Jag är gift med en djefla man som kan många konster men som är gräsmatteblind. Eller klippdyslektiker. Kanske till och med lite arbetsblyg? Han klipper nämligen inte gräset. Han skriver däremot poesi och sjunger och spelar gitarr och ger beröm, vilket ju är väldigt trevligt. Men gräsmattan rör han inte.
Då får ju någon annan göra det – till exempel gräsallergikern som heter Lotten. Eftersom jag har varit bortrest i en hel vecka, ligger jag efter med klippningen. Inte kul. Inte ett dugg roligt. För att göra det hela lite mindre plågsamt, satte jag på både musik i öronen och RunKeeper i Iphonen – en GPS-mojäng som mäter hur (långt) man rör sig.
För att dessutom få lite medlidande, filmade jag mitt slit och skickade till min djefla bortresta man. I mitt huvud tänkte jag att man på filmen skulle kunna se att
- gräset var jättehögt
- gräsklipparens handtag wobblar trots att jag har lagat det med nya bultar och muttrar
- jag trots allt är en hejans quinna med spelande muskler.
Tyvärr går det inte fram. Inte alls. Jag och gräsklipparen är hur mesiga som helst. Men ljudet är bra!
Och ja, det är tungt när man måste klippa med en hand för att den andra är upptagen med filmningen. Men det var verkligen förfärligt eftersom gräset var 15–20 cm högt på sina ställen och jag kämpade i en dryg timme med en inte alls särskilt stor tomt.
Ni hör snörvlet och den lätt astmatiska andhämtningen? Tydligen låter jag alltid så. För när jag häromdagen klättrade upp på Omberg, lät det inte mycket bättre trots att jag kände mig som en kung on top of the world, på platsen som heter ”Hjässan”. Inte nog med detta. (Det måste vara syrebrist eller annat som ställer till det.)
Eh. Hrrm. Fin film. Öh. Jag
- påstår att man kan se till Skåne och låtsas som ingenting när min geografiska allmänbildning sänder varningssignaler till munnen
- kallar regnbågen för väderkvarn eftersom jag ser flera vindkraftverk i ögonvrån och munnen inte frågar formuleringsförmågan om lov innan den bara häver ur sig saker.
Så klättrade jag ner från utkikstornet och började min vandring neråt. Och föll pladask. En medeltida byggjobbare anade inte att han år 2010 skulle kunna få mig att stå på huvudet, där på Hjässan.
(Det är helt normalt att ta en bild när man har trillat och att se till att foten syns i nederkanten så att publiken kan ana fallets överraskningsmoment.)
Hade jag nu varit driftig så hade jag sett till att blodvite uppstått – kanske bankat huvudet i järnpluppen som satt fast i berget – och stämt någon på en miljard kronor. Men icke. Jag reste mig upp, borstade av knäna, satte på min RunKeeper och gick visslande ner för berget medan jag funderade på om jag skulle köra över Örebro eller Linköping. (Jag måste ha varit i mitt livs form eftersom jag körde in i Vadstena och sedan tvärändrade mig och körde mot Linköping. Som att gå över ån efter vatten eller åka till från Stockholm till Malmö via Eastbourne.)
Omberg tycker jag mycket. Nu ska jag ta lunch.
Jag var en gång på kurs på Omberg vid KrHf-helgen. Nåt så kopiöst vackert! Långt före det var jag där på skolresa i årskurs tre. Då såg vi Rökstenen också.
Jag undrar om det var vid kurstillfället (eller någon annan gång men liknande sammanhang) som vi gick upp till Hjässan i mörker. Det var dålig stig för regnet hade spolat omkring och lämnat djupa spår och stora stenar om vartannat. Men jag minns inte att jag ramlade.
Min djefla make tycker för övrigt inte heller om att klippa gräset då vår tomt lutar så handjagare är ogörligt och han inte tycker om att sprida fossila bränslen för att ta bort sånt därnt naturligt växande gräs. Så han gör det ungefär varannan var tredje vecka. Och drömmer om får.
Jag drömmer möjligen om fårens ull …
PK äääälskar att klippa gräs!!! Och nu är det säkert minst 30 centimeter (fläckvis i alla fall) nöje som väntar hemma!
Ojoj, jag borde tycka något Omberg eller klippning, men jag behöver hjälp;
Söker ett citat som består av två meningar. Kontentan är att kultur är det första vi försakar när det blir knapert, men när vi förlorat allt är det det enda vi har kvar.
HJÄLP! Korrekt formulering och upphovsman, bitte! Nu!
“Man saknar inte båset förrns kon är tom”?
Inte skämta med mig, jag har inte ätit lunch än, PK!
Men kan du inte helt enkelt säga åt honom att klippa gräset? (Om man redan är allergisk och utsätter sig för allergenerna så kan allergin bli värre, och det verkar ju trist.)
Jag är inte betrodd när det gäller gräsklippare. Det påstås att jag klipper bort fel saker. Det enda jag har access till är startsnöret eftersom bara jag har den rätta knycken.
Luna, flåt.
Niklas, vår klippare har inget startsnöre men startar snällt ändå.
PK, är det ok om min fru lånar den så slipper jag resa mig ur soffan nästa gång?
Luna: var det en parallell till läget i koncentrationslägren, det där citatet? Jag googlade lite på måfå (det är komplicerat att hitta bra sökord) och hittade jättekonstiga citat. Vad betyder detta:
“Kultur är det som blir kvar när ingen tittar på en.” /Siegfried Louwitz
Och pah:
“Kultur förvärvar man inte genom att läsa mycket utan genom att läsa klokt, liksom man inte bevarar hälsan genom att äta för mycket utan genom att äta klokt.” /André Malraux (1901-1976)
(Man kan visst läsa [och äta] mycket och förvärva kultur.)
Lite roligare:
”När jag hör ordet kultur trevar jag efter plånboken.” /Kaare Scheuer Pedersen
Det senare ska enligt vår favvokälla Wikipedia egentligen ha sagts av Jean-Luc Godard (http://en.wikipedia.org/wiki/Hanns_Johst)
Ah, Wikipedia är inte dum. Jätteintressant stycke som slutar med: “Lang evokes the original line as he answers “Some years ago—some horrible years ago—the Nazis used to take out a pistol instead of a checkbook.”
(Tack, Christer.)
Omberg högt?
Klättra upp i tornet på Jäders kyrka.
Därifrån kan du se till Mora och Danmark, och naturligtvis även
Malmö -både Stora och Lilla.
Nu har jag sett filmerna. men jag har inte sett några bevis på att det var du som klippte gräs Lotten. Bara att din skugga gjorde det.
Det är ju korrekt, PK … Men min skugga är faktiskt mycket snyggare än jag.
Jäders kyrka, det är ju här i krokarna! Hm.
Tag fram grönsaksbladet, så hittar du nog gårds och bynamnen i in födelsesocken.
Förlåt -“i min”
Jag klipper inte heller gräset. Och min man är allergisk. Ack, så själviskt.
Lotten, tack för att du överser med mitt etikettsbrott! Jo, det är fullt möjligt att det finns en WWII-koppling, men jag har bara sett det som fristående citat och kan inte för mitt liv komma ihåg i vilket sammanhang.
Om gräsklippning tycker jag inte och reflexmässigt måste jag ju av hävd hävda att den där delen av Sverige som ligger mest otillgängligt, dvs södra delen, är platt, intetsägande och utsiktslös jämfört med den snöiga Nord, eller Mittens rike som jag själv bor i. Och så blir det Luxury! av alltihop.
Mest intressant är kanske fascinationen över relativ höjd som vi människor tycks dela.
Jag har inte tänkt på det Lotten, men nu när du säger det som ser jag ju att du har en snygg skugga. Lagom platt, snyggt definerad och med ett intrikat rörelsemönster. Inte illa.
lotten: Om det kan vara till nån tröst så klipper vi gräset oerhört sällan. Och vi har mycket gräs att klippa. Till mitt löje* och min förnöjelse har jag noterat att grannen, vars gräsmatta flyter ihop med vår, tycks klippa oftare och oftare ju längre _vårt_ gräs blir.
Om oklippt gräsmatta säger jag (eftersom ingen i familjen har obehag av gräs): livet är för kort att slösas på sånt. Och miljön mår bra av att vi — och grannen — inte kör så ofta med bensindrivna trädgårdsmaskiner.
*I ordets lite äldre bemärkelse, alltså, men det fattade du.
Nääää, vad fint med LÖJE! Åh! Måste börja använda ordet igen — även när jag pratar. Med asterisk och förklaring dårå.
(Asterisk och förklaring i prat är lätt fixat. Man höjer på ögonbrynen när man säger ordet och upprepar det kanske lite långsammare och höjer ett pekfinger. Sedan talar man klart och när man har kommit till slutet sneglar man på sitt pekfinger och säger förklaringen. Sedan tar man ner fingret och vandrar vidare med sin snygga skugga i släptåg.)
lotten: Men vi som inte har några snygga skuggor då? Hur ska vi kunna prata med asterisk och förklaring?
Helt gripet ur den långhåriga gräsmattan: just nu tittar vi på Superhjältejul (för vi fixade inte riktigt den när den gick på teve), och jag tycker att det är så enormt mycket Lotten över Supersnällasilversara som mormor (hon är ju en minst sagt ungdomlig mormor, så få ingen ålderskris nu). Är det du som stått modell för den rollfiguren månne?
Nämen jaså, är jag mormorstyp nu. (Jag är smickrad!) Men det ska jag säga, att den dag jag står som modell för en rollkaraktaktär i en julkalender, då är det JAG som tar hand om agerandet, så det så.
Aha, anar jag en folkstormande facebookgrupp nu igen? “Vi som vill ha Lotten som julkalender”. Hm det där blev inte riktigt som jag tänk mej. * ser för min inre syn hur man tar fram Lotten ur en låda i källaren i slutet av november och hänger upp henne på väggen och öppnar en lucka om dagen fram till jul. undrar vad det är innanför lucka 24…* Fast du har ju redan en kalender ju. Där får du ju agera hur mycket du vill.
Gräs har också känslor. Vad skulle ni säga om ni stod stolt uppställda med alla era familjemedlemmar och kompisar det kom en jätte och kapade huvet av er med en helvetesmaskin?
Förmodligen inget då det borde vara svårt att säga något med ett avkapat huvud.
Nämen, nämen Lotten HAR redan en julkalender! Ge henne inte några idéer nu!
/orolig Lotten-julkalender-knarkare
P.S. Huvudsaken hos gräs är närmast markytan så att klippa gräset det är mer att betrakta som trimning av tånaglarna.
Det som oroar min make mest är att du tydligen har klippt ett pentagram.
Även långgräsiga pentagram måste ibland klippas. gammalt djungelordspråk
Ja, om man bara kunde få satelliterna (Sattelit, sattelit, åå åå ååå, Ted Gärdestad 1979 – http://www.youtube.com/watch?v=EePXylI7TPI) att sitta lite tätare också så att GPS:en mäter bättre och pentagrammet inte hamnar inne hos grannarna.
Det där citatet, Luna, har du fått ordning på’t? Jag har frågat alla och mejlat runt och twittrat om det och ingen minns!
Jag utbrast i okontrollerat tokfnitter när jag läste att du hade gräsklippt grannens bil. Och vad i hela friden gör jag uppe klockan tjugo i två, jag som i vanliga fall somnar sött med barnen vid niotiden. Jo, jag har druckit kaffe inte en, utan två gånger idag. En gång med den skotskrutigt utstyrda systern och en gång med den oäkta mannen. Och vad lär jag mig av detta. Att jag bör dricka kaffe lite oftare så att jag kan sitta uppe och läsa bloggar på nätterna, kanske?
Helt korrekt, söstra mi. Rätt som det är, kommer en obetvinglig lust att ha en egen blogg upp, och vips! har du inte tid att jobba längre utan måste sitta hemma och hålögt hinka kaffe samtidigt som det ena blogginlägget efter det andra bara forsar ur dig.
Jag har en blogg och jag dricker mycket kaffe. Inte fan forsar det blogginlägg ur mej, enda gången något forsar ur mej är när jag är magsjuk.
Nu lyckades du alltså missa Medevi Brunn IGEN! Ack och ve. 😉 (Var ju bara tvungen.)
Kan inget av barnen mutas/lockas/luras att klippa gräset? SÅ trtåkigt är det väl inte förreseten. Säger jag som bara har gjort det två gånger sammanlagt i mitt liv.
Nämen jag har ju KVAR Medevi Brunn! Du får fortsätta att tipsa mig — om och om igen.
De barn som jag har kvar i huset (alla utom den starke Artonåringen, that is) är små svaga räkor som inte har muskelkraft till vår skruttklippare. Men jag ska träna upp dem till sommaren 2011.
[…] tränar för att springa maraton. Eller den som man mäter hur långt man egentligen går när man klipper gräs. Och plötsligt lämnade jag mina kompisar och gick som en OS-gångare med gungande höfter och […]
[…] på denna tid inte hade kommit på hur piffigt det är med skrivregler och enhetlig stavning) vid Omberg i […]