En förkastning av förnekandets språkbruk
Vad är detta? Det liknar svenska, vilket jag brukar begripa. Men här förstår jag ingenting.
Hypotes 1
Södergran använder språket som maktmedel. Hennes syfte är att sprida rädsla bland publicistkolleger och jurydeltagare och få dem att uppleva känslan av att ”hon vet/förstår något som jag inte vet/förstår”.
Hypotes 2
Södergrans text är en metatext, en förlängning av Johanna Ekströms poesi.
Hypotes 3
Jag är dum i huvudet och en illitterat troglodyt som inte förstår mig på modern kulturjournalistik.
PS
Enligt NE betyder förkastning ’förskjutning av bergartslager på ömse sidor av bristning i jordskorpan’. Substantivet av verbet ”förkasta” är ”förkastande” alt. ”förkastelse”.
Jag tror att Södergran försökt sig på att använda språket som ett maktmedel; det känns så. Tyvärr har detta mynnat ut i hypotes 2 vilket lett till att varken Södergran själv eller hennes läsare (om nu någon läser det) fattar någonting. Alltså är Södergrans ursprungliga syfte uppfyllt (hypotes 1) men bara pga. att hypotes 3 finns.
Hennes makt ligger alltså inte i hennes fantastiska språkliga förmåga (inte en själ begriper ju vad hon skriver) utan i vår egen osäkerhet.
Och hjulen på bussen snurrar runt, runt, runt…
Har förnekandet ett eget språk som hon förkastar?
Nej, det där fick jag inte ihop.
Om texten hade varit skriven för Grönköpings veckoblad hade den nästan varit bra. Nu är den bara pinsamt pretto och säger egentligen mer om Södergran själv än om boken hon recenserar. Stackarn.
Ibland tror jag att kultursfären håller på att förvandlas till en vilsen vandrare som går och mumlar obegripligt för sig själv. Ingen förstår och — vad värre är! — ingen bryr sig!
Nä, tacka vet jag Lyrikvännen på Torbjörn Schmidts tid! Det var kulturjournalistik som förenade folkbildning och fördjupning.
Olof Plame
Lena Gräns
Cats Falck
Hilding Eek
Makarna Winbergh
Ingvar Heimer
Carl Algernon
Gunnarsson
Milan Valverius
Odd Engström
Med anledning av Henrik Sundholm ställer jag nu den Metakatolska Kristosatanismens Tre Rituella Frågor: till hela den politiskt mediala skitborgarklassen:
http://www.equil.net/?p=545
Hur Du Haft Eldbågen Någon Gång?
Vill Du Ha En Minnestuba?
Hur Många Blixtar finns det?
http://screenfonds.blogspot.com/
För ser ni, Peter Ingestad, Son av Satan, HAN tar minsann inte skit av någon; nej den som ger sig på honom, HAN ger sig på fel kille – HAR NI FÖSTÅTT???
Nu brakar det loss. Nu tar fan bofinken. AIDS. bÖgpesten exploderar.. Nu rasar de in den ene efter den andre, nyupptäcka HIV-fall med fullt utvecklad bÖgpest. En explosiv utveckling som ägde rum för TIO ÅR SEDAN. Och makthavarna VISSTE vad som skulle ske. Den bÖgkontrollerade skitborgarklassen utlämnade hela folket åt lidande och död.
Jag var en hygglig människa
Så kom jag i rännstenen
Där blev jag en grym och hänsynslös människa
Så tog jag mig därifrånss
Liberalism i praktiken: förbjud kritik av liberalismen
http://www.flashback.info/showthread.php?t=687374
—
Peter Ingestad:
Det behövs en teoretiskt högklassig kritik av liberalismen. I synnerhet måste den vetenskapligt nationalekonomiska stringensen vara förstklassig.
Det är ett projekt jag vill bidra till, och utgör det allmänna diskussionsämnet för denna tråd som förhoppningsvis får livligt deltagande både för och emot.
Det specifika med denna tråd är den höga intellektuella ambitionsnivån. Korkat blajjande undanbedes. För dumskallarna finns så många alternativa trådar att
hålla sig till.
Jag inleder med en nog så viktig detaljfråga.
Från liberalt håll ifrågasätter man att klyftorna i samhället ökar. Man framhåller att prisutvecklingen för basvaror länge varit gynnsammare än för lyxvaror.
Nu håller ju detdär på och vänder en gång för alla till följd av oljekrisen. Framtiden är praktiskt relevant. Det förflutna är det inte.
Det är den empiriska huvudinvändningen. Sedan hhar vi en analytisk huvudinvändning, nämligen följande.
Från pengarnas fallande mariginalnytta följer nämligen direkt att för höginkomsttagaren måste en större relativ pris- eller realinkomstförändring till för
att generera samma relativa välfärdseffekt som för en låginkomsttagare.
För de verkligt rika är gränsnyttan noll. De konsumerar gratis. Där ÄR pengarna nyttan i sig själv. Där gäller pengar för pengars egen skull.
Enkelt nog. Man bör nog ta och undersöka varför dessa akademiska libbtänkare med så märkvärdig konsekvens förbiser filosofiska och nationalekonomiska
elementa.
(Det renhållningsarbetet blir pionjärens. På ”vänsterkanten” förekommer nämligen inget tänkande överhuvudtaget. Det är bara formlöst känsloflumsande om
människosyn och genus och queerteori och solidaritet med HIV-smittade och human flyktingpolitik och globaliseringen ställer oss inför stora utmaningar
(jaha?) och såndär politiskt garanterat ofarligt skitflum.
Men vaddå, den falska vänsterns exponenter tllhör ju SJÄLVA samma politiskt-mediala överklass som de förmenta opponenterna. Där finns en dold
intressegemenskap. På teoretisk nivå förekommer därför bara skenbar motsättning; man ägnar sig å ”folkets” vägnar men i eget intresse åt yvigt nattmösseprat.
Det ska vara ”polemiskt”, men det är bara falskspel alltihop.)
En annan strategisk punkt är frihetsvärdet. Då frågar jag: vad är frihet om inte inbegreppet av de totala reala möjligheterna människan konfronterar i sin
konkreta tillvaro? Har man inga pengar, kan man inte göra någonting, då allting kostar, och man har ingen verklig frihet. Härifrån följer direkt att hen
frihetlig politik implicerar en omfattande välfärds
Intressant. Jag visste inte att man kunde få arbeta som recensent även om man är stilistiskt gravt handikappad.