Hoppa till innehåll

På spaning efter det plommonstop som flytt

Rubriken här har Översättarhelena hittat på — men det måste lyftas upp ur kommentatorsbåsets mörker nu när plommonstopet ju är så borta, så borta.

Först måste jag klargöra för nytillkomna tittare: jag har i min ägo min morfars plommonstop från förra sekelskiftet.

Morfar föddes 1878, var 24 år äldre än min mormor och dog följaktligen som en gammal man innan jag föddes.

Plommonstopet är numera sprucket, slitet och faktiskt om jag ska vara ärlig … förstört. Men det finns, och ur just detta plommonstop drar jag vinnarna i Julkalendern varje december.

Karlskrona Hattfabriks AB och Militär Ekiperings AB (MEA) i Stockholm. ”Extra lätt” – var det för små män med svag nacke?

Men jag har även en mer användarvänlig plommonstopskopia. Den går jag på disco i, den åker jag till föreläsningar i och i den har jag kul. När den senast satt på mitt huvud såg den ut så här:

I Sundsvalls stadshusfoajé den 17 april. (Foto: Tomas Öhrn.)

I vintras tappade jag fuskhatten i Malmö. Den hittades snabbt som ögat och skickades ihopknölad i ett vadderat kuvert till mig. Malmöbor kan man lita på. Det är värre med Sundsvallsborna.

Någon har hittat hatten och … och … kanske lagt den bredvid min stora rullväska med 35 kilo böcker? (Den försvann bort i fjärran på ett tomt tåg den 27 januari. Upphittaravdelningen som heter Bagport har inget att tillägga i frågan. Ni som gillar sökmotorer: kolla på Bagports och tala om för mig om det går att söka på ”svart, hård rullväska full med böcker”.)

Nu är jag ju en sådan som snubblar, slarvar, tappar, glömmer och fladdrar – så det är inte första gången jag tappar bort mig eller andra synnerligen viktiga ting. Och inte vänjer jag mig vid det heller. Se vilket minne jag har av några borttappade persedlar:

  • vit Crescentcykel, olåst (förvirrad skolavslutning, 1974)
  • cykelknippa i strypkoppelkedja (i Eva Selins föräldrars bil, 1977)
  • två par antika, blåa Converse (”försvann” i flytten till Stockholm 1982)
  • grön Monarkcykel, olåst (regn och en minusgrad på Delphi i Lund, 1986)
  • filmrulle (med bilder på första sonens födelse, 1992)
  • kamera på Philadelphias flygplats (på toa, 2007)
  • kamera hemma i huset (tjuvgäster på besök, 2007)
  • hela jävla ryggsäcken med dator, kamera, plånbok, mobil (rån, 2008).

Däremot har jag aldrig tappat ett paraply. Det kan ha att göra med att mitt hår blir så vackert lockigt av regn.

Share
Publicerat iBloggen

26 kommentarer

  1. Ja, den här kommentaren har ju inget med ovan att göra, men var lägger man sånt som inte hör någonstans? Som en rekommendation till exempel.

    Här är en annat språkligt geni för er som som samlar på ord och smarta formuleringar: http://quickroot.wordpress.com/

  2. Oj, snacka om gapskratt. Eller gäspar du på bilden?

  3. Hm. Intressant att jag kan misstagas för en gäspare när jag gapskrattar. Tur då att jag är full av ljud i verkligheten. (Jag gapskrattade verkligen. Hon som sitter bredvid mig och ser ut som ett under av coolness i sin glittertröja var väldigt rolig. Själv var jag så trött att jag inte ens fick av mig ytterkläderna förrän maten serverades.)

  4. Vilka vackra tonsiller!

  5. Ja, Comvidare, det där är en konst — att vara off topic utan att störa. Men om man tydligt deklarerar att man är off topic och inte gör regelrätt dumreklam om korvar när inlägget handlar om sorgearbete, tycker i alla fall jag att man får vara off topic.

    Och NU måste vi komma på något annat än det engelska “off topic”, som ju är så tydligt och funkar så bra.

  6. Snart ska jag åka till Systemet. Tycker ni att det är en bra idé såhär på Valborgseftermiddagen? (Typisk off topic av blogginnehaverskan som bara vill fylla sitt kommentatorsbås.)

  7. cykelknippa,
    hm.

  8. Tack Pysseliten! Hihihhiiiii, jag såg inte cykelknippan! Det var en cykelnyckel på en nyckelknippa, jag måste ha komprimerat utan att tänka efter.

    Att låta stå eller redigera, det är frågan …

  9. Marianne

    Visst är det Helene B. som är ett under av coolness, eller ser jag helt fel?
    Helene B. skulle liksom kunna vara Chrisse Hyndes kusin, tycker jag. Vad tycker Ö-helena?

  10. Cykelknippa var ett bra ord. Och om du hade hållt för munnen på bilden hade jag varit övertygad om att det var en gäspning. Då menar jag inte att du skulle hålla för munnen på själva bilden, den har ju ingen mun ju. Utan hade du hållit för din mun när bilden togs så hade jag trott att du var jättetrött och gäspade stort.

    Pysseliten, jag är klar nu med tidrapporteringen, du kan komma och hämta mej nu.

    Att gå på Systemet en valborg känns lite fakiristiskt.

  11. Lo

    Gillar också cykelknippa. Och undrar hur stor bil Eva Selins föräldrar egentligen hade?

  12. P(itt-hm)K, jag åker NU!
    Glad Valborg allihop, nu har jag inte tid att jobblogga mer.

  13. Örjan

    Skönt att läsa.
    Antog felaktigt att det var ordinarie vinstdragningsstop som var på avvägar.
    Nu inser jag att det “bara ” är vikarien.
    Men illa n0g det.
    Även vikarien har troligtvis en eller flera historier att berätta.

  14. Men tänk att du kommer ihåg vad du har slarvat bort! Det tycker jag tyder på stor sinnesnärvaro.

  15. Jag tror att jag minns för att jag lider innerligt och länge av förlusterna.

  16. zdavid

    Lotten jag har för mig att du tappade bort/glömde en resväska på ett tåg i vintras men den står inte med på din lista över borttappade föremål har du förträngt den händelsen? 😉

    /Z

  17. Så skönt att läsa att det finns fler borttappare! I torsdags lyckades jag förlägga min mobiltelefon på en hyfsat offentlig toalett vid Gillbergaplan. Det kom jag på vi halvvägs till skolan (vid Järntorget), efter att i föraningspanik ha packat ur och lagt upp min väskas innehåll på en stenmur, utan att hitta telefonen. Halvvägs tillbaka till Gillbergaplan kommer jag på att jag glömt att stoppa tillbaka plånboken i väskan och måste springa tillbaka till stenmuren och hämta den. När jag sedan äntligen kommer fram till Gillbergaplan igen upptäcker jag att det är lunchstängt där jag glömde telefonen och att jag har jag sju minuter på mig innan jag börjar dagens lektion, så jag måste tvärspringa till skolan. Några timmar senare kunde jag till sist få tillbaka min telefon, och mina hemnycklar som jag inte hade en aning om att jag lämnat på samma hyfsat offentliga toalett …

    Jag älskade inte mig själv den dagen.

  18. zdavid (coooolt, som Ziva David i NCIS?) — jag tyckte att jag hade tjatat tillräckligt om bokväskan i stycket ovan. Det känns som om de där böckerna i den bortglömda väskan blir viktigare för varje dag som de är borta. Om jag bara visste att det var en liten språknörd som satt och läste dem med glasögonen på nästippen hade det varit ok. Men nu tror jag att någon har tagit hand om väskan och ställt den i ett hörn för att ta hand om den en annan dag.

  19. Heléne — kan man vända det till något positivt? Att man när man är “sådär” faktiskt har ett ovanligt levande själsliv? Eller är ovanligt påhittig och kreativ? Eller är det bara av ondo, allt detta slarvande?

    Nu står min djefla man på busshållplatsen och spelar gitarr och sjunger med bussväntarna. Helt normalt.

  20. Jag intalar mig att det går under småcharmigtkategorin, ungefär som när jag går till skolan med kläderna konjakknäppta och med avigsidan utåt eller häller vatten i brödrosten istället för i kaffebryggaren. Men nu när du säger det så blir det tydligt att det naturligtvis är mitt ovanligt rika själsliv och min enorma kreativitet som påverkar ordningen. Tack, Lotten!

    😉

  21. Vad trevligt att få se innanmätet på ditt stop. Mitt är tillverkat 13 mil väster om ditt.

  22. Se där, 13 mil är ingenting — oss plommonstopare emellan.

    Jag kom just på var jag köpte mitt fuskstop. På en flygplats i Storbritannien. Slumpen vill att jag befinner mig just där om fem dagar …

  23. Köp på dig ett litet lager ifall de fortfarande saluförs …

    Jag bad dottern titta efter försvunna plommonstop igår, men jag har inte fått några rapporter om något upphittat så det är nog fortfarande försvunnet.

    En liten språkfråga förresten:
    EN person har en liten webshop. Men skriver “Vi har … fråga oss.”
    Varför är det kutym att tala om affären i plural majestatis?

  24. Det där, Cecilia N., är bara ett sätt att säga “jag är större än somliga tror”. Det blir extremt fånigt när man vet att det handlar om en person, men låter bra och stort och förtroendeingivande när man inte vet.

    En annan sak som man kan jämföra med är när t.ex. ett försäkringsbolag titulerar en ensamföretagare med “ni” som om det finns många anställda. (Ja, detta diskuteras ofta på mina kurser.)

  25. […] lilla bassäng, men blev snabbt upplockad av sin pappa (alltså min morfar – han med plommonstopet). Mamma minns tydligt vad systern hade på sig och att allt kändes som en […]

  26. Det finns även plommonstop i hattbutiken på Götgatan i Kungl. hufvud(!)staden. I flera färger. Jag tror Lotten skulle passa jättebra i det röda stopet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.