(Det här är första delen i en 2010-års-drive för att få min hemmameny att utökas.)
Jessika skrev i kommentatorsbåset på nyårsdagens begäran:
”Fryst kyckling, problemet är att man måste komma ihåg att ta ut den ur frysen (!). Ta den tinade pippin, pensla den med mix av sojasås och smör. Stoppa en halv citron i den. Stek i 60 min per timme kilo kyckling plus tio minuter. Kanske inte var man gör i vardagslag men kycklingdelar funkar lika bra.”
Jag tror att det som lockade mig var
- ”komma ihåg att ta den ur frysen” (tävlingsmoment)
- citronen (eftersom jag hade en farlig massa lime som låg och drällde i köket)
- jag hade för tusan hakar två frysta kycklingar i ena frysen!
Jessika har förresten ett gigantiskt receptregister här.
Jag gjorde en kladdig potatisgratäng och en ännu kladdigare rotsaksgratäng till, men det var bara jag som åt av rotsakerna. Skyn i långpannan hällde jag helt sonika i 2 dl matlagningsgrädde och värmde upp.
Kommentarer runt bordet:
– Tummen upp!
– Jättegott! Särskilt såsen!
– Vasst, morsan! (Sjuåringen har sett på för många gamla långfilmer.)
– Men himmel vilken skillnad på köpekylling och detta!
– Mmmmmmm.
– Jag fick en hård potatisbit.
