Ni vet hur gräset alltid är grönare hos grannen och hur man ständigt kommer på att det ju hade varit bättre om …… (fyll i själva) än att …… (fyll i själva) eftersom det om tre eller tio år kommer att …… (fyll i själva). Alltså att hur glad och nöjd man än är med sitt liv, så längtar man efter den där karriären, miljonen eller pälskappan samt …… (fyll i själva)?
Och nu är jag jätteförvirrad. Jag bor i ett underbart knasigt hus i en ände av Sverige som jag verkligen tycker om, men har på två dygn vrålat mot himlen:
– HIT VILL JAG FLYTTA!
I Kisa (nej, inte Kinna eller ens Kina) har Kisa Magnusson, Magnus Samuelsson, Gerda Antti och Inger Nilsson bott. I den senares barndomsträdgård har det alltid stått en Lilla Gubben-häst – som vi ju ville se. Men den var borta! Ack, ack, ack! Jag ropade:
– SKAM OCH SKANDAL! NU KÖPER JAG EN HÄST TILL VÅR TRÄDGÅRD! HIT VILL JAG DOCK INTE FLYTTA!
Sedan åkte vi till kompisen som på somrarna bor så här:
Där var vi i ett par dagar redan för femton år sedan, när man på gården närde världens största gris. Det var meningen att den skulle slaktas och ätas upp, men var så besvärande gullig att ingen nändes ta död på kraken. (Den var så lagom gullig när den hade blivit världens största gris.) Jag vandrade nu omkring på de grisfria ägorna, klämde på 100 år gamla lantbruksverktyg och vrålade mot himlen:
– HIT VILL JAG FLYTTA! JAG VILL VARA BONDE!
På väg från Kisa, fastnade vi på Telemuseet i Virserum, som jag rekommenderar varmt. För det är helt vansinnigt. En telefontok som heter Anders Joelson har samlat på sig telefoner och allt som har med telefoner att göra och i förlängningen allt som har med tangenter eller knappsatser att göra. Det är proppfullt, det är trångt, det är varmt och det saknas information – men det är underbart!
Jag vandrade omkring i de smala museigångarna och klämde på telefoner och tryckte på knappar fastän man egentligen inte fick det och så skrattade jag oct tio kilo tunga ficktelefoner och så vrålade jag mot det låga taket:
– JAG VILL HA ETT EGET MUSEUM!
Men bo i Virserum vill jag kanske inte.
Sedan åkte vi till paradiset som heter Olseröd & Juleboda & Haväng. Där i krokarna finns nämligen en fyra mil lång strand med så finkornig sand att stegen låter som i knarrsnö.
Ibland kommer hästar, får, lamor och långhåriga kossor ner på stranden och håller badgästerna sällskap. Om stranden är paradiset är alltså de lösspringande djuren förmodligen på rymmen från Noa. (Som jag vill kalla Noak.)
Vi sov under snedtak till fläktars surr och tittade ut över nejden och undrade var vi hade hamnat. Italien? Spanien? Grekland? Solen stekte och flugorna flög och det arkitektoniskt perfekta huset som våra vänner bor i, var vackert som i en inredningstidning. (Fast befolkat.)
Jag kände på sanden, njöt av de öppna fälten, hejade på bönderna och så tog jag i för allt jag är värd och vrålade mot natthimlen:
– SÅ HÄR VILL JAG ALLTID HA DET! JAG VILL OCKSÅ HA ETT RUNT FÖNSTER!
Och så körde vi mot Lund, mitt Lund som jag tycker så mycket om. Där bor vi nu hos kompisen som bor mitt i stan, han som är skotte och som gladeligen på uppmaning tar på sig kilt och stoppar en smörkniv i strumpan och …
Han trollar fram presenter till alla och säger till barnen att duscha med fingerfärg. Dessutom låter han oss sova så här:
Jag är förstås nästan hes av allt vrålande mot himlar och tak. Men jag tar en till:
– JAG VILL BO MITT I LUND OCH LÄSA PÅ UNIVERSITETET OCH SOVA I RUTIG SÄNG!
Såja. (Det här med att skrika och skriva av sig är inte helt fel.)
Snart kommer du vråla att du vill flytta tillbaka till Midsommarvägen igen. Vänta bara tills jag skickat bilderna …
Jag kom hem i går, och ligger nu i min säng och läser bloggar och vrålar mot taket. (nåja, viskskriker lite diskret för att inte väcka barnen)
SÅ HÄR VILL JAG BO!
”..stoppar en smörkniv i strumpan..”
Hjälp! Jag läste fel där!
Men å, jag vill också bo på den röda gården och ha ungar på en strand med hästar. Om det blir varmt igen MÅSTE jag åka till Haväng!
Om det blir VARMT igen? Vabaha? Har det blivit kallt någonstans där jag inte är? (Har aldrig hänt förr. Jag är en bad weather-magnet.)
Midsommarvägen som Howdy skriver om var mitt hem 1973–81. Ack, ljuva barndomsår!
ab, jag läste oxå fel. Undrar om vi läste fel på samma sätt, jag tror det.
Att kottar inte har kalsonger är ju välkänt men smörknivar? Där?
Det är som gjort för felläsning.
Såg ”Under Solen” häromdagen. SÅ VILL JAG BO!
Igår blev det svalare i Sthlm.
Niklas: 🙂 !
Vad skönt att vi är TRE här i båset som har lite, hm, speciell dyslexi.
Fyra.
T.o.m. fem …
Men jag bor ju inte i Skåne, Lotten. Och ändå kröp termometern ner till 9 plus igår kväll lagom till att jag skulle hämta tvätten barfota och i shorts.
Fast nu är det 16 grader igen.
Sandhammaren är nog nästgårds till Paradiset, det tror jag med.
Kan du inte få såga upp ett runt fönster på ditt K-märkta hus då?
Fyra, ab. Vad tror man om skottar egentligen?
Fem.
Ja, vad ska man tro?
Väderrapport från Viken [viiiiiiken], norr om Helsingborg: varmt vatten i havet, svinkallt i luften. (Det här med ”svinkallt” är förstås relativt. Runt 18 °C äre.)
Skottarna som jag känner, känner jag väl. Och den ene har bevisligen inga kalsonger. Den andra har smörkniv i STRUMPAN.
Men Lotten, är du i Lund, det är jag med! I kväll ska jag på systermiddag (alltså, jag och mina systrar ska äta middag tillsammans, jag ska inte äta mina systrar). Är du ute och strosar bjuder jag på en drink (får så ovanliga spritvanor när jag umgås med småsyrrorna (i 45-årsåldern båda numera, ofattbart)). Fast du kanske stannat i Viken? Men OM du är in the krooks, skicka ett sms så berättar jag var vi är, jag och Ann Anka och Pigge. 🙂
Smörknivar var? :-). Kanske också varför. Är de BEREDDA på något, eller?
ab, Tiila, mfl;
SEX!
Så, jag var bara tvungen att få ut det på något sätt.
Var det Ingrids syster som var i Schweiz?
Är smörkniv det nya pitt? Hm…
@Luna: Snörkniv är neutrum.
Reale menar jag naturligtvis. Jag rodnar och skäms.
Här skrockas, Niklas, mycket fyndigt! Reale eller ej, det var ju inte JAG som hade sNörkniven någonstans. Bara trevligt att ha en legitim ursäkt att få utbrista i siffran SEX med stora bokstäver. Se där, en gång till! Artar sig till en god lördag, detta.
SJU. Nej det funkade inte alls så bra.
Anna Anka, sex, sju, snusk, smörknu… förlåt ..knivar samt reale och neutrum i ett enda bås! Jag nästan dör.
Men först måste jag tala om för Ingrid att jag är flyktig som terpentin i Lund. I ena sekunden är jag där — i nästa inte. Och nu är nästa. Jag befinner mig med champagne i en trädgård i Viken.
Men till humorfestivalen i Lund i slutet av augusti är jag där igen. (Tyvärr utan uppdrag, men ändå.) Och den 8-9 september på Grand — för ett uppdrag utan humor.
Åtta…okul, men i alla fall. Jag hann faktiskt att omedvetet konstatera att tänk vad skottar kan vara bisarra utan att jag har haft en aning om sådana saker. Jag blev riktigt besviken när jag sedan läste rätt.
Nu kom jag på att jag har ett gammalt blogginlägg om seriösa säckpipespelande skottar i kilt här. Där kan man trycka 2 gånger på en bild och titta närmare på kniven i STRUMPAN. De har också en söt plissering bak på kilten och en kille har ett skräckinjagande leopardskinn med huvud och allt, kantat med en fin röd volang.
Skottarna spelade på S:t Eriksplan i samband med ett maratonlopp, och jag älskar säckpipa!
Jag skulle vilja bo i Skottland! PK och jag bilade runt i hela Skottland när vi hade gift oss 1992. Vi var på highland games i småbyar, på tweed-fabrik och tittade på rutor, besökte får-farmare på Orkney, whiskey-destillerier både highland, lowland, speyside och ilay, vi besökte vikinga museer, slott och drack öl på ”Holy Spirit” som är en kyrka ombygd till bar! Alla vi mötte var trevliga! Man MÅSTE älska det landet!
Och alla minnen från den resan ligger i ett rosa skimmer …
[…] underbara Lund med Intighet och […]