Det var som tidigare rapporterat maskeradbasketfest i fredags. Jag har inte riktigt hämtat mig än och hittade så sent som i morse en halv hamburgare i skåpet med vinglas.
Fyra av gästerna hade kommit på samma idé. Det såg verkligen mörkt ut på röda mattan.
Jag var protokoll. Observera att endast ena laget har lagfoul. På benen sitter förstås basketstjärnor.
Den djefla mannen hade planerat en finstämd film och romantisk middag för två på vit duk för att fira vår bröllopsdag. Snicksnack sa jag och drog in honom på ”Iron Man” med den fullständigt förtjusande Robert Downey Jr. Okej, det är samma gamla bovar och samma gamla intrig och samma gamla kvinnoroll som springer omkring i höga klackar. Men precis som en förutsägbar comedia dell’arte-föreställning kan vara teaterperfekt, var denna film actionperfekt.
Jag lyckades även få den djefla mannen på bättre tankar vad gäller maten: hockeymatch på stor duk. Att vi inte knep bronset lade förstås sordin på stämningen – särskilt med tanke på bordsgrannarna.Så blev det söndag med två programpunkter:
1. Min pappa spelade pingis som vanligt. Som den materialspelare han är, funderar han nu över limförbudet som gäller från nästa säsong. (Man får limma racketarna med vattenbaserat lim, men det är inte samma sak och kommer inte att påverka skruvarna rätt. Basåattnivet.)
2. Snigelsafari med kocken Örjan som ska tillaga läckerbitarna (som egentligen är ”vinbergssnäckor”). Först ska de matas, sedan ska de svältas och sedan ska de dödas. Jag ska provsmaka på fredag, är det sagt. På bilden ses ett triangeldrama.
Några fick följa med oss hem till trädgården och tävla i tiocentimeterslopp för snäckor med dåligt lokalsinne. Ingen har gått i mål än.