Jag läste om en bloggtjej som drabbades av mjölkstockning när hon ammade. Jag blev då tvungen att stanna upp och skriva ett mjölkstockningsmejl eftersom jag är så sprickfull med råd att jag håller på att få nämnda stockning i rådgivningstarmen.
Sedan kom jag på att jag skulle kunna starta en mjölkstockningsblogg med amningsinlägg (pun intended). Men eftersom fyraåringen snart fyller fem, var det ju ett tag sedan här ammades … alltså skulle inläggsfantasin nog tryta. Men mina råd till bloggtjejen delar jag med mig här som en mästrande, med hela handen pekande amma.
När det gäller våra barn hade jag ständiga mjölkstockningar med barn 1 och 2, men inte alls med 3, 4 eller 5. Hade mjölkgångarna vant sig och breddats som nylonstrumpor plägar göra? Nope – jag hade lärt mig vad som orsakade skiten.
Stress, kyla och blåst är döden i mjölkgrytan, jomenvisst, det sa alla när jag beklagade mig. Det gjorde att jag packade in mig i ylle och fleece in absurdum. Resultat: jag klämde brösten så att både de och mjölkgångarna blev tillplattade och (tadaa) mjölken stockade sig. Dessutom fick jag rådet att ”binda upp” brösten: att på stenåldersvis linda dem med lindor tätt intill kroppen. Fler stockningar. Knölig fetvadd under tajta ylletröjor gav ännu ett tjogtal stockningar. Jag var en enda vandrande stockning, iklädd dunväst i juni.
Jag blåste loss mjölkstockningarna med fön, jag grät och vrålade, jag satt i badkaret och masserade med skållhett duschvatten och jag investerade i värmedynor. Det enda rådet jag inte fick, var det rätta:
Let it all hang loose.
När jag skippade amningsbh:n – hur obehagligt det än kändes – och hade ett linne eller en sladdrig gammal tehuva som bh istället, slapp jag mjölkstockningarna.
En annan sak som funkade som trolleri var akupunktur som de gav mig på MVC. (Ni ser framför er mjölkstinna bröst – fulla med nålar? Nej, nej.) Jag fick en nål i ena armvecket och en nål i andra armvecket och splutt, sprutade femton strålar som fontäner från vardera bröstet. Eftersom jag är en vetenskapligt lagd människa som varken tror på troll, spöken, astrologi eller läkande stenar i viktiga färger, blev jag alldeles chockad. Akupunktur? Funkar? Va?
Mjölkstockningar sätter sig tyvärr som skygglappar på intelligensen också. Stockarna påverkade (även utan feber) min hjärnfunktion påtagligt. När brösten lever eget liv blir man helt enkelt en person med samma fixering vid bröst som ett spädbarn eller en tonårskille.
– Lotten, hur stav…
– Kan inte!
– Vill du ha något att äta?
– Vet inte!
– Vad säger du om att sk…
– Hur ska jag veta det? Jag har mjölkstockning!
Är man som jag en mjökstockningsmaskin måste man också se upp med en annan variant: bröstkörtel- eller bröstgångsinflammation. Då blir det inte lika hårda knölar, men förfärlig smärta och röda fläckar där det gör ont. Bakterierna kommer in via (sorry alla känsliga läsare) sår på bröstvårtan. Då är det penicillin som gäller! (Jag låg i akutens väntrum med frossa, skyhög feber och tremånadersbebis i tre timmar en gång och försökte få alla att förstå att det inte var en simpel mjölkstockning jag roade mig med.)
Pfuh. Nu ska jag leta upp någon annan som behöver råd. Aha!
– Hallå, hallå skoakuten, jag har en par snygga Birkenstocksandaler som pruttar när man går med dem! Det blir ett baksug mellan foten och skon och jag känner mig som min gammelfarmor!
– Lätt. Tag självhäftande möbeltassar. Go crazy!
Är möbeltassarna egentligen självhäftande, det är väl ändå klistret på tassarna som häftar?
Se: förstaklickare 1971! Min fröken hette Malin Kumlien och var fantastisk. Var sitter jag? Vem tror ni var buskillen? Vem tror ni var den jätteallergiska? Vem var alla tjejerna kära i? Vem blev vald sist i brännboll och … och … och …? (Jag minns alla namn, men har inte någon som helst kontakt med en enda i klassen och har inte börjat Facebooka eftersom jag alltid är sist med det senaste.)
