Hoppa till innehåll

Att lyckas eller inte lyckas är att låtsas

Sandra är en envis lurk som sparkar uppmaningar i min riktning. Jag vill egentligen sparka tillbaka en lång, skruvad luring, men jag är dålig på att ta ner och dämpa bollen. Så nu blir det en tåfjutt som kommer att studsa på domaren och sedan gå ut över sidlinjen.

En av mina mer lyckade möbleringar.

Jag har lyckats med:
Vårt eget slags Villa Villerkulla.
Nästan alla deadline:ar.
Att borsta tänderna varenda, varenda dag.
Julkalendern 2005–2007.
Baaarnen.
Den mediokra basketkarriären.
Att hitta roliga kompisar.
Att hitta den djefla mannen.
Rubriken till detta inlägg.

En av de roliga kompisarna och jag. Varandes jätteroliga.

Jag har misslyckats med:
Sommarprats-projektet.
Skådespelerske-projektet.
Att borsta håret i alla fall en gång i kvartalet.
Lagaknäna-projektet.
Förmögenhets-projektet.
Åkautomlandsofta-projektet.

Fast jag får ju ändå prata i radio. Mina två programledarkolleger syns på bilden – en ligger, en står. Det är helt normalt.

Jag låtsas
bl.a. att oordningen i hallen bara är tillfällig.

Oj och hoppsan, så häääär brukar det junte se ut.
——-
Javisstja. Jag måste ju skicka vidare. Jag uppmanar därför alla med slutsiffra 0 (noll) eller 5 att göra det!
Share
Publicerat iBloggen

30 kommentarer

  1. Hej Lotten!

    Jag uppskattade verkligen ditt bloggämne idag. Och det så till den grad att jag bestämt mig för att stjäla det.

    Med det konstaterat kan du antingen:
    Stämma mig
    Skrämma mig
    Låtsas som det regnar

    It’s your call (och bloggsubjekt).

  2. Jösses. Jag som har BÅDE slutsiffra 5 och 0. Nu får jag läsa en gång till, så jag fattar vad jag ska göra.

    Eller fundera på om jag ska låtsas som det regnar. Jag har ju mobiltelefon också, det numret slutar ju på 8…

  3. Jag som har slutsiffrorna 05 (nolla – femma), slipper jag då? Eller är jag särskilt träffad?
    Jag måste fundera på det ett tag och återkommer.

  4. R — det är ju inte “mitt ämne”, så här ska inte stämmas annat än i bäcken kanske. (Rubriken är ju min, men den SKA ni sno.)

    Ni som har slutsiffra 5 eller 0 i jeans- eller skostorlek räknas också, det fattar ni väl?

  5. Hur jag än tänker har jag varken slutsiffra 0 eller 5. Märkligt.

    Om inte det telefonnummer jag haft längst (än så länge) räknas.

  6. Funderar på detta inlägg.
    Funderar en stund till…
    Meddelar kanske när jag har funderat klart…
    Må så grankott…

    Antar att wv gör vågen för Lotten idag – wyavw :p

  7. Hur är det förresten med dina knän, Lotten?

  8. Ja, jag såg det nu att ämnet inte ens kom från dig. Rubriken stal jag bara delvis. Du får stämma mig i halva bäcken. Ån?

  9. Tackar som frågar, Jessica — du läste mina tankar. Som alltid är på knäna emedan de numera är sämre än någonsin.

    Men det är bara att bita ihop i det sura äpplet och köra en spik i foten.

  10. Men ÅH vilken underbar hall.
    Jag känner mig genast hemma.

  11. Märet

    Hallen ja! Den ser ju precis ut som hemma hos oss! Vi har också fem barn med en väldig massa par skor var. Alla skorna måste dessutom vara framme nu eftersom vädret inte kan bestämma sig för om det är vinter,sommar, vår eller översvämning som gäller.
    Det svåraste är 13-åringens 46:or som han alltid parkerar mitt framför dörren.
    I ämnet “lär dina barn att ställa sina skor i ordning och hänga upp sina kläder” har jag garanterat misslyckats.

  12. Fråga 1:
    Är det måhända menisker som inte vill vara med längre? Sånt gör ont.

    Fråga 2: På bilden är det en strut som inte hålls av någon hand. Lik väl verkar den sitta fast ändå. Är det en magisk strut?

  13. Sitter inte alla strutar fast? Jag undrar vad alla händer gör i bild!
    /Slutsiffra 5 OCH 0

  14. Pseudonaja:

    1
    Nej, inte menisker, en mystisk svullnadsinflammation som kan ha orsakats av min farmors dåliga knägener i kombination med ivrigt basketspelande. Att knäna just nu går på knäna kan ha att göra med att jag tränar lite annorlunda såhär efter basetsäsongen, vahattere styrketräning.

    2
    En baggis — jag har öron som vore jag en vingmutter.

  15. Kul att din farmor spelade basket. 🙂
    Min farmor brukade slå mig i pingis ibland…

  16. Pseudonaja — jag ska bli en sådan där farmor/mormor som klår sina barnbarn. Men för att kompensera ska jag börja baka bullar. Kanske.

  17. Emi

    Jag var tvungen att fundera flera minuter innan jag kom ihåg mitt telefonnummer, för att sedan arbeta mig fram till slutsiffran (som ju är noll, förbenat också). Men då räknas det inte, eller hur? Om man använder numret så sällan att man inte minns det, menar jag? En bild på min fantastiska hall har jag ju redan visat, dessutom.

  18. Helt korrekt Emi: det man inte minns, räknas inte!

  19. Emi

    Undrar om man någonsin kommer övergå till att använda sig av slutbokstaven i epostadressen eller slutsiffran i ip-numret istället för fastabonnemangets slutsiffra? “Messa så spelar vi – du med slutsiffra 3, IM:a så har du chans att vinna tre fria nedladdningar!”

    WV visar titeln på ett populärt östeuropeiskt 80-talsprogram: FZEJM

  20. Inga mina nummer slutar på 5 eller 0, fast jag kan kanske lägga ihop slutsiffran i två nummer och få en lämplig slutsiffra.

    Fornnordiskan fungerade ganska bra; 7 av 9 tycker jag själv är godkänt.

    En fråga: När infaller basetsäsongen?

    Detta med IP-nummer var ett intressant förslag. Fast de flesta vill ju dölja IP-numret för användaren och så är vi ju väääldigt många som använder samma IP-nummer just nu (varför det är så är dock del av fortsättningskursen på min tidigare DNS-skola) så det kanske går så bra i praktiken. Kanske när det är dags för IPv6.

  21. Agneta

    En sommar då jag och barnaaskaran var på landet renoverade min man i vår stadsboning. Våra två smala parallella ingångshallar hade nu blivit en enda smal men med en större blindtarmsliknande utvikning där kläder och skodon nu skulle förvaras. I stället för knoppbräda för jackor och slikt hade min man kommit på det geniala greppet att, tvärstääld mot vuxenstången, ha en klädstång i barnhöjd, men hylla ovanför för mössor, halsdukar och annat löst.

    Många röda barngalgar i trä hängde på stången ivrigt väntande på att barnen skulle komma hem från sommarvistet. Ack vad de galgarna bedrog sig. Av de fyra gossarna var det endast en, den äldste, från födsel ordentlig, som alltid hängde upp sin lilla jacka på avsedd plats. Övriga gossar lät klädesplaggen falla av någonstans på hallgolvet och när hösten brakat loss på riktigt bredde blandingen av av väskor, skodon, mössor, vantar och jackor ohämmat ut sig över hela golvet.

    Då och då kunde jag dock höra ljudet av galgar som klingade mot stången och då var det den »ordentligt födde« som var där och hängde upp sina bröders alla plagg och ställde alla skodon och stövlar i snygga rader. Men oftast hade han annat för sig, så hallröran var ett normaltillstånd som varade i många år.

    Vid egen hemkomst brukade jag skoja om att jag var övertygad om att ätteläggarna önskade att jag skulle bli världsmästare i längdhopp och därför att hade lagt ut träningshinder åt mig. Hinder som med åren blev längre och kraftigare. Att de innerst inne hoppades att deras mor med tiden skulle överglänsa Bob Beamon.

  22. Vad kul att ni är här och lattjar när jag ligger och sover!

    Basketsäsongen stämmer rätt bra med skolans terminer. Bi börjar träna i augusti och slutar i början av maj. Förutom vi gamlingar; vi kör hela sommaren också eftersom det är så tungt att träna upp en nersutten kropp.

  23. Lotten trött – tror jag.

  24. Det ser otroligt mysigt ut hemma hos er! Typiskt kultur-aktigt. 😉

  25. Trött? Nejdå, bina tränar också. För att inte snacka om tvestjärtarna, som övar på svikthopp in i våra öron.

  26. ab

    Men det var som 17 – jag hade alla rätt på fornnordiskan! (Där ser man – NÅN gång betalar det sig att ha udda intressen…)

  27. Jag också, ab. Men det krävdes några genomlyssningar på somliga. Andra klapp jag direkt. Fast utan att titta på alternativen hade det ju aaaaldrig gått!

  28. Lotten: Jo, absolut trött!

    Hur vill du annars förklara att du missat TVÅ felstavningar av den ädla sporten “basket” – din egen i en kommentar och min (i frågan som var ett subtilt sätt att påpeka felet, men uppenbarligen helt bortkastat)?

  29. Men! Jag ignorerade din (medvetna) felstavning för att jag helt hade missat min egen!

    Ok. Jag ÄR trött.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.