Jag frågade nyss mina barn vilka reklamkampanjer som de anser är lyckade. Först fick jag definiera vad ”reklamkampanj” var, och sedan vad ”lyckad” är. Därefter följde en naturligt påföljande diskussion om huruvida en reklamkampanj kan vara lyckad om man bara tycker om den utan att köpa själva produkten. Tonåringarna listade:
- Ica (persongalleriet och mannen med hy som soltorkade tomater)
- Telia (folk gillar tydligen att följa den fumlige pappan)
- Polly (ungdomarna kan sjunga ”Petter och jag, vi är goda vänner …”).
Men Polly äter vi aldrig, vi är inte särskilt positiva till Telia och Ica handlar vi bara på om vi har bråttom och råd. De stora barnen minns däremot med glitter i blicken reklamen på Cartoon Network, där de ville ha alla leksaker omedelbums. Vattenpistoler och Barbie Rapunzel nämns som några av produkterna som jag, den goda modern, underlät att införskaffa.
Men just nu sitter vi mitt inne i en reklamkampanj. Och den känns så himla lyckad. Det är Ikea, som har en jätteinstallation på Skeppsbron i Stockholm.
Vi har bokat och betalat för samt installerat oss i ett tolvmannatält. Vi sju och lillasyster Orangeluvans lite mindre familj ska sova i riktiga sängar med kuddar och täcken samt lakan som vi får ta med oss hem – och det är så vansinnigt mysigt!
Vi sover i robusta sängar av ni-vet-vilket-märke och i lakan av ni-vet-vilket-märke och njuter av paraplyer, filtar, kuddar, täcken, lampor och mattor samt stolar och hänggarderober av ni-vet-vilket-märke. (Någon måtta får det faktiskt vara på mitt reklamande här. Jag må trivas, men sponsrad är jag icke.) I morgon kommer personalen att servera oss frukost inne i tältet vid den tidpunkt som vi önskar – och allt detta bara för att jag var snabb med beslutet när reklamutskicket kom för några veckor sedan. Det kostar oss pengar, men åh! Det är så värt det!
Barnen leker på lilla lekplatsen intill tältet och även Sjuåringen som nyss led av bristen på krigsleksaker, har funnit sig tillrätta. Han sköt mig nyss med en kastrull på huvudet och en kulspruta av kaffekoppsmodell. Pang, jag är död.
Uppdatering
Nu har vi sovit!
Kommer ni ihåg att jag har en grej som mäter hur jag sover? (”Sleep Cycle” i Iphonen.) De allra flesta nätter ser grafen ut som t.ex. i fredags:
Inatt sov vi alltså i underbara sängar, fina lakan, mjuka täcken och kuddar samt i gott sällskap. När man inte kan se på tv eller spela spel och måste anpassa sig efter de yngstas dygnsrytm, blir nattningen gjord bra mycket tidigare än vad jag är van vid.
1: Jag somnade tydligen på två röda sekunder, men vaknade av att Orangeluvans treåring hängde som Tarzan i en av våningssängarna. Knäpptyst svingade han sig mellan stegarna.
2. En lastbilskolonn dundrade förbi Gamla Stan och oss.
3. Någonstans spelade någon musik på rekordvolym. Folk sjöng med och var jätteglada. Alexander Rubak skapade störst jubel. Klockan var 04:15! (Tydligen var det på festprissebåten Patricia som man slog runt lite.)
4. Sjuåringen bytte säng med någon annan. Oklart vem.
Nu ska vi skriva i Ikeas gästbok!
Uppdatering när det gäller reklamen!
När vi skulle checka ut, blev vi tackade för att vi hade sovit gott. Det var så trevligt, så jag bubblade på med beröm och kritik (för smala lakan till dubbelsängarna) – och då visade det sig att det inte bara var Ikea som gjorde reklam för sig utan även Nobis – hotellkedjan alltså. Men snacka om att inte det gick fram! Ingenstans såg jag att det var ett samarbete mellan Ikea och Nobis, och hade inte karlen i receptionen (som var en en liten friggebod, receptionen alltså, inte karlen) sagt det, hade vi inte någonsin fattat det.
Nämen! Är det inte kallt då? Jag såg en otroligt rolig reklamfilm igår. Tyvärr finns den inte på internet än (FAIL), men det var ett barn som gled iväg i en båt och ropade och ropade på hjälp till sin hund (Lassie-liknande) som bara struntade i barnet. Reklamen var för Apotekets hjälp mot öronproblem hos hundar 😀
Ha så trevligt på taket! Själv har jag varit i Paris nyss. Jag törs inte riktigt sånt som du gör.
Vad trevligt och mysigt på alla sätt och vis! Det där med färjorna är ju nästan som hemma hos oss. Men jag oroar mig lite för snarkincidenter. Hoppas det går bra.
En enda gång har jag skrattat så tårarna rann åt en reklamfilm. Robert Gustafson (det bör ha varit han) i rollen som Mose når tillsammans med israeliterna fram till Röda havet. Han stöter sin vandringsstav i marken och alla förväntar sig att havet ska dela sig. Det gör det inte. Fler stötar i marken. Ingen delning, israeliteterna blir mer och mer purkna och Mose sjunker raskt i popularitet.
Mose tar fram sin mobiltelefon och ringer med rejäl brytning efter hjälp: ”Nischee? Maaanpower? Nischee?” Allmänt jubel utbryter när alla inser att Nisse på Manpower är på väg. Kompetent personal delar hav i ett nafs.
Fullständigt genialt. Är det någon som minns den här reklamfilmen? Konstigt nog är jag säker på att jag bara såg den en gång, så något mysko är det …
Smart av av Ikea. Särskilt att få familjen Bergman att flytta in – och bidra till budskapets virala spridning. Den kommer för övrigt även jag att hjälpa till med. Alldeles strax.
Vad underbart att det fortfarande finns barn som kan göra en kulspruta av en kaffekopp.
För flera år sedan brukade de visa på tv någon reklamernas Oscarutdelning. Jag kommer ihåg att just svenska reklamsnuttar var väldigt fyndiga. Kommer speciellt ihåg två: ett pekfinger trycker på en limpa några gånger och sedan visas knäckebröd (”man blir vad man äter”), och en svensk sommaridyll med en ensam bil som börjar vingla på vägen då tåget kommer alldeles rakt på rälsen (”SJ”). De var så rakt på sak utan massa fåniga dansare eller irriterande jinglesnuttar.
Men jag undrar, behöver verkligen IKEA en reklamkampanj? Känns som man är född med i IKEA i blodet.
Åh, när checkar ni ut? Jag kommer dit idag måndag, på eftermiddagen, ska träffa katalogvänner som åkt upp från Älmhult och tittar på jippot.
[…] Lyckad reklam? […]
Ack, vi checkar ut så fort den djefla mannen har rakat hakan, lakanen har packats ihop och Sjuåringen har återfunnits. (Han satt nyss inne i ett annat tält och konverserade sju japaner.)
Jag har försökt tala förnuft med alla här för att få chansen att korrläsa katalogen, but nooooo. Den redaktionen verkar sitta bakom lås och bom.
Du får gå med i Greenpeace. De kan tydligen konsten att komma in bakom lås och bom.
Ska de där fb-aktivisterna kanske göra en till grupp? ”Anställ Lotten att korrekturläsa Ikeakatalogen”?
[…] Återigen ett spännande grepp från IKEA. Man smäller upp stora tält På skeppsbron och låter folk leva ikealiv en natt! […]
Oj, får ni ta med er sängarna hem?
Ja, Cecilia N: jag skulle sannerligen gå med i en sådan grupp. (Frågan är bara *snyft* om det finns en enda FB-grupp som har kunnat genomdriva något egentligen.)
Emma-Lou — om vi hade fått ta med oss sängarna hem, hade jag tagit fem stycken och anordnat hostel i källaren! Men lakan tog vi — fast nu känner jag ett kraftigt sug efter alla handdukar som vi lämnade kvar.
Förresten måste jag påminna alla om att INTE spendera just måndagar i Stockholm eftersom endast ett fåtal museer är öppna.
Oj, här går jag omkring och svarar inte på frågor: jo, sent igår kväll när mörkret föll på, blev det väldigt kallt. Då tog vi på oss dubbla strumpor och drog fram fleecefiltar och lade oss sådär nära varandra så att det blir imma i örongången.
Spendera? Är det godkänt i betydelsen tillbringa på svenska? (Förmodligen, eftersom du Lotten använder det, men jag fattade först inte vad det stod för jag trodde det handlade om att man inte skulle spendera pengar på måndagar. Kanske extra höga priser då?)
Japp, Ullah, här har vi det svenska språkets förfall i fingrarna på en språkpolis av högsta rangen.
Till för ett par år sedan kunde ”spendera” bara användas i samband med pengar. Så kom engelskan och besudlade oss och orden samt betydelserna, så nu — vips — kan man säga att man även spenderar tid.
Nu är jag ju stelbent som få … men försöker att inte sätta mig på mina höga hästar hela tiden utan faktiskt säga ”fel” ibland — eftersom det ju är rätt numera.
Men att någon är ”längre än mig” säger jag inte! Eller att jag kom ”innan fyra”! (Än.)
Det är en dam i Helsingborg du ska övertyga om korrekturläsningen, men hennes namn tycks vara väl förborgat, jag har verkligen försökt luska.
Jag vet, Pikoföretagaren, du har varit synnerligen behjälplig. Men jag tror att det är lättare att ta sig in i slottet och kyssa Daniel än att prata med Ikeakatalogsredaktörer.
* nynnar förstrött* ”You can checkout any time you like, but you can never leave”.
Oh, vet du vaaaaa, PK! Jag minns när jag hörde den låten allra första gången: på ett hotell med dunbolster i Tyskland 1978. VM i Argentina spelades på tv:n och Eagles i radion.
Men jag säger ”längre än mig” så fort jag har lust! Går det bra på andra språk går det bra på svenska.
77.
Tack, PK, tack — och tack Anna! Jag är innerligt tacksam och djupt smickrad.
Va! Har ni BETALAT för att få vara med i ett reklamjippo. Ni borde få betalt för att ni ställer upp och sover i deras sängar och befolkar deras reklam-sovrum. Lotten, Lotten, du vet att du ska talat med mej, din manaaaascher, innan du gör nåt extraordinärt där pengar är inblandade. Och lakana hade ni skulla fått DESSUTOM. Vad säjs om den svenskan? Va!