Igår kvistade jag över till Stockholm för bokbytarpicknick i Humlegården, alldeles framför KB. (Kolla vilken mening, man blir ju alldeles knollrig av alla positivt laddade ord!) Man skulle ju kunna tro att jag bor bortom all ära och redlighet, men det tar faktiskt bara en timme för mig att komma till Centralen – ungefär som att ta tunnelbanan från Alby. Alltså ”kvistar jag över”.
Orsaken var bokbyteriet – men inte för att byta någon speciell bok utan bara för att vara social och trevlig och träffa nya människor. Men som alltid annars, satte jag mig med dem jag redan kände: Anna Toss och Petra Jankov. Men så dök Deeped upp och så kom Bengoboy och så ringde twittrade vi till Sandra och så plötsligt pratade vi med både Metro och Råd & Rön. Stora Bokbytardagen är helt enkelt en förträfflig idé. (Jag hade med mig ungefär åtta böcker och blev av med alla utom en bedrövlig en, av Ulf Lundell, som vi till slut använde som sittunderlag. Den lade jag lite senare på en bänk på Centralen. Nya böcker med mig hem hade jag också: ”Eunuckens gåta” och ”Sighsten”.)
Vid sådana här tillställningar är det brukligt att en väldigt liten minister kommer. Under förra regeringen var det alltid Pagrotsky, igår var det integrationsministern Nyamko Sabuni.
Jag ber om ursäkt för att jag som en omogen fjant inte lyssnade på Sabuni – jag var fullt upptagen med att spekulera i vilka i publiken som var livvakter. Då såg jag dessutom att en av åhörarna var Magdalena Ribbing. Jag tänkte gå fram och ta henne i hand, knixa lite grann och tala om att jag tycker om hennes humor. Men så tvekade jag så länge att hon hann försvinna i vimlet.
När Alice Thorburn (bibliotekarie vid Stockholms Stadsbibliotek) skulle komma fram till micken och prata lite om poesi, presenterade Joakim Karlsson henne med orden:
– … och föra ett intressant samtal om poesi, vilket låter både kontroversiellt och motsägelsefullt.
Jag ville ställa mig upp och vråla PROTEST och som Majakovskij springa runt i gul skjorta och måla flygplan i mitt ansikte och deklamera Gråbergssång av Fröding bafatt … bafatt. (Kanske ska jag erbjuda mina tjänster som pekoralistpoet och visa hur kul det är med dikter?) Men istället för att protestera mot en medveten provokation blev jag strängt upptagen med att hitta papper och penna för att kunna skriva upp citatet exakt.
Fast jag har ju glömt att berätta om hur jag skådade framtiden! En av talarna var Alex Schulman, som berättade om sin morfar Sven Stolpe samtidigt som han bjöd upp till en lustiger dans.
Alex Schulman sade bland annat att Sven Stolpe hade ofattbart många böcker, ”tvåtusen eller så”.
Och det var då jag skådade framtiden! (Han måste ha sagt fel, för i runda slängar 200 000 böcker är mycket. Ungefär 2 000 är det inte.)
Så här kommer det att låta i framtiden:
– Du, ser du henne, hon där borta?
– Jaa … vadårå?
– Det är hon som har … sssccchhhhhh … nästan hundra böcker.
– HUNDRA BÖCKER?
– Inte så högt!
– Men hundra … hundra enskilda böcker? Vad ska hon med dom till?
– Vet inte. Kolla, det ser man ju på henne. Keff guss.
– Man kan ju inte hantera mer än en bok i taget, vad ska hon med hundra till?
– Vet inte, skäll inte på mig!
– Hon suger fett.
– Mmm. Kom, nu sticker vi och badar i Gamla Biblioteket.
Eller hur?
______
Uppdatering
Mina bilder på den dansande Schulman har publicerats även här av nyss nämnde Schulman i ett inlägg där han rättar sig och berättar att Sven Stolpe inte hade 2 000 utan 20 000 böcker.
Jäsiken, ska man börja räkna böckerna nu också? 36 som står på första hyllplanet. Och så tillkommer fyra som ligger ovanpå dem. På tredje planet har jag dubbla lager. Och ska man ta med barnböckerna också? Den hyllan är både dubbel och har överliggare och är tätt packad. Nä jag ger upp. Men ett överslag säger att mer än 400 är det iaf. Antagligen mer än 500.
Nu står vi inför valet att rata bort böcker (vilket skär i maken oavsett vad det är för böcker) eller köpa fler hyllor. Men var ska de stå?
Tala inte med mej om böcker. Vi har ju en hel del. Faktiskt harv i smockfulla bokhyllor från ovan till nedan i alla rum och en granne ovanför som bygger om. Och då menar jag bygger om. Allt ska rivas, till och med en vägg; dom bilar loss kakel så huset skakar och byggdammet lägrar sej över hela vårt lilla bokfyllda råttbo. Mitt i allt detta sitter vi hemmajobbare och skriver och ritar. Quelle vie! Och då och då måste vi öppna för byggkillar som ska in och riva vårt badrumstak, laga vårt badrumstak och måla vårt badrumstak, så vi kan inte lämna hemmet. Vem ska städa alla våra bokhyllor från det puderfina byggdammet när allt är avslutat, de undrar vi nu, yo? SUCK!
Va?
Ringde ni?
Inte till min telefon.
🙂
Jag friserade mig samtidigt som Magdalena Ribbing härom månaden. Vi sammanstrålade i tvätten och hon berättade att hon precis fått lära sig av en diplomat hur man gör en bra draja.
Känns som jag har sagt det här förut. (Ja, det har jag. Men jag menar här.)
Magdalena Ribbing? Där blev du blåst! Det var en säkerhetsvakt – jag såg det på etiketten!
Sandra: vi/jag twitterade dig. (Säger man så, Lotten?)
Hm. 2 000 böcker, skulle det vara många. Jag har läst att det krävs 5 000 för att man ska få kalla sin boksamling ett bibliotek. Än är jag knappt halvvägs, men jag fortsätter köpa. Dessutom går lusten att äga böcker i arv även till barnen fast bara en hunnit lämna tonåren.
Det är nog oss de viskar om i framtiden.
[…] This post was mentioned on Twitter by Stora Bokbytardagen, Lotten Bergman. Lotten Bergman said: Apropå Bokbytardagen igår, har jag skådat framtiden: http://tinyurl.com/3x64ku9 […]
[…] Igår var Stora Bokbytardagen* över hela landet. Själv var jag i Stockholm och bevistade både picnicen i Humlegården och afterworken framför stadsbiblioteket. Förutom att det var fint väder och jag lyckades byta till mig ”Grattis Gud” av Alexander Skantze (som jag redan läst under tidigt 90-tal men som jag helt enkelt ville äga) mot Will Self så mötte jag äntligen Lotten. […]
Oj, sorry, ringde, schmingde eller twittra schmittra — Bengt kommunicerade med dig via apparaten han hade i fickan.
I framtiden kommer vi inte att säga ”ringde” och ”twittrade” eller ”mejlade”. Allt kommer bara att vara ett enda stort kommunicerande — oviktigt via vilket medium det sker.
(Eller så LÅTSADES Bengt ringa till Sandra. Sådär som när jag ringer till pappa och låtsas att jag pratar med Peter Englund.)
[…] om bokbytardagen: Lotten rapporterar från Humlegården Stockholm, Bokmania rapporterar från Eskilstuna, […]
Kommunicerade med apparaten han har i fickan? Hm, där föll jag snyggt ner i din listigt gillrade fälla, men jag kunde inte låta bli.
Det är inte en apparat, det är en lejonsvans han har i fickan.
Twittrade var set, bra att det blev utrett. 🙂
Ökenråttan! Var har du varit? Har undrat så, kan du inte mejla mig?
I min ficka finns ingen att kommunicera med, eller ”texta” som det kanske snart heter i var mans mun, anglofierade som vi blir. Nu ska jag ringa morsan och låtsas att jag pratar med Jessika Gedin!
Jag kom dit med nio böcker och hem med tre, inklusive Lottens kåserier som jag inte vet hur jag har överlevt hittills utan (utan hittills?). Dessutom bytte jag till mig tre laxsushisar mot fyra rullar. En lyckad dag, byteswise.
Och du vet väl, Anna, att kåserierna måste ligga inne på toa?
Självklart! De har hedersplatsen.
Men han där i ljus kostym bredvid Ribbing, kan inte det ha varit den andra livvakten, Lotten?
Vi såg ju bara en där på plats som var solklar.
Du har väl inte missat att Alex har snott din bildserie?
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2010/05/rattelse
Ingen länk till dig dock. Mycket osportsligt. Ytterligare en fråga till Ribbing om vett och etikett. Hon kan skicka svaret direkt till Schulman. Vi andra vet redan hur man gör.
Jag såg också det och har skickat länk i hans kommentarsfält.
Petra: han i ljus kostym är chef på Natur&Kultur…. säger han.
Hm. Skall snart börja packa in böcker för magasinering. Då skall jag räkna dem. Över hundra kokböcker vet jag redan. (De flesta makens, som iaf för det mesta googlar recept.)
Apropå, måste det vara olika boktitlar för att räknas som bibliotek?
Comvidare: Jag hade helt missat Alex Schulmans inlägg med mitt bildcollage med de korsade benen och en rättelse när det gäller antalet böcker. Tack, Comvidare!
Länk hit från Schulman? But nooooooooooooooooooooooooo. Jag är blott ”en blogg”.
(Gah, sade hon bittert och korsade benen lite nonchalant som en ironisk hint.)
Men Dina, varför i hela friden ska du magasinera böckerna?
Och stort tack, Anna!
Tack detsamma!Just nu skulle jag behöva ett knep för att få de sista fem gästerna att gå hem. Tyvärr visar de inga som helst tecken på utmattning.
För att vi skall flytta till något tillfälligt i två år som är mindre än det vi bor i nu. Som tur är så kommer det permanenta boendet efter dessa två år att ha mycket bo- och bokutrymme. Har t o m tänkt dedikera ett rum som bibliotek men nu måste jag ju kolla om det är ok att kalla det så. (Undrar vad jag annars kan kalla rummet? Rummetmedallaböcker är lite långt.)
Dina, om det inte passar med bibliotek kan du väl kalla det salong, mysrum, läsrum, bokrum, rorum, slapparhörna, fikarum, boksal, rökrum, aula, biograf, groggveranda, bokkajuta eller bara strunta i ev definitioner och kalla det för bibliotek.
Får man föreslå en skolös mjuklåda i det blivande biblioteket, Dina?
Maken gillar ju att snickra så det var inte en dum ide Lotten. Specielt om vi lägger till det där bordet man kan ställa ifrån sig whiskyglaset på.
PK, gillar dina förslag förutom ”bokrum”. Vilken bok skall jag välja? Och vad gör jag med resten?
Annars passar ju ”groggrum” specielt om vi lägger till bord i mjuklådan. Och balkongen som finns bredvid skall kallas ”G&T-terassen”. Och så kommer vi ha vinkällare i det bombsäkra rummet för där är det svalast. Undrar vad vi kommer få för ryckte?
Vaddå? Ska ni flytta igen?
Men hur var det nu: hade Sven bara en stolpe?
[…] Efteråt smög Anna Toss och jag fram och pratade lite. Anna gav honom bannor för att han trodde att vi inte kände till ord som ”chilla” medan jag fick veta att han var 198 cm och att han har spelat i flera basketlag i Stockholm. Därför måste jag visa upp fotarbetet precis som häromdagen: […]
[…] räkna böcker låg honom tydligen varmt om hjärtat eftersom han gärna berättade att han hade 16 000 böcker […]
[…] Förra året satt jag i sköna majs gröngräs utanför KB i Stockholm Stora Bokbytardag-picknick. Unge herr Schulman dansade så lustigt och sa lite fel om sin morfar. […]