaka till bilen. Detta kallade vi Frödingeloppet.
När vi närmade oss Kristinehamn, tog vi en omväg för att skåda Picassos jättestaty som föreställer hans fru och alls inte en envingad skata.
När vi i hällande spöregn och 97 sekundmeters motvind hade kämpat oss fram till Picassoskulpturen, stannade vi i 5,2 sekunder för att hinna föreviga upplevelsen – sedan rusade vi i samma jädra motvind tillbaka till bilen. (Obegripligt meteorologiskt fenomen.) Detta kallade vi Picassoloppet.
Men det besvärligaste var egentligen det som upptäcktes på Mårbacka: bildarrangemanget.
Nu ska jag sätta mig i en miljölampas dassiga sken och på kollegieblockspapper med en kass reklampenna från Q8 skriva storverk och odödligheter. Jag ska ta på mig ett par för små jeans och äta sill också. Sedan ska jag definitivt utnämna barnen till mina ödmjuka tjänare och skicka bud via sms närhelst jag behöver assistans.
– G’morrn, Elvaåringen. Jag tar frukost på sängen idag, tack.
– Men mamm…
– Scccchhhhhh. Mamma skaaaaapar.
Krafs krafs. … hon kom som en virvelvind med en mobiltelefon i ett nyckelband om halsen … Just så.
Frödingeostkaka med grädde och jordgubbssylt. Muuummmsssss !
Det blåser ju värre i Kristinehamn än i Karlskrona! Hur är detta möjligt?
Är det en synvilla, eller lutar Selma sig bakåt? Var i så fall soluret rörligt redan då och på väg mot henne med stormsteg?
Lubbade hon för livet en sekund efter att bilden togs?
Frågorna hopar sig.
Eller inte.
//Marianne
På bilden med Selma lutar Mårbacka nedåt (från vänster till höger), på bilden med Lotten lutar det uppåt. Hm.
Mindre grus mellan solur och hus i alla fall, nuförtiden.
Men soluret hade hon väl med sig vart hon gick så att hon alltid visste vad klockan var. Hon tog nog med det in på kvällen och ställde brevid sängen så hon skulle veta vad klockan var om hon vaknade mitt i natten.
Ni är något på spåret! Jorden, gruset och soluret lutar – och flyttar sig dessutom lite grann fram och tillbaka med månens vandring och tidens flykt!
Men framför allt har ju PK helt rätt: Selma kom aldrig för sent.
Psst. Idag har kommentatösen Dina och kommentatören Skogsgurra varit i mitt hus. Men inte samtidigt. Och alla överlevde.
Lotten börjar nog bli lite trött på mig. Så hon höll sig gömd i någon shoppingalleria medan jag och Olle hade en trivsam pratstund. Jag var på väg hem från kort jobb i Stockholm/Bandhagen. Och jag FICK boken. Jag stal den inte. Glömde tacka. den kommer till nytta och nöje.
Barkborren: Bra skoj om Frödinge ostkaka. När kommer frödingeborna och kräver upprättelse? Undrar man.
Sanna: Inte så konstigt att det blåser värre i Kristinehamn än i Karlskrona! Jämför Vänerns fria yta med ögyttret, förlåt – arkipelagen – utanför Karlskrona.
Varför skulle soluret ha flyttats?
Någon fotografikunnig i båset som kan förklara betydelsen av objektivs brännvid. kombinerat med upplevt avstånd på färdig bild.
Är det Heidenstam som bodde utmed Vätterns östra strand? Det stället vill jag besöka, böckerna är färgsorterade.
Övralid heter stället! Just det.
I närheten av det ligger väl Ellen Keys Strand? Dit skulle jag vilja åka.
PK, lådan i Semlas solur måste väl vara själva alarmfunktionen?
Här blir det både OT och OT; jag blir avis på värmlandsturnerandet! Mitt Alma Mater ligger en trekvart från Sunne och jag var där en sväng i våras, efter tio år. Konstigt och kul.
Apropå Ellen Keys Strand, alltså, hon dyker helt oförhappandes upp med sitt ställe i en bok som handlar om FLW. Alltså, Frank Lloyd Wright, arkitekten. Loving Frank av Nancy Horan. Och inte förrän jag nu skriver om den här boken på svenska kopplar jag vilket gräsligt efternamn den stackaren har! I alla fall, boken är bra och hyggligt sann. Rekommenderas.
Förlåt, nu är jag sådär frånvarande igen — nyss damp det ner två cyklister som skulle ha mat och husrum!
Jag ska antingen bosätta mig i ett stationshus eller dra järnväg till oss — det är ju fasligt vad kul det är med alla gäster!
Skogsgurra, Lotten gömde sig icke alls. Hon hjälpte mig att köpa träskor, så det så.
Och tack igen, hela familjen Bergman!
Ohoj,ut på tunn is här men jag tror att dels är bilden på Selma fotad lite mer uppifrån än bilden på båsinnehaverskan, dels är selmabilden fotad med en gammal kamera med okänd filmstorlek och optik vilket gör jämförelser svåra. (Jäklar vilken lång mening) Men perspektivet ser lite mer tele-igt ut på selmabilden. Så om nu Selma ställde tillbaka uret på samma plats varje morgon, är det ett optiskt fenomen som vi kan beskåda.
Korrekt! Min bild är tagen av en viss Åttaåring, som helt korrekt har svårt att nå upp till nivån på Selmabilden. (Och uret ställdes nog tillbaka på samma plats varje morgon när Selma hade haft det inomhus och vridit upp det.)
Jodå, Dina. Hon gömde sig för mig – det är så jag känner det. Jag är ju en såå känslig person.
Du bor i Israel? Träskor lite svårhittade där kan jag tänka mig.
Vridit upp soluret? OK, det var för rätt många år sedan. Lite primitivt då. I dag kopplar man in en solpanel och en liten motor.
Stationsblogg
@Cecilia N: Kan vara samma by som vi ska besöka på vår rundresa i Kina i september. Spännande!
Aha, Cecilia N., är det ett stationshus som jag skulle kunna bo i?
Jag borde få jobb som sällskapsdam. Eller prästfru. Vid en järnvägsknut.
– Ooooh, nu kommer gästerna!
Luna, jag vet inte vad det står om Ellen Key i boken du nämner, men hon intresserade sig ju för arkitektur och inredning och sådant också, så det förvånar mig inte.
Glömde:
Nu när vi har planerat bloggtofsar, bloggorkestrar, bloggtågturer och bloggölar är det ju bara att konstatera att vi även måste introducera bloggläsarförfattarhemsresor. Som Luna måste få följa med på – avundsjuka måste omedelbart botas!
Frågan är bara hur i hela friden vi ska komma till skott!
@Sanna: de reste runt lite varstans. Det finns många inlägg om kinaresan. Klicka på taggen Kina så får du se. Antagligen en massa bra tips där också.
@Lotten: Njae, det är redan upptaget av en bloggare, två spanska hittehundar, en man och lite gamla bilar. Mössen slängde de ut förra året.
Pälstjejerna har förresten en orkester som bloggb(l)åsorkestern kan turnera med. (Letat efter länk, men hittar ingen.)
Tack Lotten, för att du tar detta på allvar! Seså, räck upp handen; vilka bor vid järnvägar eller Europavägar?
Ullah, kopplingen är faktiskt feminism – vilket FLW bekände sig till när andan föll på.
(glömde räcka upp handen)
Jag antar att jag bör räcka upp båda händerna då jag bor längs båda sorternas vägar. Fast jag vet inte precis om det finns några författarhem här i krokarna även om det finns både levande och döda författare härifrån.
Luna, hur nära en Europa väg måste man bo? Jag bor c:a 791m söder om E20. Är det tillräckligt nära?
DAMN! Jag bor 4 km från E20!
Och inga författarhem i sikte har jag.
Jag bor ett par hundra meter från E6 och räcker genast upp handen!
Men äh. Jag avståndsförlorar ju på löpande band här!
Lotten: Vadå inga författarhem? Du har ju en författare i hemmet! Hemmablind?
Jag hör tågens framfart på Södra stambanan i gynnsam väderlek och nere i staden finns nog en hel del boningar som tillhört eller tillhör diverse författare. Strindberg har skylt på ett hus, Esaias Tegnér å ett annat, som dessutom kan besökas (eller kunde). I själva verket finns nog mängder av såväl gamla som nya författares boenden inom räckhåll.
Men jag planerar för rätt snar resa till Aspö och ett tag därefter för några dagars besök i Apulien. Ska då hålla utsikt efter skribentboningar.
Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv. Nu bor jag mellan landsvägen och atlantbanan, inte långt från avgreningen från norra stambanan. Inga författarhem, däremot gott om excentriker, fiskande fotografer och filmmakare. Samt mathantverkare! Och förstås en död elitlöpare som stängdes av för att han fick betalt strax innan det blev tillåtet att få betalt. Det blev ju nästan kalender av det här. Fast enklare!
Fr o m nästa år kommer jag bo mittemot en järnvägsstation. Får jag vara med och leka redan iår?
Skogsgurra, det går att hitta träskor i utvalda butiquer i Tel Aviv men då kostar de 3-4 gånger så mycket. Och inte är det de hederliga svarta heller, utan oftast utsirade med blommor och blader.
Men, aj, hade glömt att man måste gå in dem …
OT:
Har precis just nu problem med blogspot. Den säger bara ”Jaha” när jag klickar på ”publicera” när jag skrivit ett inlägg. Och så händer ingenting. Frågan är om den ens säger jaha.
Idéer?
*räcker upp handen och studsar på stolen*
Jag bor 1 km söder om E22 och det tycker jag är alldeles tillräckligt nära.
Södra stambanan är på cykelavstånd och Europavägen inte mycket längre bort så jag räcker försiktigt upp min hand. Författarhem finns det också inom räckhåll, problemet är väl att de bör vara döa och hemmen öppna för allmänheten.
Jag förlorar denna tävling så att det skriker om det. Jag ska banne mig köpa Piratens födelse- och stationshus. Nej, vänta, det revs ju 1983. (Grrr.)
Oj, det finns en bok:
http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.294904-landets-stationshus-i-fokus
(Felet avhjälpt. Huruvida det var för att jag bytte dator vet jag inte. Skit samma.)
Det finns TVÅ böcker. Jag menar, det finns en bok till som kan parallelläsas med stationshusboken, nämligen denna:
Öppna dörrar; guide till 44 författares hus och miljöer. Den gavs ut av DELS (De litterära sällskapens samarbetsorganisationhttp://www.dels.nu) för något år sedan och finns nog att få hos DELS, eller på antis. Där kan man bland annat läsa om den fordom kända författaren Johan-Olov Johanssons barndomshem. Det är ett mycket lämpligt utflyktsmål, eftersom det också är vårt gäst och festhus. Dessutom kan man i samma trakter besöka Kalle Jularbo-museet, Karlfeldtgården och det hus där Skogsgurra är född. Nära norra stambanan och invid riksväg 68.
PK Om fotografiet. Håller ej med dig om bl.a telebjektiv, snarare tvärtom.
– 8-åringen och fotografen verkar ha ungefär samma höjd över havet. (Kolla med fundamentets höjd)
-fotografen står närmre och lite längre till höger om soluret (Kolla vinkeln mot balkongräcket)
-Selma stär även lite längre till höger jämfört med Lotten
-med lite kortare brännvidd (aka mer vidvinkel) uppnås bildeffekten
-automatiskt (tack vare vidvinkeln) verkar grusgången bredare.
Om nu inte Gösta Berling varit där och flyttat solursfundamentet efter Selmas bortgång.
såhär ser länken ut:
http://www.dels.nu/
Tjoho, Jolo, Karin! Du kan räkna med besök! (Men äsch, vart tog sommarlovet vägen? Hur ska jag hinna?)
bor centralt och nära allt, utom roliga författar-/konstnärsbostäder. Om inte Linnés Hammarby eller Bror Hjort’s hus räknas … Olof Thunman bodde visst här sina sista dagar, men efterlämnade inget hus att gå in i.
NB Johan Olof inte Jolo
Fem meter från riksväg 144, kan det duga? Här på sommarön är det ont om europavägar och järnvägen somnade på 60–talet.
Vintertid är det någon kilometer till E4/E20.
Lotten och Karin vet ju båda hur våra vägar ser ut. Inga europavägar precis. Knappast vägar, ens. Och den enda järnväg vi har i närheten är den gamla NBJ där det bara går ett och annat hobbytåg. Och långt till berömdheter är det också.
Fast Zarah Leander polade ju med gamla stinsens i Granbergsdal son. Räknas det? Nähä.
Jag tror att vi intar en oslagbar jumboplats i denna tävling som jag nog inte fattat riktigt vad den handlar om.
Fast Jolo skrev en del fina texter om det närbelägna Krylbo (familjen Tuff-Tuffs hemvist på jorden) så en viss Jolo-koppling finns allt. Dessutom har jag en gång brevväxlat med Jolo…
Ack, tack Örjan, jag blev så upprymd över Jolo att jag läste som en skumögd en.
Tävlingen som Skogsgurra förlorar och där Niklas faktiskt bara har en liten riksväg att stoltsera med, formuleras sålunda:
Den vinner, som
• bor närmast stooora kommunikationer
• bor närmast ett f.d. författarhem (obs, f.d., man kan inte vinna tävlingen om man lever och är författare)
• välkomnar alla besökare oavsett seriositet.
Det är officiellt nu då? Att jag förlorat?
Det hjälper väl inte att jag slänger in att flyget till Karlstad passerar över våra huvuden lite då och då? Det är väl stooora kommunikationsmedel?
Punkt tre tror jag att vi klarar hyfsat i alla fall.
Med nya E4-dragningen bor jag kanske inte tillräckligt nära den längre, och det är svårt att slå Karins närhet till författarbo. Men annars är det väl en hel drös författare som har bott eller ”legat” här i Uppsala. Fröding t.ex. är en av dem som ligger kvar än. Eller Hr. Hofvkonditor Ofvandahl, pekoralens fader, ej att förglömma. ”Trettio dagar har november”, ni vet.
Blir man bara diskad om man själv lever, förresten? Om levande författare räknas, så har jag varit hemma hos Carola Hansson och hjälpt hennes dotter att skruva ihop och stämma ett trumset. Och hon har ju dessutom fått Övralidspriset, så då har ju någon sorts cirkel slutits.
Karlskrona känns ibland som världen ände. Och Blekinge som Sveriges blindtarm. Jag har nog också förlorat.
Hittade bara en författare som är född i Karlskrona och som inte lever längre. Och det står inget om adressen.
Eskilstuna-födda författare, som jag känner till.
Kertin Thorwall
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kerstin_Thorvall
Adolph Törneros
http://sv.wikipedia.org/wiki/Adolph_T%C3%B6rneros
Under min gymnasietid fanns Törneros födelsehus kvar mitt emot paradtrappan till Högre Allmänna Läroverket (nu St Eskils skola).
Huset nu rivet sedan tid tillbaka.
Örjan, fast Adolph har i alla fall fått en gata uppkallad efter sig, Törnerosgatan. Jag bor inte på den gatan själv men känner en som bott på den gatan.
Sedan Örjan så glömde du ju flera författare.
Fredrik Lindström inte bara är från Eskilstuna, utan har också gått på samma skola som oss Örjan (S:t Eskil). Jag och Fredrik är dessutom båda födda i Fors församling.
På den skolan har även Towa Carson gått och hon har säkert skrivit en och annan låt (=författare).
En annan Eskilstuning som skrivit en del böcker var Christer Glenning.
Alva Myrdal är visserligen född i Uppsala men har bott i Eskilstuna och har skrivit flera böcker.
Dessutom så har jag även gått i samma skola som Yvonne Ryding fast om hon har skrivit några böcker vet jag inte. Jo det har hon!
LupusLupus99: Alva Myrdal har tom fått gatstump uppkallad efter sig. Från sydvästra delen av Fristadstorget söderut mot järnvägen.
Enda ytterligare som lyckligtvis kvalificerar sig enl Lottens kriterium ”avliden författare”.
Tror förresten att Towa Carlsson haft postadress Alva Myrdals Gata . Vänner påstod att de bodde granne med henne i dåvarande nybygget för drygt 15 år sedan.
Örjan, författarna har ju flyttat vilket innebär att de hus där de bodde numera är f.d. författarbostäder. Det står ingenstans att alla andra inte får vara i livet, bara att vi inte både får vara i livet och författare på en och samma gång. Så det så. Sedan få lotten säga vad hon vill. 😉
Basket!
(Så blir det när jag får säga vad jag vill.)
Så oväntat Lotten.
Basket Eskilstuna
Kommer ihåg. Fru Leetma. Var gymnastiklärare bl a på Läroverket, även om aldrig på mina klasser
Hört talas om henne?
Tog tydligen med sig basketintresset vid flykten från baltststaterna.
Ja jösses, Örjan, jag gjorde en låååååång intervju med Alo Suurna, som med makarna Leetma grundade KFUM Eskilstuna Basket 1956. Han var närmare 100 år gammal då – och deltog i Berlin-OS 1936 …
Örjna, hon måste ha varit före min tid. Däremot känner jag till fru Taudien som var mer än lovligt förtjust i styrka och Volleyboll.
Hennes make var mycket bättre (jo jag har haft båda) än frugan sin såvaremeddensaken.
Jag spelar ihop med ett barnbarn (tror jag) till paret Leetma!
Spelar …? (Lotten klappar händer gråter en skvätt av basketlycka, men misstänker att det alls inte handlar om bollspel.)
Det finns en hel radda kända författare från Härnösand, men jag vet bara var en av dem bodde: Franzéns prästgård ute i Säbrå står kvar men är församlingsexpedition numera. Och den biskopsgård han bodde i och från vars sovrumsfönster han kunde följa bygget av den nya kyrkan är numera ersatt av en annan på samma tomt.
Lubbes hem är numera ersatt av ett rött tegelhus. Men han har (liksom Franzén och Sehlstedt) fått en gata uppkallad efter sig. Agrellsbacken anar jag har ett annat ursprung då Alfhild gifte sig till det namnet.
Nej Lotten, hon spelar tyvärr inte basket, men hon är en rackarns duktig blockflöjtist.
Ellen Key dök upp i Frank Lloyd Wright-boken av den anledningen att hans flickvän Mrs Horan översatte Key till engelska.
Wow, Gerbilen — den där Frank Lloyd Wright-boken måste ju läsas, känns det som.
Jag har i sommar sovit i ett tält blott 200 meter från sagda Picassostaty.
Det var som fan, Orangeluvan: hoppas att ni hade bättre väder.