Hoppa till innehåll

På konferens

Jag är på Norra Latin! Här har Carl Larsson, Bruno Liljefors och Prins Eugen klottrat jättemycket på väggarna.

Nu är det ju inte längre en skola utan ett en konferenslokal. Spektaklet (i positiv bemärkelse) heter ”Ordens magi”.

Göran ”Jag är ingen talare” Hägg ska prata, Magnus ”Jävlar” Ljung ska svära, Olle Josephson ska språkråda och till och med Carl Jan Granqvist ska taahla. Alla ska de stå bakom en talarstol som är stor som en flyttcontainer.

Talarstolen, Erik Blix och en liten, liten föreläsare.

Man hade lika gärna kunnat ställa en skokartong med endast ett pratande huvud på ett bord där framme, mer än så ser vi ju inte. Kroppsspråk? Kanske, men inte vad vi ser. Gester? Nej, alla håller krampaktigt i talarstolens handtag för att inte falla omkull. Men vi hör bra!

Skådespelaren (som jag då i min enfald skulle ha kallat skådespelerskan) Pia Johansson inledde med en kvarts prat om ord. Plötsligt kommer det en övning: hälsa på någon annan.

Usch.

När jag sitter i publiken vill jag sitta i publiken och bara ta emot allt som en liten fågelunge. Jag vill inte tala med eller klämma på okända människor. Om jag däremot skulle bli uppkallad på scen, skulle jag med små glada skutt hoppa dit för att ta emot åhörarnas jubel.

– Nu ska ni hälsa på den person som sitter bakom er och berätta vad ni är bra på och dessutom ge den personen beröm för något! säger Pia Johansson på fullt allvar.

Ser ni nu framför er hur alla människor i en stor lokal vänder sig om och … hälsar på … den som sitter bakom ..?

Share
Publicerat iBloggen

39 kommentarer

  1. Åh ve och fasa…
    Samtidigt är jag lika grym mot eventuell publik när jag har makten. Man vill ju inte vara en sån där tradig som bara mal på, utan engagera och integrera och… och… och vara grym?

  2. Å, jag ser framför mig hur hela publiken vänder sig om och alla lägger handen på en bakomvarande rumpa! Det kan sluta kul och intressant på många sätt.

    WV har fått pistagnötsskal i halsen och säger därför rdqhqak (med bakre är, WV är nämligen smålänning som jag).

  3. Stöddiga Föreläsarråttan

    För min del hör jag för mej hur alla får nackspärr när de vänder sej om – knaaak.

    Aldrig att jag har påtvingat mina publiker några som helst övningar. Och alldeles särskilt har jag aldrig bett dom fylla i en liten lapp efteråt och säja om jag var bra.(Om jag inte var bra skulle jag aldrig ha ställt mej upp.)

  4. Hej, jag heter Olle och jag är ordförande i Hells Angels. Jag är bra på att driva in skulder.

    Och du är ju alldeles fenomenal på att sparka mig i ryggen, snacka så jag inte hör nånting och vara allmänt irriterande!

  5. ab

    Hatar också scenfolk som inte låter en vara i fred och bara insupa. En gång var jag på en musikkväll med ett proggband på kulturhus och de stod på ett golv med folk sittande omkring. Fint, men det var DANSKVÄLL hade det stått i annonsen. Ingen dansade, vi ville bara lyssna. Sångerskan blev surare och surare och hötte åt oss. Plågsamt. Vi fick samvetskval och fjärilar i magen. Till slut lydde vi, tror jag. Och hon blängde,

  6. Jag vände mig om mot mannen bakom mig och sa:

    – Hej, jag heter Lotten Bergman och är bra på att spela basket.
    – Hej, jag heter Skrnf Hublf och jag är bra på att korrigera dåligt skrivna texter.
    – NÄMENVA ÄÄR DU, JAMEN SPRÅKPOLIS, JAMEN VA KUUUUL! tjoade jag som om jag hade mött en gammal klasskompis eller vunnit en halv miljon.

    Då knackade mannen som satt framför mig på min axel och sa:

    – Hej, jag heter Hablaff Skrubng och jag är bra på att knacka dig på axeln.

    (Jag har förresten nyss lärt mig att vi bor i ett ”språkfascistiskt land”.)

  7. Jaha, och så tog min djefla man dessutom bort sin smurfkommentar så att jag blev helt obegriplig.

    Nu har jag på konferensen fått höra en underbar jojkerska!

  8. Jag hälsar på allt och alla som sitter runt ikring mig ungefär en gång i veckan på uppmaning.

    Sånt tycker jag inte alls är nåt svårt eller konstigt.

    Olle: haha!

  9. Nu MÅSTE jag ta upp datorn och avreagera mig mitt i en diskussion där uppe på scenen, annars kommer jag att hoppa upp på scenen och slå debattörerna på truten.

    – Bloggspråket är ju dåligt, eller hur?
    – Nja, många av dom bloggar jag har läst är inte så dåliga.
    – Jag vet inte jag har aldrig läst en blogg.
    – Jamen det är väl det att alla bloggare måste vara så himla snabba?
    – Det illa genomtänkta är det illa skrivna. Om man kunde trycka böcker lika fort som bloggtexter publiceras skulle det finnas massa tryckt skit också.
    – Ja, och om man tar en bloggtext och ska publicera den i Aftonbladet måste den ju upp ett snäpp.

    Tyst, min mun. Sitt ner, Lotten.

  10. Munkavle och tvångströja hitåt!

    – Jaaa, de där bloggarna … dagboksanteckningarna … ptja, numera kan ju vem som helst bli publicerad. Då blir det som det blir. Bloggspråket är ju speciellt.

  11. ab

    Det var det värsta jag har hört! Några av de sämsta bloggarna i landet finns på Aftonbladet. Några av de bästya texterna jag läst har varit.. uh.. i cyberrymden. På diverse håll. Här, t ex.

    Tig inte, Lotten!

  12. cruella

    Är hon fullständigt galen?!!! Jag kommer hädanefter alltid att sätta mig LÄNGST BAK i dylika sammanhang!

  13. Hon? Nej, Cruella, dom var inte en HON, dom var många, dom var både män och kvinnor och dom hade inte en susning om vad de pratade om.

    Men nu har jag sett Göran Hägg på lyran. Alltid något.

  14. Men Lotten, varför envisas du med att gå på såna där tillställningar? De är ju sällan nåt att ha. Det är inte bra för gallan att bli sådär irriterad, förstår du. Eller fick du betalt för att vara där? Då är det förstås bra för alla organ.

  15. Men du borde väl göra som Pippi Långstrump på cirkus!

    Antagligen finns det en massa bloggare som inte kan stava och som skriver dravel, men därmed inte alla. Och frågan är om de blir lästa?

    Jag känner till en massa läsvärda rättstavade bloggar.

    Och dessutom. Har de samma krav på fikasamtal också?

    Wv ”svär” lite: vfisarsz

  16. Olsson

    Det känns som om det inte gjorde något att man missade den där konferensen? Har lyckats få min arbetsgivare att skicka mig till
    Amsterdam
    i stället så då struntade jag i ordmagin det här året.

  17. Ökenråttan!

    Nu har jag sovit gott. Jag citerar:

    ”Och alldeles särskilt har jag aldrig bett dom fylla i en liten lapp efteråt och säja om jag var bra.(Om jag inte var bra skulle jag aldrig ha ställt mej upp.)”

    Detta är exakt min filosofi. Men jag har haft lite dåligt samvete för den. But no more!

  18. Visst är det konstigt att människor är så malliga över sin okunskap inom populärkultur?
    ”Nej, jag läser aldrig bloggar. Det är bara skräp. Jag har aldrig hört talas om Alex Schulman”
    Jag har aldrig märkt att någon är lika stolt över att inte ha ett hum om utrikespolitik.

  19. Jag sällar mig till alla som vill vara publik – ELLER – talare. Inte både och.
    Tidigare hade vi en ung prästkvinna som envisades med att be folk räcka upp handen om de tyckte si – eller så. Allt färre kom till kyrkan, alla var rädda för följdfrågor.
    Jag lade fram vårt åhörarproblem vid tillfälle – men hon vägrade förstå att folk inte vill vara aktiva i hennes predikningar… om hon flyttade för att folk slutade komma, vet jag inte. Och inte heller om hon framhärdar i nästa församling.

    Och nu har jag skrivit en sån där lång kommentar som jag känner att en aktiv 5-(jag trodde du hade 4, fick du nytt resultat vid dagens genomräkning? Eller har jag hängt med för dåligt?)
    -barnsmammebloggare inte har tid att läsa…

  20. … inte har tid att läsa…

    Haha, Bloggblad, ibland läser jag till och med alla kommentarer flera gånger. Ibland försakar jag de fem (ja, 5) barnens manikyr för att sätta mig och läsa en eller annan lång kommentar.

  21. Bull: ja, det är ju konstigt. Ett annat ämne som man gärna skryter med att man inte behärskar är matematik.

    Vad man borde göra är att beklaga allmänbildningshål. (Jag beklagar djupt min okänsla för det franska språket.)

  22. Skönt att du har koll på ungmängden när inte alla dina läsare har det… fast, mina egna två är så lätträknade att jag klarar det – ett för varje öga…

    Ö-råttan: Intressant! Jag har heller inte hört nån beklaga sig över det. Däremot har jag hört ett flertal som säger om sig själva att de har humor – men det gäller bara när de själva skämtar om andra – de känner inte igen ett skämt som riktas åt dem själva.

    Själv säger jag aldrig att jag har humor – jag bara flabbar på.
    Jag är öht skeptisk mot folk som etiketterar sig själva à la: Jag är så…

  23. Mia*

    Tänk vad man lär sig av att läsa din blogg! Jag hade ingen aning om att man kunde säga ”ett konferenslokal” utan att få på skallen. 🙂

    Och ett litet förlåt för att detta är den första kommentar du får från mig (som förresten gick en klass under dig på både Bergviken och Björkskatan), som ofta blir glad av att läsa dina tokigheter.

  24. Nämen! Alltså, Mia*, jag brukar faktiskt vilja bli rättad när det gäller felskriv. (Nu till exempel kommer jag att hålla andan tills jag har ändrat ”ett” till ”en”.)

    Psst. Har du hittat min gamla sajt som handlar om tiden på Björks?

  25. Mia*

    Gammal sajt om tiden på Björks? Näe, det ringer inga klockor, men å andra sidan är det inget jag aktivt letat efter. Förresten, nu var du väl lite taskig som inte gav någon adress – säg inte att jag måste söka efter den!?

    Okej, du menar nog den poetiska Passagen-sajt som Google tipsar om. 🙂 Vet du, den ger våldsamt blandade känslor. Rejäl igenkänning, men plötsligt blir det anonyma internätet så… personligt.

    En helt annan sak – kan man inte få prenumerera på dina bloggkommentarer, utöver själva inläggen (ja, jag läser via feed)? Det skulle underlätta mycket: erbjuda koll på allt roligt som händer i kommentarsdelen såväl som eliminera behovet av att komma ihåg att manuellt surfa in för att kolla efter respons på egna kommentarer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.