Hoppa till innehåll

En natt på sjukhus

Hon kom som ett yrväder en januariafton och fick plötsligt en annans haka i sin panna.

Femtonåriga dottern var igår kväll på basketträning – och när man som 15-åring har chansen att få spela i ungdoms-SM med 18-åringar, ger man järnet. Man hoppar högre, springer fortare, passar hårdare … Och när en annan spelare med samma inställning kommer springande, väjer man kanske i vanliga fall. Men inte igår.

Det var inte så här:

Pfjutt.

Utan mer så här:


Pang.

Tjejen med hakan började blöda ur ett djupt jack, medan Femtonåringen odlade ett enhörningshorn. Sedan genomgick hon många faser, bl.a.:

Star Trek, Stjärnornas krig, Avatar.

Jag kom ovetande till baskethallen för att själv träna precis efter att detta hade hänt. Raskt stoppades jag in i en bil med diverse inte oroade, men roade, luttrade föräldrar och den blödande hakan för att forslas till vad vi trodde var en natt i akutens väntrum. Men som de elitidrottare vi är (hrrm), åkte Femtonåringen gräddfil rakt in i undersökningsrum och röntgenapparater.

– Men … men, sa jag när allt verkligen var sanslöst effektivt, hur går det nu med alla som kommer in med lårbensbrott och spräckta skallben?
– Nä, det är lugnt, väntrummet är tomt, ruschen kommer nog senare inatt.

Vi lades in och fick sova en hackig natt på barn- och ungdomsavdelningen i samma sal som en stackare med krupp. För varje hostning och för varje andningstuuuhuuut, kände jag precis som när mina egna barn var små treåringar och vi satt med öppna fönster och försökte andas bort krupptutet: ledsen och totalt maktlös. Jag ville gå fram till det lilla kruppbarnet och trolla. Sedan vände jag mig om och brydde mig om min egen lilla alien istället.

Nästan som Långben.

I likadana träningskläder med klubbens märke på, låg vi där i varsin höj- och sänkbar säng med klistrigt plastmadrasskydd och kunde inte annat. Utan dator och med en död mobiltelefon görs inga stordåd eller uppdateringar på Facebook och Twitter. Jag hade ju kunnat vara hur intressant som helst:

”Ligger på sjukhus.”
”Följer med dottern till skallröntgen.”
”Utan internet i tre timmar, försmäktar jag i sjukhussäng.”

”Får jag ta en bild?” sa jag till skallröntgenapparatsskötaren. 
”Vaddå, för att lägga ut på nätet som alla andra?” fräste han. 
”Näe”, svarade jag.

Om man nu bortser från det trista att Femtonåringen hade ont, var vistelsen spännande och intressant – och en mycket positiv upplevelse vad gäller den ofta så krångliga sjukvården. Och så blev jag ju så nostalgisk. När jag var 18–23 år arbetade jag nämligen som vårdbiträde på bl.a. Danderyds sjukhus. Himla makter så många gånger jag torkade av bajs, kräk, mat, snor och blod från sådana här sängbord:

Fast just denna panel måste väl vara av 1987 års modell eftersom P4 finns med?

Nu är vi hemma igen. Femtonåringen frågade nyss om hon hinner bli bra till helgens basketmatcher, vilket är ett tecken på att hon inte är vid sina sinnens fulla bruk. Eller om det kanske är tvärtom.

Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Aj, det måste gjort hemskt ont! Men man ska verkligen inte väja om man har en sån chans som 15-åringen! Förhoppningsvis försvinner hornet i pannan till skillnad från mitt krokiga lillfinger som är sviterna efter handbollspelande i tonåren.
    Hoppas det gick bra med den andra tjejen också!

  2. Hu! Men det intressant är hur hakan kunde börja blöda ur ett djupt jack efter kontakt med en panna. Har alltså femtonåringen ett utfäll- och användbart enhöringshorn vid sådana tillfällen?

  3. Vi med krokiga fingrar kanske ska bloggskryta om dem?

    Den andra tjejen fick fyra coola stygn i hakan. Och jackets tillkomst har vi också funderat över. Men om man bankar till en apelsin med en annan apelsin … händer det ju något.

  4. Vi med krokiga fingrar kanske ska bloggskryta om dem?
    Kilroy was there alredy 2007:

  5. ab

    Det var mig en praktbula. Stackars femtonåringen, men så bra att hon har den på bild när hon ska berätta för sina barn hur det var förr i tiden.

    Just nu tar ni det lugnt och latar er, säger wv – laysie.

  6. Stackarn!
    Fast det här var kul:

    -För att lägga ut på nätet som alla andra?
    -Näe.

    Haha! Bra svarat. 😀

  7. Nämen lilla kråkan vad ont! 🙁

    Krya på henne!

    Och så kan jag meddela att jag tänkte på dig när jag fick mejl från min lillas nya fröken som skrev spendera, om tid. Gaaah.

    Jag svarade Nämen vad bra att S (en annan ny fröken) kan komma och tillbringa en dag hos er så snart. Och hoppas att det kanske kanske sådde ett frö. Fast det är nog att hoppas på för mycket.

  8. Nu har jag tjoat till Livsmedelsverket om att jag finns, Ninnibeth!

    Lilla Kråkan (nytt namn på Femtonåringen) har en glass i ena handen. Och snuttemobilen i andra handen. Det känns som om hon har legat i exakt samma ställning (med glass, ja) i ett par timmar nu.

    – Hoho, lever du?
    – Jag har det JÄTTEbra!

  9. Med en skrikande och blodig två-åring får man också hjälp ganska snabbt. Eftersom smarta föräldrarna av säkerhetsskäl tagit bort rumsdörren med glasruta i barnhöjd så satsade K allt hon hade in i det kvarvarande gångjärnet i dörrposten istället. Imponerande resultat!

    Första läkaren på HC i förorten kallsvettades och petade lite på det blodiga byltet innan han sade att det där ska ni nog ta till barnsjukhuset. Det tog förstås en stund att åka dit, men i övrigt var det en räkmacka in i vården.

    K är numera nästan normal. Skriker en del, men hon är också femton nu, så det får man räkna med.

    Hälsa Lilla Kråkan från kommentatorsbåset!

  10. Ica

    För din dotters panna är lika vass som moderns repliker kanske 😉
    Jag hade nog snarare sagt att hon verkar vara precis som vanligt om hon frågade om hon fick spela under helgen. Låter precis som en Bergman.(Om nu det innebär att man inte har alla hemma förtäljer dock inte historien)

  11. Ullah

    Sedan kanske blodet i pannan på stackars Lilla Kråkan börjar sjunka ner och hamna kring ögonen så det ser ut som blåtiror, så blev det i alla fall på min son efter en liknande smäll, men å andra sidan kanske hon slipper det, vilket jag hoppas.

  12. Märkligt det där med blåtiror, har också fått en kyss ovanför ögat (någon slags rugbymatch med en ung, pigg pojkvän och hans klocka) som efterhand resulterade i en redig blåklocka UNDER ögat. Ska inte blodet gå runt, runt i kroppen egentligen?

    Att försöka sminka över nåt sånt är för övrigt lönlöst, det ser bara ännu värre ut. Folk tittade konstigt på mig – och sedan ännu konstigare på honom.

  13. Ullah

    Ja, folk tittade mycket konstigt på MIG när jag var ute med den lille gossen som var försedd med två blåtiror. Men det sades mig att blodet brukar sjunka ner sådär. Har Den Blyga någon expertkommentar att ge?

  14. Vad händer om "Kråkan" ligger still på ett sånt sätt att blodet rinner åt något annat håll än ner om ögonen? Går det?

    Krya på sig, 15-åringen och hoppas du får vara med i det där åtråvärda laget när du blivit frisk.

    (Ingenstans står något om hjärnskakning, fast det kanske var sånt som kontrollerades i maskinen som inte ligger ute på nätet …)

  15. kan jag spela match till helgen?
    näe, ta det lugnt.

  16. Uj, döpte jag om ditt ena barn så där hux flux, eller hux flax kanske? Jag har kallat MIN lilla för lilla kråkan idag, det var kanske därifrån det kom. Mina döttrar går ju under allehanda namn hela tiden, från gurkblomma till kronprinsessan till ätteläggen och majsormen and what not.

    Men du får gärna ärva Lilla kråkan om det passar henne. 🙂

    Dina barn är säkert kloka som … ugglor var det ja, sorry.

  17. Ullah har ju bett mig om expertis:
    Det blod som synes som ett horn i pannan på 15-åringen har ju kommit utanför blodomloppet. I början hålls det på plats bindvävshinnor sk fascia. De röda blodkropparna (som i början skimrar blått genom huden jfr blåblodig som härrör från västgoterna i Spanien) med sitt hämoglobin faller sönder i mindre molekyler typ gallfärgämne (därav färgerna grönt och så småningom gult). Den ökande osmosen medför ökad svullnad, därav smärtan.
    MEN
    De smärre molekylerna har lättare att smyga sig ut och "faller" sedan enligt tyngdlagen ner genom vävnaderna för att slutligen helt resorberas. Det tar väl ca 10-14 dagar. Det går fortare ju yngre man är.

  18. ytterligare en fråga för experten:
    Cecilia N: Vad händer om "Kråkan" ligger still på ett sånt sätt att blodet rinner åt något annat håll än ner om ögonen? Går det?
    Jo,visst – utgjutningen invärtes är ju "död materia" och tar sig fram helt enligt fysikens och kemins lagar.
    Underhuden är ju den vävnad som är mest lättframkomlig.
    Gissningsvis kommer "summan" av lägena resultera i att blå-grön-gulfärgningen kanske via kinden hamnar på halsen under örat….
    Spänningen stiger!

  19. Ullah

    Tack Den Blyga! Nu väntar vi med spänning på hur det skall gå och hoppas på tät rapportering, om nu den stackars femtonåringen tillåter sådan.

  20. Vilket sammanträffande, jag kom också just hem från sjukhuset med ett deformerat barn. Fast mitt verkar ha böldpest istället, vilket ska botas med kortison och hela 90 tabletter! Jag föreslog en stor istället för 90 små men fick inget gehör för det.

  21. Lilla Kråkan är nu bara för lite blå för att se ut precis som en Avatar. Lite blåklocka syns under båda ögonen, men än har hon inte nått min normalnivå.

    I detta nu hör jag henne skratta högt.

    – Vad gör du?
    – Jag tittar på mig själv i spegeln. Aj!
    – Vad hände?
    – Det gör ont att skratta! Aj! Hahaha, jag ser ut som någon annan! Aj!

    Hon hälsar till hela kommentatorsbåset och lovar att ligga på rygg lite mer morrn så att blodet rinner ner i nacken istället för att lägga sig under ögonen.

  22. Förlåt, men jag skrattar så jag hoppar här framför datorn.

    http://www.zooborns.com kanske ni kan hitta nåt djur hon liknar? 🙂 Om inte annat finns det äckligt söta djurbebisar man inte visste fanns där.

  23. Tänkte önska snabbt tillfrisknande men enligt senaste rapporten verkar det som det redan är nästan som vanligt. Fattas bara att hon nu säger något som att hon gjorde det med flit så du skulle kunna blogga om avatarer.

    Önskar iaf att ni slipper vara kvar på sjukan hela helgen.

  24. Skönt att det inte var värre än så här. Vad tycker annars Lilla Kråkan om "Lilla Kråkan"?

  25. Lilla kråkan hälsar att Lilla kråkan är ett alldeles utmärkt namn och mycket, mycket ovanligare än det som hon är döpt till.

  26. Mohahaha, så la du ut bilden i alla fall!! Ja, det gjorde ju vi med efter ett besök där. Hoppas att hornet ger med sig och att dottern får spela med 18-åringarna efter det offret!

  27. Jag håller med ICA och tänker att det borde stå "… frågade nyss om hon hinner bli bra till helgens basketmatcher, vilket är ett tecken på att hon är sin mors dotter."

  28. Howdy: dom ska väl lösas upp i vatten? kortisontabletterna? Därefter har du att sysselsätta en överaktiv unge.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.