Är man språkpolis så är man. Kanske är jag överdrivet gnällig. Kanske jag just idag inte ska fara ut mot de förnicklade mellanslagen som har kilats in efter varje versalt IKEA. Men. Ska det svenska språket verkligen vara så här mesigt för att gå hem i stugorna och få oss att känna köplust?
Det handlar förstås om den nya Ikeakatalogen, som finns på nätet, om inte i era brevlådor. Det sägs att katalogen görs i sin helhet på engelska för att sedan översättas till de språk som den behöver översättas. Så vi kollar väl in den versionen också?
Ja, det låter ju lite bättre på utrikiska. Det kan förstås ha att göra med att jag inte har utrikiska modersmål som många andra. Vi jämför en till:
Och hur lät originalet?
Oj, förlåt, fel.
Ja, det låter ju bättre. Rubriken till och med allitteraterar. Led mig nu till upplysning och förståelse: hur tänkte de när den engelska lite klatschiga texten nedan förvandlades till svenskt reklamspråk à la skogshuggare?
Ja, det ska vara folkligt och se lite lagom stökigt, mystrevligt och mänskligt ut. På väldigt många bilder ligger tygremsor till synes slumpvis utslängda emedan tygremsor numera är det nya svarta. Och när det inte finns tygremsor, lägger man ut ett vikarierande måttband eller en symbolisk tumstock.
Typiskt för mysiga hem är ju ett f.d. skumbad som kallnar så att det bildas en oljig hinna som på ett effektivt sätt accentuerar smutsranden när badvattnet töms.
Fast bevisligen funkar reklamen – Ikea är liksom inte ett företag på ruinens brant. Men vi kan väl diskutera det ändå?
Uppdatering eftersom jag verkar ha skapat en tradition:
Jag är faktiskt lite orolig för männen i den dagsfärska Ikea-katalogen. Jag läser den inte som fan läser bibeln utan som en normalkund läser Ikeakatalogen: med förstoringsglas och rödpenna.
(Protester mot denna beskrivning av en normalkund emottages i tre exemplar endast på torsdagar mellan 13 och 14. Att jag utan att fråga har snott alla bilder utan att fråga skäms jag inte ett dugg för.)
Here we go! Vi börjar med tre skrivregelspåpekanden.
1.
Jag hade nästan vant mig vid alla mellanslag efter namn skrivna med versaler – som ”IKEA Katalogen”. Då dök det upp andra saker:
Jädrar anåda! Det fattas mellanslag!
2.
Jag hade nästan vant mig vid det skippade mellanslaget efter tusental när jag plötsligt insåg att mellanslaget dyker upp igen – när det handlar om tvåsiffriga tusental:
Saknat mellanslag kontra korrekt instoppat mellanslag.
3.
Jag hade nästan vant mig vid enstaka siffror och bokstäver som försvinner bland kuddar och bakom stolsben, när jag hittade ett kamouflerat varumärke:
Men hur var det då med männen i Ikeas nya katalog? Jo, jag anar dolda budskap, förstår ni. Jag läser Ikeakatalogen som en Harlequinroman!
– Jag älskar dig inte längre, sa Lena menande till Anders. Maria Mutola trodde inte sina öron. Äntligen skulle det ske!Anders låg naturligtvis vaken och vred sig i ångestplågor hela natten.Maria sov å andra sidan som vanligt gott, obekymrad om allt hon hade ställt till med.Nöjd med sitt raka besked somnade även Lena snabbt. Anders låg däremot vaken och kände hur livsglädjen rann ur honom. Hade han inget att säga till om?Han tvekade, eftersom han hade sett hur det kunde gå när olyckan var framme, t.ex. för hans jämnåriga, unga kompisar …… som hamnade i mansfällan.
Jag frågade nyss mina barn vilka reklamkampanjer som de anser är lyckade. Först fick jag definiera vad ”reklamkampanj” var, och sedan vad ”lyckad” är. Därefter följde en naturligt påföljande diskussion om huruvida en reklamkampanj kan vara lyckad om man bara tycker om den utan att köpa själva produkten. Tonåringarna listade:
Ica (persongalleriet och mannen med hy som soltorkade tomater)
Telia (folk gillar tydligen att följa den fumlige pappan)
Polly (ungdomarna kan sjunga ”Petter och jag, vi är goda vänner …”).
Men Polly äter vi aldrig, vi är inte särskilt positiva till Telia och Ica handlar vi bara på om vi har bråttom och råd. De stora barnen minns däremot med glitter i blicken reklamen på Cartoon Network, där de ville ha alla leksaker omedelbums. Vattenpistoler och Barbie Rapunzel nämns som några av produkterna som jag, den goda modern, underlät att införskaffa.
Men just nu sitter vi mitt inne i en reklamkampanj. Och den känns så himla lyckad. Det är Ikea, som har en jätteinstallation på Skeppsbron i Stockholm.
Vi har bokat och betalat för samt installerat oss i ett tolvmannatält. Vi sju och lillasyster Orangeluvans lite mindre familj ska sova i riktiga sängar med kuddar och täcken samt lakan som vi får ta med oss hem – och det är så vansinnigt mysigt!
Där, rakt fram, ser vi Katarinahissen.Där, genom tältöppningen, ser vi Djurgårdsfärjorna forsa fram.Här, inne i tältet, leker vi ”Inte nudda marken” och ”Skeppsbrott”.
Vi sover i robusta sängar av ni-vet-vilket-märke och i lakan av ni-vet-vilket-märke och njuter av paraplyer, filtar, kuddar, täcken, lampor och mattor samt stolar och hänggarderober av ni-vet-vilket-märke. (Någon måtta får det faktiskt vara på mitt reklamande här. Jag må trivas, men sponsrad är jag icke.) I morgon kommer personalen att servera oss frukost inne i tältet vid den tidpunkt som vi önskar – och allt detta bara för att jag var snabb med beslutet när reklamutskicket kom för några veckor sedan. Det kostar oss pengar, men åh! Det är så värt det!
Där, under paraplyet, bloggar jag i detta nu.
Barnen leker på lilla lekplatsen intill tältet och även Sjuåringen som nyss led av bristen på krigsleksaker, har funnit sig tillrätta. Han sköt mig nyss med en kastrull på huvudet och en kulspruta av kaffekoppsmodell. Pang, jag är död.
Uppdatering
Nu har vi sovit!
Kommer ni ihåg att jag har en grej som mäter hur jag sover? (”Sleep Cycle” i Iphonen.) De allra flesta nätter ser grafen ut som t.ex. i fredags: Inatt sov vi alltså i underbara sängar, fina lakan, mjuka täcken och kuddar samt i gott sällskap. När man inte kan se på tv eller spela spel och måste anpassa sig efter de yngstas dygnsrytm, blir nattningen gjord bra mycket tidigare än vad jag är van vid.
1: Jag somnade tydligen på två röda sekunder, men vaknade av att Orangeluvans treåring hängde som Tarzan i en av våningssängarna. Knäpptyst svingade han sig mellan stegarna.
2. En lastbilskolonn dundrade förbi Gamla Stan och oss.
3. Någonstans spelade någon musik på rekordvolym. Folk sjöng med och var jätteglada. Alexander Rubak skapade störst jubel. Klockan var 04:15! (Tydligen var det på festprissebåten Patricia som man slog runt lite.)
4. Sjuåringen bytte säng med någon annan. Oklart vem.
Nu ska vi skriva i Ikeas gästbok!
Uppdatering när det gäller reklamen!
När vi skulle checka ut, blev vi tackade för att vi hade sovit gott. Det var så trevligt, så jag bubblade på med beröm och kritik (för smala lakan till dubbelsängarna) – och då visade det sig att det inte bara var Ikea som gjorde reklam för sig utan även Nobis – hotellkedjan alltså. Men snacka om att inte det gick fram! Ingenstans såg jag att det var ett samarbete mellan Ikea och Nobis, och hade inte karlen i receptionen (som var en en liten friggebod, receptionen alltså, inte karlen) sagt det, hade vi inte någonsin fattat det.
Jag åt nyss en näringsrik lunch bestående av chips, lättöl och glass. Vet inte varför, men när Ikea Family-katalogen kommer, behöver jag stärka mig. Frågorna i dagens Språkpolis är tre:
Hur skriver man företagsnamn?
Hur många särskrivningar kan man läsa innan man storknar?
Hur många Ikea finns det i Karlstad?
Vi börjar (naturligtvis) bakifrån – med nr 3. På en av de första sidorna i Family-katalogen står det nämligen:
”I sommar öppnar IKEA sitt 17:e varuhus i Karlstad.”
Piffigt. Med tanke på att Karlstad har drygt 80 000 invånare, behöver de inte trängas ens på lördagarna utan bara sprida ut sig på de olika varuhusen.
2. Särskrivningar är ett gissel. Men de är roliga. Läs på den insomnade Skrivihop.nu eller Avigsidan. Skratta. Fnissa. Peka finger.
Meeeen. I Ikeakatalogen börjar jag sprätta chips och fnysa öl efter endast fyra sidor.
Problemet är att Ikea vill skriva sitt företagsnamn som sin logga: med versaler. Jovisst, Ikea betyder Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd, men vi ser det inte längre som en förkortning utan bara som ett namn. Och då skriver man det med en versal först och gemener sedan, precis som Nisse, Pelle och Gudrun. (Jag märker att vi glider in i fråga nr 1 nu och geggar ihop den med nr 2. Helt ok.)
På omslaget läser jag: ”Här gör vi din nya IKEA katalog”
På första uppslaget – i redaktörsrutan: ”Efter att ha läst sönder en IKEA katalog …”
På sidan med senaste nytt: ”IKEA REKLAMEN MEST BELÖNAD I VÄRLDEN”
Snälla rara Ikea, skriv Ikea, skriv Ikea-katalog, skriv Ikea-reklam, skriv Ikea-madrass och skriv Ikea-köttbullar. Och larva er inte med fjantigt reklamspråk. Om en vattenkanna:
”Nu finns den i en ny citrusgul ton, som väcker lusten att jobba med de gröna fingrarna.”
Andra företag med osäker stavning:
SAS (inte Sas)
Abba AB (inte ABBA så länge det handlar om fisk)
O’Learys (inte O’Leary’s)
Saab (inte SAAB)
Matextra (trots att företaget skriver MatXtra)
Room (inte r.o.o.m)
Astra Zeneca (trots att skylten i fönstret ser ut som AstraZeneca)
Göteborgsoperan (fastän det står Göteborgs Operan på själva huset)
