… meddelas idag och här sitter jag och väntar som vore det inför finalen på 100 meter.
För två år sedan satt jag och gapade framför en tv, febrilt antecknandes medan den slappa käken var en rutschkana för spott rakt ner i tangentbordet. Så här skrev jag då:
– Ur krass kommersiell synvinkel är det inte bra … sa PEN-klubbens ordförande på tv.
Den sörjande Dottothea Brokförlag sa att ”det var verkligen inte bra för förlagen” för att hon tyckte att det skulle gå till någon skriver litteratur. Litteratur, schmitteratur.
Detta sa hon för att en dramatiker som Harold Pinter får årets Nobelpris i litteratur.
– Jag vet inte om han har skrivit någon prosa, suckade Penmannen.
– Det är en stor sorg, jag har svårt att förstå, nästan snyftade Brokförlaget.
– Är ni gaaaalna? skrek jag till tv:n.
– Jag kommer att möta enorm besvikelse, vi som svenskar kommer att bli angripna från alla möjliga olika håll, fortsatte Dottothea.Harold Pinter är ju bra, på riktigt bra! Jag blev glad även när Dario Fo fick priset. Vad tusan, bokstäver som bokstäver! Pinter har skrivit massa prosa! Rusa till biblo meddetsamma, allihopa! (Ni som vill ha psykologhjälp får skynda er, bokförläggarna kommer att fylla pratsofforna den närmaste tiden.)
Om något lika upphetsande sker idag, rapporterar jag strax efter ettsnåret.
(Bilden föreställer en väldigt ung Pinter som – innan han blev gammal och med plåster i pannan och käpp i handen tog emot Nobelpriset – liksom väldigt många andra svårmodiga författare på den tiden led av gamnacke.)
Bli först att kommentera