Det sägs att det ska bli varmare och att snön kanske ska smälta bort så att februari blir så mörk och trist som det någonsin är möjligt. Och eftersom jag har varit så sjuk, så sjuk, har jag sovit bort två dagar och ligger nu mitt i natten klarvaken och frustrerad. Visserligen visar tv inte bara mord i ficklampsljus (CSI) utan även Ebbe Carlsson och Åsa-Nisse, men det är ju sova man ska så här dags.
Så jag gick ut och gick en vända. Och det var helt sagolikt vackert överallt. Nu är jag ju inte den typen som formulerar målande beskrivningar om hur träden har klätt sig till bröllop och hur snöhögarna slumrar i skymningen. Nej, jag kom att tänka på när jag och mina fyra kompisar sov över hos någon av oss och vi alla gick upp mitt i mörka vinternatten för att i –30 °C kasta snöbollar på klasskompisen Mats Pekkaris hus.
Men hur kunde vi komma på något så dumt? Jag har ju varken förr eller senare busat eller sökt spänning via hemfridsbrott. Detta var vad som hände:
Vi tjejer drog på oss täckbyxor och näbbstövlar, sprang några gator bort och lade oss bakom en snödriva med ett gäng nygjorda snöbollar. Dem kastade vi på Mats’ fönster i en halv evighet utan att något hände. Vad vi inte visste, var att han vaknade, blev livrädd, sprang in till sina föräldrar och väckte dem. Hans pappa Börje var en driftig karl, som öppnade fönstret och skrek till oss att han visste vilka vi var och att han skulle ringa till polisen meddetsamma. Vi var däremot bara fem livrädda, frusna tjejer som började pipskrika och i gatlyktornas sken sprang hem till sängarna och madrasserna. Jag skrev ner allt i min dagbok och både tejpade och sydde ihop sidorna.
Nu har jag bara tre problem, nämligen att
- jag inte kan hitta just den där dagboken just nu i natt
- det faktiskt är jättesvårt att göra snöbollar i 30-gradig kyla
- jag brinner av längtan efter att få göra en faktakontroll.
Och när begick ni senast ett brott?
Dem kastade vi, Ms Språkpolis?
Det är helt fantastiskt vackert här också, och mer dimma nu inatt som blir till mer rimfrost.
Smälta bort får ju snön bara inte. Jag har också hemfridsbrottats, per telefon. Det gick till så att min kompis stannade hemma i sitt rum där man hade utsikt en kilometer fågelvägen till the object of desire's hus, medan jag sprang ned till telefonkiosken vid BP och ringde TOOD. Tanken var att han skulle vakna av signalen, tända sin lampa innan han gick för att svara – och vips skulle vi veta vilket rum som var hans. Osviklig plan.
Och dum.
För det var ju inte TOOD som svarade utan hans pappa. Och lampan som tändes torde ha varit i hallen, där telefonen var.
Jaja.
Just det ja, det var mitt i natten och -30.
Snygg bild. Narnia-snygg.
Idag, nu senare på morgonen snarare, går allt i en ton av vitt. Rimfrosten är krispigt vit, himlen lite metallvit och så snön över det.
Plastfarfar, "dem" är helt korrekt eftersom snöbollarna är objekt.
Däremot har jag en undring om genitiv-s i Mats'. Används genitiv-s i svenska överhuvudtaget?
Ja, Plastfarfar, hur gärna jag än skulle vilja ge dig rätt, så ska det vara "dem" där. (Pröva att byta ut dem mot "jag" eller "mig" så känns det kanske riktigare eftersom jag är ett de-ord och mig är ett dem-ord.
Maria: Jag har stoppat in den svenska genitivfnutten på (EFTER) s:et med flit eftersom jag faktiskt är lite ledsen över att den håller på att utrotas. Den är praktisk och tydlig, men misstas ofta för en felaktig engelsk fnutt.
Andrea är en lycklig flicka som äger tre cyklar. Det är då Andreas cyklar. Eller kanske Andreas' cyklar.
(För att inte störa läsningen, vilket jag de facto gjorde, kunde jag ha skrivit om meningen för att slippa sätta fnutten på Mats. Men nu ville jag ju ha den …)
Tänk att man inte kan skriva rätt och sätta in alla tecken där de ska vara fastän man koncentrerar sig och till och med läser igenom det man har skrivit! Här kommer den ovan saknade parentesen:
)
Tur att slutparentesen kom där Lotten, jag blev orolig och började så smått undra om detta kanske skulle kunna störa min nattsömn framöver. Men nu vet jag att jag kommer att sova gott i natt.
Att inte ha med en slutparentes är som att ha en rap som sitter fast efter en god måltid.
Som på tok för brådmogen tolvåring klistrade jag och en kompis Moderat-klistermärken på en av LO-topparnas bil under valrörelsen 1982. Det skäms jag lite för då och då, men till mitt försvar har jag för mig att vi i alla fall satte dem på rutan och inte på lacken.
Är det så här du menar alltså?
Ja, Plastfarfar, hur gärna jag än skulle vilja ge dig rätt, så ska det vara "dem" där. (Pröva att byta ut dem mot "jag" eller "mig" så känns det kanske riktigare eftersom jag är ett de-ord och mig är ett dem-ord.
Maria: Jag har stoppat in den svenska genitivfnutten på (EFTER) s:et med flit eftersom jag faktiskt är lite ledsen över att den håller på att utrotas. Den är praktisk och tydlig, men misstas ofta för en felaktig engelsk fnutt.
Andrea är en lycklig flicka som äger tre cyklar. Det är då Andreas cyklar. Eller kanske Andreas' cyklar.
(För att inte störa läsningen, vilket jag de facto gjorde, kunde jag ha skrivit om meningen för att slippa sätta fnutten på Mats. Men nu ville jag ju ha den …))
Mistig säger wv men det kan det väl inte vara?
Nejnej, Niklas. (Tur att utrymmet här inte är begränsat så att man kan drössla bokstäver och tecken som man vill.)
Den saknade parentesen skulle ha kommit efter första stycket (pilen pekar på den):
Ja, Plastfarfar, hur gärna jag än skulle vilja ge dig rätt, så ska det vara "dem" där. (Pröva att byta ut dem mot "jag" eller "mig" så känns det kanske riktigare eftersom jag är ett de-ord och mig är ett dem-ord.) ←
Jaså där! Annars är jag barnsligt förtjust i parenteser i parenteser; små ordkrokaner liksom.
Jag avundas karsloken som behöver så lite för att sova så gott.
Jag och en kompis kladdade på fyllan siffrorna 666 på väggen till Rikets sal. Med jord. Tidigt 90-tal. Moget?
Jamen så där är det väl med i ungdomens oförstånd begångna brott: de är inte mogna.
"Vi kastade dem…" hade jag köpt, men jag tycker nog ändå allt att det är bättre flyt i "DE kastade vi…"
Cruella, gick du hemifrån dig hem till BP?! Det var ju långt???
"DE kastade OSS" möjligtvis.
Men det är sällan skådat om de andra är snöbollar.
Jag smugglade med ett litet bord (högt, vitt, litet, i empirestil) på tåget mellan Lund och Stockholm i helgen. I en svart plastsäck, kamouflerat med lite kläder på toppen, för möbler får man inte bära med sig på tåget. Det var mitt senaste brott. Ganska ringa må jag säga.
wv: azonced — ja, jag var helt zoncad efter att ha hjälpt min mamma att flytta från Stort till Mindre.
"Dem kastade loss"? "Dem kastade oss loss"? Skepp o(här ska det nog vara en fnutt av något slag. måtte jag nu bara komma ihåg slutparentesen. jo nu kommer den).
hoj. Glömde ju hoj.
Det här kommentatorsbåset är det ju rena rama Monty Pythonnivå på.
PGW: Min medbrottsling bodde på Gränsvägen. Hon har färghandeln efter sin far sedan många år, då vet du vem det är, I trust.
PK och andra, det är inte snällt att tvinga mig skratta med min hesa onda hals. Samt att det låter för dj*.
Jag gillar Ingrids brott bäst… Så.. högklassigt, på något sätt. Mitt senaste brott är att jag körde på tok för fort på motorvägen på väg till ett möte idag, men det är inte det minsta roligt, bara dumt. Pardo säger Wv och jag håller med, med ett n.
Oj, här verkar folk mest haka upp sig på språkbrott (kan man skriva så, man blir ju alldeles konfys av allt ordvändande?). Själv gillar jag när språket är rätt, men allteftersom åren går och jag använder mig mindre och mindre av det skrivna språket, så känner jag att jag blir väldigt osäker på hur det egentligen ska vara. I bland kan jag till och med tänka: "Spelar det egentligen någon roll?". Om just jag skriver rätt alltså. "Ska jag hindra mig själv att skriva, för att det kanske blir lite fel ibland?". Svaret till mig själv är ett rungande "NEJ". Men så har jag inte utnämnt mig själv till språkpolis iofs.
Men andra brott? Vi pallade vinbär hos grannen och fick så mycket skäll av mamma, att jag aldrig vågade göra något liknande. Har sedan barnsben ett onaturligt stort överjag vad gäller olagligheter, oärligheter och bus. Kan vara rätt hämmande i vissa fall.
Lyckades i mitt oförstånd föra över det till min äldste son, men har jobbat hårt på att försöka vara lite mer lagom med resten.
Inte kan man väl cykla om man glömt hoj. Det är ju som att segla när man glömt skepp.
Cruella, minns inte vem som ägde färghandeln faktiskt. Men Gränsvägen minns jag – där bodde jag! 🙂
Cruella och PGW: har ni alltså träffats som små gryn?
Cruella är aningen äldre gryn än jag, så jag var vagt bekant med Cruellas lillebror, men han är också en aningen äldre och väldigt mycket längre än jag.
Sedins färg, PGW! I'm shocked!
Sedins, verkar vagt bekant, åh det var ju så himla länge sedan!
Att tjuvkoppla bilar och köra till Paris var ingen brott men brott som bus i skolan var i lagens mening ett hemfridsbrott när busiga killarna spikade fast tyskmagister Klacks galoscher i golvet eftersom han var så grovt elak mot eleverna i gymnasiet. Gissa vilka som fick en etta? Jo, alla lekte tafatta men ingen angav någon.
Wv är defautte. Just det – tafatt och när inte det lyckades blev Wv pumpart som en pumpa av nån sort 😉
Det är så roligt att det alltid är de snällaste, mest oskyldiga och superärliga som vill veta vilka brott andra har begått. Och det är bara andra superärliga som svarar. Tur det, för hur skulle det annars se ut? Så här kanske!
Mitt senaste brott är säkert att jag körde för fort vid något tillfälle. I övrigt kommer jag ihåg att man pallade äpplen som barn, och när jag jobbade på kibbutz i Israel kunde man palla apelsiner på ett ställe. Har för mig att det var bredvid någon busshållsplats.
Var det verkligen snöbollar ni kastade i den kylan? Hackade ni inte loss snö från snövallar? Snö som hackats loss brukar jag kalla för snökoklor men jag vet inte hur det stavas eller om det ens är ett riktigt ord. Kanske är det bara något vi säger här i Eskilstuna?
Snökokor, säger jag. Och jag har fortfarande inte hittat dagboken. (Men isklumpar … slår de inte sönder fönster?)
Jag var med om att ockuperade Västtysklands (!) ambassad, under tiden som några andra ockuperade Italiens och om det nu var Storbritanniens. Det var mot utplacering av Pershing II-missiler.
Vi togs av polis och hamnade i häkte. Där jag satt satt även Marika Lagercrantz, Jonas Gardell och … Chris Torch (från Jordcirkus, om det säger nån nåt).
Som ni hör av referenserna är det läääähääänge sen. 🙂
Vi släpptes samma dag, men stod i register ett bra tag, så vitt jag förstod.
Äsch, nu blev det fel, jag borde läst vad jag skrev innan jag tryckte på Enter.. Jag var med och ockuperade, eller jag var med om att ockupera. Det blev en fulmix, sorry.
WV är litax- ett försäkringsbolag för vetebönder?
Anna, du har ju helt rätt (kolla länken, ni andra).
Pärlbesatt vinner nästan detta, om det nu någonsin var en tävling. Att häktas samtidigt som Marika Lagercrantz tror jag att fler har gjort (hon är en van ockuperare) — men att häktas samtidigt som Jonas Gardell! Wow!
Jag är mycket glad över pärlbesatts vinst, och att hon/han fick sitta med Chris Torch i cellen. Han var en legend i stan på den tiden, med sin coola hästsvans. Nu behöver jag inte ge mig in i tävlingen, och ni behöver inte höra om mina skurkstreck.
Förresten pärlbesatt, kan man beställa ett hårspänne av dig? Jag skulle vilja uppmuntra en person som verkligen behöver det. Hur gör man isåfall?
Hihi, VANN jag en tävling jag inte ens visste fanns, vad kul!!
Anna, det går fint att skriva till parlbesatt@gmail.com. Kul det med! 🙂
Jonas Gardell var gruvligt söt på den tiden. Han gick i hängselbrallor utan överdel, vill jag minnas. Iaf när vi hade träning i civil olydnad och att göra sig tung för poliser osv…
Nämen, är du DEN Annan, jösses, du är ju själv en celebritet som jag sett i spridda nätsammanhang… Nu fick jag änna nästan lite rampfeber. 😉
Va, usch, vilken Anna då? Nu är det jag som blir nervös!
Jaja jag skriver nu iallafall 🙂
Är det inte du som startade ett föräldraforum en gång för tusen år sen, bland annat? Har jag fått det helt om bakfoten? Nu blottar jag min förvirring, och sejf-googlar inte (vad stolt jag blir!). 😀
WV är sippin. Där skulle det passa bra med fnuttarna som Lotten talar om här. 🙂
Klart att Anna är THE Anna, Pärlbesatt. Gör nu ett fint smycke till henne! Och kom på bloggträff!
Ursäkta, jag menade inte att vara förvirrande och sen gå upp i rök. Jag bara gick och la mig, eller försökte gå och lägga mig i ett hav av tonåringar som städade, packade, badade och allt annat som tonåringar tycker att man gör allra bäst mitt i natten. Jomen det är jag som startade föräldraNätet, och ja det var tusen år sen. Och jag hoppas verkligen att vi ses på bloggträffen alla, det vore jättekul!
Lotten: Isklumpar borde slå sönder fönster, men man brukar ju kunna få loss lättare snövarianter.
Hihi (ett jäkla hihi-ande på mig härinne).. Idag pratade jag med Cruella om att det verkligen VAR The Anna. 🙂 När Cruella överrumplade mig med en tygkasse med hockeyrör och fick mig att åka på en sjö (!), jag som har skräck för djupt vatten… Hade inte stått på skridskor på trettio år, så jag är lite chockskadad.
Anna, jag har tänkt på möjliga sätt att peyota (sy med pärlor) det du sa, så du vet… Har dock inte kommit fram till nåt hållbart ännu. Men det kommer förhoppningsvis! 🙂
Jag kommer på bloggträff om det ges möjlighet. Har lite konstiga omständigheter (som inte lämpar sig så bra för kommentarsfält bara) därav uteblivandet på blöggen.