När man skulle kunna göra nyttigare saker än att fundera över banaliteter, kan jag inte låta bli att göra just det: fundera i banala banor. Men, säger jag till mig själv, vi behöver alla läsa lite om banaliteter för att orka läsa om de lidande i världen.
Som jag har berättat förut, är jag en ekorre som samlar på bra-att-ha-saker, som jag fyller källaren med. Det är telefoner (Dialog), det är min farmors malätna päls, det är pumps som verkar ha krympt och det är tyger från mitt syende 80-tal. Därför är jag full av förståelse när jag ser andra som har många av något. Någon samlar på bilar, andra köper handväskor på löpande band och åter andra lägger tomma toalettrullar på hög för att göra smällkarameller till nästa jul.
Men … här är en mystisk telefonkioskssamling som jag inte förstår alls. Bra att ha?
När de flesta nu har egna mobiltelefoner och telefonkioskerna nästan är ett minne blott och man blir upprörd över bortforslade telefonkiosker fastän de ju väldigt sällan används, dyker det plötsligt upp två bredvid varandra här i stan. Handlar det om konkurrerande bolag som i Stockholm förr i tiden?
Nej. Även om de moderna på färgbilden ovan ser lite olika ut, är de av samma märke. Jomen, tänker jag, vilka evinnerliga köer det var när det bara stod en på platsen. Ringlade sig bort runt hörnet där borta gjorde de hela dagarna. Upplopp blev det ofta i kampen om den enda luren. Eh.
Uppdatering
I kommentatorsbåset halkar vi idag in på hundar och ekivoka kakor, men jag känner att det här med telefonerna måste utredas. Är det månne så att Telia – som Malinka föreslog – inte kan skapa en kombinerad mynt- och korttelefon utan måste ha två separata bås för två olika telefoner?
Tydligen har man inte kunnat ringa med mynt på ett tag i Sverige, men i de allra nyaste automaterna kan man pluppa i både kronor och euro. Men inte i dessa, väl?
Nä, nu måste jag mejla Telia. (Eller har någon av er telefonkontakter som kan veta?)
34 kommentarer