Ljudhärmande ord gillar jag. Igår skulle jag i en kommentar försöka stava till en kvävd nysning, och kom fram till:
– Kntjho!
Om man sitter på en teaterföreställning och drabbas av nervös rethosta, tror jag att den stavas så här:
– Hrrfh. Huff. Hhffg.
Min pappa nyser helt ohämmat så att kristallglasen klirrar och spädbarn skräms till gråt:
– HARAFFFSCHOOHOO!
Min mamma har ett knep för att med ljud klia sig längst bak i gommen, nästan nere i halsen där man ju inte kan krafsa utan att kräkas:
– Krr! Krrirkkk!
Ett av de allra mest svårstavade ljuden är det inåtandande sucksuget, oftast kombinerat med ett beklagande, nästan nekande, skak på huvudet. Det låter som en puss, men tillverkas som en implosiv, koronal klusiv. (Say what?) T på inandning alltså:
– Thsth.
Egentligen kan man ju få alla ord att vara ljudhärmande, inte bara de gamla vanliga exemplen susa, knarra, rissla och kvittra. Slå med handflatan på en tom kartong och lyss till lådans svar:
– Kadong.
Nu ska jag skriva mig ett onomatopoetiskt brödrecept.
Den där implosiva historien är väl den som brukar stavas ”tsk” på engelska? Det är åtminstone det ljudet jag alltid har hört i mitt inre.
Jo, det verkar stämma.
Cool länk Översättarhelena, jag har inte sett tut-tut-ljudet förut.
(Tsk skrev jag inte i protest mot k:et.)
När du ändå är inne på ämnet: SNÄLLA – ge mig ett ord på det där klatschande ljudet som uppstår när man snabbt suger in luft mellan ett par tänder.
En del skriver: ”Sög på tänderna” men då ser jag hur man använder löständer som godis…
Andra: ”Drog in luft mellan tänderna”, men då ser jag genast hur man drar in luft mellan ALLA tänder.
Kanske oviktig – men jag gör så själv väldigt ofta, och varje gång fastnar jag i vad det kan heta.
Uj, Bloggblad, det här var ju en tuffing!
”… klatschande ljudet som uppstår när man snabbt suger in luft mellan ett par tänder.”
Jag tycker att det finns två varianter:
1) Han bet sig tankfullt i underläppen och sög gnisslande in luft mellan framtänderna.
2) Hon formade läpparna som till en annalkande puss, men blottade överraskande nog tänderna samtidigt som hon med ett pipande ljud sög in luft.
Särskilt i det andra fallet kan man styra ljudet genom att fladdra med över och underläppen mot varandra. (Tur att jag är ensam hemma.)
Men hur stavas ljudet?
– Ptjfiiiiih, pep hon mellan framtänderna för att få loss ett äppelskal i kläm.
Men vänta nu, klatschande ljud?
Mitt luftinsug klatschar ju inte. (Gissa om ordet klatsch är onomatopoetiskt så det rungar.)
Kadong?
Här på jobbet så säger vi inte häftapparat, vi säger kadonk!
Men, vi kanske borde säga kadong???
Bloggblad: t?
Fast så kom jag på att säger man t så far luften utåt och inte inåt, men annars är det väl samma läte? Eller tänker du på när det dessutom blir ett litet sörplande ljud utan bubbel, ett gnissel?
Ewa: Och här kallar vi den för hästapparaten eller pangpangarn.
Cecilia N: Är du också ensam hemma? Att komma fram till ”… sörplande ljud utan bubbel, ett gnissel” kräver ju test.
Det där sörplande ljudet:
– Ptblblpttjfh.
Knipsaren, kallas den emellanåt. Inte av mig men av andra familjemedlemmar.
Apropå Bloggblads ljud, så är jag en av dessa stackare med vanskapta tandrader som tvingas förpesta tillvaron för omgivningen med detta ljud.
Konsumtion av äpplen och ugnsstekt högrev brukar garantera att ljudet ifråga frambringas.
Jag ser att WV utan större framgång försöker stava till en dubbel variant: ttvwtz
Stellan, ditt wv tror jag håller på att äta en väldigt mogen persika.
Och ja, Lotten, när det skrevs var jag ensam hemma.
”en Golgatavandring på legobitar”
bara titeln gör att jag bums lägger din blogg på mina bloglines!
”onomatopoetiska” ord (he he) finns det massor av i holländskan (tycker jag) ta bara ordet för kram = ”knuffel”… eller ordet för när man har det mysigt och trevligt tillsammans = ”gezellig” (med holländskt sch-ljud som blåses ut med tungroten trykt upp bak i gommen… finns inte i svenskan…svårt att beskriva)
gråta = huilen
skratta = lachen (samms sch-ljud)
och en katt går absolut inte omkring och spinner i Holland, nänä – den ”knorren”
*grin*
Josephine
Nåmen välkommen, Josephine. Jag kan säga ”Att vara eller inte vara, det är frågan” på nederl… holländska. Det låter så här (i min version):
[te zein åff njet te zein, das ist die frach]
ah! bijna (nästan)
fast du blanddae in tyska där i slutet – det gjorde jag hej vilt första året… nu har tyskan liksom blivit bortsopad. Jag kan fundera ut en mening på tyska, men måste uttala den i snigelfart annars så börjar tungan prata holländska istället… ”Ich spriche kein Deutch…nuur Holländisch”
Te zejn åvv niit te zejn, datt iss dö fraag (sch-g) – he he 😉
Holländskan är festlig för där man bara har en vokal utalas den kort medan för en lång vokal står det oftast två skrivna, medan det ju i svenskan oftast är tvärtom –
zon = sol – [zånn]
zoon = son – [zåån]
red – (rida imperfekt)
redd – (såsen är redd)
Ljudformningsinstruktionerna här påminner mig om när jag *läste* mig till om hur man böjer toner på ett diatoniskt munspel – och fick det att fungera.
Här är ett exempel på hur instruktionerna kan se ut (varianterna är otaliga):
When you bend, you want the airflow to shift a little and your mouth will change position in order to change the airflow. The tongue goes down a bit and you just feel a ”lower” quality in your mouth (hard to explain, but you’ll get the hang of it), and when I started to bend notes I used to think ”Weeeeeeeee” type sound. If you’re really having trouble bending the note, try tilting the harmonica a little more toward your nose…the tilt will help change the airflow a bit and will give you that bending sound.”
Mäh, här söker man bilder på V-jeans på google och hittar till en fantastisk blogg! Vilken grej!
Ti-krsschh-to (ljudet av musens vänsterknapp som trycks ner över ”Bokmärken”, musen som dras över skrövliga bordet för att markera ”Lägg till bokmärke” och vänsterknappen som släpps)
Men å! Jag har försökt böja toner på min blues harp länge och väl men aldrig lyckats. Jag har också läst en massa instruktioner, men det har inte hjälpt. Skillnaden kanske kan vara att jag har ett ovanligt uselt gehör?
Finska har ju samma genialiska konstruktion för kort och lång vokal. Är det inte dags för stavingsreform i Sverige snart?
Vi hade väl den senaste 1906.
Japp, stafningsukasen var 1906. Och det underliga var att detta inte firades det minsta lilla förra året.
Ti-krsschh-to funkar alls inte på min Mac, här blir det mera
krt-zzzzz nu när jag måste öppna massa nya fönster för att anteckna holländskt uttal och hälla toner på min blus eller vad det nu var jag skulle göra.
En häftapparat heter förstås en kachunka. Bara så ni vet. Ett internationellt gångbart namn, jobbade på arbetsplats med folk från diverse länder tidigare i år och alla förstod vad jag menade.
Roligt! Man kan höra allt i huvudet! Min pappa har en hemsk nysning…WRRROOOOSHO och så nyser han alltid minst 9 ggr i följd…man kan bli rädd för mindre!!
Och när man får ett nytt mess på msn låter det kaklonk