Hoppa till innehåll

År: 2007

Seloten Lotten

Jag känner blott tre aktiva golfare. Och de är (liksom t.ex. kattägare) inte särskilt diskreta med sitt intresse. Liksom bara:

– Nej, jag hinner inte, måste ta en runda.
– Den kom out of bounds så jag fick droppa bollen och pegga upp den med en järnfemma.
– Efter tionde hålet chippade jag hela vägen in till fairway.
– Bättre två birdie i golfhandsken och korven den har två.

(Som redaktör för bl.a. ämnet idrott i Nationalencyklopedin ser ni att jag faktiskt tog till mig lingot?)

Nä, nu ska jag hitta på en rolig historia.

Det var en gång en golfare, en kattägare och Bellman som tävlade om vem som var mest intresserad av sitt intresse.

– Jag går gärna upp klockan fem för att hinna med 36 hål före frukost! sa golfaren.
– Det var väl inget! sa kattägaren. Jag kan sova i kattlådan om Misse säger att hon vill att jag ska det.

Bellman, han sade ingenting. Men han bloggade om det.

Häpp! (Var ska jag sätta © på den?)

Nyss hemkommen från bloggöl i Stockholm, sätter jag härmed stämpeln ”fanatisk bloggextremist som freakar ut och gärna umgås med liknande nördar” på mig själv. Men visst påminner vi om golfare och kattägare? Omgivningen är trött på mig och mitt bloggprat och mina syskon inleder alla meningar med ”men det här får du inte heller skriva om” och i ryggsäcken har jag ett helt fack med bloggattiraljer.

Vi går i frontlinjen, ska ni veta. Beatlesgrabbarna var först med sina frisyrer. Ottesen-Jensen och Captain Kirk var också först, fast på andra sätt. Jan Wictor var en föregångare till bloggarna.

Spioner, pioner och pionjärer i all ära, men vi bloggare är nog spionjärer©.

——–
Ur NE:
selot el. zelot [-o´t el. -å´t] subst. ~en ~er
ORDLED:
selot-en, zelot-en
• fanatisk trosivrare urspr. om judisk nationalist under första århundradet e.Kr.: Simon ~en
HIST.:
sedan 1680; till grek. z\los ’iver’; jfr jalu.
——
De andra som var på bloggölen: Björn, Stationsvakt, Solusfemina, Annika, KistaChic, Josefine, Blind höna, Kulturbloggen, Magnus och Gökboet.

Share
29 kommentarer

Kära försäkringbolag

Jag tycker att det är dags att se över våra försäkringar, jag känner mig inte riktigt trygg i mitt eget hem.

Jo, det är ju så här att jag målar huset halvvägs hängande huvudstupa ut genom fönstret. Gäller min livförsäkring då?

Om barnen bryter armarna av sig när de hoppar isbitsdans på studsmattan, räknas det som något speciell naturkatastrof då?

Sedan undrar jag om det verkligen är ok att jag inte kan hitta lampknapparna som satt här för ett par månader sedan. Jag borde beläggas med böter.

Någon i familjen kan inte hantera havregryn, det måste ju vara ett riskmoment med tanke på brandfaran.

Fast det gör ju inget, kom jag på nu! Vi har ju i köpt en brandspruta!

Eller om det var den här vi köpte. Oj, vad kan ha hänt med väggkontakten? Mer böter!

Nu är jag lite trött och förvirrad. Ska de här stå bredvid varandra i köket? Vilken är vilken? Om jag matar motorgräsklippargrannarna med fel sort, räknas det som dråp då? Kan man försäkra sig mot villervallamord?

Nyss åt jag kantareller som min djefla man och orienterare hade stoppat i kartan. Enligt mina svampkunskaper kunde de ju lika gärna ha varit bolmörtskivling eller gifthätting. Plasten de låg i var säkert både hälso- och miljöfarlig. För att inte tala om smöööret, kantarellerna stektes ju i smör, jag måste meddela att jag är en försäkringrisk! Jag äter smör flera gånger om dagen!

Fotnot:
Inspiration? Ena bilen (men inte sekruttbilen) har tappat handbromsen och Femtonåringens cykel är nystulen (låst – i trädgården) samtidigt som den djefla mannens finkamera har förlagts på allmän plats.

Share
17 kommentarer

Lite om RSS och att läsa bloggar och faktiskt även kommentarerna

Det här med att läsa bloggar roar mig storligen. Innan jag lärde mig vad ett RSS-flöde var, använde jag mina länkar i högermarginalen till att klicka mig fram och öppna dem alla i olika flikar. Eftersom jag lider av bloggus elefantiasis (mångläsare), blev det bökigt att hålla koll på dem alla.

I på scenen klev då RSS-tekniken. (Varning: Wikipedias artikel är svårläst.) Det finns nu RSS-program som funkar som bloggsekreterare.

– Gomorrn, frun. Här har vi favoritbloggarna, jag har markerat vilka som är uppdaterade sedan sist. Ska vi fortsätta ha dem i bokstavsordning?

Med RSS-sekreterarna följer två aber:

  1. De bloggare som räknar sina besökare som Joakim von Anka räknar sina guldpengar, kan snart lägga besöksstatistiken i soptunnan eftersom man som RSS:are inte ens kliver in i farstun hos bloggaren; man står ute på gatan och läser över axeln genom fönstret. (Man klickar sig alltså inte ut på nätet, man befinner sig ju i ett annat program.)
  2. Väldigt många gånger struntar man i att läsa kommentarerna eller att kommentera själv.

Det är nu vi kommer till dagens pudelns kärna.

  • Gårdagens kommentatorsbås om hemkunskap innehåller allt från äggkastning och tonårstrams till forna tiders strikta skolkök och mätning av ylletröjor. Allmänbildande och roligt! Jag rekommenderar läsning – även ni som bara läser i RSS-apparaterna.
  • I mars skrev jag om Per Oscarsson och hans tv-stripp. För ett par veckor sedan dök en sentillkommen kommentar upp. Jag har ingen aning om sanningshalten, men trippa gärna dit och läs om Bosse Högberg, Frank Sinatra, Sven-Bertil Taube, Ernst-Hugo Järegård, Sonja Hedenbratt, Lennart Hyland, Benny Andersson och Chris Barber.

Här skulle jag vilja länka till en bra beskrivning av hur man skaffar sig en RSS-slav och för- och nackdelarna med de olika programmen, men jag hittar banne mig ingen! (Fiffigt va? Nu ska ni hjälpa till och kanske till och med rätta mig i kommentarerna. Ställ frågor!)

—-
Citat ur dagens kommentarer:
”Jag använder IE 7.”
”Vi använder ett program som heter NetNewsWire.”
”Jag använder Google Reader.”
”Annars luktar det där senkomna om Per O lite mytomani, väl?”
”Jag tror inte att den anonyme kommentatorn hittar på.”
”Här är ju kommentarerna halva roligheten.”
”Ingen RSS, inga flikar ingenting mer än en avdelning benämnd Blog i Safaris bokmärkesrad.”
”Ja, så här i eftertankens kranka blekhet kan man se, att där satt Ö-helena och diskuterade uttalet i klassik grekiska, if you please, medan Ö-råttan fullkomligt dreglade över hur läckra de besvärliga gossarna Per respektive Totte var när de (och Ö-råttan) var unga.”
”Jag konstaterar att jag inte visste vad jag talade om *rodnar*.”
”Man kan också använda e-postprogrammet Thunderbird till att läsa RSS-flöden.”

”Vad gäller statistik så är det inte helt rätt heller: Google Analytics plockar upp RSS-läsningen. Och WordPress har ett antal statistikpluggar som också räknar RSS-flödet eftersom varje RSS-läsare har en individuell watermark.”

Den där sista rödmarkerade jag eftersom den var synnerligen viktig och för mig okänd. Nu ska vi se, ska jag slänga ut ett par melodifestivallåtar för att få plats med denna nya kunskap?

Fortsättning, fler citat:
”Konsten att leva är att använda moderna redskap för gammeldags savoir vivre. (—) Det är inte mängden utan mångfalden som är surfandet värt!”
”Jag klickar på mina länkar, klickar bakåt, klickar nästa, klickar bakåt.”
”NEJ! För guds skull, behåll alla melodifestivallåtar …”
”… pratat för mycket i nattmössan …”
”Bohuslän haft en riktigt härlig dag med mestadels soligt väder.”
”Det är ju bara för att jag vill verka intellektuell när jag egentligen också bara är intresserad av att dregla över läckra gossar.”
”När jag plonkade in origami i feed demon så fick jag VÄLDIGT många resultat.”
”Med Netvibes kan man välja att få se kommentarerna också. Muy bien!
”Jag har FeedBurner som RSS-flöde på min blogg, loggar jag in mig där ser jag hur många prenemuranter jag har på flödet även besöksstatistik där.”

Ännu fler citat:
”[T]ill Firefox finns en plugin som heter Sage. (—) Sage is the shit, för mig.”
”Om man då har tur så har bloggen man kommenterar ett speciellt RSS-flöde för kommentarerna för just det inlägget, och då kan man prenumerera på det också, och följa diskussionen om det på samma sätt som bloggen. Skitsmidigt.”
”När det gäller att kolla kommentarer så är CoComments utmärkt på att hålla koll på om man får svar (fungerar självklart inte på Blogg.se-bloggar —)”

Ni ska bara veta att jag i citaten helt regelvidrigt hugger av och stympar kommentarerna, som egentligen är mycket längre och intressantare än de korta snuttarna ni ser här …

Share
27 kommentarer

Vi testar knep & knåp

Vi hittade ett kul program med vilket man kan konstruera interaktiva kunskapstest. Klur, klick, knep samt knåp!

Här kommer vårt första försök. Ge gärna återkoppling på hur tekniken funkar och på det sätt frågorna är utformade.

Knepiga uttryck

PS Programmet samlar in resultaten, inklusive det namn man uppgett. Om du vill vara anonym är det bara att välja ett nom de plume, t.ex. Kalle Anka, Simone de Beauvoir eller Otto von Bismarck … eller vem man nu har som själsfrände.

Share
Lämna en kommentar

Senkommen utlottning av priser

… prprprprprprprprprprrrrr … trumvirveln har pågått oavbrutet i snart ett dygn, men nu är det dags och i vår ohejdade entusiasm och stora beundran så dubblerar vi antalet priser.

Vinnare av språkpolis-tröjor är … (*blundar och drar två lotter ur plommonstopet*)

  • ÅttiseX
  • Kristina af Knusselbo.

Mejla postadress + storlek till info@bergman.com (full diskretion utlovas naturligtvis).

Angående själva sakinnehållet i vår tävling så håller vi på att jaga språkpolismästare Per Stenson, svensk mästare i skiljetecken, för en kommentar. Så här i sommartider är styrkan en aning desorganiserad!

Share
Lämna en kommentar

Skolböcker från 70-talet (uppdat. bilderna)


Jag har förut skrivit om Hembygdsboken, som jag hade i början av 70-talet. (Ulf Löfgren ritade och många texter skrevs av Lennart Hellsing.)

Rekommendationerna till lilla, lilla Lotten inför sommarlovet var bl.a.

1. Du hjälper väl till på sommaren också? De vuxna måste ha sin fritid.
2. Det är mycket man kan göra när det regnar. Tänk på att ta hand om mindre barn.

”De vuxna måste få ha sin fritid”?


Nåväl. Nu har jag hittat Hemkunskap 1 från slutet av 70-talet. Förvånansvärt många sidor handlar om ljussättning, kalorier och vitaminer och jag måste hejda mig för att inte skanna in varenda bild i hela boken. (Klicka på dem om de känns för små.)

Av undervisningen minns jag blott och enbart diskmedelsfajterna, pyttesmå stekpannor och att lärarinnan vid fler än ett tillfälle satte sig att gråta vid katedern.

Den här karlen illustrerar näppeligen dagens hemkunskapsböcker.

När vi träffades hemma hos varandra, brukade vi spontant ställa oss och dansa även om andra hellre spelade sällskapsspel. Not.

På just denna sida (som heter ”Möblera för ljud”) lär vi oss att en ”stereobänk bör vara 40 cm djup och 60–75 cm hög så att man inte behöver ligga på knä för att sätta på en skiva”. (Jag pillar nu lite förstrött på min Ipod som sitter fast i tröjan.)

Ser ni vad som står på bordet? Vad var det jag skrev häromdagen: det är dags för en fondue-revelj! Bilden på köket här ovan är tydligen ett exempel på hur ett fungerande kök ser ut, står det. Därefter följer ett stycke förakt för … kommersialism? Status? Elegans?

”Vi har idag både kunskaper och resurser för att kunna bygga kök som fungerar perfekt. Ändå ser man ofta exempel på motsatsen. Det finns köksinredningar vars viktigaste funktion är att vara ’statusmässiga’, ’eleganta’, ’rustika’ osv – allt enligt kökskataloger och tidningar.”

Jag bläddrar vidare och hittar ett kapitel om hur man kan förstöra potatis genom att tillverka chips och brännvin och lär mig en massa om hur man ska göra för att inte barnen ska komma åt cigaretter och får lust att kopiera tvättanvisningarna och sätta upp någonstans.

VDN-fakta kryddar varje sida och ett hårstrå kryllar minsann av bakterier, varför man bör ha hårnät. Och vet ni, att en bra ”bädd” ska vara tillräckligt lång och bred, hygienisk, lätt att sköta och inte kosta för mycket.

Bildtexten förklarar att personen i blå tröja är kortare än personen i röd tröja.

Förvånansvärt få recept förgyller hemkunskapsboken. Men mackan längst till vänster måste ni alla göra: banan och hamburgerkött.

Ordet ”hamburgerkött” kunde killarna i min klass kasta i ansiktet på hästtjejerna, som omedelbart bröt ut i gråt. Det betyder ”rökt hästkött” – men säger man så idag?

Nu frågar jag Trettonåringen och Femtonåringen om deras hemkunskapslektioner. Vad fick ni göra?

– Bre mackor! (Stort stön.)
– Kleta smör i håret!
– Diska!
– Låtsasköpa saker i en affär!

Ah, well. På frågan om vad hamburgerkött är, svarar de ”rått kött” och fnissar sedan ihjäl sig åt associationen till råttor. Det ska fan vara hemkunskapslärare.

Share
58 kommentarer

Jag borde inte bry mig om kvällstidningarna

Jag är medveten om att det finns nästan ett hundratal nobelpristagare som jag inte har läst, men borde. Jag vet att det finns ett antal omålade fönster som väntar på mig. Jag skulle egentligen börja sova i större sjok. Livet är bara sååå kort, ju. Men kvällstidningarna på nätet lockar mig precis som vitt bröd, potatis, pasta och andra gifter.

Nogsamt rengjordes sedan den blodiga plastpåsen som ytterst kostsamt hade inköpts för att fyllas med orm för att chocksamma gäster skulle avskräckas från hamburgerinköp.

Lika som bär. Den till vänster är Aftonbladet, den till höger är Expressen. Den kvinnliga polisen var tydligen väldigt omanlig eftersom detta faktum noggrant angavs. Sedan undrar jag lite om det är bilen som i Aftonbladets rubrik har knivskurit den kvinnliga människan. Krystade rubriksättningar om andra yrkesgrupper råkar ut för förfärligheter:

Kvinnlig lärare snubblade
Kvinnlig sjuksköterska tappade tand
Manlig skådespelerska glömde replik
Manlig konstsimmare fick kramp

Männen och Kvinnorna måste ju ha haft Änglavakt och lindriga Skador när de kroßades och redigerades av den tyska Redaktören.

De där gift-spindlarna (även kallade änke-spindlar eller numera garage-spindlar) och gift-ormarna blir allt vanligare. Sjuk-husen är över-belastade av spindel-bitna människor som ju inte skulle ha importerat kalifornien-bilar in the first place. Och i garaget! Vilken förolämpning!För när de inte är bitsugna, då biter de ju inte folk. I alla fall inte i garage.

Lottens känner till några fler med påhängda s.

Robbie Williams
Johns Hopkins University
Martin Borgs
Kungens av Danmark bröstkarameller

Blix är ett namn som tvärtom har tappat en bokstav.

Share
16 kommentarer

Jag ska åka till USA

Swoooooooosch. Tidsmaskinen har placerat oss i ettan på gymnasiet. Jag går på Hermelin i Luleå, hyser stark aversion mot min klassföreståndare, spelar basket nästan varje dag, har en bedrövlig dygnsrytm som kräver sovstund efter skolan och är nervös för att jag ju har sökt stipendium för att få plugga i USA i ett år.

Mina två kompisar Anna och Bästisgrannen har samma planer som jag. När beskedet kommer, faller jag ner i en djup avgrund av besvikelse. De får åka. Men inte jag. För jag är ju allergiker.

Jag gråter.
Jag skriker.
Jag bråkar med alla.
Jag skolkar.
Jag kräver att hela familjen ska flytta till Stockholm eftersom jag av skam inte kan bo kvar i Luleå.

Då plötsligt – halleluja – får jag i alla fall stipendium eftersom den enda husdjurslösa familjen i hela USA har anmält sitt intresse. Familjen är från Irak och går med på att ta emot mig om jag ”vaktar deras fyra barn” efter skolan. Jag säger ja och blir åter en snäll ängel.

– Upp i trädet! ropade jag. Anna och Bästisgrannen var coolare.

NorrbottensKuriren skriver om oss i en enorm artikel, och vi påstås utbrista ”härligt!”, ”underbart!” och ”spännande!” och på bilden syns min sömnbrist tydligt.

När jag kom till Dallas, var min irakiska familj försvunnen och jag placerades i en familj med katt. Jag knaprade varje dag allergitabletter stora som hockeypuckar, gick i kyrkan hela helgerna (bild här) och vantrivdes otacksamt nog.

Tillbaka till nutiden. För om två veckor åker jag och Bästisgrannen till USA igen.

Till Kalifornien? Sierra Nevada? Hollywood? San Francisco?

Näpp.

Till N.Y.? Broadway? Manhattan, Brooklyn, Queens och Bronx?

Näpp.

Vi ska till Iowa. Och till Minnesota. Vi ska titta på majsfält och leva trailerliv och ta in på motell som i Psycho. Bästisgrannens skola har bjudit in henne till ett jubileum och eftersom hon fortfarande ser så samisk ut (kolla, det är hon med luggen på bilden här ovan), tar hon som accompanying person med sig den långbenta blondinen som är jag.

——-
Fotnot.
Familjen hemma i Luleå tog mig på orden och sålde huset, sökte nya jobb och flyttade till Stockholm under mitt år i Dallas.

Share
17 kommentarer

Spontan sommartävling för interpunktionsfantaster

Nu ska här tävlas! En språkpoliströja ligger i potten.

Tävlingsuppgift
Lotten skriver om en besynnerlig text från Mat & Dryck-sidan i DN. Din uppgift är att interpunktera texten så att den blir läslig!

Svara i kommentarerna. Vi kommer att lotta ut tröjan bland alla dem som gör ett hedervärt försök.

(Tävlingen pågår t.o.m. kl. 12 den 11 juli 2007.)

Uppdatering den 5 augusti: Ett solblekt förslag till lösning från språkkommissarie Per Stenson.

Här är mitt förslag, i all blygsamhet.

Sallad på middagsbordet. Kaninmat!, suckar den hungrige köttälskaren. Men denna sallad på franska puylinser är god och dessutom mättande. Vill du ha mer? Ladda med akutkaka!

Share
Lämna en kommentar

Varför är det så ont om … skiljetecken?

Det var en gång för inte alls så länge sedan, det var i själva verket alldeles nyss. Då snickrade snickarna, målade målarna och friserade frisörerna samt skrev skrivarna.

(Ni hör hur bitterheten dryyyper?)

Jag är inte särskilt bra på att snickra. Jag gör det med en snickarhandbok i ena handen, jag köper så många verktyg som möjligt … och jag har färdigställt ungefär fyra av mina sjuttioåtta påbörjade projekt.

Jag är inte särskilt bra på att måla. Jag har visserligen läst på och begripit att när det gäller fönstermålning är det penselns vinkel i förhållande till karmen som bestämmer huruvida det blir kladd på fönstret eller ej. Min defekt som heter brist på tålamod gör att jag slabbar, kladdar, spiller och skvätter så att omgivningen sätter sig att titta på mig som på en happening år 1968.

Jag är dessutom förfärligt dålig på att klippa hår. Jag har dock läst handböcker och lärt mig att dela upp skulten i områden, att avverka ett område i taget och använda klämmor och rakapparater om vartannat. Tyvärr har alla fem barnen och min djefla man ändå frisyrer som rotsaker (blasten dårå).

Däremot skriver jag helt ok. Men inte i någon tidning, för där skriver de som … ja, de som skriver lika bra som jag snickrar?

Ur dagens DN. Varsågod: ”!”,! –?:!;–”:.!?”
Share
17 kommentarer