Hoppa till innehåll

Tjugo mil senare och en bov

Igår morse klev vi in i bilen och visste inte mycket mer än att vi skulle till

  1. Datamuseet (som borde heta Datormuseet)
  2. Flygvapenmuseet (som borde heta Flygplans- och nostalgimuseet)
  3. PK och Pysseliten (som egentligen heter något helt annat).

Och detta var exakt vad som hände. Mystiskt Det brukar ju inte vara så. Jag planerar att 1 ska följas av 2 som ska följas av 3 och så brukar det istället bli 37 som följs av 1 som överraskas av t.ex. 879 på en mögelhärd.

(Nu är jag synnerligen begränsad av att jag har glömt kamerasladden hemma och bara kan använda mig av ett par dassiga mobilbilder. Men försök föreställa er hur fantastiskt allting var.)

Man vill nästan gråta nostalgitårar jue.
Man vill nästan gråta nostalgitårar jue.

Datamuseet är litet och nätt, men hade precis det som jag ville ha: gamla datorer att klämma, känna, klicka på och krama lite. Brutalstora knappar, hålkort, räkneremsor, disketter och blippande blippar på skärmar utan mus. Och arkadspel från 1980-talet. Att just denna utställning inte finns som mer än en liten tummetott på nätet är däremot verkligen enormt jättemegakonstigt.

Under hela datormuseibesöket försökte jag lokalisera PK, vars telefonnummer såg långt och konstigt ut. Och svarade gjorde han minsann inte. Samtidigt försökte PK ringa mig, men kom fel och fram till en främmande karl. Hade vi på gammaldags vis gjort upp en tid och plats att mötas på, hade vi sluppit krångla, men näääää, idag ska man vara så himla flexibel med modern teknik. (Vi hade alltså båda två fel nummer till varandra. Men det ordnade sig.)

När vi till slut sammanstrålade och åt en av PK & Pysseliten ihopsvängd picknick under en flygplansvinge, kändes det som om vi hade känt varandra i tio år. Fastän vi aldrig har träffats förut.

Underligt det här med mitt kommentatorsbås som är så fyllt av ljuvligt folk. Jag kan bara säga tack, tack, tack till er allihop. Foto: PK.
Underligt det här med mitt kommentatorsbås som är så fyllt av ljuvligt folk. Jag kan bara säga tack, tack, tack till er allihop. Foto: PK.

Flygvapenmuseet kan jag varmt rekommendera – även till alla som struntar i både flyg och vapen. Det är nämligen fullt av annat! Det mest fantastiska var att få gå in i vardagsrum med inredning direkt från 50-, 60-, 70- och 80-talen. Med tv-program, radiosändningar, tidningar, möbler, porslin – allt! I 70-talsrummet vevades Barnjournalen, där ungdomar intervjuades (av en vuxen) om vad de tyckte om krig:

– Vad tycker du om krig?
– Inte nå vidare.
– Tycker du att man ska dra tillbaka de militära trupperna från länder i krig?
– Javars.
– Ska du begära vapenfri militärtjänst?
– Kanske de kanske.

Lysande journalistik.

Förra sommaren besökte vi en godisfabrik, igår svängde vi in i en chokladfabrik. Gottigottgott, men några maskiner fick vi minsann inte se. Hallå alla chokladfabrikörer! Jag vill komma på studiebesök!

Dagen fortsatte med underbart bad i en badsjö som gjorde oss alla bruna på båda armar och ben. Lite varulvslika och väldigt håriga, klev vi upp ur dyn och fick veta att sjön minsann hade hyst inte bara oss utan även Jan Malmsjö. (Att han heter just Malmsjö har dock inget med saken att göra.)

Så fick vi mat och kaffe och så lite kaffe och så lite mer kaffe. De är kaffetokar i den där familjen och gör espresso med en liten handjagare. (Vad heter en sådan?) Och så blev det i kvällningen dags att åka till vandrarhemmet, där vi hade fått en kod till ytterdörren och besked om att rum nummer 5 var vårt och att nyckeln skulle sitta i dörren.

Men.

I dörren satt ingen nyckel och där stod vi med våra väskor. Jag ringde till personalen och sa hoho, vad gör vi nu, samtidigt som vi knackade lite förstrött på dörren som ledde in till det rum där vi hade tänkt sova.

Och ut kom en karl! Pang! En karl med tre mystiska väskor, varav en var kubformad och kanske innehöll ett musikinstrument eller en liten bazooka. Han rusade ut och förbi oss och såg vansinnigt arg ut.

– Oj, det kom en man ut ur rummet, sa jag till personalen som jag ju hade i telefonen.
– Stoppa honom! Stoppa honom! Håll kvar honom! Fråga honom vem han är och vad han gör i ert rum! Och var har han lagt nyckeln? sa personalen i mitt öra.
– Hallå! Var är nyckeln? Vem är du och vad gör du här? ropade jag efter den flyende mannen med de många väskorna.
– Vem faaan är du själv? skrek mannen och såg ut som om han ville döda mig.
– Oj, han ser jättearg ut, sa jag i telefonen.
– Följ efter honom! Kolla om han har bil och skriv upp registreringsnumret! Hur ser han ut?
– Jaha, ok, sa jag och småsprang med telefonen vid örat.

(Det ger en ful springstil, det där att inte ha balans i kroppen och prata telefon samtidigt. Man vaggar fram och kan inte ta i. Föreställ er Usain Bolt där han halvgalopperar med en mobiltelefon tryckt mot ena örat. Tänkte jag, där jag krokig och diskret som Quasimodo hastade framåt medan jag gav signalementet.)

– Byxorna är beige, han har brunt hår och är smal, lite tunnhårig på toppen, många väskor, varav en är mystiskt fyrkantig och svart och en bag på axeln och …
– Bra! Jag kommer!

Tyvärr försvann rumsboven, fjupp-flupp – borta var han bara plötsligt utan att jag såg vart han gick. Jag lekte spion och deckare ett tag, men hittade inga spår. Om jag skrev en dålig bok här och nu, hade jag nog tänkt ”han är som uppslukad av jorden och här står jag och tungan känns som ett svullet djur i munnen” – men jag skriver ju inte dåliga böcker.

Personalen kom, men kunde inget annat göra än att bara fräscha upp vårt rum som luktade kebabsvett och rök. Sjuåringen visste inte till sig av glädje:

– Mamma! Mamma! Hade han pistoler? Vi måste ringa till pappa! En riktig bov! Kommer han tillbaka? Vad hade han i väskorna? Varför låg han i just den sängen? Varför luktade han illa? Hade han många pistoler? Varför la han nyckeln på den sängen och inte den där? Hade han ett gevär i väskan? Mamma! Kolla, jag sover i bovens säng!

Men nu sover vi här!
Vårt sovplejs. Två får dela säng, ingen behöver dela dator.

Gonatt När vi vaknar ska vi köra till Ki… nånting.

Share
Publicerat iBloggen

48 kommentarer

  1. Dina

    Kina? (Vilket jag först läste i inlägget om er rutt.)

    Nästan lite Kalle Blomquist över det hela. Mystiska män i liten idyllisk småstad med barn på sommarlov…

  2. PK

    Kebabsvett minsan. Och rök. Hm.

  3. ab

    Finemang. Hoppas det händer fler konstigheter!

  4. PK

    Undrar vad ab menade nu, kan hon ha syftat på kaffesnaskandet hos oss? Vi använda i alla fall inte engångsgrillar, så de så. Eller engångspittgrillar, ska det nog vara.

  5. Christer

    Naturkompaniet har de dels en handpresso, som är någon sorts pumpdriven pod-apparat, dels en liten särskriven mini espresso (som egentligen är en moccabryggare) som man kan ska kunna använda på spritköket.
    Vet inte om det är till så stor hjälp för namnbestämning av den handjagade bryggaren. Dessutom kallar de tamoj för tånghandtag, så man kan kanske inte lita helt på dem.

  6. På Chokladfabriken i Stockholm kan man se pralintillverkning i verkligheten. Förutsatt att man är där när dom jobbar och det är öppet.

  7. Det är med nöje jag påpekar: kollar man i SAOL så bör ju Datamuseet kunna behålla sitt namn (men även kalla sig för Datormuseet om man så vill)?

    http://sok.saol.se/pages/P136_M.jpg

    (Fäller här upp paraplyet som skyddar när det visar sig att jag har fel.)

  8. ab

    PK: Finemang syfter givetvis på den undebara picnicken! 🙂 Men även på det roliga i att en bov katapultade sig ut ur ett stulet rum och jagades av Mästerdetektiven Bergman. Boven är konstigheten, och jag hoppas de träffar fler spännande fast ofarliga banditer samt andra mystifikationer! Det blir ju inget kul för Lotten att blogga annars.

  9. PK

    ab. Aha, jag trodde ett tag att det var jag som var konstigheten. Det hade ju varit konstigt om du tyckt att jag var konstigheten då du ju inte har träffat mej och inte gärna kan känna till sanningen och då skulle din åsikt om min konstighet varit en ruggigt bra gissning. Men så var inte fallet. Puh. :=)

    För övrigt ab, har du någon aning om varför blogginnehavarinnan envisas med att kalla dej för AB? Har jag missat något?

  10. ab

    PK – jag har inte riktigt tänkt på det fastän jag märkt det, men jag tror blogginnehavarinnan med sin språkkänsla anser att eftersom ab är mina initialer bör de skrivas AB. Dock utan punkter – A.B. – som det ju skulle vara förr.

    Men i enlighet med detta borde hon ju då kalla dig Pk? Karlslok är ju inget egennamn. Vilket Pysseliten förstås är.

    Och du verkar precis lagom trivsamt och upplivande konstig, tycker jag!

  11. PK

    Jag ser “ab” som en symbol eller logga och den ska då skrivas som upphovskvinnan vill. Kan det månne vara så att bloggarinnan och tillika båsbossen är en smula inkonsekvent?

    “Och du verkar precis lagom trivsamt och upplivande konstig, tycker jag!” Tack, det var den finaste komplimang jag fått på länge.

  12. “Upplivande konstig” en sådan underbar komplimang 🙂

  13. Förresten Lotten, nästa gång vi ses får jag inte glömma att säga, att det var trevligt att träffas innan vi träffas, för annars kommer jag att glömma bort det, som igår, eftersom det var trevligt att träffas och tiden gick så fort att jag inte hann säga att det var trevligt! 🙂

  14. Emmett

    Det är roligt med folk som träffas via nätet, tycker jag, men eftersom jag träffade min sambo den vägen är jag kanske partisk.

    Jag har också varit med om att samla in pengar så att en ung dam i Indien kunde åka på bröllop i Skottland. Brudparet, en engelska och en amerikan, hade lärt känna varandra och indiskan på samma sajt som ordnade insamlingen. Det blev pengar över, som gick till ett trädplanteringsprojekt, och alla som bidragit fick ett alldeles förtjusande, handskrivet tackkort på handgjort papper från Indien.

    Ovanstående är skönt att kunna plocka fram när folk hävdar att internet bara frekventeras av pedofiler, rasister och Blondinbella.

  15. Men jisses vad klockan är mycket! Jag måste bara …

    Jojajajaaaaa, paraply-Gustav, jag veeeeeeet. Men min ibland haltande, revolutionära språkpoliskänsla hoppar somliga dagar över sådant som regelverken godkänner. Man får säga “längre än mig”, “innan klockan sju” och “dataapparat”. Men jag ska bara vänja mig i ett par år först innan jag hänger med på det tåget, hur ont det än gör.

  16. Och så har jag kört 37 mil idag och ligger nu i en säng under snedtak i skånska Olseröd. Vin och sill samt en skum nubbe har jag förtärt och i morgon ska jag vandra barfota på stranden i Juleboda.

  17. Jisses. 1200 spänn för att få ett finare kaffe än termosvarianten.
    Det verkar billigare att fika hemma och t o m gå på lokal för att dricka kaffe.

  18. ab

    Tyckte att handpressare lät skumt, och den SER skum ut också.

    Och hör här: “Nu kan man med hjälp av Handpresso få en riktigt god kaffe”. EN god kaffe? När slutade det heta gott kaffe?

    Och vad är en “kaffepod”? Något a la tepåse? (Placera fnutt efter behag, ´eller `.)

  19. ab

    Sitter just och tar mig genom filmen Snabba Cash, med pauser. Ingen i filmen artikulerar så att man hör vad de säger. Visst är det himla svenskt? vad de än gör i amerikansk och fransk och spansk film, de mumlar baske mig inte och sväljer inte halva orden.

  20. Christer

    En pod (podd?) ser ut precis som en sån där liten yoghurtburk i miniatyr som man brukar få kaffegrädde i utomlands, fast den innehåller nån sorts kaffeextrakt i stället.
    Resultatet smakar betydligt bättre än man kan tro på beskrivningen.

  21. ab

    Tack för förklaringen, Christer! Men blir det godare än att brygga kaffet hemma och hälla på termos?

    Hm, säger jag. Och pod? Vad är det för fel på ordet pytteburk?

  22. pod, fot. *?*

    Jag skulle vilja ha lite kaffe.
    Jaha, hur många fötter då?

    Helt plötsligt kan man få för sig att kaffe kan mätas i längdmått …

  23. Christer

    Värst vad tyst det blev här på eftermiddan. Gick alla och badade?
    Apropå pod/podd tänkte jag bara tillägga att det verkar som att framför allt ajpodden har gjort att begrepp som poddradio, poddsändning etc. har blivit tämligen etablerade.
    När det gäller behållarna med espressoextrakt skulle man å andra sidan kanske hellre använda en svensk översättning, förslagsvis kapsel (kaffekapsel blir ju dessutom en fin allitteration som ligger bra i munnen – frånsett att man genast förstår vad det är).

  24. ab, nu har jag inte sett filmen Snabba Cash, men jag undrar om det inte är slang du lyssnar på? Boken är ju lätt svårbegriplig med alla moderna slanguttryck och korta huvudsatser, men du har säkert rätt i att dålig artikulation är typiskt för svensk film.

    En kaffe måste väl ändå betyda en espresso? En kaffe låter ju helfel!! Handpresson spottar bara ur sig espresso, en i taget.

  25. PK

    Fast jag tycker inte att dom ESE-pods som vi använder kan kallas kapslar. Och inte tycker jag att det är rätt att kalla innehållet för espressoextrakt heller. Dom är mer som runda tepåsar med malt kaffe i. Man kan googla på wikipedia om ESE.

  26. Örjan

    @PK- oj vilken utförlig Wiki-artikel.
    Jag skulle vilja kalla det “portionskaffe” .
    Jämför med portionssnus för sådana affectionados.
    I båda fallen minskas slabbet.

  27. ab

    Pysseliten: Nej – jag kan den mesta slang som finns idag, och dessutom har jag läst boken. Det ÄR dålig artikulation. T o m Dallas-skådisarna, som ofta viskade framför kameran, hördes bättre. Handlingen var också oklart skildrad. Jag måste erkänna att jag inte såg hela filmen – dels pga den bristande artikulationen, dels för att jag inte delar författarens (och filmmakarnas) fascination inför den kriminella miljön. (Hm.) Kriminella är jobbiga, inte romantiska.

    Jag tror jag kopplade ur för gott när skurken med en åttaårig dotter kallade en socialdam översittarfitta för att hon inte omedelbums tog hand om hans barn när han skulle ut och vara kriminell. Fruntimmer ska alltid ta upp slacken och inte ställa krav, det är deras jäkla skyldighet. ALLA fruntimmer i boken/filmen var dessutom ointressanta för männen, handlingen och författarna (trots att en tjej skrivit manus till filmen, men hon kunde ju inte ändra grundförutsättningarna.)

    Skådespelarna var kanon, inget snack om den saken. Otroligt bra. Det enda var alltså att man inte hörde vad de sa.

  28. PK

    ab, pytteburk funkar dåligt på denna lilla tepåse med kaffe i.

  29. Christer

    Ah, där var jag visst felinformerad. Kör bara med löst kaffepulver själv.
    Portionskaffe var bra.

  30. ab

    Jag litade på Christer! *pekar*

    Portionskaffe låter bättre, jo. Har aldrig sett det, kör också med löskaffe. Kok-. Homeopatstyrka. (Kokar vatten och säger “kaffe”, så blir det kaffe. Man måste tro!)

  31. PK

    Haha, ab, jag tror att jag skulle gilla ditt kaffe! PK brukar vifta med kannan lite över min varma mjölk innan han serverar mig, när vi är hemma alltså och inte ute i naturen där bryggaren inte står tillgänglig. 😉
    Är kaffe-/te-drickande en sådan där helig företeelse som man likt en religiös blir stött om man har olika tro på? Te-drickare som tvingar ner kaffe är nog vanligare än omvänt, tror jag! Amen.

  32. SKIT! Jag skrev i PK’s namn IGEN!!! Stopp, det är jag Pysseliten som skrivit ovan!! FÖRLÅT!

    (och förlåt för användandet av fult ord!)

  33. Örjan

    @PK
    Brikettkaffe -för att skapa ett nytt ord

  34. ab

    Brikett-kaffe? Är det små hårda kaffebitar?

    Alltså tro och tro, men jag kokar en kopp kaffe med vatten och åtta kaffekorn. Ibland tolv. och en positiv inställning. Och mjölk.

  35. Örjan

    Antagligen bättre att vända på ordet till
    “kaffebrikett”

  36. Min språknerv har varit svårt retad idag efter att jag läst — nåja, försökt läsa snarare — en liten historietext hoptotad av en entusiast i den lokala hembygdsföreningen. Alla fakta är säkert helt korrekta men boooj, en språkkunnig redaktör hade verkligen behövt bearbeta den texten. Jag är nästan sugen på att skanna in texten, redigera den och skicka över till föreningen inför eventuella nytryck. Av hänsyn till mina medmänniskor.

    Så det är skönt att kliva in här i båset med likasinnade som förstår lidandet. (Tack, nu har jag avreagerat mig.)

    Som beteckning på den lilla kaffepolletten tycker jag kaffebrikett låter perfekt!

    Ett av årets semesterprojekt är att städa ur vår “vävkammare” (det är tjugo år sedan svärmors vävstol stod där, idag påminner den mer om Lottens källare). Häromdagen drog jag igång och kunde snabbt konstatera att vi skulle kunna starta ett eget datormuseum. T.o.m. en liten Mac classic står där — ännu ej utlyft för en resa till skroten. Flera kartonger med datorspel från slutet av 80-talet och framåt … Spelen har vi inte bestämt oss för om vi ska behålla eller inte men hårdvaran får lämna gården. Det är FULLT!!

    [Memo-to-self (=självpåminnelse?): kolla Lottens blogg oftare så behöver det inte så långa kommentarer. F’låt!]

  37. PK

    Enligt NE: brike´tt, fyrkantig eller cylindrisk bit av pressat material, t.ex. kol-, torv- eller höbrikett.

    Hm.

  38. PK

    En sak undrar jag över, en sak som har stört min sömn i flera dagar är: hade boven pistoler?

  39. ab

    PK: Precis. Brikett är en liten hård hoppressad sak av t ex fibrer. Inte 17 finns det kaffefibrer att pressa briketter av? Jag har alltså inte sett dessa podar IRL, men kaffepåse verkar ligga närmast. Som tepåse.

    Boven hade, vill man minnas, en skum fyrkantig låda som KUNDE innehålla en minibazooka. Sa mästerdetektiven.

    Som befinner sig var? Utan konstigheter försmäkta vi i detta bås, och inte ens film-Orvar hjälper.

  40. ab

    Varför skrev jag “vill man minnas” när jag beordrade mina fingrar att skriva “vill jag minnas”? De gör allt oftare som de vill själva. Mysko. Undrar just vad de tycker nästa bok ska handla om.

  41. Men om man kan göra garn av mjölk så borde det gå att göra briketter av kaffe! En jättestor snabbkaffeklump blir ju en kaffebrikett. (Storleken avses då jämföras med vanliga snabbkaffeformatet och inte med långfärdsbussar och liknande.)

    Lottens källare har uppnått nån sorts kultstatus. När jag läste om vävkammaren som var lik Lottens källare nickade jag förstående och initierat.
    Trots att jag inte gjort närmare bekantskap med sagda källare än den som man kan erhålla här på bloggen.

    Jag undrar också var Lotten håller hus. Skriver hon tonsatta profylaxromaner eller har hon fastnat med tårna i sanden eller har hon kommit hem och gått vilse i källaren?

  42. Jag tror att boven hade pitol och att Lotten försvunnit eftersom hon glömt kolla om det stack ut spetsiga svarta skor under någon gardin. Mina vänner, det är Ville Vessla som är i farten!

  43. Så där spännande saker händer inte i Söderköping! Här är ganska ospännande… så ni gjorde ett bra val. Men jag misstänker att ni missade det superbra (enligt vad jag hört) museet med leksaker och motorer och annat som pojkar (och en del damer) älskar att titta på. Strax väster om Linköping, vid Brunneby musteri ungefär. Missa inte det nästa gång ni åker förbi. Lär vara sevärt – och nästa gång ska vi stanna. Fast vi har oftast brådis till kalas i Motala när vi passerar…

  44. Ökenråttan

    Niklas: Ständigt denna vessla!

  45. Jag har hittat en sladd! Och ett vägguttag!

    Och nu ligger jag i en säng på Bredgatan 7 i Lund. Ska försöka skriva några rader, här är det nästan trångt i båset ju!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.